Assyrisk identitet, historia och politik

Assyrian church leaders and KRG

Kategori: Politik

Mar Dinkha IV, the Patriarch of the Assyrian Church of the East, was one of the church
leaders who in 2006 honored Sarkis Aghajan, former Minister of Finance in KRG, with the
first-rank awards. Mar Dinkha instituted a special medal to honor Aghajan. The Patriarch 
is good friend with both Sarkis Aghajan and Prime Minister Nechirvan Barzani since the
time when he was a bishop in Tehran. Photo:
Turkish, Arabic and Kurdish regimes often exploit various Assyrian church leaders to push through their policy to divide and rule. The Kurdish leader Massoud Barzani has not only bought the loyalty of Assyrian Church leaders, he has also tried to create a counterweight to the Assyrian Democratic Movement (ZOWAA) in order to shatter the Assyrian political organizations. The following is an excerpt from my upcoming book "The Heirs of Patriarch Shaker."

We have so far in the book described how the Assyrian identity has been damaged in relations with Turkish or Arab rulers, mainly because of the Assyrian Church leaders' submissiveness and self-interest. But there is another neighboring people who have even bigger interest in Assyrian issues, namely the Kurds.  The Assyrians and Kurds have lived as neighbors for centuries, but the Kurds have expanded their territory and progressively occupied more and more Assyrian lands, especially after their active participation in massacres against the Christian Assyrians and Armenians, which culminated in the first genocide of the 20th century, the Seyfo of 1915. When the real owners were murdered or displaced, their homes and properties were occupied by various Kurdish clans who enriched themselves on their christian neighbors' expense. The same policy continues today in Northern Iraq, where the Kurds want to expand their territory at the expense of the Assyrians.

The Assyrians who survived the Seyfo genocide and remained in their native land, tried to keep good relations with the Kurdish majority in order to live in peace. But Kurdish leaders want to weaken and oust the Assyrians who stands in the way of Kurdish expansion. They create division among the Assyrians by classic, time-tested methods that Turks, Arabs and other neighboring people have used successfully. Kurdish leaders also utilize various Assyrian church leaders to push through their policy of divide and rule. As we have seen in previous chapters, many church leaders among the Assyrians are an easy game, which increases the vulnerability of the Assyrians.

The majority of Assyrians in the Middle East are still living in Iraq, where Assyrian political parties such as ZOWAA enjoyed strong popular support. But Kurdish rulers intrigue in the political establishment to induce the Assyrian leaders to renounce their rights that are not under Kurdish dominance, for example, to form a separate province on the Nineveh Plain.

Barzani divides Assyrian unity

KDP leader and the president of KRG, Massoud Barzani, is one of these Kurdish leaders who interferes in the internal affairs of the Assyrians. He has taken every opportunity to shatter the Assyrian unity, especially after the fall of Saddam's regime.

After the United States invaded Iraq in 2003, Mr. Yonadam Kanna was appointed as member of the parliament in Baghdad.  In January 2005, the first elections were held and he now became elected as the only self-reliant Assyrian MP who was not on the Kurdish or Arabic electoral lists. He was elected with the votes of Assyrians and ZOWAA became the largest Assyrian political Party in Iraq, even in following elections.

Already in October 2003 ZOWAA, in collaboration with Assyrian Democratic Organization (ADO), gathered the main Assyrian organizations, parties and churches to a conference in Baghdad. The aim was to unite the Assyrian nation for the challenges and possibilities that were waiting in the new Iraq. A new constitution would be written and the Assyrian's rights to be written into the constitution. But the internal conflict of denominations was an obstacle. The Baghdad conference decided to compromise by calling the people ChaldoAssyrians and the language Syriac (Suryani in Arabic). By this decision the main parties felt involved and Assyrian Patriarchs gave the compromise their blessing. But self-interest among the various church leaders and the intrigue behind the scenes led to the unity burst pretty soon.

