auginhaninke.blogg.se

Assyrisk identitet, historia och politik

När tanken påverkar den fysiska världen

Kategori: Allmänt

 
En hyllning till min avlidne far, Circis Haninke, och hans förlorade kunskap i astrologi. T h ett stycke ur hans bok där han kunde förutse människors framtid. Binära tal, ettor och nollor, står för olika planeter i solsystemet. Artikeln är publicerad i min bok Obekväm sanning (2011) och är här uppdaterad.
 

Inspirationen till den här artikeln fick jag när jag läste den amerikanske författaren Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Brown blev en av världens mest lästa författare med boken Da Vinci Koden. I Den förlorade symbolen söker han efter förlorad kunskap om universums hemligheter i de gamla kulturerna. Han vill visa att människans tankar kan stråla energi som påverkar saker och ting utanför kroppen och till och med förändra den fysiska världen. Denna studie går under namnet noetik, enligt Brown. När jag läste om denna teori kom jag osökt att tänka på den skadliga energi som utstrålar från det som vi kallar onda ögat, men också på de assyriska astrologer som kan sia om framtiden genom att använda urgammal kunskap. Min egen pappa var en duktig astrolog som både kunde läsa framtiden och skapa synvilla hos betraktaren, enligt flera trovärdiga vittnesmål.

Dan Brown försöker alltså visa på okända krafter i människans tankeförmåga som kan påverka den fysiska världen. Beroende på om man utstrålar positiv eller negativ energi i sina tankar kan till exempel materia, som håller på att förvandlas från flytande till fast form, bilda symmetriska eller kaotiska kristaller - allt beroende på tankens förmåga hos den som har riktat sin energi mot materian.

I gammal svensk folktro finns redan ett utryck som har sin grund i att använda tankens positiva kraft. Man brukar säga; jag ska skänka honom en tanke. När man i religiösa sammanhang använder många tankar för ett och samma ändamål, utgår man från samma resonemang, d v s att många skänkta tankar för en god sak kan verka som en samlad positiv energi. Vi talar alltså om energi som en produkt av tanken och inte bara om religiös tro. Många religioner både tror på denna form av energi och använder den i sina förböner, till exempel för att hjälpa medmänniskor i nöd. För ateister och naturvetare låter dock det hela som ockult mysticism.

Att uråldrig kunskap om skapelsen och universums hemligheter betraktas som ockult, kan tillskrivas först den kristna kyrkan och därefter naturvetenskapen. Den senare har i århundraden betraktat tillvaron endast ur dess materiella sida och förkastat allt som inte går att bevisa med fysikens lagar. Men nu verkar det som om ett uppvaknande i västvärlden håller på att ske, att döma av författare som Dan Brown som söker ge svar på frågan om antimateria (i boken Änglar och demoner) och tankens förmåga, med utgångspunkt i alla stora världsreligioner och historiens framstående tänkare som talar om en dold kraft hos människan.

Den amerikanske succéförfattaren Dan Brown

Brown menar att det finns ett universellt medvetande som vi definierar som Gud. Men gudomligheten är inneboende i människans egen hjärna och dess övernaturliga krafter kan frigöras genom träning, resonerar han genom sina karaktärer i Den förlorade symbolen. Och nu lär även vetenskapliga tester ha inletts om detta, skriver Brown till exempel i kapitel 15:

”Experiment vid anläggningar som Institutet för noetikstudier (IONS) i Kalifornien och Princeton Engineering Anomalies Research Lab (PEAR) hade kategoriskt bevisat att den mänskliga tanken, om den koncentrerades på rätt sätt, kunde påverka och förändra fysisk massa. Experimenten var inga trollkonster med skedar som böjdes, utan noga kontrollerade studier som alla gav samma förbluffande resultat: våra tankar samspelar faktiskt med den fysiska världen, vare sig vi är medvetna om det eller inte, och orsakar förändringar ända ner på subatomär nivå. Andens seger över materien”.

Onda ögat är något som de flesta av oss idag viftar bort som vidskepelse. Men om man väger alla förstahands vittnesmål om dess verkan kan de omöjligt avfärdas som nonsens. Jag kan till exempel berätta om en kurdisk man i min egen hemby Anhel i Turabdin som var fruktad för sitt onda öga. Han hette Sleiman-e Bero och byborna berättar att han mycket väl kunde döda såväl människor som djur när han fixerade blicken på någon och lät sin avundsjuka få fritt utlopp. Det mest troliga är att han då sände skadlig energi som påverkade mottagaren så negativt att mottagaren blev dödligt sjuk. 

Detta var för 50-60 år sedan och mannen är sedan länge död. Men folks rädsla för sådana som Sleiman-e Bero är fortfarande stor när man talar om onda ögat. Anhöriga till två offer berättar till exempel hur han, vid två olika tillfällen, fällde några avundsjuka kommentarer om männens klädsel och gångstil och båda föll i feber och dog ett par dagar senare. Den ene var Iskender Ego och den andre var Lahdo Abdalla. Båda var dessförinnan vid god hälsa. Lahdo var drygt 20 år gammal och Iskender var vid 30-årsåldern när de dog.

Några år tidigare hade Sleiman-e Bero också fällt en kommentar om min egen moster Nure[1], som var nygift med Iskender Egos bror Eliyo. Nure var bara 14-15 år gammal och var på väg hem från fältet med nyskördat vete på hästryggen, när hon passerade det muslimska kvarteret i Anhel. Sleiman-e Bero satt i skuggan till ett litet oansenligt hus, som tjänade som moské, och såg hur den unga flickan var tvungen att springa för att hinna i kapp hästen. Han tyckte synd om henne och befarade att hon skulle sätta hjärtat i halsgropen av all stress. Vårt eget assyriska uttryck för det är att levern kan ramla ner från bröstkorgen. På kvällen berättade Nure vad Sleiman-e Bero hade sagt. Iskender blev orolig och bad till Gud att det onda ögat skulle träffa hästen och inte den unga flickan Nure. På morgonen låg hästen livlös i stallet.

Vittnen som var med berättar också att Sleiman-e Bero en gång var en av gästerna i en begravningsceremoni i grannbyn Karshaf. Både han och de andra assyriska Anhelborna satt på det platta hustak där den dödes anhöriga tog emot allmänhetens kondoleanser. Plötsligt såg han en stor bock uppe på ett hustak mittemot som åt sitt foder. Det var ett husdjur som fodrades hemma för vinterslakt. Bocken såg pigg och frisk ut, men Sleiman-e Bero sade till sitt följe på assyriska så att de andra kurderna inte skulle förstå: Vad tycker ni, killar? Jag kan se till att ni äter av det där djurets kött snart. De bad de honom att visa prov på sin förmåga.

Då riktade han sin skarpa blick mot bocken och började mumla för sig om vilket storslaget djur det där var. Den kunde lika gärna vara en häst och inte en enkel bock, så fin som den var, sade han. Det gick bara någon minut och bocken ramlade ner framstupa från taket och ner på gården. Den fick slaktas med en gång.

