auginhaninke.blogg.se

Den tyska journalisten Susanne Güsten i Istanbul har nyligen sammanställt en rapport som visar att både staten och kurderna konfiskerar assyrisk egendom. Hon föreslår politiska åtgärder av regeringen för att minimera skadan och inte vänta till en eventuell fredsuppgörelse med kurderna.

 Rapporten The Syriac Property Issue in Tur Abdin är utgiven av Sabanci universitetets center för politik, Istanbul Politikalar Merkezi, IPM, Mercator Vakfi Girişimi i juni 2015, alltså innan de pågående oroligheterna bröt ut mellan Turkiet och PKK. Den utgår från ett relativt lugn som följde på de senaste två årens så kallade fredsförhandlingar mellan regeringen och den kurdiska nationella rörelsen. Författaren pekar dock på en rad svårigheter som möter assyrier som har återvänt eller planerar att göra det, men avvaktar bättre villkor. 

Det största problemet som assyrierna möter är enligt rapporten konfiskeringen av assyrisk mark och egendom i samband med upprättandet av ett landregister i Turabdin. Förutom att staten har lagt beslag på stora områden, har vissa byar konfiskerats av beväpnade kurdiska ockupanter, påpekar rapporten. Här är ett utdrag ur rapporten i svensk översättning:

“Egendomsfrågan

Ovanpå alla problemen som har uppstått vid återvändandeprocessen har ännu ett hinder uppkommit, nämligen den nya utbredda exproprieringen av assyrisk mark i Tur Abdin som åstadkoms genom en modernisering av turkiska landregistret. Knappast en assyrisk by, ett kloster, eller en familj i Tur Abdin har lämnats oberörd av dessa exproprieringar och assyrier som har återvänt från diasporan har ofta funnit att deras mark har beslagtagits antingen av staten eller av kurdiska stammar under sin frånvaro. Den turkiska statens uppdateringar av landregistret, avsedda att modernisera lagfarterna i linje med EU:s normer, genomfördes i Tur Abdin vid en tidpunkt då de flesta assyrier levde i exil. I de östra delarna av Tur Abdin, som ligger i provinsen Şırnak registrerades landegendomarna under 1990-talet; i större delen av Tur Abdin som tillhör Mardin provinsen, gjordes registreringen i början av 2000-talet.

Eftersom många markägare - inte bara assyrier utan också yezidier och kurder - var frånvarande från regionen på den tiden registrerades en stor del av deras egendom antingen på staten eller på en tredje part. Överlåtelse av egendom till staten inträffade först när tjänstemännen från lantmäteriet fastställde att markeb hade legat i träda, det vill säga inte har brukats i 20 år, vilket innebär att egendomen anses ha övergivits och tillfaller statskassan enligt turkisk lag. Även om detta är en vanlig och i sig oklanderlig rättsnorm, har dess tillämpning inte tagit hänsyn till det faktum att ägarna inte hade övergett sin mark frivilligt utan hade drivits ut ur regionen och tvingats lämna sin egendom bakom sig. För att citera en [lokal] assyrisk advokat [Rudi Sümer] som driver många sådana rättsfall; "lagen frågar inte varför människor lämnade sin mark eller varför de var tvungna att utvandra".

För det andra beslagtogs privat egendom av staten efter att tjänstemännen hade klassificerat marken som "skog", vilken per automatik tillhör statens skogsmyndighet. Åkrmark som lämnades kvar av de fördrivna bönderna och som inte hade brukats blev småningom täckt med  ekbuskar, vingårdar brändes ned av armén under åren av konflikt och övergivna fruktodlingar höggs ner för att få bränsle. Denna mark har till stor del förstatligats av skogsmyndigheten.

Även om dessa rättsliga expropriationer har påverkat alla befolkningsgrupper som flytt den krigshärjade regionen, har en annan form av markrofferi riktats specifikt mot icke-muslimska minoriteter, dvs yezidier och assyrier. Deras mark har ofta beslagtagits av kurdiska grannar som antingen registrerade den på sitt eget namn eller helt enkelt beslagtog den. I det förstnämnda fallet, har kurdiska stammar utnyttjat frånvaron av sina minoritetsgrannar genom att hävda äganderätt till deras mark genom att [falskt] vittna för varandra inför lantmäteriets tjänstemän och därigenom fått lagfart.

I det senare fallet, har kurder helt enkelt ockuperat minoritetsmark under frånvaron av dess ägare och nu vägrar att ge upp den när de återvänder, även när ägarna har lagfart och marken är registrerad på dem. Dessa exproprieringar är långtifrån isolerade händelser, utan är utbredda i hela regionen. Den mest välkända fallet är klostret Mor Gabriel, på vars mark staten och skogsmyndigheten har gjort anspråk, liksom angränsande muslimska byar i olika stämningar sedan 2008. Trots att 12 av 30 av de omtvistade tomterna lämnades tillbaka till klostret i fjol genom beslut av regeringen, förblir de 18 andra delarna omtvistade medan den rättsliga striden med skogsmyndigheten har nått Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och relaterade stämningar fortsätter.