Before that, the Chaldean bishop Emmanuel Delli who was a candidate to the Chaldean Patriarchate, while invited to MP Yonadam Kanna's new home in Baghdad along with other guests, was positive to the compromise of the conference. He had even asked ZOWAA for help to be elected as patriarch, says Sait Yildiz, former President of the ADO Sweden, who attended the Baghdad Conference. But six months later, when bishop Delli had been appointed patriarch, he sent a letter to Iraq's Prime Minister Ibrahim Jafari and said that Yonadam Kanna did not represent the Chaldean Church. Patriarch Delli now claimed that the Chaldeans were their own nation and not a part of the Assyrian nation. He urged his community to break all links with the Assyrian Church of the East, which in turn began to react in its own way. Patriarch Mar Dinkha's deputy in Iraq, bishop Gewargis Sliwo, wrote in 2005 a letter to the Iraqi Constitutional Committee and demanded that they would only enter the name of Ashur in the constitution. The provisional constitution called Assyrians ChaldoAssyrians. But when the real constitution was adopted in 2005, they were described as two different people, Chaldeans and Assyrians.

ZOWAA's leader MP Yonadam Kanna, who had been sitting in the constitutional committee, was recommended to resign from the Parliament in protest against his people was entered as two different ethnic groups, says Sait Yildiz who stood very close to Mr. Kanna by that time. But Mr. Kanna refused to resign and was satisfied with putting a reservation against the decision.

Assyrian leaders, especially church leaders, then had trouble getting along, which weakened the unity of the Assyrians. But players like Barzani was not sitting with his arms crossed. He started his attempt to weaken ZOWAA, which had proved itself as a major political player among the Assyrians and could choose their own MP in Baghdad. Barzani's move was to create a counterweight to ZOWAA and he launched Sarkis Aghajan.

Sarkis Aghajan - Barzani's extended arm

Sarkis Aghajan was born in 1962 in Arbil of Assyrian parents. He became a member of the KDP and became a memeber of the Kurdish Parliament at its establishment 1992. He took one of the five quoted Assyrian sits. The remaining four belonged to ZOWAA. He is also good friend of Prime Minister Nechirvan Barzani (Massoud's nephew). The two grew up together when Nechirvan 1975 fled to Aghajan's family property in Iran, after the United States had stopped supporting the Barzani clan. Aghajan got the post of Minister of Finance in the KRG over the years 1999-2006 and was also deputy prime minister from 2004 to 2006. In May 2006, his mandate as Minister of Finance was renewed and he got a sizable budget to spend on projects to tie Assyrian political and religious leaders to himself. (Today he has entirely disappeared from the political scene. He is said to be an advisor to Nechirvan Barzani).

This would enable the road to be open to the KRG's plans to rule the fate of the Assyrians. Likewise, it would be easier to expand the boundaries of the Kurdish autonomy by incorporating neighboring Assyrian lands on the Nineveh Plains. The area is not only strategically important as the connection to the Kurds in Syria, it also has large oil reserves underground. Sait Yildiz says that when the Assyrians in 2010 met the KDP politburo to present requirement of an Assyrian autonomy in the Nineveh Plains, the Kurdish leaders told them clearly that they would never relinquish the area, because its vast oil reserves. It is also said that the Kurds already have drilled 6-7 new oil wells on the Nineveh Plains. 

Sarkis Aghajan has also been marketed as the man behind the construction of the new homes to the Assyrians in northern Iraq. Some simple houses were actually built but when you compare it with the houses that were built for the Kurds in the same project, the Assyrian houses appear as very modest. KDP has also tried to win the Assyrian votes in the elections held after the fall of Saddam, by luring with jobs and housing. But not everyone got access to these simple dwellings. A condition was loyalty to the Kurdish administration's directives. Such a directive was to vote on KDP's electoral list Ishtar 513 in the 2007 election. The Assyrians who refused were denied assistance or housing.

In 2007 Aghajan gathered most Assyrian parties and organizations to a conference in Ankawa, an Assyrian suburb of the capital Arbil, and formed the so-called People's Council, namely the Chaldean Syriac Assyrian Popular Council. ZOWAA did not participate. The designation ChaldoAshur, which had been developed at the Baghdad Conference in 2003, was now changed to the triple name ChaldeanSyriacAssyrian after the three main Assyrian churchs. Aghajan now got much space in two large Assyrian satellite channels, Ishtar TV and Suroyo TV. These channels had a large Assyrian audience and started a campaign to promote the triple name. Persons related to Suroyo TV have informally admitted that the channel's management got paid for promoting the triple designation and the new People's Council. When asked why, they replied that the money would still go to someone else if Suruyo TV had rejected the offer. Before that the owners of Suroyo TV, the so-called Dawronoye, for many years used the double designation Assyrians/Syriacs, which was more accepted in Sweden.