Vid ett annat tillfälle slog Sleiman-e Bero vad med några andra män som hade samlats på en veranda, varifrån de kunde se en man plöja sin åker med två oxar. Sleiman-e Bero sade att han kunde fälla de båda oxarna. Därefter riktade han skarpt sin blick mot bondens oxar och stirrade en lång stund. Plötsligt föll den ena tjuren livlös till marken medan den andra krossade oket som höll hans nacke och flydde iväg. Den återfanns aldrig. Ägaren fick aldrig reda på orsaken. 

Nyligen berättade jag om dessa händelser och nämnde den här artikeln för en kvinnlig bekant. Hon tror inte på onda ögat, men kom plötsligt ihåg en egen erfarenhet och började berätta för mig:

– Jag var en ung flicka i 15-årsåldern och brukade ofta reta mig på en guldtand hos en kvinna i släkten. Jag tyckte att kvinnan var mycket vacker, men den där tanden såg hemsk ut i hennes mun, tyckte jag. En gång satt jag mittemot kvinnan, medan de vuxna kvinnorna pratade och drack sitt turkiska kaffe. Jag satt tyst och bara stirrade på guldtanden. Jag kunde inte slita min blick ifrån den. Så plötsligt och helt utan orsak lossnade guldskalet från tanden och hamnade i kvinnas handflata. När jag i efterhand berättade för min mamma trodde hon inte alls på ett eventuellt samband och sade att det måste ha varit slumpen. 

Det här är alltså sanna berättelser av personer som har varit vittnen. Det råder ingen tvekan om att personer som Sleiman-e Bero har en förmåga att skicka dödligt negativ energi genom sin blick. Om tanken besitter en förmåga att förändra den fysiska världen, är det bara naturligt att ögat blir dess fönster mot omvärlden. Och då handlar det om onda ögat när det handlar om skadlig energi.

En annan intressant företeelse som naturvetenskapen länge betraktat som hokus pokus är assyriernas och många andra folks tro på astrologin. Min egen pappa var en erkänt duktig astrolog som kunde sia om framtiden för många människor som hade bett honom läsa deras öde. Han var inget medium med någon medfödd förmåga. Han hade lärt sig hur man använde gamla formler som gav honom insyn i en värld bortom den som kan uppfattas med våra sinnen. Jag har inte fått förmånen att få lära känna honom, för han sköts ihjäl när jag var några månader gammal. Men av min mors och andras vittnesmål att döma, var det inte fråga om hokus pokus han ägnade sig åt. Han hade genom sin speciella bok tillgång till en avancerad kunskap som i stort är förlorad i västvärlden idag.

Min mamma berättar om flera fall av hans siande av framtiden som senare visade sig stämma. Han sade till exempel åt en man i byn Gremira som hette Gawro att han en dag skulle lämna sin hustru för en annan kvinna. En sådan sak är idag vardagsmat men på den tiden, i slutet av 1950-talet, var det ett oerhört stort brott inom det assyriska kollektivet. Gawro blev rasande så till den grad över denna ”anklagelse” att han hotade anmäla min far till myndigheterna för olovlig verksamhet. Det gjorde att pappa, mamma och en dotter på sex månader fick ge sig iväg till grannbyn Sedari högt uppe på Izloberget redan samma natt. Det var kolsvart och mycket besvärlig terräng men de kom i alla fall undan helskinnade, berättar mamma. Vad hände sedan med Gawro? Precis som pappa hade förutspått lämnade han sin familj och tog en annan kvinna och bannlystes av kyrkan för resten av sitt liv. När den här artikelns innehåll blev känt för en av Gawros söner i Sverige, berättade han för mig att pappa också hade förvarnat Gawro om två kritiska tillfällen i livet som han borde vara uppmärksam på. Det ena skulle inträffa vid 35-årsåldern och det andra vid 50. Om han överlevde dessa faror skulle han komma att leva ett långt liv. Sonen säger att Gawro trampade på en mina på gränsen till Syrien när han var 35 år, men att han kastade sig åt sidan och klarade sig helskinnad. Men när han var 50 år gammal drabbades han av cancer och dog.

Den som spår andras framtid kan naturligtvis inte låta bli att kolla sitt eget framtida öde, vilket pappa också gjorde. Eftersom hela kunskapen är starkt sammanbunden med stjärnhimlens rörelser och olika planeters position, brukar man säga att människan kan utsättas för dödliga risker vid vissa speciella tillfällen. Men det går att vara på sin vakt och undvika farorna, enligt folktron.

Min pappa berättade för sina närmaste, bara veckor innan han blev skjuten, att den närmaste tiden var mycket kritisk för honom. Han riskerade att dödas av en gevärskula. Men han tröstade sig genast med att konstatera att det inte fanns några riktiga gevär i hembyn Anhel. Det som fanns var mestadels hagelgevär för jaktändamål. Han berättade också för mamma att han skulle leva ett långt liv, om han skulle överleva denna kritiska period.

Bara några dagar före sin död var han gäst i den yezidiska grannby Diwanke. När pappa skulle hem vågade han inte gå ensam, utan fick eskort av ett par beväpnade yezidier ända fram till vår dörr. Men hans försiktighet hjälpte inte. Han sköts på Kristi himmelsfärdsdag den 25 maj 1960 och dog på sjukhuset i Mardin dagen därpå när en militärkupp gjorde att all vårdpersonal jagades iväg av soldater. Hans öppna sår kunde inte sys ihop i tid och han förblödde.

Adnan Menderes, turkisk premiärminsiter
som avsattes 1960 och hängdes

50 år senare, den 27 maj 2010, hölls en minnesceremoni av barnen till dåvarande turkiske premiärministern Adnan Menderes, som mindes att deras pappa hade hängts av militärjuntan. Själva hängningen ägde rum först i september året därpå, d v s 1961, men kuppen som avsatte honom ägde rum samma dag som min far avled. När jag läste nyheten i turkiska webb-tidningar blev jag starkt tagen av min egen pappas tragiska öde, som bara fick leva i 27 år, trots att han som duktig astrolog visste på vilket sätt han skulle komma att dö – av en gevärskula.

En nära släkting till oss, som hamnade under ett tåg i Stockholm på 1990-talet, brukade också berätta att min pappa hade läst hans framtida öde och sagt att han skulle dö av järn. Det blev en våldsam död genom en järnväg och ett tåg i full fart som mosade honom i bitar.

Det fanns också andra duktiga siare i min hemby och övriga Turabdin. Alla hade samma verktyg, en bok där avancerade formler används på ett speciellt sätt för att berätta om människornas framtida öde. En av dem var Djedjo dbe Qudjur vars barn och barnbarn nu bor i Sverige. Hans bok[2] finns kvar men det är tveksamt om barnbarnen behärskar tekniken att använda koderna i boken i rätt ordning.  

