auginhaninke.blogg.se

1920 när Adana var under franskt styre attackerades en turkisk by utanför staden. De turkiska tjänstemännen i Adana beskyllde assyrierna för dådet. Det var falska anklagelser för att hämnas på assyrierna som hade stridit på fransmännens sida mot turkarna. Naum Faiq var då redaktör för tidskriften Huyodo och publicerade följande artikel i augusti 1921. 

Vi har tidigare hört talas om att några av våra assyrier som varit bosatta i Adana har fängslats av den franska militärdomstolen och sedan skickats till Marseille. Vi har dock inte uttalat oss i denna fråga förrän nu, eftersom vi inte hade tillräcklig information om detaljerna.

Nu har vi hittat detaljerad information om ämnet i en artikel av herr Daniel Khori som bor i Petersburg, Pennsylvania, och som beskriver hur några assyrier har fängslats i Marseille. Nedan följer den översättning som vi har gjort:

När fransmännen kom till Adana välkomnades de av assyrierna, mer än vad än andra folkgrupper hade gjort. Assyrierns applåderade och gav all sorts stöd och hjälp till fransmännen. Efteråt bad fransmännen assyrierna att kämpa mot turkarna tillsammans med dem. Assyrierna accepterade detta erbjudande med stort nöje. Även om de krävde att de skulle få effektivare och bredare order än de order som gavs till de franska soldaterna att bekämpa turkarna ensamma, accepterade den dåvarande franska regeringen inte detta villkor, utan tillät assyrierna att bilda en begränsad styrka.

På den tiden beskrev många tidningar, särskilt de armeniska tidningarna, ingående assyriernas heroiska kamp och berömde och applåderade dem, eftersom de stackars assyrierna avgudade dessa nya frälsare och gjorde betydande insatser för Frankrike genom att svara på turkarnas eld på ett mycket självuppoffrande sätt och mota bort dem. 

Men efter denna situation plundrades en turkisk by runt Adana den 13 juni 1920 i en tid när fransmännen var i fred med turkarna. Turkarna, som utnyttjade denna fredliga miljö, skyllde plundringen och dödandet av några turkar på assyrierna. De ville hämnas på assyrierna som var fiender till turkarna och vänner till fransmännen. I verkligheten hade dessa stackars assyrier inget med saken att göra.

Nu började fransmännen, utifrån turkarnas falska beskyllningar, gripa assyrierna i Adana en efter en. På en dag samlade de ett sextiotal assyrier och fängslade dem. I syfte att försvara sig hade dessa assyrier som arresterades fått tillstånd av fransmännen att skaffa sig var sitt gevär. Med detta som en ursäkt hävdade turkarna att förövarna av den ovan nämnda incidenten var assyrier. De flesta regeringstjänstemän var turkiska. De kunde således ändra i fångarnas uttalanden som de ville.

Slutligen ställdes assyrierna som arresterades den 13 augusti 1920 inför rätta i den franska militärdomstolen baserat på deras förvrängda uttalanden. Några dömdes till döden, några till fängelse från fem till fyrtio år och till exil. Senare omvandlades dödsdomarna till 20 års fängelse och 20 år i exil. Namnen på de stackars fångar vi känner till hittills är följande;

Från syrisk-ortodoxa samfundet

• Musa Circis Saliba, dömdes till fyrtio år. Han är nu femtio år gammal, gift och har en son och en dotter som har dött av svält
• Davud Kebrit, dömdes till fyrtio år. Han är femtiotre år gammal
• Gallo Malke, dömdes till tjugo års fängelse och exil. Han är tjugoåtta år gammal, gift och vars fru kidnappades av muslimer. Han har en ensamstående mamma
• George Kerüs är en tjugoårig ungdom som dömdes till tjugo år
• Haji Mansur (ålder okänd) dömdes till livstids fängelse. Hans straff reducerades senare till åttioett år
• Isa Musa dömdes till tjugo års fängelse

Från kaldeiska samfundet

• George Dawod, tio års fängelse
• Elyas Mansur, fem år
• Naum Matay från Mosul, fem år
• Toma Simon dömdes till döden
• Toma Patte dömdes till döden
• Toma Mawsalli dömdes till döden
• Abdo Mawsalli dömdes till döden.

Straffen för de fyra som dömdes till döden ändrades till fyrtio års fängelse i den andra domstolen som hölls i Beirut.

Dessa stackars bönders första rättegång hölls i Adana den 13 augusti [1920] och alla var dömda på de falska grunder som vi redogjorde för här ovan. Förutom dessa sägs det att även andra assyrier vid namn İbrahim Abdulnur, Ablahad Tobya, İsa Zeyno och Davud Na’mudj Hawa var bland dessa fångar. 

Medan dessa förtryckta människor var fängslade i Adana, bröt sig fransmännen in i deras hus. Alla husgeråd, varor, tillhörigheter och spannmål som fanns i dessa fattiga människors hus plundrades och stals av turkarna, vilket orsakade svältdöden för några av dessa fattiga familjer.

Huyodos kommentar:

Det kan finnas fem eller sex relevanta personer och institutioner som skulle kunna underlätta arbetet för dessa stackars assyro-kaldéer, som dömdes till fängelse och exil i ett halvt sekel. Deras röst måste höras för att påvisa deras oskuld och återge dem sin frihet snarast.

Det är våra två syrisk-ortodoxa och kaldeiska patriarkat, Adanas [assyriska] kyrkostyrelser och styrelsen för vårt Assur-kaldo sällskap i Amerika. (Assyro-Chaldean National Unity var utgivare av Huyodo, ö anm).

Vi känner inte till ifall de berörda patriarkerna och patriarkaten har gjort sin plikt i detta avseende. Ett är dock säkert; oavsett om dessa fängslade personer är de verkliga förövarna av de mord som de anklagas för, eller om anklagelserna mot dem är ett antal falska beskyllningar och de kan vara helt oskyldiga.

I båda avseenden har det inte funnits några tecken på att patriarkerna och patriarkaten har följt denna fråga efter de klagomål som inkommit från de som hittills suttit fängslade. 

När det gäller vår kyrkostyrelse i Adana är det inte bara frågan om att inte följa upp ärendet. Under hela denna process har kyrkostyrelsen inte gett någon information om sina bröder som orättvist hölls i fängelsehålor och i domstolarna och sedan förvisades. Detta kallas likgiltighet.

Det Assyro-kaldeiska sällskapet i Amerikas ärade medlemmar har hittills inte kunnat agera i frågan, eftersom de inte har haft någon information i ämnet.

Andra folkgrupper reagerar snabbt vid minsta angrepp på sina landsmän genom att låta telegram hagla över berörda instanser och skickar vid behov representanter. Till slut löser de problemet snabbt. Vi tar däremot passivt emot problemen som kommer över oss och när problemen ökar är vi förvirrade över vilket vi ska åtgärda.

Turkarna förintade en kvarts miljon assyrier. De slaktade dem som får, släckte många hus och kaminer, kidnappade våra unga flickor. Men vem ställde dem till svars?

Låt oss ponera, även om sanningen inte har kommit fram än, att ett par assyro-kaldéer i Adana dödade ett par turkar. Vilken lag kan döma dem ohörda till fyrtio års fängelse och exil, medan det var möjligt att förlåta dem genom att kvitta det mot blodet av en kvarts miljon assyrier?

Är det fel att ställa dessa frågor och följa upp dem?

Vad ska vi säga om alla dessa övergrepp?

