auginhaninke.blogg.se

Assyrisk identitet, historia och politik

När tanken påverkar den fysiska världen

Kategori: Allmänt

 
En hyllning till min avlidne far, Circis Haninke, och hans förlorade kunskap i astrologi. T h ett stycke ur hans bok där han kunde förutse människors framtid. Binära tal, ettor och nollor, står för olika planeter i solsystemet. Artikeln är publicerad i min bok Obekväm sanning (2011) och är här uppdaterad.
 

Inspirationen till den här artikeln fick jag när jag läste den amerikanske författaren Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Brown blev en av världens mest lästa författare med boken Da Vinci Koden. I Den förlorade symbolen söker han efter förlorad kunskap om universums hemligheter i de gamla kulturerna. Han vill visa att människans tankar kan stråla energi som påverkar saker och ting utanför kroppen och till och med förändra den fysiska världen. Denna studie går under namnet noetik, enligt Brown. När jag läste om denna teori kom jag osökt att tänka på den skadliga energi som utstrålar från det som vi kallar onda ögat, men också på de assyriska astrologer som kan sia om framtiden genom att använda urgammal kunskap. Min egen pappa var en duktig astrolog som både kunde läsa framtiden och skapa synvilla hos betraktaren, enligt flera trovärdiga vittnesmål.

Dan Brown försöker alltså visa på okända krafter i människans tankeförmåga som kan påverka den fysiska världen. Beroende på om man utstrålar positiv eller negativ energi i sina tankar kan till exempel materia, som håller på att förvandlas från flytande till fast form, bilda symmetriska eller kaotiska kristaller - allt beroende på tankens förmåga hos den som har riktat sin energi mot materian.

I gammal svensk folktro finns redan ett utryck som har sin grund i att använda tankens positiva kraft. Man brukar säga; jag ska skänka honom en tanke. När man i religiösa sammanhang använder många tankar för ett och samma ändamål, utgår man från samma resonemang, d v s att många skänkta tankar för en god sak kan verka som en samlad positiv energi. Vi talar alltså om energi som en produkt av tanken och inte bara om religiös tro. Många religioner både tror på denna form av energi och använder den i sina förböner, till exempel för att hjälpa medmänniskor i nöd. För ateister och naturvetare låter dock det hela som ockult mysticism.

Att uråldrig kunskap om skapelsen och universums hemligheter betraktas som ockult, kan tillskrivas först den kristna kyrkan och därefter naturvetenskapen. Den senare har i århundraden betraktat tillvaron endast ur dess materiella sida och förkastat allt som inte går att bevisa med fysikens lagar. Men nu verkar det som om ett uppvaknande i västvärlden håller på att ske, att döma av författare som Dan Brown som söker ge svar på frågan om antimateria (i boken Änglar och demoner) och tankens förmåga, med utgångspunkt i alla stora världsreligioner och historiens framstående tänkare som talar om en dold kraft hos människan.

Den amerikanske succéförfattaren Dan Brown

Brown menar att det finns ett universellt medvetande som vi definierar som Gud. Men gudomligheten är inneboende i människans egen hjärna och dess övernaturliga krafter kan frigöras genom träning, resonerar han genom sina karaktärer i Den förlorade symbolen. Och nu lär även vetenskapliga tester ha inletts om detta, skriver Brown till exempel i kapitel 15:

”Experiment vid anläggningar som Institutet för noetikstudier (IONS) i Kalifornien och Princeton Engineering Anomalies Research Lab (PEAR) hade kategoriskt bevisat att den mänskliga tanken, om den koncentrerades på rätt sätt, kunde påverka och förändra fysisk massa. Experimenten var inga trollkonster med skedar som böjdes, utan noga kontrollerade studier som alla gav samma förbluffande resultat: våra tankar samspelar faktiskt med den fysiska världen, vare sig vi är medvetna om det eller inte, och orsakar förändringar ända ner på subatomär nivå. Andens seger över materien”.