Min pappas bok har försvunnit spårlöst efter hans död. Men nyligen fick jag tag på en mindre version av boken, ett litet inbundet häfte skrivet på assyriska och arabiska (garshuni) med hans egen vackra handstil. Jag kan läsa dess innehåll utan problem men saknar anvisningar om hur formlerna och koderna ska användas på rätt sätt. Jag har dock upptäckt en intressant detalj i det här lilla häftet; binära tal, alltså ettor och nollor som hela vår datoriserade tillvaro bygger på, finns tydligt angivna som symboler för olika planeter i vårt solsystem. Nollorna anges som prickar, eftersom det är arabiska tecknet för noll. Jag har scannat av några sidor och lämnat dem till författarna till boken Assurs folk, som ännu inte är utgiven.

När det gäller assyriernas tro, är den allmänna meningen bland oss att själen lämnar kroppen vid döden, men att den sedan lever ett immaterialiserat liv, d v s går in i en helt annan dimension som vi levande inte kan uppfatta med våra sinnen. Även i kyrkan får vi höra en grundfilosofi om skapelsen som den moderna naturvetenskapen förkastar. Jag tänker på det varje gång som jag deltar i en begravning när man läser ur Paulus första Korintierbrev om olika livsformer. Det finns olika sorters liv och förekommer i olika skepnader, säger aposteln och talar om en fysisk kropp och en andlig:

Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. (Kor 1:15, 40).

Den uråldriga kunskapen visar att de gamla kulturerna visste mycket mer än vad vi tror om dem. Krishna talade i Bhagavadgita om den dualistiska världen för att beskriva det som vår moderna forskning betecknar som polaritet, alltså balansen mellan positivt och negativt på subatomär nivå, enligt Dan Brown. Likaså när vi talar om socialismens grundfundament, den dialektiska materialismen, knyter vi bara an till gamla kulturers syn på naturens motsatta krafter, vilket innebär att allting har sin motsatta sida, svart och vitt, ont och gott, Ying och Yang.

Men Krishna visste inget om teoretisk fysik, som till exempel supersträngteorin och multidimensionella kosmologiska modeller, invänder en av huvudkaraktärerna, Katherine, i Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Nej, det stämmer, säger hennes bror Peter och plockar fram en gammal bok från sin bokhylla med titeln Den fullständiga Zohar:

En 1200-talsöversättning från medeltida arameiska//…. //Översättningen var gammal och mycket svårläst, men till hennes stora häpnad visade sig texten och ritningarna skissa precis samma universum som den moderna supersträngteorin hade lagt fram – ett tiodimensionellt universum av genljudande strängar. Då hon fortsatte läsa flämtade hon plötsligt till och ryggade tillbaka. ’Herregud, här står till och med beskrivet hur sex av dimensionerna är sammanflätade och fungerar som en!’// ….//Även om Katherine aldrig hade läst Zohar visste hon att den låg till grund för tidig judisk mystik och att texten en gång i tiden ansetts besitta så stor kraft att endast de mest lärda rabbinerna fick läsa den”. 

Den assyriske filosofen och
vetenskapsmannen Bar Ebroyo

Så långt Dan Brown. Hur mycket som är fakta och hur mycket som är fiktion, vet jag inte. Men det är känt att till exempel våra gamla assyriska böcker döljer en rikedom som är värd att undersöka. Den bok som det talas om från 1200-talet skulle mycket väl kunna vara ett verk av vår världsberömde maferyono Yuhanon Bar ‘Ebroyo (1226-1286), mest känd under namnet Barhebréus. Trots sitt namn hade han inget hebreiskt ursprung. Han föddes av assyriska föräldrar i en by utanför den anrika assyriska staden Malatya i dagens Turkiet. Han hade vid vuxen ålder fått djupa kunskaper i bland annat  astronomi och astrologi. Legenden säger att han kunde förutse alla viktiga händelser i sitt eget liv, som när han skulle vigas till munk, biskop och maferyono. Detta genom att iaktta stjärnhimlens återkommande positioner. Det sägs att han förutsåg till och med sin egen död år 1286, då samma gruppering av vissa planeter skulle upprepas.

Min far köpte en gång en bok som sades vara ett verk av Bar ‘Ebroyo och som innehöll avancerade matematiska och astronomiska formler. Den hade hittats inne i den gamla stadsmuren till Amid (Diyarbakir). Men den var skriven på arabiska som han inte behärskade så bra. I hopp om att få anvisningar om hur man använde boken vände han sig till den muslimske shejken Latif i grannbyn Daline. Latif ville dock själv lägga beslag på en sådan dyrgrip så fort han förstod dess innehåll. Pappa sade förstås nej, men lite senare började Latif mumla något över en cigarett som han rullade och överräckte åt pappa. Efter några bloss blev pappa hypnotiserad och lämnade ifrån sig sin ovärderliga bok frivilligt.

När hypnosen hade släpp, krävde han sin bok tillbaka, men shejken förnekade all kännedom om den. Han försökte komma åt den vid ett återbesök i maskerad dräkt, men misslyckades. Han hade virat en stor schal runt huvudet så att bara ögonen syntes, men shejkens fru kände genast igen hans vackra ögon och han blev tvungen att ta av sig sin maskering. Några månader senare sköts han ihjäl. Boken lär fortfarande vara i familjen shejk Latifs ägo och hans barn tros använda den för någon form av magi. 

Om vi återgår till tron på en själ som lever i en annan dimension när den har lämnat vår förgängliga kropp, kan vi kanske ta hjälp av tekniken en vacker dag. Mänskligheten har bara under de senaste fem åren gjort större tekniska framsteg än under de senaste 5000 åren, säger Dan Browns karaktär Katherine. Eftersom den tekniska utvecklingen går så rasande fort nu när mycket är uppfunnet, är det därför inte omöjligt att det kommer en dag när människorna har en liten manick, till exempel inbyggd i mobilen, som skulle kunna göra det möjligt att se anden eller själen som en projektion i någon form. Vilken svindlande tanke! 

Den tekniska utvecklingen kommer inte att hejdas om inte mänskligheten spränger sin civilisation i luften med något domedagsvapen. Idag kan våra superdatorer i superacceleratorn LHC i schweiziska Cern bevisa förekomsten av antimateria. Till slut får vi kanske veta hur antimaterian samspelar med materian, även om det finns mindre av antimateria i universum, enligt fysikerna. Anden är kanske förknippad med antimateria och kan en dag bli lika naturlig del av livet som kroppen är – även för naturvetenskapen.

 

Artikeln är skriven första gången i januari 2011, uppdaterad augusti 2015.


[1] Moster Nure dog i Upplands Väsby utanför Stockholm sommaren 2008 och lämnade efter sig maken Eliyo som dog 2014, hundra år gammal.

[2] Sannolikt är det samma bok som en av mina släktingar, munken Sawme, hade i sin ägo i början av 1900-talet. Han kunde förutsäga både flyget och bilen. Denna värdefulla bok hamnade sedan hos prästen Malke, far till Gawriye Gündüz, och därefter hos farbror Djedjo dbe Qudjur, har en insatt släkting berättat för mig.