Efter vapenstilleståndet mördades en fattig assyrier vid namn Aho Shem'un av en kula i Adana efter en dom i militärdomstolen - utan förhör, utan förhörsrapporter, utan beaktande av de händelser som han genomlevde i Beth-Nahrin.

Eller Gallo Malke som nu sitter i fängelse. Vad ska vi säga om katastrofer som muslimernas bortförande av hans fru? Eller en annan fånges två barn som dog av svält?

Mordet på Aho Shem’un uppmärksammades i första hand av armeniska tidningar, inte så mycket av oss själva. Även andra brutala handlingar som vi har publicerat är hämtade från deras tidningar, liksom domarna kring de assyrier vi nämner ovan.

Kan vi tolka vår patriarkrepresentants i Adana och kyrkostyrelsens passivitet som okänsliga och opartiska i dessa frågor? Är detta belöningen för assyrierna, som visade sin lojalitet mot fransmännen från första dagen, liksom de hade gjort mot turkarna tidigare?

Så olyckligt lottad denna [assyriska] nation är. Vilken stat den än visar lojalitet mot, återgäldas den med förstörelse och förintelse. 

Låt oss hoppas att såväl våra patriarker och patriarkat, som som vår kyrkostyrelse och våra sällskap, kommer att agera tillsammans genom att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt att vidta alla typer av åtgärder som kommer att säkerställa hela vår nations räddning och hjälpa dessa stackars människor att återfå sin frihet.

Naum Faiq 

Transkriberat och översatt till modern turkiska av Aydin Aslan.

Översatt till svenska av Augin Kurt Haninke

You find the Swedish version at: http://hujada.com/article.php?ar=267&page=1

This is the lamentation of Naum Faiq on the assassination of Mar Shimon Benyamen the Patriarch of the Church of the East on March 16, 1918, by Kurdish warlord Simko Agha Shikaki. The Patriarch was a guest at Simko’s home when he was shot on his back. Naum Faiq, the editor of Bethnahrin, wrote this poem and read it himself in the church during the service organized on the soul of Mar Shimon in Yonkers city few days after the assassination:

Today a mighty worrier fell among the Assyrians

On the sadness of his fall the earth laments

With immeasurable tears in the eyes, and grief in the hearts

For the offspring of iniquity betrayed Mar Shimun the Catholicos.

What is this grievous news that has fallen upon our ears?

That the devils have assassinated our praised father in treachery

Is this a hallucination sent upon us?

Or is it a dream that troubles our eased mind?

Yes we read in the Newspapers that the Kurds assassinated Mar Shimun

Our eyes dimmed, our emotions moved and we were shocked greatly.

Woe to the oppressors that paid their neighbours back in evil.

Instead of tranquillity and in exchange of our goodwill, they faced us with the Sword.

The Shepherd was smitten the flock too was scattered

Our mind was paralysed due to this news full of tragedy.

The earth quaked and heavens quivered because of this account

Today the head of the church was assassinated by the sword of the damned.

A valiant man, a warrior and a good shepherd

Sacrificed his life for the sake of his flock with a rejoicing heart

Manifested himself as a hero in this war

It is an astonishing affair; he mocked death for the sake of his nation.

For his country he offered himself as a perfect sacrifice

He became an example for martyrdom and fashioned its form

For him lament all that are in heavens and earth

Because Mar Shimun was assassinated by the treachery and ill-will of the unfaithful.

Lament and cry O Assyrians for our leader has fallen

And in the darkness of Kurdishness our sun has set

Until when will these savages trudge on our sanctuaries?

And increase our pain and add more torment on our suffering.

O Assyrians shed tears for our crown has fallen

Our light dimmed our dawn dusked and our torch extinguished

By his assassination the wormwood was prepared and our aspiration turned bitter

Again our people are oppressed and our fence destroyed, pillaged and ruined.

Grief prevails over the world today due to the news of your death

Your memory shall never depart from among us

Sadness and grief surround us because of your separation

Forever your memory will be praised in our hearts

Because of your death Assyrianity is covered in mourning

Because to us, your Assassination is an incurable wound

If Kurdishness rejoices today over your death

Our lord is ready to revenge your blood in justice tomorrow.

Translated by: Nineb Lamassu

Turkey's parliament will soon adopt a new law meaning all citizens living abroad can buy themselves an exemption warrant from military service for only 1000 Euro. Tens of thousands of Assyrians and their children can benefit from this facilitation.

For decades, Assyrians and other immigrants from Turkey have been squirmed on the difficulties and the cost to get a free ticket for military service in their country of origin. But now a committee in the Turkish parliament decided that the cost should be lowered from 6000 to 1000 Euro. The proposal covers all Turkish citizens of conscription age in the Diaspora - even those over 39 years and who must currently pay a penalty. The Turkish Parliament's Committee on Planning and Budget approved the proposal, while the members of the Kurdish HDP and Republican CHP made thier reservation. As the ruling AK Party has a majority in the chamber, the bill will go through without difficulty, writes the Turkish website havadis.at, based in Austria.

This facilitating of the duty of military service in Diaspora is a result of AKP's election promise to the elections in July 2015, presented by Prime Minister Ahmet Davutoglu during a visit to Germany, where more than four million migrant workers of Turkish origin are living. In an attempt to fish up the Diaspora votes, the government promised to implement a series of populist proposals that facilitate the guest workers' legal relationship to their homeland. Another promise was, for example, that a person who has introduced a foreign vehicle in Turkey can run it for two years before the vehicle must leave the country. The current rule states that after six months you have to go out of the country boarder, before a new six-month period can start.

When it comes to the military service in Turkey it has been a dreaded feature in young Assyrian's lives since they were harassed, beaten and violated because they were non-Muslims and non-Turks. For this reason, parents tried to find different ways to minimize the damage to their children. They were registered, for example, a few years younger in order to become stronger men. Or they registered to a Turkish-sounding name of the boy, for example, Simon could be Yusuf on his ID-card. In the 1970s, the Assyrians in Turabdin started also to give their children pure Turkish names, such as Özcan, Zeki, Orhan, Ayhan, Umit and Özkan. As part of this adaptation even girls were given Turkish names like Nurcan, Aygül, Türkan, Ayten etc. The surnames were already Turkish after a law of 1934 with the purpose to assimilate all non-Turkish minorities in the new Republic. (Read more about it in my article in Swedish Därför bär vi turkiska efternamn). One of those who have written down their bitter experience from the Turkish military service, is the author Fehmi Bargello in his book Gabro – ”förrädaren” i den heliga tjänsten (Linköping, Sweden 2010). The title means Gabro - "the traitor" in the sacred service. The book has recently been translated into Turkish.

In the 1960s, many Assyrian men went to Germany as guest workers. After a few years their wives and children joined. During the Cyprus war in 1974, when Turkey occupied the northern part of the island, repressions of Assyrians in Turabdin intensified and a mass exodus began. Sweden became a primary direction. Even a huge number of Assyrian guest workers from Germany came to Sweden and applied for asylum. One of the strongest reasons was to avoid the dreaded military service in Turkey. In Sweden it's easy to get Swedish citizenship, which has enabled tens of thousands of young Assyrians to either make Swedish military service or completely neglect the Turkish military service. Anyone who has fulfilled his military service in Sweden can apply to the Turkish embassy and be freed from Turkish military service. Otherwise you have to pay dearly and serve a few weeks in Turkey. These rules have gradually been simplified from the Turkish side and now they are down to 1000 Euro, without requiring a shorter service. This opens up great opportunities for anyone who does not want to cut his ties with Turkey.