Three years later, in 2010, the Assyrian organizations and parties formed a new umbrella organization when the Assyrian Universal Alliance, AUA, had finished its congress in Ankawa, says Sait Yildiz who was the chairman of the meeting. The new organization was named the Chaldean Syriac Assyrian parties assembly. This time, even ZOWAA participated and the triple name has since become the official name of the Assyrian community as well for ZOWAA as ADO and other participating parties. The meeting decided to apply for a new province on the Nineveh Plains, according to the Iraqi Constitution, and an Assyrian autonomy within KRG. 

In the constitution of KRG from 2005 only parts of the Nineveh Plains were included in the Kurdish claims. But in the draft constitution from 2009, which is not approved by the Kurdish parliament yet, the KRG claims sovereignty over the whole area of the Nineveh Plains, according to Yalda Marokil, the representative of ZOWAA in Scandinavia. He adds that the conditions of forming an autonomy within KRG make it impossible for the Assyrians to form such an autonomy, since they don't form majority anywhere in KRG. ZOWAA asked the Kurdish leadership to change the word "Majority" in the constitution to "large number" (in Arabic Kathafeh Sha'biyeh) but it was refused. 

As to the choice of the triple name it is a tactical way for Barzani to name the Assyrians after their church affiliation and not by ethnic identity, in order to denote the Assyrians as Christian Kurds. It is also arranged by the size of the churches and not by alphabetical order, as is usually the case. The same thing also occurs in Kurdish press in Turkey. They talk about Kaldani, Süryani and Asuri as if they were three different groups of people. The question is whether it is ignorance or if they are influenced by their Kurdish brethren in Iraq.

In recent years, the media both in Iraq and in the Western world has increasingly abandoned all titles and the Assyrians are now called "the Christians of Iraq."  The same applies to reporting on the civil war of Syria, where the Assyrians often are called "Christians." Even ZOWAA's leader Mr. Yonadam Kanna has often used the term "Christian" instead of saying the Assyrians, which he has been criticized for.

Church leaders honor Aghajan with medals 

As we have shown in previous chapters in the book many priests are engaged in politics because they are used to be ascribed the responsibility for the community's civil affairs as well. Sarkis Aghajan have received a disproportionately large support of so many church leaders that it is likely the result of political interference at the highest international level. Probably the United States and Israel, on behalf of Barzani, have ensured that Aghajan has been flooded with medals from various church leaders.

It started with the late Pope Benedict XVI in August 2006 who raised Aghajan to Knight Commander of St. Gregory the Great. Then Aghajan was honored with first-rank awards and medals by the following Assyrian, Coptic and Armenian patriarchs:

1.      Mar Dinkha IV, Patriarch of the Assyrian Church of the East, instituted a special medal to Aghajan's honor. The patriarch is good friend with both Sarkis Aghajan and Nechirvan Barzani since he was a bishop in Tehran.

2.      Cardinal Emmanuel III Delli, former Patriarch of the Chaldean Church.

3.      Patriarch Zakka I Iwas, former patriarch of Syrian Orthodox Church.

4.      Patriarch Addai II, the Old Church of the East (follows the older Assyrian calendar).

5.      Anba Shenouda III, former Pope of Egypt's Coptic Church.

6.      Patriarch Karekin II, head of the Armenian Apostolic Church. 

Many of these church leaders are likely to have been promised benefits, personal or for their own community, in order to show their loyalty to the new Kurdish administration. Nor is it far-fetched that they received a portion of the money that Sarkis Aghajan spent so lavishly when he was Kurdish Minister of Finance. Even Mor Gabriel monastery in Turabdin got a substantial amount of money as a gift of Aghajan. He sent the money in cash with a trusted Assyrian, who was formerly a pupil at the monastery. This man has told it to a cousin to me, adding that he personally got $ 10 000 in the "tip". Aghajan has also sponsored the reprinting of the patriarch Afrem Barsom's book Sritotho d Turabdin, as we have already told you about in the chapter on the patriarch Zakka's Arabization of the Assyrians. Actually Aghajan is said to be deeply religious and belongs to a free church. But his liberal use of funds from the KRG's budget has almost certainly been designed to tie the Assyrians to the Kurdish KDP for more political than religious purposes.