Ethnic cleansing in the shade of ISIS

Kategori: Allmänt

 Part of the joint letter of three Assyrian bishops, signed August 17, 2015
 

It is no secret that certain interests in the Middle East are using the fight against ISIS as a cover to pursue their political agenda. The most famous example is Kurdish parties engaged in etnic cleansing of the Assyrians, undermining their national rights, while boasting that they protect the Assyrians against ISIS. Assyrian church leaders recently signed a joint letter in support of the Kurdish president Masoud Barzani, where the combat against ISIS is put as a reason to the choice of the bishops. 

Sunday, August 16, 2015 Masoud Barzani, urged the Kurdish parliament in northern Iraq to extend his presidency. The day after, three Assyrian bishops in northern Iraq wrote a joint letter to the Kurdish politicians, where they express their support for Masoud Barzani in this matter. Because the current constitution does not regulate the President's mandate in detail, the issue has created great debate among Kurds within Kurdish Regional Government (KRG). Many are tired of Barzani's corrupt and autocratic party KDP, which dominates both the economic and political system in the KRG. It is said that the KDP is the world's richest political party. Thus, both Kurds and other residents who do not benefit from the Barzani-rule wishe to see a change.

Ethnic minorities are also trying to get their rights in the new draft constitution that is being processed, but the Kurdish members of the constitutional committee are delaying the issue. This got the Assyrian member Mona Yaqo recently to boycott the committee’s further sessions. She protests against the Kurdish representative’s arrogance and their refusal to include the rights of ethnic minorities and their real names in the new constitution. For exemple the Assyrians are called "The Christians of Kurdistan". Mona Yaqo is an expert on constitution and appointed by the Assyrian members of the KRG parliament as their representative. Even Yazidi and Turkomen members of the Committee supports her boycott.

Slavery mentality

As for the Assyrian church leaders, they act the same way their predecessors have done for centuries. My new book The heirs of Patriarch Shaker has this slavery mentality as a supreme theme. The book lines up examples of how our church leaders have surrendered to the power and thereby damaged the ethnic Assyrian identity. The three bishops who have now signed the joint letter in support of Masoud Barzani, represent three Assyrian churches in northern Iraq; Mosul, Kerkuk and Arbil. They are Boutros Mushe (Syrian Catholic Church), Matte Bashar Warda (Chaldean Church) and Dawoud Matte Sharaf (Syrian Orthodox Church). They make themselves willingly to spokesmen for "the Christians in Kurdistan" and argue that Barzani and his peshmerga are the only ones who are safeguarding the Christians against the Islamic State, ISIS, according to an article by the Kurdish media company Rudaw, entitled Kurdistan Christians Call For Extending Masoud Barzani's presidency, quoting the Arabic original of the letter: 

We, as Christians, believe in the supremacy of the law and serve the community and the country. Through past experiences, it has become clear for us that President Barzani is a leading factor behind the Kurdistan region's peace and stability. Therefore, we as the representatives of Kurdistan’s Christians, including all elements, express our support for extending the Barzani presidency term. Because, at this time, the Kurdistan region is going through a stage of hardship and is in a fight against ISIS. In this observation, again we see the decisive role of Barzani in leading the Peshmerga against ISIS. With Barzani remaining in power, he will restore our lands and rights from ISIS," read the statement. The statement also called for Christians and other religious minorities to be included in the constitutional drafting committee. The Kurdistan Parliament is currently reviewing a draft of a regional constitution that will be put to referendum after it is ratified, "writes Rudaw which is a media empire with close relationship to Barzani.

The claim that peshmerga would have protected the Assyrians in the Nineveh Plains or the Yazidis of Mount Sinjar, however, is far from the truth. In fact peshmerga got orders to retreat in the middle of the night and left the residents of these areas completely defenseless when ISIS attacked the area in early August 2014. In the case of Yazidis peshmerga also gathered the villager’s light weapons and gave them empty promises of new and more modern weapons. But that same night, August 3rd, ISIS attacked the Yazidi communities and the disaster was a fact. 

Ethnic cleansing via IS

Analysts suspect that Barzani agreed to ISIS’ attacks both on Mosul, the Nineveh Plains and Sinjar. Around 200 000 Assyrians left the Nineveh Plains head over heels and fled to the nearby Kurdish-controlled towns Nohadra (Duhok) and Arbil. Since then, several emigrated to various Western countries because they no longer see any future in their own homeland Assyria. Barzani is thus accused to have facilitated ISIS to ethnic cleansing of both the Nineveh Plains and Sinjar, which geographically belong to the province of Ninewa, but which the Kurds claim belongs to them. 

Recently, both President Masoud Barzani and his nephew, Prime Minister Nechirvan Barzani said that they are going to cut Sinjar from Ninewa province and make it part of the KRG. They would of course do the same with the Nineveh Plains if they get their way. Recently one of their Assyrian puppets, Fahmi Mansur, chairman of the so-called People's Council, namely Chaldean Syriac Assyrian Popular Council, came to Sweden to seek support for "an autonomous province of the Chaldean, Syriac and Assyrian groups in Iraq”, according to the Swedish newspaper Jönköpings-Posten. The newspaper quoted both Mansur and the Social Democrat MP Thomas Strand who wants to push the issue into the Swedish Parliament. Since substance is more important than the messenger, we as Assyrians must appreciate Swedish politicians' involvement. But we should not forget that if Barzani will decide, the Nineveh Plains will be a province incorporated into the KRG. And then there is a great danger the rights of Assyrians and other ethnic minorities will be undermined.

The status of the Nineveh Plains 

The status of the Nineveh Plains is not settled yet. In January 2014 the former Baghdad government, led by Nouri al-Maliki, decided to make the Nineveh Plains to an own province. But the decision has never been put into practice, since a new government took power, after al-Maliki was forced to retire. Voices are now raised again requesting that Iraq's minorities to obtain an internationally protected region, because the Iraqi government is not able to protect its nationals or its territory. The latest debater who has suggested this is Dr. Mordechai Kedar in an article in israelnationalnews.com entitled How to Ensure the Future of Iraq's Minority Groups. He proposes to form a political entity, or an area in northern Iraq, perhaps under the name of Mesopotamia, where all minorities can move. This area must be protected by an international force, Kedar adds.