During the 2000s, a large number of Assyrians returned to build or restore their houses in Turabdin. These are living in Turabdin during the summer months. A small number have returned permanently, but the supposed great return has come down, due to the security situation and uncertainty about the future. The Assyrians would like to maintain strong ties to their ancenstral lands and has therefore welcomed the new land registry, but the difficulties were many. Large areas have been confiscated by the state forest authority or Kurdish neighbours (read more in my articles Turkey's Duplicitous Game With Assyrians and Report Turkish and Kurdish confiscation of Assyrian property).

Some critics interpret the new exemption warrant as a way to raise more money for the Turkish army. That may be so, but for tens of thousands of Assyrians and their children, it can also be an opportunity to establish greater ties to Turabdin and benefit their civic rights such as the right to dispose of your own property. Without a valid ID not even legally qualified owners can not claim their lands and properties. With the military service obstacle eliminated, it becomes easier to dispose the new ID number or to retrieve your terminated citizenship. The new law is likely to be adopted by the Parliament in the near future.

PYD and its Dawronoye-puppet Senharib Barsum deny any abuses against Assyrians.

Kurdish PYD, the daughter organization of PKK, denies any abuses against Assyrians and other Christians, such as confiscation and forced recruitment. Their representative claims that a law is under consideration, but it intends to protect the property of those citizens whom have fled the war. PYD's Dawronoye-puppets agree and claim that they are legitimate representatives of the Assyrians in Gozarto. It seems the Kurdish administration in Syria, after all, is taking a step backwards after the massive criticism on its abuses against Assyrians, Armenians and other ethnic groups. At the same time PYD is threatening the churches which have joined the critics, saying that they should not interfere in political issues.

Saturday, November 7, 2015 Shinko Dibo, an adviser to the PYD's leadership in Syria, made a statement in the Kurdish news agency ANF News (demokrathaber.net), in which he refutes the criticism that 16 Assyrian and Armenian representatives recently performed against confiscation, forced recruitment, Kurdish curricula and extra taxes. Dibo says about mentioned law, "Özel mülkiyetin korunması konusunda çıkacak olan bir yasanın önceliği the Suryani, Asuri ve Arap halkımızın özel mülklerini korumayı bir Gorev olarak görür".

It means: "The upcoming law prioritizes the protection of private property belonging to our Assyrian and Arab residents as its task," says Dibo and claims that the background to the bill to the local Kurdish Parliament, is due to protection of property of Assyrians and Arabs who had fled ISIS in the areas of Tel Tammer and Tel Hamis. He says that the inhabitants of these areas began to argue about certain properties when they had returned to their villages, after the Kurdish militia had driven back ISIS. Dibo contradicts thereby the press release from the Kurdish Parliament's press service on September 15, which said that the current law of 19 paragraphs had been adopted. This must be a sign of retreat by the Kurdish administration, when arguing that such a law has not been adopted yet.

Shinko Dibo denies any other abuses claimed by the Christians in Gozarto. At the same time he raises a warning finger toward the church representatives who signed the statement. He says that churches should not interfere in politics and he mentions precaution even mosques. It is elected politicians' task to maintain political issues and all communities are represented in the cantonal government, whom are responsible of the new laws, Dibo says in the Turkish version of his statement:

"Kiliselerin ISI, politics konularda Açıklama yapmak değildir. Ayni şey camiler için the geçerlidir. Yönetim konularında zaten halkların seçilmiş temsilcileri was onlar Karar verir. Kantonlarımızda kanunlar tüm halklardan temsilcilerin katılımı ile yapılıyor ". 

Shinko Dibo turns a blind eye to the fact that both the churches and political organizations criticized the Kurdish violations. His statement is as arrogant and misleading like in the case of the assasination of David Jendo. Even at that occasion YPG (the armed militia of PYD) backed when it was convinced, and when a storm of criticism raised against the murder. But they still insisted that it was a matter of dark forces behind, to sow division among different ethnic groups. Now the Kurdish representatives are attacking the issue by belittling the political and cultural organizations which signed the critical statement, while playing secular. When it suits Kurdish representatives go to clergymen to exploit them for political purposes. When the clergymen join critics, they get a warning.

Even the newspaper devrimcikaradeniz.com has come to same conclusion as mine and points out that it is distressing when the PYD-Kurds both deny assaults and threatening at the same time.

The truth is that the 16 organizations and churches which have signed the statement, widely distributed in various languages, are representative of both the Assyrians and Armenians in the area. The only Assyrian organization which attended the meeting but refused to sign, is the puppets of PYD, i.e Dawronoye, whom have several paper organizations. Their representative Senharib Barsum from Syriac Union Party repeated, at the same day, all that Shinko Dibo said. He also states that those in the statement purporting to be representatives of the Assyrians lie when they claim Kurdish abuses. His gols is to portray himself and his group a legitimate representative of all Assyrians in Gozarto. The Kurdish news agency ANHA has published Barsum’s statement titled "Bersûm: Süryanilerin Adı kullanılarak geliştirilen iddialar yalandır" and several Kurdish websites quoted it.

Kurdish PYD is very well aware that Dawronoye is a marginal group among the Assyrians. They have also been told this in various meetings with Assyrian representatives in Sweden and other EU countries. The question is how long this relationship will continue and how long Kurdish representatives will maintain their arrogant behaviour towards other ethnic groups in Gozarto.

Den självutnämnda kurdiska administrationen i Gozarto, under ledning av PKK:s dotterorganisation PYD, visar allt mer öppet sin chauvinistiska agenda gentemot andra etniska grupper. Konfiskering av utvandrarnas egendom, nya läroplaner i privata och statliga skolor, tvångsrekrytering av ungdomar till YPG-milisen och extra skatter, är några av de senaste övergreppen. Kurderna kopierar samma recept av intolerans som turknationalisterna och arabiska Baathpartier har gjort under 1900-talet.

Medan en stor del av världens makthavare lovsjunger den kurdiska YPG-milisens påstådda framgångar gentemot IS, bedriver PYD en chauvinistisk agenda av sällan skådat slag. Trots att PYD inte utgör mer än 10 % av kurdernas antal i Syrien, enligt dess ledare Saleh Muslims bror Mustafa Muslim till tr.sputniknews.com, våldför sig PYD på invånarna i Gozarto genom att utnyttja sitt samförstånd med Bashar-regimen. Assyrier, armenier och andra kristna grupper har fått nog av övergreppen och går nu ut i ett uttalande som tar avstånd från dessa övergrepp. Uttalandet är undertecknat av kyrkor, organisationer och politiska partier bland assyrier och armenier i Gozarto - utom av Dawronoye, som är en gren av PYD. Uttalandet har bland annat publicerats av assyriska människorättsorganisationen Assyrian Monitor för Human Rights och det stora mediebolaget alarabiya.net. Det har också fått stor spridning på sociala medier.

Undertecknarna anger följande fyra exempel på övergrepp från den kurdiska PYD-administrationens sida. Jag har inte översatt ordagrant, utan sammanfattat budskapet:

1.  Lagen om ”administrering” av egendomar till dem som flytt kriget, måste återkallas på grund av att den

a)      strider både mot mänskliga rättigheter och individens rätt till ägande

b)      framställer utvandrarna som landsförrädare

c)      den tilltänkta kommissionen som ska värdera egendomarna är inget annat än ett sätt att konfiskera                  andras egendom

d)      är ett alvarligt hot mot de kristnas demografi i Gozarto och ett sätt att konfiskera de kristnas            jordbruksareal som idag uppgår till 35 % av områdets marker. Den skrämmer iväg dem som vill återvända hem när det blir fred i landet

e)      Förbudet för de kristna att sälja sin egendom eller ge fullmakt åt sina anhöriga ökar risken för att de inte längre återvänder hem.