Onda ögat är något som de flesta av oss idag viftar bort som vidskepelse. Men om man väger alla förstahands vittnesmål om dess verkan kan de omöjligt avfärdas som nonsens. Jag kan till exempel berätta om en kurdisk man i min egen hemby Anhel i Turabdin som var fruktad för sitt onda öga. Han hette Sleiman-e Bero och byborna berättar att han mycket väl kunde döda såväl människor som djur när han fixerade blicken på någon och lät sin avundsjuka få fritt utlopp. Det mest troliga är att han då sände skadlig energi som påverkade mottagaren så negativt att mottagaren blev dödligt sjuk. 

Detta var för 50-60 år sedan och mannen är sedan länge död. Men folks rädsla för sådana som Sleiman-e Bero är fortfarande stor när man talar om onda ögat. Anhöriga till två offer berättar till exempel hur han, vid två olika tillfällen, fällde några avundsjuka kommentarer om männens klädsel och gångstil och båda föll i feber och dog ett par dagar senare. Den ene var Iskender Ego och den andre var Lahdo Abdalla. Båda var dessförinnan vid god hälsa. Lahdo var drygt 20 år gammal och Iskender var vid 30-årsåldern när de dog.

Några år tidigare hade Sleiman-e Bero också fällt en kommentar om min egen moster Nure[1], som var nygift med Iskender Egos bror Eliyo. Nure var bara 14-15 år gammal och var på väg hem från fältet med nyskördat vete på hästryggen, när hon passerade det muslimska kvarteret i Anhel. Sleiman-e Bero satt i skuggan till ett litet oansenligt hus, som tjänade som moské, och såg hur den unga flickan var tvungen att springa för att hinna i kapp hästen. Han tyckte synd om henne och befarade att hon skulle sätta hjärtat i halsgropen av all stress. Vårt eget assyriska uttryck för det är att levern kan ramla ner från bröstkorgen. På kvällen berättade Nure vad Sleiman-e Bero hade sagt. Iskender blev orolig och bad till Gud att det onda ögat skulle träffa hästen och inte den unga flickan Nure. På morgonen låg hästen livlös i stallet.

Vittnen som var med berättar också att Sleiman-e Bero en gång var en av gästerna i en begravningsceremoni i grannbyn Karshaf. Både han och de andra assyriska Anhelborna satt på det platta hustak där den dödes anhöriga tog emot allmänhetens kondoleanser. Plötsligt såg han en stor bock uppe på ett hustak mittemot som åt sitt foder. Det var ett husdjur som fodrades hemma för vinterslakt. Bocken såg pigg och frisk ut, men Sleiman-e Bero sade till sitt följe på assyriska så att de andra kurderna inte skulle förstå: Vad tycker ni, killar? Jag kan se till att ni äter av det där djurets kött snart. De bad de honom att visa prov på sin förmåga.

Då riktade han sin skarpa blick mot bocken och började mumla för sig om vilket storslaget djur det där var. Den kunde lika gärna vara en häst och inte en enkel bock, så fin som den var, sade han. Det gick bara någon minut och bocken ramlade ner framstupa från taket och ner på gården. Den fick slaktas med en gång.

Vid ett annat tillfälle slog Sleiman-e Bero vad med några andra män som hade samlats på en veranda, varifrån de kunde se en man plöja sin åker med två oxar. Sleiman-e Bero sade att han kunde fälla de båda oxarna. Därefter riktade han skarpt sin blick mot bondens oxar och stirrade en lång stund. Plötsligt föll den ena tjuren livlös till marken medan den andra krossade oket som höll hans nacke och flydde iväg. Den återfanns aldrig. Ägaren fick aldrig reda på orsaken. 

Nyligen berättade jag om dessa händelser och nämnde den här artikeln för en kvinnlig bekant. Hon tror inte på onda ögat, men kom plötsligt ihåg en egen erfarenhet och började berätta för mig:

– Jag var en ung flicka i 15-årsåldern och brukade ofta reta mig på en guldtand hos en kvinna i släkten. Jag tyckte att kvinnan var mycket vacker, men den där tanden såg hemsk ut i hennes mun, tyckte jag. En gång satt jag mittemot kvinnan, medan de vuxna kvinnorna pratade och drack sitt turkiska kaffe. Jag satt tyst och bara stirrade på guldtanden. Jag kunde inte slita min blick ifrån den. Så plötsligt och helt utan orsak lossnade guldskalet från tanden och hamnade i kvinnas handflata. När jag i efterhand berättade för min mamma trodde hon inte alls på ett eventuellt samband och sade att det måste ha varit slumpen. 