 Barzani's scheming

The Barzani administration has, especially after the fall of Saddam, successfully intrigued among Assyrian organizations and churches to tie them to himself. The so-called People's Council is a Barzani-friendly organization, created with his efforts as a counterweight to more independent Assyrian political organizations. In the case of Assyrian churches, Barzani is even more successful, not least through the total support of Chaldean Patriarch Luis Sako. Patriarch Sako, who has moved his residence from Baghdad to Arbil, makes no secret of his anti-Assyrian position, pitching Barzani's propaganda regarding the Assyrian people’s name and its future geographical affiliation. 

solicity of power 

The Assyrian church leaders who recently wrote a joint letter in support of Barzani, know vey well that their letter will not have any decisive effect on local Kurdish politicians. But the bishops are following an old tradition to ingratiate themselves with the powerful Barzani and to ensure his support of their own parish. They forget, however, that thereby damaging their people's national and ethnic rights when benevolently accept being called "the Christians in Kurdistan". The next step is that they will be called "Kurdish Christians", but these bishops and their superiors does not seem to care about the consequences as long as they can take advantage by their own person or their congregation from the "benevolence" of the government. So this is a well-known pattern that we have lived with for a long time. In my new book about the clergy's actions, I have, for example, written the following about similar letter that  was written by Assyrian church leader during early 1930s, when Iraq was a new, independent state. Here is an excerpt:

Patriarch Barsom probably have not felt any greater sympathy with the victims of the Simele massacre, because they belonged to the Nestorian Church. Another document indicates even more clearly how he acted towards Iraq's ruler. On September 14, 1933, six days after his old friend King Faisal had died and just one month after the Simele massacre, the patriarch sent a letter to the monk Yeshu Samuel at St. Mark’s Monastery in Jerusalem, where he requires two entire pages in the magazine Ḥekhemtho be devoted to the late King Faisals life, ending with the biography of the king. The patriarchal secretary Iskender, who writes in Arabic, further commands editor Yeshu to publish the telegram "His Holiness [the Patriarch] sent to King Ghazi in which he regrets the grief after the passing away of his father” Faisal. Furthermore, Iskender says on behalf of the patriarch Barsom, the biography of Faisal must contain a statement that the king was merciful and a great friend of the Christians.

What an irony that King Faisal would have been a friend of the Christians, as he had recently ordered a mass murder of about 3,000 defenseless women, children and old people in Simele and surrounding villages. They were all Christian Assyrians. 

Church leader's telegram to King Faisal

Other documents from British and American archives from the time shortly after the Simele massacre, show that Assyrian church leaders in Iraq sent a telegram to King Faisal to thank him for the peace of the country had been restored.

The British document was written by the British Consul R. G. Monypenny to the British representative at the Vatican George Ogilvie-Forbes. He reports on the situation in Mosul after the Simele massacre and adds:

“I am further informed that the Chaldean Patriarch Emanuel and the Jacobite Bishop Mar Athanaseus [Tuma Qasir] have signed a telegram addressed to His Majesty King Feisal thanking His Majesty and the army, and stating that the country is now quite peaceful. I gather they were afraid to refuse to sign the telegram, which was drafted for them by the Iraqi authorities”.

The US ambassador in Iraq, Paul Knabenshue, sent several telegrams to Washington on September 1933 about the Simele massacre, in which he describes how the Arabs had celebrated the "victory over the Assyrians" through parades in the streets of Baghdad. He also mentions a third priest who had sent a congratulatory telegram to King Faisal. The priest was Audisho from Alqushand claimed to be the spokesman for the Chaldean monasteries. All three telegrams were identical. Ambassador Knabenshue writes that the Pope's nuncio was horrified by the massacre of Assyrians in Simele and wanted to send a telegram to the Vatican but was prevented by the Iraqi postal officials in Baghdad. "But the message had reached any way," Knabenshue writes in his report to Washington, according to Sargon Donabed’s PhD in 2010.

That these church leaders were afraid after the barbaric mass murder in Simele, was no exaggeration of the British consul. It could also affect their congregations. But we should not forget that these two, i.e Chaldeans and Syrian Orthodox, belonged to rival sister churches. This means that the Chaldean Patriarch may well have been pleased that the "rebel" Nestorian Assyrians were expelled and their women and children murdered. The same applies to the Syrian Orthodox Bishop of Mosul Tuma Qassir, which likely had been instructed by the Patriarch Afrem Barsom to show loyalty to the Iraqi regime.

Now, almost a century later, history is repeating itself. Our religious leaders act the same way and with the same mentality. Their personal gain and self-interest of their parish have higher priority than the supreme national interest. And they can continue so, because we lack a control system to hold them accountable.

 

You can read here how the issue of reelecting Barzani was postponed due to the boycott of KDP MPs to the session of KRG parliament.

Etnisk rensning i skuggan av IS

Kategori: Allmänt

 Brev av tre assyriska biskopar den 17 augusti 2015 till stöd frör Barzani

 

Det är ingen hemlighet att vissa aktörer i Mellanöstern använder kampen mot IS som en täckmantel för att genomföra sin politiska agenda. Det mest kända exemplet är hur kurdiska partier bedriver etnisk rensning mot assyrierna och undergräver deras nationella rättigheter, medan de inför omvärlden skryter om att de skyddar assyrierna mot IS. Assyriska kyrkoledare undertecknade nyligen ett gemensamt brev till stöd för Masoud Barzani där just kampen mot IS lyfts fram. 

Söndagen den 16 augusti 2015 uppmanade Masoud Barzani det kurdiska parlamentet att förlänga hans presidentperiod. Dagen efter Barzanis uppmaning skrev tre assyriska biskopar i norra Irak ett gemensamt brev till de kurdiska politikerna, där de utrycker sitt stöd för Masoud Barzanis önskemål. Eftersom nuvarande konstitution inte reglerar presidentens mandatperiod i detalj, har frågan skapat stora diskussioner bland kurderna i norra Irak. Många är trötta på att Barzanis korrumperade och maktfullkomliga parti KDP dominerar både det ekonomiska och politiska systemet inom KRG. Det sägs att KDP är världens rikaste politiska parti. Både kurder och övriga invånare som inte drar nytta av Barzani-styret vill därför se en ändring.

Etniska minoriteter å sin sida försöker få in sina rättigheter i förslaget till ny konstitution som är under bearbetning, men de kurdiska ledamöterna i grundlagskommittén förhalar frågan. Därför beslöt den assyriska ledamoten Mona Yaqo nyligen att bojkotta kommitténs fortsatta möten. Hon gör det i protest mot att de kurdiska företrädarna agerar arrogant och vägrar skriva in minoriteternas etniska rättigheter och deras riktiga namn i den nya grundlagen. Assyrierna betecknas t ex som ”de kristna i Kurdistan”. Mona Yaqo är en oberoende grundlagsexpert som de assyriska parlamentsledamöterna har utsett som sin representant. Yezidiska och turkmenska ledamöter i kommittén stödjer också hennes bojkott.

Slavmentalitet

När det gäller de assyriska kyrkoledarna agerar de på samma sätt som deras föregångare har gjort i århundraden. Min bok Patriark Shakers arvtagare har denna slavmentalitet som ett övergripande tema. Boken radar upp exempel på hur våra kyrkoledare har underkastat sig makten och därigenom skadat den etniska assyriska identiteten. De tre biskopar som nu har undertecknat det gemensamma brevet för Masoud Barzani företräder de assyriska församlingarna i norra Irak, närmare bestämt Mosul, Kerkuk och Arbil. De heter Boutros Mushe (syrisk-katolska kyrkan), Bashar Matte Warda (kaldeiska kyrkan) och Dawoud Matte Sharaf (syrisk-ortodoxa kyrkan). De gör sig gärna till talesmän för ”de kristna i Kurdistan” och hävdar att Barzani och hans peshmerga är de enda som är garanter för de kristna gentemot Islamiska staten, IS, enligt det kurdiska mediebolaget Rudaws artikel Kurdistan Christians call for extending Masoud Barzani’s presidency, som återger ett citat på engelska ur brevets arabiska original:

We, as Christians, believe in the supremacy of the law and serve the community and the country. Through past experiences, it has become clear for us that President Barzani is a leading factor behind the Kurdistan region's peace and stability. Therefore, we as the representatives of Kurdistan’s Christians, including all elements, express our support for extending the Barzani presidency term. Because, at this time, the Kurdistan region is going through a stage of hardship and is in a fight against ISIS. In this observation, again we see the decisive role of Barzani in leading the Peshmerga against ISIS. With Barzani remaining in power, he will restore our lands and rights from ISIS," read the statement. 