2.  Lagen om nya (kurdiska) tillstånd, avgifter och skatter är oacceptabel, eftersom befintliga tillstånd från den syriska staten måste gälla. Medborgarna får inte pådyvlas nya skatter som de inte klarar av.

3.  Lagen om tvångsrekrytering till militärtjänst utgör ett dubbelt tvång för medborgarna, som måste rekryteras av två olika militärmakter (den syriska och kurdiska).

4.  Inblandning i kyrkornas privata skolors angelägenheter är oacceptabel och ett hinder i våra barns utbildning.

Uttalandet är undertecknat av följande organisationer och samfund:

Syrisk-ortodoxa kyrkan, Kaldeiska kyrkan i Qameshly, Syrisk-katolska kyrkan, Assyriska demokratiska organisationen (ADO), Kristna civila samlingen, Centret för uthålliga kristna i Syrien, Armeniska ortodoxa kyrkan, Österns assyriska kyrka, Nationella evangeliska kyrkan, Fria arameiska partiet, Ungdomssamlingen moder Syrien, Armeniska biskopsstiftet i Jazira och Eufrat, Österns gamla assyriska kyrka, Syrisk-ortodoxa styrelsen för invånarfred, Styrelsen för assyriska bönder, Ungdomsorganisationen för nationellt samförstånd.

Mer om uttalandet och kurdiska övergrepp finns på Assyria TV, bl a här och här.

Bakgrund

För dig som inte känner till bakgrunden till nya kurdiska påbud i Gozarto, kan jag kort summera den. Den 15 september utfärdade det kurdiska självstyrets parlament en lag för att konfiskera all egendom som assyrier och andra utvandrare lämnar efter sig. Kurderna själva kallar det inte konfiskation, utan talar om att förvalta egendomen tills ägaren kommer tillbaka. Men det är ren lögn. Det handlar om samma metoder som turknationalisterna använde 1942 när de pålade de kristna extremt höga skatter, Varlık Vergisi, vilket ledde till att ekonomin i en handvändning övergick från kristna minoriteter till staten och dess muslimska hantlangare. Kurdiska PYD erkänner i lagtexten att de flesta drabbade är assyrier och säger sig vilja ”förvalta” både fast och lös egendom för den som har varit borta längre än ett år. Det gäller hus, lägenhet, fordon, affärsrörelse, fabrik, tomt- och åkermark. Alltså rubbet. En kommitté har tillsats för att värdera egendomarna, men har inte kommit igång ännu.

När det gäller PYD:s direktiv för skolorna är både statliga och privata skolor ålagda att undervisa kurdiska elever de nytryckta läromedlen på kurdiska, medan de assyriska och arabiska barnen måste läsa vissa ämnen på kurdiska, t ex samhällskunskap och kurdisk historia, samt huvuddragen i yezidism och kristendom vid sidan om islamkunskap. De får också läsa sitt hemspråk. Om direktivet lyckas är det en tidsfråga innan all undervisning måste ske på kurdiska. Sådana krav har riktats mot assyriska skolor i norra Irak också.

Den assyriske aktivisten Dr Nicholas al-Jeloo skrev nyligen en indignerad kommentar på sin FB-sida om det kurdiska tvånget:

While Chaldean prelates are busy trying to create a "nation" from lies, and divide our already weak ethnic group, the Kurds in Syria are forcing our children to learn Kurdish "history" in Kurdish. Who would have thought that this would be happening in the cradle of Assyrianism - Qamishli itself, the birthplace of the oldest surviving Assyrian political organization. They are making our children learn their history (what damn history?) on our own lands - just because we are now a minority! When I was in Syria in 2009 and 2010, I was taken aback by certain leaders of the Assyrian Democratic Organisation (ADO), who were lamenting the fact that, while Assyrians were allowed to teach Syriac in their private schools, the children of their Kurdish neighbours were not allowed to learn their own language. That's how much the ADO cared about freedom and democracy, and it even joined the Syrian Opposition in order to bring that about. Too bad, their lovey-dovey view of the world backfired on them, and now their own children are being forced to learn their neighbours' language against their will.  

Det betyder:

”Medan kaldeiska prelater är upptagna med att försöka skapa en "nation" av lögner och dela vår redan svaga folkgrupp, tvingar kurderna i Syrien våra barn att lära sig kurdisk "historia" på kurdiska. Vem skulle ha trott att detta skulle hända i assyrianismens vagga – självaste Qamishli, födelseplatsen för assyriernas äldsta politiska organisation. De ser till att våra barn lär sig deras historia (vilken förbaskad historia?) på vår egen mark - bara för att vi nu är en minoritet! När jag var i Syrien under 2009 och 2010, blev jag förbluffad av vissa ledare för Assyriska demokratiska organisationen (ADO), som beklagade det faktum att medan assyrierna fick undervisa assyriska i sina privata skolor, fick deras kurdiska grannars barn inte lära sig sitt eget språk. Så mycket brydde sig ADO om frihet och demokrati och anslöt sig därefter till den syriska oppositionen i syfte att åstadkomma detta. Synd, för deras romantiska bild av världen har slagit tillbaka på dem. Och nu tvingas deras egna barn lära sig sina grannars språk mot sin vilja.”

Mer om den nya kurdiska läroplanen finns på webbsidan raseef22 på arabiska eller på AINA på engelska. Det som Al-Jeloo syftar på när han kritiserar kaldeiska prelater är att patriark Sako och några biskopar nyligen har uppmuntrat bildandet av ett kaldeiskt förbund i Frankrike och skapat stora rubriker när de påstår att de katolska kaldéerna utgör en egen nation.

Det kurdiska projektet att skapa egna autonomier och så småningom en egen stat genomförs för fullt, medan olika assyriska företrädare går sina egna vägar och skapar mer splittring inom folkgruppen. Många assyriska bedömare är övertygade om att dessa går Barzanis och andra kurdiska makthavares ärenden för att försvaga assyrierna, eftersom kurdiska statsbildningar är tänkta att bildas på ockuperad assyrisk mark. När det gäller Syrien har PYD visat en oblyg ambition att agera som en kopia av Baath eller Ungturkarna i sitt chauvinistiska tillvägagångssätt. 

 

Inspirationen till den här artikeln fick jag när jag läste den amerikanske författaren Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Brown blev en av världens mest lästa författare med boken Da Vinci Koden. I Den förlorade symbolen söker han efter förlorad kunskap om universums hemligheter i de gamla kulturerna. Han vill visa att människans tankar kan stråla energi som påverkar saker och ting utanför kroppen och till och med förändra den fysiska världen. Denna studie går under namnet noetik, enligt Brown. När jag läste om denna teori kom jag osökt att tänka på den skadliga energi som utstrålar från det som vi kallar onda ögat, men också på de assyriska astrologer som kan sia om framtiden genom att använda urgammal kunskap. Min egen pappa var en duktig astrolog som både kunde läsa framtiden och skapa synvilla hos betraktaren, enligt flera trovärdiga vittnesmål.

Dan Brown försöker alltså visa på okända krafter i människans tankeförmåga som kan påverka den fysiska världen. Beroende på om man utstrålar positiv eller negativ energi i sina tankar kan till exempel materia, som håller på att förvandlas från flytande till fast form, bilda symmetriska eller kaotiska kristaller - allt beroende på tankens förmåga hos den som har riktat sin energi mot materian.