Det här är alltså sanna berättelser av personer som har varit vittnen. Det råder ingen tvekan om att personer som Sleiman-e Bero har en förmåga att skicka dödligt negativ energi genom sin blick. Om tanken besitter en förmåga att förändra den fysiska världen, är det bara naturligt att ögat blir dess fönster mot omvärlden. Och då handlar det om onda ögat när det handlar om skadlig energi.

En annan intressant företeelse som naturvetenskapen länge betraktat som hokus pokus är assyriernas och många andra folks tro på astrologin. Min egen pappa var en erkänt duktig astrolog som kunde sia om framtiden för många människor som hade bett honom läsa deras öde. Han var inget medium med någon medfödd förmåga. Han hade lärt sig hur man använde gamla formler som gav honom insyn i en värld bortom den som kan uppfattas med våra sinnen. Jag har inte fått förmånen att få lära känna honom, för han sköts ihjäl när jag var några månader gammal. Men av min mors och andras vittnesmål att döma, var det inte fråga om hokus pokus han ägnade sig åt. Han hade genom sin speciella bok tillgång till en avancerad kunskap som i stort är förlorad i västvärlden idag.

Min mamma berättar om flera fall av hans siande av framtiden som senare visade sig stämma. Han sade till exempel åt en man i byn Gremira som hette Gawro att han en dag skulle lämna sin hustru för en annan kvinna. En sådan sak är idag vardagsmat men på den tiden, i slutet av 1950-talet, var det ett oerhört stort brott inom det assyriska kollektivet. Gawro blev rasande så till den grad över denna ”anklagelse” att han hotade anmäla min far till myndigheterna för olovlig verksamhet. Det gjorde att pappa, mamma och en dotter på sex månader fick ge sig iväg till grannbyn Sedari högt uppe på Izloberget redan samma natt. Det var kolsvart och mycket besvärlig terräng men de kom i alla fall undan helskinnade, berättar mamma. Vad hände sedan med Gawro? Precis som pappa hade förutspått lämnade han sin familj och tog en annan kvinna och bannlystes av kyrkan för resten av sitt liv. När den här artikelns innehåll blev känt för en av Gawros söner i Sverige, berättade han för mig att pappa också hade förvarnat Gawro om två kritiska tillfällen i livet som han borde vara uppmärksam på. Det ena skulle inträffa vid 35-årsåldern och det andra vid 50. Om han överlevde dessa faror skulle han komma att leva ett långt liv. Sonen säger att Gawro trampade på en mina på gränsen till Syrien när han var 35 år, men att han kastade sig åt sidan och klarade sig helskinnad. Men när han var 50 år gammal drabbades han av cancer och dog.

Den som spår andras framtid kan naturligtvis inte låta bli att kolla sitt eget framtida öde, vilket pappa också gjorde. Eftersom hela kunskapen är starkt sammanbunden med stjärnhimlens rörelser och olika planeters position, brukar man säga att människan kan utsättas för dödliga risker vid vissa speciella tillfällen. Men det går att vara på sin vakt och undvika farorna, enligt folktron.

Min pappa berättade för sina närmaste, bara veckor innan han blev skjuten, att den närmaste tiden var mycket kritisk för honom. Han riskerade att dödas av en gevärskula. Men han tröstade sig genast med att konstatera att det inte fanns några riktiga gevär i hembyn Anhel. Det som fanns var mestadels hagelgevär för jaktändamål. Han berättade också för mamma att han skulle leva ett långt liv, om han skulle överleva denna kritiska period.

Bara några dagar före sin död var han gäst i den yezidiska grannby Diwanke. När pappa skulle hem vågade han inte gå ensam, utan fick eskort av ett par beväpnade yezidier ända fram till vår dörr. Men hans försiktighet hjälpte inte. Han sköts på Kristi himmelsfärdsdag den 26 maj 1960 och dog på sjukhuset i Mardin dagen därpå när en militärkupp gjorde att all vårdpersonal jagades iväg av soldater. Hans öppna sår kunde inte sys ihop i tid och han förblödde.