The statement also called for Christians and other religious minorities to be included in the constitutional drafting committee. The Kurdistan Parliament is currently reviewing a draft of a regional constitution that will be put to referendum after it is ratified.

 Vi, som kristna, tror på lagens överhöghet och att den ska tjäna samhället och landet. Tidigare erfarenheter visar tydligt att president Barzani är en ledande faktor bakom Kurdistan regionens fred och stabilitet. Därför utrycker vi som företrädare för Kurdistans kristna, inklusive alla delar, vårt stöd för att förlänga Barzanis presidentperiod, i en tid då regionen Kurdistan genomgår en svår period och befinner sig i kamp mot ISIS. Vi noterar återigen Barzanis avgörande roll i att leda Peshmerga mot ISIS. Med Barzani kvar vid makten kommer han att återta vårt land från ISIS och garantera våra rättigheter, säger uttalandet.

Uttalandet uppmanar också de kristna och andra religiösa minoriteter att ingå i den konstitutionella beredningsgruppen. Kurdistans parlament håller för närvarande på att skriva ett utkast till en regional konstitution som kommer att gå till folkomröstning efter att det har ratificerats”, skriver Rudaw som är ett medieimperium med nära relationer till Barzani.

Att peshmerga skulle ha skyddat assyrierna på Nineveslätten eller yezidierna vid berget Shigor (Sinjar) är dock en sanning med modifikation. I själva verket fick peshmerga order om reträtt mitt i natten och lämnade invånarna i dessa områden helt försvarslösa när IS anföll området i början av augusti 2014. I fallet yezidierna hade peshmerga dessutom samlat in bybornas lätta vapen och gett dem tomma löften om nya och modernare vapen. Men samma natt, den 3 augusti, angrep IS de yezidiska samhällena och katastrofen var ett faktum. 

Etnisk rensning via IS 

Bedömare misstänker att Barzani var införstådd med IS angrepp såväl på Mosul som på Nineveslätten och Shigor. Omkring 200 000 assyrier lämnade Nineveslätten hals över huvud och flydde till de närliggande kurdkontrollerade städerna Nohadra (Duhok) och Arbil. Sedan dess har många utvandrat till olika västländer eftersom de inte längre ser någon framtid i sitt eget hemland Assyrien. Barzani anklagas alltså för att ha underlättat för IS att tömma både Nineveslätten och Shigor, som geografiskt tillhör provinsen Ninewa, men som kurderna gör anspråk på.

Nyligen sade både president Masoud Barzani och hans brorson premiärminister Nechirvan Barzani att de tänker kapa Shigor från Ninewa  och inlemma det i KRG. De vill förstås göra detsamma med Nineveslätten om de får sin vilja igenom. I dagarna har också en av deras assyriska marionetter, Fahmi Mansur, ordförande för det s k folkrådet Chaldean Syriac Assyrian Popular Council, kommit till Sverige för att söka stöd för ”en självstyrande provins för de kaldeiska, syrianska och assyriska folkgrupperna i Irak”, enligt Jönköpings-Posten. Tidningen citerar både Mansur och den socialdemokratiske riksdagsledamoten Thomas Strand från Vaggeryd som vill driva frågan i riksdagen. Sakfrågan är viktigare än budbäraren och vi som folkgrupp måste därför uppskatta svenska politikers engagemang. Men vi bör inte glömma att om Barzani ska få bestämma blir det en provins som inlemmas i KRG. Och då finns det stor risk för att assyriers och andra minoriteters etniska rättigheter kommer att undergrävas. 

Nineveslättens status 

Frågan om Nineveslättens status är dock inte avgjord. I januari 2014 beslöt den förra Bagdad-regeringen under ledning av Nuri al-Maliki att göra Nineveslätten till en egen provins. Men beslutet har aldrig omsatts i praktiken eftersom en ny regering tog makten, sedan al-Maliki tvingades avgå. Röster höjs nu återigen för att Iraks minoriteter ska få en internationellt skyddad provins, eftersom landets regering inte förmår skydda sina medborgare eller sitt territorium. Den senaste debattören som har föreslagit detta är Dr. Mordechai Kedar i en artikel i israelnationalnews.com med rubriken How to Ensure the Future of Iraq's Minority Groups. Han föreslår att man bildar en politisk enhet eller ett område i norra Irak, kanske under namnet Mesopotamien, dit alla minoriteter kan flytta. Detta område måste skyddas av en internationell styrka, tillägger Kedar.

Barzanis intrigerande

Barzani och hans närmaste medarbetare har, särskilt efter Saddams fall, framgångsrikt intrigerat bland assyriska organisationer och kyrkor för att knyta dem till sig. Det så kallade folkrådet är en Barzani-vänlig organisation, eftersom han har bidragit till dess skapelse som en motvikt mot assyriska politiska organisationer som är mer självständiga. Inom kyrkorna är han ännu mer framgångsrik, inte minst genom den kaldeiske patriarken Luis Sakos oreserverade stöd. Patriark Sako, som har flyttat sitt residens från Bagdad till Arbil, gör ingen hemlighet av sin anti-assyriska inställning och torgför ofta Barzanis propaganda när det gäller det assyriska folkets benämning och dess framtida geografiska tillhörighet.

Inställsamhet hos makten

De assyriska kyrkoledare som nu har skrivit ett gemensamt brev till stöd för Barzani, vet säkert att deras brev inte kommer att ha någon avgörande verkan hos lokala kurdiska politiker. Men biskoparna följer en gammal tradition för att ställa in sig hos den mäktige Barzani och tillförsäkra sig hans stöd för sin respektive församling. De glömmer dock att de på så sätt skadar sitt folks nationella och etniska rättigheter när de välvilligt accepterar att bli kallade ”de kristna i Kurdistan”. Nästa steg är att de kommer att heta ”kristna kurder”, men dessa biskopar och deras överhuvud verkar inte bry sig om konsekvenserna så länge de kan dra personlig nytta eller om deras församling drar fördel av maktens ”välvilja”. Detta är alltså ett välkänt mönster som vi har levt med under lång tid. I min nya bok om prästerskapets agerande har jag t ex skrivit följande om liknande brev som assyriska kyrkoledare skrev under på 1930-talet när Irak var en nybildad självständig stat. Här är ett utdrag:

Patriark Barsom har sannolikt inte känt något större medlidande med offren för Simelemassakern, eftersom de tillhörde den nestorianska kyrkan. I ett annat dokument framgår det ännu klarare hur han agerade gentemot Iraks härskare. Den 14 september 1933, sex dagar efter att patriark Barsoms gamle vän kung Faisal hade dött och bara en månad efter Simelemassakern, skickar patriarkens ett brev till munken Yeshu Samuel i Markusklostret i Jerusalem, där han kräver att två helsidor i tidskriften Ḥekhemtho ska ägnas åt den avlidne kung Faisals liv och avslutas med kungens biografi. Patriarkens sekreterare Iskender, som skriver på arabiska, manar redaktör Yeshu att också publicera telegrammet som ”Hans Helighet [patriarken] skickade till kung Ghazi där han beklagar sorgen” efter fadern Faisals död. Vidare säger Iskender å patriark Barsoms vägnar att biografin över Faisal måste innehålla uppgift om att kungen var barmhärtig och en stor vän av de kristna.