I gammal svensk folktro finns redan ett utryck som har sin grund i att använda tankens positiva kraft. Man brukar säga; jag ska skänka honom en tanke. När man i religiösa sammanhang använder många tankar för ett och samma ändamål, utgår man från samma resonemang, d v s att många skänkta tankar för en god sak kan verka som en samlad positiv energi. Vi talar alltså om energi som en produkt av tanken och inte bara om religiös tro. Många religioner både tror på denna form av energi och använder den i sina förböner, till exempel för att hjälpa medmänniskor i nöd. För ateister och naturvetare låter dock det hela som ockult mysticism.

Att uråldrig kunskap om skapelsen och universums hemligheter betraktas som ockult, kan tillskrivas först den kristna kyrkan och därefter naturvetenskapen. Den senare har i århundraden betraktat tillvaron endast ur dess materiella sida och förkastat allt som inte går att bevisa med fysikens lagar. Men nu verkar det som om ett uppvaknande i västvärlden håller på att ske, att döma av författare som Dan Brown som söker ge svar på frågan om antimateria (i boken Änglar och demoner) och tankens förmåga, med utgångspunkt i alla stora världsreligioner och historiens framstående tänkare som talar om en dold kraft hos människan.

Brown menar att det finns ett universellt medvetande som vi definierar som Gud. Men gudomligheten är inneboende i människans egen hjärna och dess övernaturliga krafter kan frigöras genom träning, resonerar han genom sina karaktärer i Den förlorade symbolen. Och nu lär även vetenskapliga tester ha inletts om detta, skriver Brown till exempel i kapitel 15:

”Experiment vid anläggningar som Institutet för noetikstudier (IONS) i Kalifornien och Princeton Engineering Anomalies Research Lab (PEAR) hade kategoriskt bevisat att den mänskliga tanken, om den koncentrerades på rätt sätt, kunde påverka och förändra fysisk massa. Experimenten var inga trollkonster med skedar som böjdes, utan noga kontrollerade studier som alla gav samma förbluffande resultat: våra tankar samspelar faktiskt med den fysiska världen, vare sig vi är medvetna om det eller inte, och orsakar förändringar ända ner på subatomär nivå. Andens seger över materien”.

Onda ögat är något som de flesta av oss idag viftar bort som vidskepelse. Men om man väger alla förstahands vittnesmål om dess verkan kan de omöjligt avfärdas som nonsens. Jag kan till exempel berätta om en kurdisk man i min egen hemby Anhel i Turabdin som var fruktad för sitt onda öga. Han hette Sleiman-e Bero och byborna berättar att han mycket väl kunde döda såväl människor som djur när han fixerade blicken på någon och lät sin avundsjuka få fritt utlopp. Det mest troliga är att han då sände skadlig energi som påverkade mottagaren så negativt att mottagaren blev dödligt sjuk. 

Detta var för 50-60 år sedan och mannen är sedan länge död. Men folks rädsla för sådana som Sleiman-e Bero är fortfarande stor när man talar om onda ögat. Anhöriga till två offer berättar till exempel hur han, vid två olika tillfällen, fällde några avundsjuka kommentarer om männens klädsel och gångstil och båda föll i feber och dog ett par dagar senare. Den ene var Iskender Ego och den andre var Lahdo Abdalla. Båda var dessförinnan vid god hälsa. Lahdo var drygt 20 år gammal och Iskender var vid 30-årsåldern när de dog.

Några år tidigare hade Sleiman-e Bero också fällt en kommentar om min egen moster Nure[1], som var nygift med Iskender Egos bror Eliyo. Nure var bara 14-15 år gammal och var på väg hem från fältet med nyskördat vete på hästryggen, när hon passerade det muslimska kvarteret i Anhel. Sleiman-e Bero satt i skuggan till ett litet oansenligt hus, som tjänade som moské, och såg hur den unga flickan var tvungen att springa för att hinna i kapp hästen. Han tyckte synd om henne och befarade att hon skulle sätta hjärtat i halsgropen av all stress. Vårt eget assyriska uttryck för det är att levern kan ramla ner från bröstkorgen. På kvällen berättade Nure vad Sleiman-e Bero hade sagt. Iskender blev orolig och bad till Gud att det onda ögat skulle träffa hästen och inte den unga flickan Nure. På morgonen låg hästen livlös i stallet.

Vittnen som var med berättar också att Sleiman-e Bero en gång var en av gästerna i en begravningsceremoni i grannbyn Karshaf. Både han och de andra assyriska Anhelborna satt på det platta hustak där den dödes anhöriga tog emot allmänhetens kondoleanser. Plötsligt såg han en stor bock uppe på ett hustak mittemot som åt sitt foder. Det var ett husdjur som fodrades hemma för vinterslakt. Bocken såg pigg och frisk ut, men Sleiman-e Bero sade till sitt följe på assyriska så att de andra kurderna inte skulle förstå: Vad tycker ni, killar? Jag kan se till att ni äter av det där djurets kött snart. De bad de honom att visa prov på sin förmåga.

Då riktade han sin skarpa blick mot bocken och började mumla för sig om vilket storslaget djur det där var. Den kunde lika gärna vara en häst och inte en enkel bock, så fin som den var, sade han. Det gick bara någon minut och bocken ramlade ner framstupa från taket och ner på gården. Den fick slaktas med en gång.

Vid ett annat tillfälle slog Sleiman-e Bero vad med några andra män som hade samlats på en veranda, varifrån de kunde se en man plöja sin åker med två oxar. Sleiman-e Bero sade att han kunde fälla de båda oxarna. Därefter riktade han skarpt sin blick mot bondens oxar och stirrade en lång stund. Plötsligt föll den ena tjuren livlös till marken medan den andra krossade oket som höll hans nacke och flydde iväg. Den återfanns aldrig. Ägaren fick aldrig reda på orsaken. 

Nyligen berättade jag om dessa händelser och nämnde den här artikeln för en kvinnlig bekant. Hon tror inte på onda ögat, men kom plötsligt ihåg en egen erfarenhet och började berätta för mig:

– Jag var en ung flicka i 15-årsåldern och brukade ofta reta mig på en guldtand hos en kvinna i släkten. Jag tyckte att kvinnan var mycket vacker, men den där tanden såg hemsk ut i hennes mun, tyckte jag. En gång satt jag mittemot kvinnan, medan de vuxna kvinnorna pratade och drack sitt turkiska kaffe. Jag satt tyst och bara stirrade på guldtanden. Jag kunde inte slita min blick ifrån den. Så plötsligt och helt utan orsak lossnade guldskalet från tanden och hamnade i kvinnas handflata. När jag i efterhand berättade för min mamma trodde hon inte alls på ett eventuellt samband och sade att det måste ha varit slumpen. 

Det här är alltså sanna berättelser av personer som har varit vittnen. Det råder ingen tvekan om att personer som Sleiman-e Bero har en förmåga att skicka dödligt negativ energi genom sin blick. Om tanken besitter en förmåga att förändra den fysiska världen, är det bara naturligt att ögat blir dess fönster mot omvärlden. Och då handlar det om onda ögat när det handlar om skadlig energi.