Adnan Menderes, turkisk premiärminsiter
som avsattes 1960 och hängdes

50 år senare, den 27 maj 2010, hölls en minnesceremoni av barnen till dåvarande turkiske premiärministern Adnan Menderes, som mindes att deras pappa hade hängts av militärjuntan. Själva hängningen ägde rum först i september året därpå, d v s 1961, men kuppen som avsatte honom ägde rum samma dag som min far avled. När jag läste nyheten i turkiska webb-tidningar blev jag starkt tagen av min egen pappas tragiska öde, som bara fick leva i 27 år, trots att han som duktig astrolog visste på vilket sätt han skulle komma att dö – av en gevärskula.

En nära släkting till oss, som hamnade under ett tåg i Stockholm på 1990-talet, brukade också berätta att min pappa hade läst hans framtida öde och sagt att han skulle dö av järn. Det blev en våldsam död genom en järnväg och ett tåg i full fart som mosade honom i bitar.

Det fanns också andra duktiga siare i min hemby och övriga Turabdin. Alla hade samma verktyg, en bok där avancerade formler används på ett speciellt sätt för att berätta om människornas framtida öde. En av dem var Djedjo dbe Qudjur vars barn och barnbarn nu bor i Sverige. Hans bok[2] finns kvar men det är tveksamt om barnbarnen behärskar tekniken att använda koderna i boken i rätt ordning.  

Min pappas bok har försvunnit spårlöst efter hans död. Men nyligen fick jag tag på en mindre version av boken, ett litet inbundet häfte skrivet på assyriska och arabiska (garshuni) med hans egen vackra handstil. Jag kan läsa dess innehåll utan problem men saknar anvisningar om hur formlerna och koderna ska användas på rätt sätt. Jag har dock upptäckt en intressant detalj i det här lilla häftet; binära tal, alltså ettor och nollor som hela vår datoriserade tillvaro bygger på, finns tydligt angivna som symboler för olika planeter i vårt solsystem. Nollorna anges som prickar, eftersom det är arabiska tecknet för noll. Jag har scannat av några sidor och lämnat dem till författarna till boken Assurs folk, som ännu inte är utgiven.

När det gäller assyriernas tro, är den allmänna meningen bland oss att själen lämnar kroppen vid döden, men att den sedan lever ett immaterialiserat liv, d v s går in i en helt annan dimension som vi levande inte kan uppfatta med våra sinnen. Även i kyrkan får vi höra en grundfilosofi om skapelsen som den moderna naturvetenskapen förkastar. Jag tänker på det varje gång som jag deltar i en begravning när man läser ur Paulus första Korintierbrev om olika livsformer. Det finns olika sorters liv och förekommer i olika skepnader, säger aposteln och talar om en fysisk kropp och en andlig:

Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. (Kor 1:15, 40).

Den uråldriga kunskapen visar att de gamla kulturerna visste mycket mer än vad vi tror om dem. Krishna talade i Bhagavadgita om den dualistiska världen för att beskriva det som vår moderna forskning betecknar som polaritet, alltså balansen mellan positivt och negativt på subatomär nivå, enligt Dan Brown. Likaså när vi talar om socialismens grundfundament, den dialektiska materialismen, knyter vi bara an till gamla kulturers syn på naturens motsatta krafter, vilket innebär att allting har sin motsatta sida, svart och vitt, ont och gott, Ying och Yang.

Men Krishna visste inget om teoretisk fysik, som till exempel supersträngteorin och multidimensionella kosmologiska modeller, invänder en av huvudkaraktärerna, Katherine, i Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Nej, det stämmer, säger hennes bror Peter och plockar fram en gammal bok från sin bokhylla med titeln Den fullständiga Zohar:

En 1200-talsöversättning från medeltida arameiska//…. //Översättningen var gammal och mycket svårläst, men till hennes stora häpnad visade sig texten och ritningarna skissa precis samma universum som den moderna supersträngteorin hade lagt fram – ett tiodimensionellt universum av genljudande strängar. Då hon fortsatte läsa flämtade hon plötsligt till och ryggade tillbaka. ’Herregud, här står till och med beskrivet hur sex av dimensionerna är sammanflätade och fungerar som en!’// ….//Även om Katherine aldrig hade läst Zohar visste hon att den låg till grund för tidig judisk mystik och att texten en gång i tiden ansetts besitta så stor kraft att endast de mest lärda rabbinerna fick läsa den”. 