Vilken ironi att kung Faisal skulle ha varit en vän av de kristna, när han nyligen hade beordrat ett massmord på omkring 3000 försvarslösa kvinnor, barn och gamlingar i Simele och omgivande byar. De var alla kristna assyrier.

Kyrkoledares telegram till kung Faisal

Andra dokument ur brittiska och amerikanska arkiv från tiden strax efter Simelemassakern, vittnar om hur assyriska kyrkoledare i Irak skickade ett telegram till kung Faisal för att tacka honom för att lugnet i landet hade återställts.

Det brittiska dokumentet är skrivet av den brittiske konsuln R. G. Monypenny och tillställt den brittiske representanten i Vatikanen George Ogilvie-Forbes. Han rapporterar om situationen i Mosul efter Simelemassakern och tillägger:

“I am further informed that the Chaldean Patriarch Emanuel and the Jacobite Bishop Mar Athanaseus have signed a telegram addressed to His Majesty King Feisal thanking His Majesty and the army, and stating that the country is now quite peaceful. I gather they were afraid to refuse to sign the telegram, which was drafted for them by the Iraqi authorities.”

”Jag är vidare informerad om att den kaldeiske patriarken Emanuel och den jakobitiske biskopen Athanasius [Tuma Qassir] har undertecknat ett telegram till Hans Majestät kung Faisal, där de tackar Hans Majestät och armén för att det nu råder lugn i landet. Jag förmodar att de inte vågade vägra skriva under telegrammet, som hade lagts fram för dem av irakiska myndigheter”.

Den amerikanske ambassadören i Irak, Paul Knabenshue, skickade flera telegram om Simelemassakern till Washington i september 1933, där han beskriver bland annat hur araberna firade ”segern över assyrierna” genom parader på Bagdads gator. Han nämner också en tredje präst som hade sänt ett gratulationstelegram till kung Faisal. Alla tre telegram var identiska. Prästen var Audisho från Alqush och uppgav sig vara talesman för kaldeiska kloster. Ambassadör Knabenshue skriver att påvens nuncio var upprörd över massakern på assyrierna i Simele och ville telegrafera till Vatikanen men hindrades av irakiska posttjänstemän i Bagdad. ”Men budskapet hade nog ändå nått fram”, skriver Knabenshue i sin rapport hem till Washington, enligt Sargon Donabeds doktorsavhandling 2010.

Att dessa kyrkoledare kände sig rädda efter det barbariska massmordet i Simele, var nog ingen överdrift från den brittiske konsulns sida. Det kunde också drabba deras församlingar. Men vi ska inte heller glömma att dessa två tillhörde konkurrerande systerkyrkor. Det innebär att den kaldeiske patriarken mycket väl kan ha varit tillfreds med att de ”rebelliska” nestorianska assyrierna hade fördrivits och deras kvinnor och barn mördats. Detsamma gäller den syrisk-ortodoxe biskopen i Mosul Tuma Qassir, som sannolikt hade fått direktiv av patriark Afrem Barsom att visa lojalitet med den irakiska regimen”.

Nu, nästan hundra år senare, upprepar sig historien. Våra religiösa ledare agerar likadant och med samma mentalitet. Deras personliga vinning och församlingens egenintresse kommer före det övergripande nationella intresset. Och de kan fortsätta så, eftersom vi saknar ett kontrollorgan för att avkräva dem ansvar.

Rapport om assyrisk markkonfiskering

Kategori: Politik

                Rapport från Sabanci universitetet i Istanbul av Susanne Güsten juni 2015
 
You find English version in  AINA
 

Den tyska journalisten Susanne Güsten i Istanbul har nyligen sammanställt en rapport som visar att både staten och kurderna konfiskerar assyrisk egendom. Hon föreslår politiska åtgärder av regeringen för att minimera skadan och inte vänta till en eventuell fredsuppgörelse med kurderna.

 Rapporten The Syriac Property Issue in Tur Abdin är utgiven av Sabanci universitetets center för politik, Istanbul Politikalar Merkezi, IPM, Mercator Vakfi Girişimi i juni 2015, alltså innan de pågående oroligheterna bröt ut mellan Turkiet och PKK. Den utgår från ett relativt lugn som följde på de senaste två årens så kallade fredsförhandlingar mellan regeringen och den kurdiska nationella rörelsen. Författaren pekar dock på en rad svårigheter som möter assyrier som har återvänt eller planerar att göra det, men avvaktar bättre villkor. 

Det största problemet som assyrierna möter är enligt rapporten konfiskeringen av assyrisk mark och egendom i samband med upprättandet av ett landregister i Turabdin. Förutom att staten har lagt beslag på stora områden, har vissa byar konfiskerats av beväpnade kurdiska ockupanter, påpekar rapporten. Här är ett utdrag ur rapporten i svensk översättning:

“Egendomsfrågan

Ovanpå alla problemen som har uppstått vid återvändandeprocessen har ännu ett hinder uppkommit, nämligen den nya utbredda exproprieringen av assyrisk mark i Tur Abdin som åstadkoms genom en modernisering av turkiska landregistret. Knappast en assyrisk by, ett kloster, eller en familj i Tur Abdin har lämnats oberörd av dessa exproprieringar och assyrier som har återvänt från diasporan har ofta funnit att deras mark har beslagtagits antingen av staten eller av kurdiska stammar under sin frånvaro. Den turkiska statens uppdateringar av landregistret, avsedda att modernisera lagfarterna i linje med EU:s normer, genomfördes i Tur Abdin vid en tidpunkt då de flesta assyrier levde i exil. I de östra delarna av Tur Abdin, som ligger i provinsen Şırnak registrerades landegendomarna under 1990-talet; i större delen av Tur Abdin som tillhör Mardin provinsen, gjordes registreringen i början av 2000-talet.