En annan intressant företeelse som naturvetenskapen länge betraktat som hokus pokus är assyriernas och många andra folks tro på astrologin. Min egen pappa var en erkänt duktig astrolog som kunde sia om framtiden för många människor som hade bett honom läsa deras öde. Han var inget medium med någon medfödd förmåga. Han hade lärt sig hur man använde gamla formler som gav honom insyn i en värld bortom den som kan uppfattas med våra sinnen. Jag har inte fått förmånen att få lära känna honom, för han sköts ihjäl när jag var några månader gammal. Men av min mors och andras vittnesmål att döma, var det inte fråga om hokus pokus han ägnade sig åt. Han hade genom sin speciella bok tillgång till en avancerad kunskap som i stort är förlorad i västvärlden idag.

Min mamma berättar om flera fall av hans siande av framtiden som senare visade sig stämma. Han sade till exempel åt en man i byn Gremira som hette Gawro att han en dag skulle lämna sin hustru för en annan kvinna. En sådan sak är idag vardagsmat men på den tiden, i slutet av 1950-talet, var det ett oerhört stort brott inom det assyriska kollektivet. Gawro blev rasande så till den grad över denna ”anklagelse” att han hotade anmäla min far till myndigheterna för olovlig verksamhet. Det gjorde att pappa, mamma och en dotter på sex månader fick ge sig iväg till grannbyn Sedari högt uppe på Izloberget redan samma natt. Det var kolsvart och mycket besvärlig terräng men de kom i alla fall undan helskinnade, berättar mamma. Vad hände sedan med Gawro? Precis som pappa hade förutspått lämnade han sin familj och tog en annan kvinna och bannlystes av kyrkan för resten av sitt liv. När den här artikelns innehåll blev känt för en av Gawros söner i Sverige, berättade han för mig att pappa också hade förvarnat Gawro om två kritiska tillfällen i livet som han borde vara uppmärksam på. Det ena skulle inträffa vid 35-årsåldern och det andra vid 50. Om han överlevde dessa faror skulle han komma att leva ett långt liv. Sonen säger att Gawro trampade på en mina på gränsen till Syrien när han var 35 år, men att han kastade sig åt sidan och klarade sig helskinnad. Men när han var 50 år gammal drabbades han av cancer och dog.

Den som spår andras framtid kan naturligtvis inte låta bli att kolla sitt eget framtida öde, vilket pappa också gjorde. Eftersom hela kunskapen är starkt sammanbunden med stjärnhimlens rörelser och olika planeters position, brukar man säga att människan kan utsättas för dödliga risker vid vissa speciella tillfällen. Men det går att vara på sin vakt och undvika farorna, enligt folktron.

Min pappa berättade för sina närmaste, bara veckor innan han blev skjuten, att den närmaste tiden var mycket kritisk för honom. Han riskerade att dödas av en gevärskula. Men han tröstade sig genast med att konstatera att det inte fanns några riktiga gevär i hembyn Anhel. Det som fanns var mestadels hagelgevär för jaktändamål. Han berättade också för mamma att han skulle leva ett långt liv, om han skulle överleva denna kritiska period.

Bara några dagar före sin död var han gäst i den yezidiska grannby Diwanke. När pappa skulle hem vågade han inte gå ensam, utan fick eskort av ett par beväpnade yezidier ända fram till vår dörr. Men hans försiktighet hjälpte inte. Han sköts på Kristi himmelsfärdsdag den 26 maj 1960 och dog på sjukhuset i Mardin dagen därpå när en militärkupp gjorde att all vårdpersonal jagades iväg av soldater. Hans öppna sår kunde inte sys ihop i tid och han förblödde.

50 år senare, den 27 maj 2010, hölls en minnesceremoni av barnen till dåvarande turkiske premiärministern Adnan Menderes, som mindes att deras pappa hade hängts av militärjuntan. Själva hängningen ägde rum först i september året därpå, d v s 1961, men kuppen som avsatte honom ägde rum samma dag som min far avled. När jag läste nyheten i turkiska webb-tidningar blev jag starkt tagen av min egen pappas tragiska öde, som bara fick leva i 27 år, trots att han som duktig astrolog visste på vilket sätt han skulle komma att dö – av en gevärskula.

En nära släkting till oss, som hamnade under ett tåg i Stockholm på 1990-talet, brukade också berätta att min pappa hade läst hans framtida öde och sagt att han skulle dö av järn. Det blev en våldsam död genom en järnväg och ett tåg i full fart som mosade honom i bitar.

Det fanns också andra duktiga siare i min hemby och övriga Turabdin. Alla hade samma verktyg, en bok där avancerade formler används på ett speciellt sätt för att berätta om människornas framtida öde. En av dem var Djedjo dbe Qudjur vars barn och barnbarn nu bor i Sverige. Hans bok[2] finns kvar men det är tveksamt om barnbarnen behärskar tekniken att använda koderna i boken i rätt ordning.  

Min pappas bok har försvunnit spårlöst efter hans död. Men nyligen fick jag tag på en mindre version av boken, ett litet inbundet häfte skrivet på assyriska och arabiska (garshuni) med hans egen vackra handstil. Jag kan läsa dess innehåll utan problem men saknar anvisningar om hur formlerna och koderna ska användas på rätt sätt. Jag har dock upptäckt en intressant detalj i det här lilla häftet; binära tal, alltså ettor och nollor som hela vår datoriserade tillvaro bygger på, finns tydligt angivna som symboler för olika planeter i vårt solsystem. Nollorna anges som prickar, eftersom det är arabiska tecknet för noll. Jag har scannat av några sidor och lämnat dem till författarna till boken Assurs folk, som ännu inte är utgiven.

När det gäller assyriernas tro, är den allmänna meningen bland oss att själen lämnar kroppen vid döden, men att den sedan lever ett immaterialiserat liv, d v s går in i en helt annan dimension som vi levande inte kan uppfatta med våra sinnen. Även i kyrkan får vi höra en grundfilosofi om skapelsen som den moderna naturvetenskapen förkastar. Jag tänker på det varje gång som jag deltar i en begravning när man läser ur Paulus första Korintierbrev om olika livsformer. Det finns olika sorters liv och förekommer i olika skepnader, säger aposteln och talar om en fysisk kropp och en andlig:

Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. (Kor 1:15, 40).

Den uråldriga kunskapen visar att de gamla kulturerna visste mycket mer än vad vi tror om dem. Krishna talade i Bhagavadgita om den dualistiska världen för att beskriva det som vår moderna forskning betecknar som polaritet, alltså balansen mellan positivt och negativt på subatomär nivå, enligt Dan Brown. Likaså när vi talar om socialismens grundfundament, den dialektiska materialismen, knyter vi bara an till gamla kulturers syn på naturens motsatta krafter, vilket innebär att allting har sin motsatta sida, svart och vitt, ont och gott, Ying och Yang.

Men Krishna visste inget om teoretisk fysik, som till exempel supersträngteorin och multidimensionella kosmologiska modeller, invänder en av huvudkaraktärerna, Katherine, i Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Nej, det stämmer, säger hennes bror Peter och plockar fram en gammal bok från sin bokhylla med titeln Den fullständiga Zohar:

”En 1200-talsöversättning från medeltida arameiska//…. //Översättningen var gammal och mycket svårläst, men till hennes stora häpnad visade sig texten och ritningarna skissa precis samma universum som den moderna supersträngteorin hade lagt fram – ett tiodimensionellt universum av genljudande strängar. Då hon fortsatte läsa flämtade hon plötsligt till och ryggade tillbaka. ’Herregud, här står till och med beskrivet hur sex av dimensionerna är sammanflätade och fungerar som en!’// ….//Även om Katherine aldrig hade läst Zohar visste hon att den låg till grund för tidig judisk mystik och att texten en gång i tiden ansetts besitta så stor kraft att endast de mest lärda rabbinerna fick läsa den”. 