Andra kloster, inklusive Mor Malke och Mor Augin, är inbegripna i liknande kamper. Mindre känt är det faktum att dessa exproprieringar har påverkat tusentals enskilda assyrier (och yezidier). Många av dem är diasporainvånare som endast upptäckte sin förlust när de försökte återvända till regionen. Vissa assyriska byar har reducerats till sin bykärna med den omgivande jordbruksmarkn och vingårdarna bortskalade, medan marken i andra byar innehas av kurdiska ockupanterna som försvarar den under vapenhot. Antalet diasporaassyrier som påverkas av exproprieringarna tros vara i tiotusental, tusentals av dem enbart i Tyskland.”

Korruption och byråkrati

Rapporten fortsätter att berätta om att de lokala myndigheterna är korrupta och den snåriga byråkratin sätter stora hinder för de få assyrier som ändå väljer att gå till domstol. Domstolarna kan ändå inte göra så mycket åt statens konfiskering i namn av skogslagen eller att marken har legat i träda och klassas som herrelös. Den assyriske parlamentsledamoten Erol Dora, som är invald genom det kurdiska partiet HDP. Han har lagt fram en motion till parlamentet att undersöka markfrågan. Men rapportförfattaren pekar på att Erol Dora och HDP inte har kommit på några förslag till en lösning i frågan. Rapporten påminner särskilt om konfiskeringen av klostret Mor Augins mark, där lokala ledare för HDP (fd BDP) brukar jorden och vägrar lämna den ifrån sig. De kurdiska ledare som har försökt lösa frågan har misslyckats. Det rör sig om ca 300 hektar bördig åkerjord med tillgång till rinnande vatten.

Seriösa politiska åtgärder

Statsledningen måste därför vidta seriösa åtgärder och inte bara göra halvhjärtade försök genom att ge rekommendationer att underlätta för assyrierna. Ingen på lokal nivå bryr sig om att följa dessa rekommendationer, påpekar rapporten. Rapporten föreslår att regering och parlament först och främst måste erkänna och stadfästa att assyrisk egendom orättvist har konfiskerats. Om regeringen inte förmår lösa den infekterade delen som rör kurdernas konfiskering, kan den börja med att återlämna de stora arealer som är i statens ägo. I de fall egendomen har sålts till en tredje part måste staten kompensera de assyriska ägarna. Annars är allt tal om att assyrierna är välkomna att återvända ett slag i luften. Assyrierna vill se konkreta åtgärder. 

Hjälp av Tyskland

Turkiet kan också ta hjälp av Tyskland, som har mer än 120 000 assyriska medborgare med turkiskt ursprung. Tyskland har uppmärksammat fallet Mor Gabriel på högsta politiska nivå och möjligen också bidragit till att en del av klostrets mark har återlämnats. Tyskarna kan också dela med sig av sin erfarenhet i hur man löste liknande fall på hemmaplan efter kriget. Men Tyskland har hittills inte gjort något för att hjälpa sina assyriska medborgare gentemot Turkiet, säger rapportförfattaren som anger okunskap hos makthavarna som främsta orsak. Detsamma kan naturligtvis appliceras på Sverige och andra EU-länder med betydande assyrisk population. Dessa länder har en moralisk skyldighet att hjälpa sina nya medborgare. Annars är frågan om europeisk inblandning känslig i Turkiet. I samband med folkmordet Seyfo anklagades de kristna grupperna för samröre med västliga fiender och blev måltavlor åt turkarnas vrede, påminner rapportförfattaren Susanne Güsten.

Hon är verksam i Istanbul sedan 1997 och bevakar det som händer i Turkiet för internationell media, t ex The International New York Times, al-Monitor, Der Tagesspiegel, Das Parlament, Deutschlandfunk, Deutsche Welle, Schweiziska riksradion, Focus etc. Hon har också varit nyhetsbyrån AFP:s chefredaktör. Sedan 2001 följer hon också assyrierna i diasporan och deras svårigheter att återvändanda till Turabdin. Hon har träffat assyriska nyckelpersoner och läst en hel del litteratur som underlag för sin rapport.

Rapporten finns på engelska med en turkisk översättning under rubriken TURABDİN’DEKİ SÜRYANİ TAŞINMAZLARI SORUNU.

Om du vill läsa min tidigare artikel om samma ämne, där jag delar med mig av familjens erfarenhet av konfiskering av vår mark i Turabdin, kan du bläddra ner till rubriken ”Turkiets dubbelspel gentemot assyrierna”  från den 2 december 2014.