Eftersom många markägare - inte bara assyrier utan också yezidier och kurder - var frånvarande från regionen på den tiden registrerades en stor del av deras egendom antingen på staten eller på en tredje part. Överlåtelse av egendom till staten inträffade först när tjänstemännen från lantmäteriet fastställde att markeb hade legat i träda, det vill säga inte har brukats i 20 år, vilket innebär att egendomen anses ha övergivits och tillfaller statskassan enligt turkisk lag. Även om detta är en vanlig och i sig oklanderlig rättsnorm, har dess tillämpning inte tagit hänsyn till det faktum att ägarna inte hade övergett sin mark frivilligt utan hade drivits ut ur regionen och tvingats lämna sin egendom bakom sig. För att citera en [lokal] assyrisk advokat [Rudi Sümer] som driver många sådana rättsfall; "lagen frågar inte varför människor lämnade sin mark eller varför de var tvungna att utvandra".

För det andra beslagtogs privat egendom av staten efter att tjänstemännen hade klassificerat marken som "skog", vilken per automatik tillhör statens skogsmyndighet. Åkrmark som lämnades kvar av de fördrivna bönderna och som inte hade brukats blev småningom täckt med  ekbuskar, vingårdar brändes ned av armén under åren av konflikt och övergivna fruktodlingar höggs ner för att få bränsle. Denna mark har till stor del förstatligats av skogsmyndigheten.

Även om dessa rättsliga expropriationer har påverkat alla befolkningsgrupper som flytt den krigshärjade regionen, har en annan form av markrofferi riktats specifikt mot icke-muslimska minoriteter, dvs yezidier och assyrier. Deras mark har ofta beslagtagits av kurdiska grannar som antingen registrerade den på sitt eget namn eller helt enkelt beslagtog den. I det förstnämnda fallet, har kurdiska stammar utnyttjat frånvaron av sina minoritetsgrannar genom att hävda äganderätt till deras mark genom att [falskt] vittna för varandra inför lantmäteriets tjänstemän och därigenom fått lagfart.

I det senare fallet, har kurder helt enkelt ockuperat minoritetsmark under frånvaron av dess ägare och nu vägrar att ge upp den när de återvänder, även när ägarna har lagfart och marken är registrerad på dem. Dessa exproprieringar är långtifrån isolerade händelser, utan är utbredda i hela regionen. Den mest välkända fallet är klostret Mor Gabriel, på vars mark staten och skogsmyndigheten har gjort anspråk, liksom angränsande muslimska byar i olika stämningar sedan 2008. Trots att 12 av 30 av de omtvistade tomterna lämnades tillbaka till klostret i fjol genom beslut av regeringen, förblir de 18 andra delarna omtvistade medan den rättsliga striden med skogsmyndigheten har nått Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och relaterade stämningar fortsätter.

Andra kloster, inklusive Mor Malke och Mor Augin, är inbegripna i liknande kamper. Mindre känt är det faktum att dessa exproprieringar har påverkat tusentals enskilda assyrier (och yezidier). Många av dem är diasporainvånare som endast upptäckte sin förlust när de försökte återvända till regionen. Vissa assyriska byar har reducerats till sin bykärna med den omgivande jordbruksmarkn och vingårdarna bortskalade, medan marken i andra byar innehas av kurdiska ockupanterna som försvarar den under vapenhot. Antalet diasporaassyrier som påverkas av exproprieringarna tros vara i tiotusental, tusentals av dem enbart i Tyskland.”

Korruption och byråkrati

Rapporten fortsätter att berätta om att de lokala myndigheterna är korrupta och den snåriga byråkratin sätter stora hinder för de få assyrier som ändå väljer att gå till domstol. Domstolarna kan ändå inte göra så mycket åt statens konfiskering i namn av skogslagen eller att marken har legat i träda och klassas som herrelös. Den assyriske parlamentsledamoten Erol Dora, som är invald genom det kurdiska partiet HDP. Han har lagt fram en motion till parlamentet att undersöka markfrågan. Men rapportförfattaren pekar på att Erol Dora och HDP inte har kommit på några förslag till en lösning i frågan. Rapporten påminner särskilt om konfiskeringen av klostret Mor Augins mark, där lokala ledare för HDP (fd BDP) brukar jorden och vägrar lämna den ifrån sig. De kurdiska ledare som har försökt lösa frågan har misslyckats. Det rör sig om ca 300 hektar bördig åkerjord med tillgång till rinnande vatten.

Seriösa politiska åtgärder

Statsledningen måste därför vidta seriösa åtgärder och inte bara göra halvhjärtade försök genom att ge rekommendationer att underlätta för assyrierna. Ingen på lokal nivå bryr sig om att följa dessa rekommendationer, påpekar rapporten. Rapporten föreslår att regering och parlament först och främst måste erkänna och stadfästa att assyrisk egendom orättvist har konfiskerats. Om regeringen inte förmår lösa den infekterade delen som rör kurdernas konfiskering, kan den börja med att återlämna de stora arealer som är i statens ägo. I de fall egendomen har sålts till en tredje part måste staten kompensera de assyriska ägarna. Annars är allt tal om att assyrierna är välkomna att återvända ett slag i luften. Assyrierna vill se konkreta åtgärder. 

Hjälp av Tyskland

Turkiet kan också ta hjälp av Tyskland, som har mer än 120 000 assyriska medborgare med turkiskt ursprung. Tyskland har uppmärksammat fallet Mor Gabriel på högsta politiska nivå och möjligen också bidragit till att en del av klostrets mark har återlämnats. Tyskarna kan också dela med sig av sin erfarenhet i hur man löste liknande fall på hemmaplan efter kriget. Men Tyskland har hittills inte gjort något för att hjälpa sina assyriska medborgare gentemot Turkiet, säger rapportförfattaren som anger okunskap hos makthavarna som främsta orsak. Detsamma kan naturligtvis appliceras på Sverige och andra EU-länder med betydande assyrisk population. Dessa länder har en moralisk skyldighet att hjälpa sina nya medborgare. Annars är frågan om europeisk inblandning känslig i Turkiet. I samband med folkmordet Seyfo anklagades de kristna grupperna för samröre med västliga fiender och blev måltavlor åt turkarnas vrede, påminner rapportförfattaren Susanne Güsten.

Hon är verksam i Istanbul sedan 1997 och bevakar det som händer i Turkiet för internationell media, t ex The International New York Times, al-Monitor, Der Tagesspiegel, Das Parlament, Deutschlandfunk, Deutsche Welle, Schweiziska riksradion, Focus etc. Hon har också varit nyhetsbyrån AFP:s chefredaktör. Sedan 2001 följer hon också assyrierna i diasporan och deras svårigheter att återvändanda till Turabdin. Hon har träffat assyriska nyckelpersoner och läst en hel del litteratur som underlag för sin rapport.

Rapporten finns på engelska med en turkisk översättning under rubriken TURABDİN’DEKİ SÜRYANİ TAŞINMAZLARI SORUNU.

Om du vill läsa min tidigare artikel om samma ämne, där jag delar med mig av familjens erfarenhet av konfiskering av vår mark i Turabdin, kan du bläddra ner till rubriken ”Turkiets dubbelspel gentemot assyrierna”  från den 2 december 2014.