Så långt Dan Brown. Hur mycket som är fakta och hur mycket som är fiktion, vet jag inte. Men det är känt att till exempel våra gamla assyriska böcker döljer en rikedom som är värd att undersöka. Den bok som det talas om från 1200-talet skulle mycket väl kunna vara ett verk av vår världsberömde maferyono Yuhanon Bar ‘Ebroyo (1226-1286), mest känd under namnet Barhebréus. Trots sitt namn hade han inget hebreiskt ursprung. Han föddes av assyriska föräldrar i en by utanför den anrika assyriska staden Malatya i dagens Turkiet. Han hade vid vuxen ålder fått djupa kunskaper i bland annat  astronomi och astrologi. Legenden säger att han kunde förutse alla viktiga händelser i sitt eget liv, som när han skulle vigas till munk, biskop och maferyono. Detta genom att iaktta stjärnhimlens återkommande positioner. Det sägs att han förutsåg till och med sin egen död år 1286, då samma gruppering av vissa planeter skulle upprepas.

Min far köpte en gång en bok som sades vara ett verk av Bar ‘Ebroyo och som innehöll avancerade matematiska och astronomiska formler. Den hade hittats inne i den gamla stadsmuren till Amid (Diyarbakir). Men den var skriven på arabiska som han inte behärskade så bra. I hopp om att få anvisningar om hur man använde boken vände han sig till den muslimske shejken Latif i grannbyn Daline. Latif ville dock själv lägga beslag på en sådan dyrgrip så fort han förstod dess innehåll. Pappa sade förstås nej, men lite senare började Latif mumla något över en cigarett som han rullade och överräckte åt pappa. Efter några bloss blev pappa hypnotiserad och lämnade ifrån sig sin ovärderliga bok frivilligt.

När hypnosen hade släpp, krävde han sin bok tillbaka, men shejken förnekade all kännedom om den. Han försökte komma åt den vid ett återbesök i maskerad dräkt, men misslyckades. Han hade virat en stor schal runt huvudet så att bara ögonen syntes, men shejkens fru kände genast igen hans vackra ögon och han blev tvungen att ta av sig sin maskering. Några månader senare sköts han ihjäl. Boken lär fortfarande vara i familjen shejk Latifs ägo och hans barn tros använda den för någon form av magi. 

Om vi återgår till tron på en själ som lever i en annan dimension när den har lämnat vår förgängliga kropp, kan vi kanske ta hjälp av tekniken en vacker dag. Mänskligheten har bara under de senaste fem åren gjort större tekniska framsteg än under de senaste 5000 åren, säger Dan Browns karaktär Katherine. Eftersom den tekniska utvecklingen går så rasande fort nu när mycket är uppfunnet, är det därför inte omöjligt att det kommer en dag när människorna har en liten manick, till exempel inbyggd i mobilen, som skulle kunna göra det möjligt att se anden eller själen som en projektion i någon form. Vilken svindlande tanke! 

Den tekniska utvecklingen kommer inte att hejdas om inte mänskligheten spränger sin civilisation i luften med något domedagsvapen. Idag kan våra superdatorer i superacceleratorn LHC i schweiziska Cern bevisa förekomsten av antimateria. Till slut får vi kanske veta hur antimaterian samspelar med materian, även om det finns mindre av antimateria i universum, enligt fysikerna. Anden är kanske förknippad med antimateria och kan en dag bli lika naturlig del av livet som kroppen är – även för naturvetenskapen.

Artikeln är skriven första gången i januari 2011, uppdaterad augusti 2015.

It is no secret that certain interests in the Middle East are using the fight against ISIS as a cover to pursue their political agenda. The most famous example is Kurdish parties engaged in etnic cleansing of the Assyrians, undermining their national rights, while boasting that they protect the Assyrians against ISIS. Assyrian church leaders recently signed a joint letter in support of the Kurdish president Masoud Barzani, where the combat against ISIS is put as a reason to the choice of the bishops. 

Sunday, August 16, 2015 Masoud Barzani, urged the Kurdish parliament in northern Iraq to extend his presidency. The day after, three Assyrian bishops in northern Iraq wrote a joint letter to the Kurdish politicians, where they express their support for Masoud Barzani in this matter. Because the current constitution does not regulate the President's mandate in detail, the issue has created great debate among Kurds within Kurdish Regional Government (KRG). Many are tired of Barzani's corrupt and autocratic party KDP, which dominates both the economic and political system in the KRG. It is said that the KDP is the world's richest political party. Thus, both Kurds and other residents who do not benefit from the Barzani-rule wishe to see a change.

Ethnic minorities are also trying to get their rights in the new draft constitution that is being processed, but the Kurdish members of the constitutional committee are delaying the issue. This got the Assyrian member Mona Yaqo recently to boycott the committee’s further sessions. She protests against the Kurdish representative’s arrogance and their refusal to include the rights of ethnic minorities and their real names in the new constitution. For exemple the Assyrians are called "The Christians of Kurdistan". Mona Yaqo is an expert on constitution and appointed by the Assyrian members of the KRG parliament as their representative. Even Yazidi and Turkomen members of the Committee supports her boycott.

Slavery mentality

As for the Assyrian church leaders, they act the same way their predecessors have done for centuries. My new book The heirs of Patriarch Shaker has this slavery mentality as a supreme theme. The book lines up examples of how our church leaders have surrendered to the power and thereby damaged the ethnic Assyrian identity. The three bishops who have now signed the joint letter in support of Masoud Barzani, represent three Assyrian churches in northern Iraq; Mosul, Kerkuk and Arbil. They are Boutros Mushe (Syrian Catholic Church), Matte Bashar Warda (Chaldean Church) and Dawoud Matte Sharaf (Syrian Orthodox Church). They make themselves willingly to spokesmen for "the Christians in Kurdistan" and argue that Barzani and his peshmerga are the only ones who are safeguarding the Christians against the Islamic State, ISIS, according to an article by the Kurdish media company Rudaw, entitled Kurdistan Christians Call For Extending Masoud Barzani's presidency, quoting the Arabic original of the letter: 

“We, as Christians, believe in the supremacy of the law and serve the community and the country. Through past experiences, it has become clear for us that President Barzani is a leading factor behind the Kurdistan region's peace and stability. Therefore, we as the representatives of Kurdistan’s Christians, including all elements, express our support for extending the Barzani presidency term. Because, at this time, the Kurdistan region is going through a stage of hardship and is in a fight against ISIS. In this observation, again we see the decisive role of Barzani in leading the Peshmerga against ISIS. With Barzani remaining in power, he will restore our lands and rights from ISIS," read the statement. The statement also called for Christians and other religious minorities to be included in the constitutional drafting committee. The Kurdistan Parliament is currently reviewing a draft of a regional constitution that will be put to referendum after it is ratified, "writes Rudaw which is a media empire with close relationship to Barzani.

The claim that peshmerga would have protected the Assyrians in the Nineveh Plains or the Yazidis of Mount Sinjar, however, is far from the truth. In fact peshmerga got orders to retreat in the middle of the night and left the residents of these areas completely defenseless when ISIS attacked the area in early August 2014. In the case of Yazidis peshmerga also gathered the villager’s light weapons and gave them empty promises of new and more modern weapons. But that same night, August 3rd, ISIS attacked the Yazidi communities and the disaster was a fact. 