One of the Assyrian enthusiasts who have put lots of effort to highlight and combat the Kurdification of Assyria is the author Fred Aprim, a resident of California. Regarding Assyrian Church leaders' conduct towards foreign powers, Fred Aprim writes following accurate summary:

"The churches have been politicized and each patriarch or church leader is searching for his own self-satisfaction and glory with lesser considerations to the future of the people on the whole. These patriarchs have been relying on Kurds and Arabs to save their churches and flocks when they should rely on their own power that comes from their unity."[1]

Assyriska ledare låter sig utnyttjas

Kategori: Politik

Patriarken för Österns assyriska kyrka, Mar Dinkha IV, var en av de kyrkoledare som
2006 hedrade Sarkis Aghajan, dåvarande kurdisk finansminister i KRG, med första 
rangens medaljer. Mar Dinkha instiftade en särskild medalj till Aghajans ära. Patriarken
är god vän med både Sarkis Aghajan och premiärminister Nechirvan Barzani sedan tiden
då han var biskop i Teheran. Foto:

Turkiska, arabiska och kurdiska regimer utnyttjar ofta olika assyriska kyrkoledare för att driva igenom sin politik att söndra och härska. Den kurdiske ledaren Massoud Barzani har inte bara köpt assyriska kyrkoledares lojalitet, han har också försökt skapa en motvikt till Assyriska demokratiska rörelsen, Zawaa, för att splittra assyriernas politiska organisationer. Följande är ett utdrag ur min kommande bok Patriark Shakers arvtagare.

Vi har hittills i boken beskrivit hur assyrisk identitet har utsatts för skada i relationerna med turkiska eller arabiska makthavare, främst på grund av assyriska kyrkoledares undergivenhet och egenintresse. Men det finns ett annat grannfolk som har ännu större intresse i assyriska frågor, nämligen kurderna. Assyrier och kurder har levt som grannar i århundraden. Men kurderna har expanderat sitt territorium successivt och ockuperat alltfler assyriska landområden, i synnerhet efter deras aktiva deltagande i massakrer och folkmord mot kristna assyrier och armenier, vilket kulminerade i 1900-talets första folkmord. När de egentliga ägarna var mördade eller fördrivna ockuperades deras hem och egendomar av olika kurdiska klaner som berikade sig på sina kristna grannars bekostnad. Samma policy fortsätter idag i norra Irak, där kurderna vill expandera sitt territorium på assyriers bekostnad.

De assyrier som överlevde folkmordet Seyfo och stannade kvar på sina fäders jord, kände sig tvungna att hålla goda relationer till den kurdiska majoriteten för att få leva i fred. Men kurdiska makthavare vill försvaga och driva bort assyrier som står i vägen för kurdisk expansion. De sår splittring bland assyrierna genom klassiska, beprövade metoder som turkar, araber och andra grannfolk har använt framgångsrikt. Kurdiska ledare utnyttjar också olika assyriska kyrkoledare för att driva igenom sin politik att söndra och härska. Som vi har sett i föregående kapitel är många kyrkoledare bland assyrierna ett lovligt byte, vilket förvärrar assyriernas utsatthet.

Majoriteten av assyrierna i Mellanöstern bor fortfarande i Irak. Där har assyriska politiska partier som Zawaa haft en stark folklig förankring. Men kurdiska makthavare intrigerar i det politiska etablissemanget för att förmå assyriska ledare att avstå egna rättigheter som inte står under kurdisk dominans, t ex att bilda en egen provins på Nineveslätten.

Barzani splittrar assyrisk enighet 

KDP-ledaren och presidenten i KRG, Massoud Barzani, är en av dessa kurdiska makthavare som lägger sig i assyriernas inre angelägenheter. Han har tagit varje tillfälle i akt för att splittra assyrisk enighet, i synnerhet efter Saddamregimens fall.

Efter att USA invaderade Irak 2003 utsågs Yonadam Kanna till parlamentsledamot i Bagdad. I januari 2005 hölls de första valen och Kanna valdes nu in i parlamentet som den ende självständige assyriern som inte fanns med på kurdiska eller arabiska vallistor. Han valdes med assyriska röster och Zawaa blev det största assyriska partiet i Irak även i efterföljande val.

Redan i oktober 2003 hade Zawaa, i samarbete med ADO, samlat alla stora assyriska organisationer, partier och kyrkor till en konferens i Bagdad. Målet var att ena den assyriska nationen inför de utmaningar och förhoppningar som väntade i det nya Irak. En ny konstitution skulle skrivas och assyriernas rättigheter måste skrivas in i grundlagen. Men namnkonflikten var ett hinder. Bagdadkonferensen beslöt därför att kompromissa genom att kalla folket KaldoAssyrier och språket syriska (på arabiska suryani). Genom detta beslut kände sig huvudparterna delaktiga och assyriska patriarker gav kompromissen sin välsignelse. Men egenintresset bland olika kyrkoledare och intrigerna bakom kulisserna ledde till att enigheten sprack ganska snart. 

Dessförinnan hade den blivande patriarken Emanuel Delli, inbjuden till Yonadam Kannas nya hem i Bagdad tillsammans med övriga gäster, varit positivt inställd till konferensens kompromiss. Han hade till och med bett Zawaa om hjälp för att väljas till patriark, berättar Said Yildiz, tidigare ordförande för ADO-Sverige, som var med på Bagdadkonferensen. Men ett halvår senare, när Delli hade utsetts till patriark skickade han ett brev till Iraks dåvarande premiärminister Ibrahim Jafari och sade att Yonadam Kanna inte representerade den kaldeiska kyrkan. Delli hävdade nu att kaldéerna var en egen nation som inte har något med assyrier att göra. Han uppmanade sitt samfund att bryta allt samarbete med Österns assyriska kyrka, som i sin tur började reagera på sitt sätt. Patriark Mar Dinkhas ställföreträdare i Irak, biskop Gewargis Sliwo, skrev 2005 ett brev till grundlagskommittén och krävde att man endast skulle skriva in beteckningen Ashur i konstitutionen. I den provisoriska konstitutionen kallades assyrierna KaldoAssyrier. Men när den riktiga grundlagen antogs 2005 beskrevs de som två olika folk, kaldéer respektive assyrier.

Zawaas ledare Yonadam Kanna, som hade suttit i grundlagskommittén, fick då rekommendationen att avgå från parlamentet i protest mot att hans folk skrevs in som två olika folkgrupper, berättar Sait Yildiz som stod Kanna mycket nära. Men han vägrade lyssna och nöjde sig med en reservation mot beslutet.

Assyriska ledare, främst kyrkoledare, hade alltså svårt att komma överens, vilket försvagade assyriernas enighet. Men aktörer som Barzani har inte suttit med armarna i kors. Han satte igång sina försök att försvaga Zawaa, som nu hade visat sig som en stark politisk aktör bland assyrierna och kunde välja en egen ledamot till parlamentet i Bagdad. Barzanis drag var att skapa en motvikt till Zawaa och han lanserade Sarkis Aghajan. 

Sarkis Aghajan - Barzanis förlängda arm

Sarkis Aghajan föddes 1962 i Arbil av assyriska föräldrar. Han blev medlem i KDP och kom in i det kurdiska parlamentet vid dess start 1992. Han tog en av de fem kvoterade assyriska platserna. Resterande fyra tillhörde Zawaa. Han är också god vän med premiärminister Nechirvan Barzani (Massouds brorson). De två växte upp tillsammans när Nechirvan 1975 flydde till Aghajans familjeegendom i Iran, efter att USA hade slutat stödja Barzaniklanen. Aghajan fick posten som finansminister i KRG under åren 1999-2006 och var också vice premiärminister 2004-2006. I maj 2006 förnyades hans uppdrag som finansminister och han fick en ansenlig budget att spendera i olika projekt för att knyta assyriernas politiska och religiösa ledare till sig. (Idag har han helt försvunnit från den politiska scenen. Det sägs att han är rådgivare åt Nechirvan Barzani).

Därmed skulle vägen vara öppen för KRG:s planer att styra över assyriernas framtida öde. Likaså skulle det vara lättare att utöka gränserna för den kurdiska autonomin genom att inkorporera angränsande assyriska landområden på Nineveslätten. Området är inte bara strategiskt viktigt som förbindelse till kurderna i Syrien, det har också stora oljereserver under jorden. Sait Yildiz berättar att när assyrierna 2010 mötte KDP:s politbyrå för att framlägga kravet på en egen autonomi på Nineveslätten, berättade de kurdiska makthavarna helt öppet att de aldrig skulle släppa ifrån sig området, eftersom det har så stora oljereserver. Det sägs också att kurderna redan har borrat 6-7 nya oljebrunnar på Ninevelätten.

Sarkis Aghajan har även marknadsförts som mannen bakom bygget av nya hem åt assyrier i norra Irak. Visserligen har man låtit bygga några enkla betonghus men när man jämför med de kedjehus som byggdes åt kurderna i samma projekt, framstår de assyriska husen som mycket anspråkslösa. KDP har också försökt vinna assyriska röster i de val som har hållits efter Saddams fall, genom att locka med jobb och bostad. Men vem som helst fick inte tillgång till dessa enkla bostäder. Ett villkor var lojalitet med den kurdiska administrationens direktiv. Ett sådant villkor var att rösta på KDP:s vallista Ishtar 513 i valet 2007. De assyrier som vägrade fick varken bistånd eller bostad.

Aghajan samlade år 2007 de flesta assyriska partier och organisationer till en konferens i Ankawa, en assyrisk förstad till huvudstaden Arbil, och bildade det så kallade Folkrådet Chaldean Syriac Assyrian Popular Council. Zawaa deltog inte. Beteckningen KaldoAshur, som hade tagits fram vid Bagdadkonferensen 2003, byttes nu mot trippelbenämningen Chaldean Syriac Assyrian efter de tre stora assyriska samfunden. Aghajan fick nu stort utrymme i två stora assyriska satellitkanaler, Ishtar TV och Suroyo TV. Dessa kanaler hade en bred assyrisk publik och startade en kampanj för att marknadsföra trippelbenämningen. Personer närstående Suroyo TV har informellt erkänt att kanalens ledning fick betalt för att marknadsföra trippelbenämningen och det nya Folkrådet. På frågan varför, svarade man att pengarna ändå skulle gå till någon annan om Suruyo TV hade avvisat erbjudandet. Dessförinnan hade Dawronoye under alla år använt den i Sverige vanligt förekommande dubbelbeteckningen assyrier/syrianer.

Tre år senare, 2010, bildade assyriska organisationer och partier en ny sammanslutning i samband med att Assyrian Universal Alliance, AUA, hade avslutat sin kongress i Ankawa, berättar Sait Yildiz som var mötets ordförande. Den nya organisationen fick namnet Kaldeiska syriska assyriska partiers sammanslutning. Den här gången deltog även Zawaa och trippelbenämningen har därefter blivit det officiella namnet på den assyriska folkgruppen hos såväl Zawaa som ADO och andra medverkande partier. Mötet beslöt att ansöka om en egen provins på Nineveslätten, i enlighet med Iraks konstitution, samt en assyrisk autonomi inom KRG.

Men reglerna i KRG:s konstitution gör det omöjligt för assyrierna att bilda en egen autonomi, säger Yalda Marokil som är Zawaas representant i Skandinavien. Den kurdiska konstitutionen säger att en folkgrupp, i det här fallet assyrierna, måste utgöra en majoritet för att få bilda en egen autonomi. Assyrierna utgör ingen majoritet någonstans inom KRG. Zawaa har tidigare krävt att ordet ”majoritet” ska ersättas med ”folktäthet” men kurderna har avvisat kravet.

Nineveslätten tillhör de så kallade omdiskuterade områdena som såväl araber som kurder gör anspråk på. I KRG:s konstitution från 2005 gjorde kurderna anspråk på vissa delar av Nineveslätten. I det nya förslaget som skrevs 2009 står det att hela Nineveslätten tillhör KRG. Förslaget har i skrivande stund ännu inte antagits av det kurdiska parlamentet.

När det gäller Barzanis val av trippelbenämningen är det ett taktiskt sätt att namnge assyrierna efter deras kyrkliga tillhörighet och inte efter etnisk identitet, för att kunna beteckna assyrierna som kristna kurder. Man har dessutom ordnat det efter storleken på samfunden och inte efter alfabetisk ordning, som brukar vara fallet. Samma sak förekommer även i kurdisk press i Turkiet. De talar om Keldani, Süryani och Asuri som vore de tre olika folkgrupper. Frågan är om det är okunskap eller om de är influerade av sina kurdiska bröder i Irak.

Under de senaste åren har medierna både i Irak och i västvärlden allt mer kommit att frångå alla benämningar och kallar assyrierna för ”de kristna i Irak”. Detsamma gäller rapporteringen kring inbördeskrigets Syrien, där assyrierna ofta kallas enbart ”de kristna”. Till och med Zawaas ledare Yonadam Kanna har ofta använt termen ”de kristna” i stället för att säga assyrierna, vilket han har fått kritik för. 

Kyrkoledare hedrar Aghajan med medaljer

Som vi har visat i tidigare kapitel lägger sig många präster gärna i politiken eftersom de är vana att tillskrivas ansvaret också för samfundets civila angelägenheter. Sarkis Aghajan har fått ett oproportionellt stort stöd av så många kyrkoledare att det är sannolikt resultatet av politisk inblandning på hög internationell nivå. Förmodligen är det USA och Israel, som å Barzanis vägnar, har sett till att Aghajan har översköljts av medaljer från olika kyrkoledare. Det började med att den förre påven Benediktus XVI i augusti 2006 upphöjde Aghajan till Riddarkommendör av Sankt Gregorius den stores orden. Därefter hedrades Aghajan med första rangens utmärkelser och medaljer av följande assyriska, koptiska och armeniska patriarker:

  1. Mar Dinkha IV, patriark för Österns assyriska kyrka, instiftade en särskild medalj till Aghajans ära. Patriarken är god vän med både Sarkis Aghajan och Nechirvan Barzani sedan han var biskop i Teheran.
  2. Kardinal Emanuel III Delli, den förre patriarken för Kaldeiska kyrkan.
  3. Patriark Zakka I Iwas, Syrisk-ortodoxa kyrkans dåvarande överhuvud.
  4. Patriark Addai II, Österns gamla kyrka (följer äldre assyrisk kalender).
  5. Anba Shenouda III, dåvarande påven för Egyptens koptiska kyrka.
  6. Patriark Karekin II, överhuvud för den Armeniska apostoliska kyrkan.

Många av dessa kyrkoledare har sannolikt lovats förmåner, personliga eller för det egna samfundet, för att visa sin lojalitet med den nya kurdiska administrationen. Det är inte heller långsökt att de fått en del av de pengar som Sarkis Aghajan spenderade så frikostigt när han var kurdisk finansminister. Till och med klostret Mor Gabriel i Turabdin fick en större summa pengar i gåva av Aghajan. Han skickade pengarna kontant med en betrodd assyrier, som tidigare var elev vid klostret. Denne har berättat det för en kusin till mig och tillade att han själv fick 10 000 dollar i ”dricks” som tack för besväret. Aghajan har också sponsrat nytryckningen av patriark Afrem Barsoms bok Sritotho d Turabdin, som vi redan har berättat om i kapitlet om patriark Zakkas arabisering av assyrierna. Visserligen sägs Aghajan vara djupt religiös och tillhör en frikyrkoförsamling. Men hans frikostiga användande av medel ur KRG:s budget har med största sannolikhet varit avsedda att knyta assyrierna till kurdiska KDP mer i politiskt än i religiöst syfte.

En av de assyriska eldsjälar som har lagt stor möda på att uppmärksamma och bekämpa kurdifieringen av Assyrien är författaren Fred Aprim, bosatt i Kalifornien. När det gäller assyriska kyrkoledares agerande gentemot främmande makter, skriver Fred Aprim följande träffsäkra sammanfattning:

Kyrkorna har politiserats och varje patriark eller kyrkoledare söker sin egen självtillfredsställelse och beröm. De bryr sig inte om folkets framtid som helhet. Dessa patriarker har förlitat sig på kurder och araber för att rädda sina kyrkor och församlingar, i stället för att förlita sig på sin egen makt som kommer från deras enighet”.