Den assyriske filosofen och
vetenskapsmannen Bar Ebroyo

Så långt Dan Brown. Hur mycket som är fakta och hur mycket som är fiktion, vet jag inte. Men det är känt att till exempel våra gamla assyriska böcker döljer en rikedom som är värd att undersöka. Den bok som det talas om från 1200-talet skulle mycket väl kunna vara ett verk av vår världsberömde maferyono Yuhanon Bar ‘Ebroyo (1226-1286), mest känd under namnet Barhebréus. Trots sitt namn hade han inget hebreiskt ursprung. Han föddes av assyriska föräldrar i en by utanför den anrika assyriska staden Malatya i dagens Turkiet. Han hade vid vuxen ålder fått djupa kunskaper i bland annat  astronomi och astrologi. Legenden säger att han kunde förutse alla viktiga händelser i sitt eget liv, som när han skulle vigas till munk, biskop och maferyono. Detta genom att iaktta stjärnhimlens återkommande positioner. Det sägs att han förutsåg till och med sin egen död år 1286, då samma gruppering av vissa planeter skulle upprepas.

Min far köpte en gång en bok som sades vara ett verk av Bar ‘Ebroyo och som innehöll avancerade matematiska och astronomiska formler. Den hade hittats inne i den gamla stadsmuren till Amid (Diyarbakir). Men den var skriven på arabiska som han inte behärskade så bra. I hopp om att få anvisningar om hur man använde boken vände han sig till den muslimske shejken Latif i grannbyn Daline. Latif ville dock själv lägga beslag på en sådan dyrgrip så fort han förstod dess innehåll. Pappa sade förstås nej, men lite senare började Latif mumla något över en cigarett som han rullade och överräckte åt pappa. Efter några bloss blev pappa hypnotiserad och lämnade ifrån sig sin ovärderliga bok frivilligt.

När hypnosen hade släpp, krävde han sin bok tillbaka, men shejken förnekade all kännedom om den. Han försökte komma åt den vid ett återbesök i maskerad dräkt, men misslyckades. Han hade virat en stor schal runt huvudet så att bara ögonen syntes, men shejkens fru kände genast igen hans vackra ögon och han blev tvungen att ta av sig sin maskering. Några månader senare sköts han ihjäl. Boken lär fortfarande vara i familjen shejk Latifs ägo och hans barn tros använda den för någon form av magi. 

Om vi återgår till tron på en själ som lever i en annan dimension när den har lämnat vår förgängliga kropp, kan vi kanske ta hjälp av tekniken en vacker dag. Mänskligheten har bara under de senaste fem åren gjort större tekniska framsteg än under de senaste 5000 åren, säger Dan Browns karaktär Katherine. Eftersom den tekniska utvecklingen går så rasande fort nu när mycket är uppfunnet, är det därför inte omöjligt att det kommer en dag när människorna har en liten manick, till exempel inbyggd i mobilen, som skulle kunna göra det möjligt att se anden eller själen som en projektion i någon form. Vilken svindlande tanke! 

Den tekniska utvecklingen kommer inte att hejdas om inte mänskligheten spränger sin civilisation i luften med något domedagsvapen. Idag kan våra superdatorer i superacceleratorn LHC i schweiziska Cern bevisa förekomsten av antimateria. Till slut får vi kanske veta hur antimaterian samspelar med materian, även om det finns mindre av antimateria i universum, enligt fysikerna. Anden är kanske förknippad med antimateria och kan en dag bli lika naturlig del av livet som kroppen är – även för naturvetenskapen.

 

Artikeln är skriven första gången i januari 2011, uppdaterad augusti 2015.


[1] Moster Nure dog i Upplands Väsby utanför Stockholm sommaren 2008 och lämnade efter sig maken Eliyo som dog 2014, hundra år gammal.

[2] Sannolikt är det samma bok som en av mina släktingar, munken Sawme, hade i sin ägo i början av 1900-talet. Han kunde förutsäga både flyget och bilen. Denna värdefulla bok hamnade sedan hos prästen Malke, far till Gawriye Gündüz, och därefter hos farbror Djedjo dbe Qudjur, har en insatt släkting berättat för mig.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: