auginhaninke.blogg.se

Assyrisk identitet, historia och politik

Naum Faiq om falskeligen dömda assyrier

Kategori: Allmänt

1920 när Adana var under franskt styre attackerades en turkisk by utanför staden. De turkiska tjänstemännen i Adana beskyllde assyrierna för dådet. Det var falska anklagelser för att hämnas på assyrierna som hade stridit på fransmännens sida mot turkarna. Naum Faiq var då redaktör för tidskriften Huyodo och publicerade följande artikel i augusti 1921. 

Vi har tidigare hört talas om att några av våra assyrier som varit bosatta i Adana har fängslats av den franska militärdomstolen och sedan skickats till Marseille. Vi har dock inte uttalat oss i denna fråga förrän nu, eftersom vi inte hade tillräcklig information om detaljerna.

Nu har vi hittat detaljerad information om ämnet i en artikel av herr Daniel Khori som bor i Petersburg, Pennsylvania, och som beskriver hur några assyrier har fängslats i Marseille. Nedan följer den översättning som vi har gjort:

När fransmännen kom till Adana välkomnades de av assyrierna, mer än vad än andra folkgrupper hade gjort. Assyrierns applåderade och gav all sorts stöd och hjälp till fransmännen. Efteråt bad fransmännen assyrierna att kämpa mot turkarna tillsammans med dem. Assyrierna accepterade detta erbjudande med stort nöje. Även om de krävde att de skulle få effektivare och bredare order än de order som gavs till de franska soldaterna att bekämpa turkarna ensamma, accepterade den dåvarande franska regeringen inte detta villkor, utan tillät assyrierna att bilda en begränsad styrka.

På den tiden beskrev många tidningar, särskilt de armeniska tidningarna, ingående assyriernas heroiska kamp och berömde och applåderade dem, eftersom de stackars assyrierna avgudade dessa nya frälsare och gjorde betydande insatser för Frankrike genom att svara på turkarnas eld på ett mycket självuppoffrande sätt och mota bort dem. 

Men efter denna situation plundrades en turkisk by runt Adana den 13 juni 1920 i en tid när fransmännen var i fred med turkarna. Turkarna, som utnyttjade denna fredliga miljö, skyllde plundringen och dödandet av några turkar på assyrierna. De ville hämnas på assyrierna som var fiender till turkarna och vänner till fransmännen. I verkligheten hade dessa stackars assyrier inget med saken att göra.

Nu började fransmännen, utifrån turkarnas falska beskyllningar, gripa assyrierna i Adana en efter en. På en dag samlade de ett sextiotal assyrier och fängslade dem. I syfte att försvara sig hade dessa assyrier som arresterades fått tillstånd av fransmännen att skaffa sig var sitt gevär. Med detta som en ursäkt hävdade turkarna att förövarna av den ovan nämnda incidenten var assyrier. De flesta regeringstjänstemän var turkiska. De kunde således ändra i fångarnas uttalanden som de ville.

Slutligen ställdes assyrierna som arresterades den 13 augusti 1920 inför rätta i den franska militärdomstolen baserat på deras förvrängda uttalanden. Några dömdes till döden, några till fängelse från fem till fyrtio år och till exil. Senare omvandlades dödsdomarna till 20 års fängelse och 20 år i exil. Namnen på de stackars fångar vi känner till hittills är följande;

Från syrisk-ortodoxa samfundet

  • Musa Circis Saliba, dömdes till fyrtio år. Han är nu femtio år gammal, gift och har en son och en dotter som har dött av svält
  • Davud Kebrit, dömdes till fyrtio år. Han är femtiotre år gammal
  • Gallo Malke, dömdes till tjugo års fängelse och exil. Han är tjugoåtta år gammal, gift och vars fru kidnappades av muslimer. Han har en ensamstående mamma
  • George Kerüs är en tjugoårig ungdom som dömdes till tjugo år
  • Haji Mansur (ålder okänd) dömdes till livstids fängelse. Hans straff reducerades senare till åttioett år
  • Isa Musa dömdes till tjugo års fängelse

 

Från kaldeiska samfundet

  • George Dawod, tio års fängelse
  • Elyas Mansur, fem år
  • Naum Matay från Mosul, fem år
  • Toma Simon dömdes till döden
  • Toma Patte dömdes till döden
  • Toma Mawsalli dömdes till döden
  • Abdo Mawsalli dömdes till döden.

Straffen för de fyra som dömdes till döden ändrades till fyrtio års fängelse i den andra domstolen som hölls i Beirut.

Dessa stackars bönders första rättegång hölls i Adana den 13 augusti [1920] och alla var dömda på de falska grunder som vi redogjorde för här ovan. Förutom dessa sägs det att även andra assyrier vid namn İbrahim Abdulnur, Ablahad Tobya, İsa Zeyno och Davud Na’mudj Hawa var bland dessa fångar. 

Medan dessa förtryckta människor var fängslade i Adana, bröt sig fransmännen in i deras hus. Alla husgeråd, varor, tillhörigheter och spannmål som fanns i dessa fattiga människors hus plundrades och stals av turkarna, vilket orsakade svältdöden för några av dessa fattiga familjer.

Huyodos kommentar:

Det kan finnas fem eller sex relevanta personer och institutioner som skulle kunna underlätta arbetet för dessa stackars assyro-kaldéer, som dömdes till fängelse och exil i ett halvt sekel. Deras röst måste höras för att påvisa deras oskuld och återge dem sin frihet snarast.

Det är våra två syrisk-ortodoxa och kaldeiska patriarkat, Adanas [assyriska] kyrkostyrelser och styrelsen för vårt Assur-kaldo sällskap i Amerika. (Assyro-Chaldean National Unity var utgivare av Huyodo, ö anm).

Vi känner inte till ifall de berörda patriarkerna och patriarkaten har gjort sin plikt i detta avseende. Ett är dock säkert; oavsett om dessa fängslade personer är de verkliga förövarna av de mord som de anklagas för, eller om anklagelserna mot dem är ett antal falska beskyllningar och de kan vara helt oskyldiga.

I båda avseenden har det inte funnits några tecken på att patriarkerna och patriarkaten har följt denna fråga efter de klagomål som inkommit från de som hittills suttit fängslade. 

När det gäller vår kyrkostyrelse i Adana är det inte bara frågan om att inte följa upp ärendet. Under hela denna process har kyrkostyrelsen inte gett någon information om sina bröder som orättvist hölls i fängelsehålor och i domstolarna och sedan förvisades. Detta kallas likgiltighet.

Det Assyro-kaldeiska sällskapet i Amerikas ärade medlemmar har hittills inte kunnat agera i frågan, eftersom de inte har haft någon information i ämnet.

Andra folkgrupper reagerar snabbt vid minsta angrepp på sina landsmän genom att låta telegram hagla över berörda instanser och skickar vid behov representanter. Till slut löser de problemet snabbt. Vi tar däremot passivt emot problemen som kommer över oss och när problemen ökar är vi förvirrade över vilket vi ska åtgärda.

Turkarna förintade en kvarts miljon assyrier. De slaktade dem som får, släckte många hus och kaminer, kidnappade våra unga flickor. Men vem ställde dem till svars?

Låt oss ponera, även om sanningen inte har kommit fram än, att ett par assyro-kaldéer i Adana dödade ett par turkar. Vilken lag kan döma dem ohörda till fyrtio års fängelse och exil, medan det var möjligt att förlåta dem genom att kvitta det mot blodet av en kvarts miljon assyrier?

Är det fel att ställa dessa frågor och följa upp dem?

Vad ska vi säga om alla dessa övergrepp?

Efter vapenstilleståndet mördades en fattig assyrier vid namn Aho Shem'un av en kula i Adana efter en dom i militärdomstolen - utan förhör, utan förhörsrapporter, utan beaktande av de händelser som han genomlevde i Beth-Nahrin.

Eller Gallo Malke som nu sitter i fängelse. Vad ska vi säga om katastrofer som muslimernas bortförande av hans fru? Eller en annan fånges två barn som dog av svält?

Mordet på Aho Shem’un uppmärksammades i första hand av armeniska tidningar, inte så mycket av oss själva. Även andra brutala handlingar som vi har publicerat är hämtade från deras tidningar, liksom domarna kring de assyrier vi nämner ovan.

Kan vi tolka vår patriarkrepresentants i Adana och kyrkostyrelsens passivitet som okänsliga och opartiska i dessa frågor? Är detta belöningen för assyrierna, som visade sin lojalitet mot fransmännen från första dagen, liksom de hade gjort mot turkarna tidigare?

Så olyckligt lottad denna [assyriska] nation är. Vilken stat den än visar lojalitet mot, återgäldas den med förstörelse och förintelse. 

Låt oss hoppas att såväl våra patriarker och patriarkat, som som vår kyrkostyrelse och våra sällskap, kommer att agera tillsammans genom att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt att vidta alla typer av åtgärder som kommer att säkerställa hela vår nations räddning och hjälpa dessa stackars människor att återfå sin frihet.

Naum Faiq 

Transkriberat och översatt till modern turkiska av Aydin Aslan.

Översatt till svenska av Augin Kurt Haninke