Ethnic cleansing via IS

Analysts suspect that Barzani agreed to ISIS’ attacks both on Mosul, the Nineveh Plains and Sinjar. Around 200 000 Assyrians left the Nineveh Plains head over heels and fled to the nearby Kurdish-controlled towns Nohadra (Duhok) and Arbil. Since then, several emigrated to various Western countries because they no longer see any future in their own homeland Assyria. Barzani is thus accused to have facilitated ISIS to ethnic cleansing of both the Nineveh Plains and Sinjar, which geographically belong to the province of Ninewa, but which the Kurds claim belongs to them. 

Recently, both President Masoud Barzani and his nephew, Prime Minister Nechirvan Barzani said that they are going to cut Sinjar from Ninewa province and make it part of the KRG. They would of course do the same with the Nineveh Plains if they get their way. Recently one of their Assyrian puppets, Fahmi Mansur, chairman of the so-called People's Council, namely Chaldean Syriac Assyrian Popular Council, came to Sweden to seek support for "an autonomous province of the Chaldean, Syriac and Assyrian groups in Iraq”, according to the Swedish newspaper Jönköpings-Posten. The newspaper quoted both Mansur and the Social Democrat MP Thomas Strand who wants to push the issue into the Swedish Parliament. Since substance is more important than the messenger, we as Assyrians must appreciate Swedish politicians' involvement. But we should not forget that if Barzani will decide, the Nineveh Plains will be a province incorporated into the KRG. And then there is a great danger the rights of Assyrians and other ethnic minorities will be undermined.

The status of the Nineveh Plains 

The status of the Nineveh Plains is not settled yet. In January 2014 the former Baghdad government, led by Nouri al-Maliki, decided to make the Nineveh Plains to an own province. But the decision has never been put into practice, since a new government took power, after al-Maliki was forced to retire. Voices are now raised again requesting that Iraq's minorities to obtain an internationally protected region, because the Iraqi government is not able to protect its nationals or its territory. The latest debater who has suggested this is Dr. Mordechai Kedar in an article in israelnationalnews.com entitled How to Ensure the Future of Iraq's Minority Groups. He proposes to form a political entity, or an area in northern Iraq, perhaps under the name of Mesopotamia, where all minorities can move. This area must be protected by an international force, Kedar adds.

 Barzani's scheming

The Barzani administration has, especially after the fall of Saddam, successfully intrigued among Assyrian organizations and churches to tie them to himself. The so-called People's Council is a Barzani-friendly organization, created with his efforts as a counterweight to more independent Assyrian political organizations. In the case of Assyrian churches, Barzani is even more successful, not least through the total support of Chaldean Patriarch Luis Sako. Patriarch Sako, who has moved his residence from Baghdad to Arbil, makes no secret of his anti-Assyrian position, pitching Barzani's propaganda regarding the Assyrian people’s name and its future geographical affiliation. 

solicity of power 

The Assyrian church leaders who recently wrote a joint letter in support of Barzani, know vey well that their letter will not have any decisive effect on local Kurdish politicians. But the bishops are following an old tradition to ingratiate themselves with the powerful Barzani and to ensure his support of their own parish. They forget, however, that thereby damaging their people's national and ethnic rights when benevolently accept being called "the Christians in Kurdistan". The next step is that they will be called "Kurdish Christians", but these bishops and their superiors does not seem to care about the consequences as long as they can take advantage by their own person or their congregation from the "benevolence" of the government. So this is a well-known pattern that we have lived with for a long time. In my new book about the clergy's actions, I have, for example, written the following about similar letter that  was written by Assyrian church leader during early 1930s, when Iraq was a new, independent state. Here is an excerpt:

Patriarch Barsom probably have not felt any greater sympathy with the victims of the Simele massacre, because they belonged to the Nestorian Church. Another document indicates even more clearly how he acted towards Iraq's ruler. On September 14, 1933, six days after his old friend King Faisal had died and just one month after the Simele massacre, the patriarch sent a letter to the monk Yeshu Samuel at St. Mark’s Monastery in Jerusalem, where he requires two entire pages in the magazine Ḥekhemtho be devoted to the late King Faisals life, ending with the biography of the king. The patriarchal secretary Iskender, who writes in Arabic, further commands editor Yeshu to publish the telegram "His Holiness [the Patriarch] sent to King Ghazi in which he regrets the grief after the passing away of his father” Faisal. Furthermore, Iskender says on behalf of the patriarch Barsom, the biography of Faisal must contain a statement that the king was merciful and a great friend of the Christians.

What an irony that King Faisal would have been a friend of the Christians, as he had recently ordered a mass murder of about 3,000 defenseless women, children and old people in Simele and surrounding villages. They were all Christian Assyrians. 

Church leader's telegram to King Faisal

Other documents from British and American archives from the time shortly after the Simele massacre, show that Assyrian church leaders in Iraq sent a telegram to King Faisal to thank him for the peace of the country had been restored.

The British document was written by the British Consul R. G. Monypenny to the British representative at the Vatican George Ogilvie-Forbes. He reports on the situation in Mosul after the Simele massacre and adds:

“I am further informed that the Chaldean Patriarch Emanuel and the Jacobite Bishop Mar Athanaseus [Tuma Qasir] have signed a telegram addressed to His Majesty King Feisal thanking His Majesty and the army, and stating that the country is now quite peaceful. I gather they were afraid to refuse to sign the telegram, which was drafted for them by the Iraqi authorities”.

The US ambassador in Iraq, Paul Knabenshue, sent several telegrams to Washington on September 1933 about the Simele massacre, in which he describes how the Arabs had celebrated the "victory over the Assyrians" through parades in the streets of Baghdad. He also mentions a third priest who had sent a congratulatory telegram to King Faisal. The priest was Audisho from Alqushand claimed to be the spokesman for the Chaldean monasteries. All three telegrams were identical. Ambassador Knabenshue writes that the Pope's nuncio was horrified by the massacre of Assyrians in Simele and wanted to send a telegram to the Vatican but was prevented by the Iraqi postal officials in Baghdad. "But the message had reached any way," Knabenshue writes in his report to Washington, according to Sargon Donabed’s PhD in 2010.

That these church leaders were afraid after the barbaric mass murder in Simele, was no exaggeration of the British consul. It could also affect their congregations. But we should not forget that these two, i.e Chaldeans and Syrian Orthodox, belonged to rival sister churches. This means that the Chaldean Patriarch may well have been pleased that the "rebel" Nestorian Assyrians were expelled and their women and children murdered. The same applies to the Syrian Orthodox Bishop of Mosul Tuma Qassir, which likely had been instructed by the Patriarch Afrem Barsom to show loyalty to the Iraqi regime.

Now, almost a century later, history is repeating itself. Our religious leaders act the same way and with the same mentality. Their personal gain and self-interest of their parish have higher priority than the supreme national interest. And they can continue so, because we lack a control system to hold them accountable.

You can read here how the issue of reelecting Barzani was postponed due to the boycott of KDP MPs to the session of KRG parliament.

Det är ingen hemlighet att vissa aktörer i Mellanöstern använder kampen mot IS som en täckmantel för att genomföra sin politiska agenda. Det mest kända exemplet är hur kurdiska partier bedriver etnisk rensning mot assyrierna och undergräver deras nationella rättigheter, medan de inför omvärlden skryter om att de skyddar assyrierna mot IS. Assyriska kyrkoledare undertecknade nyligen ett gemensamt brev till stöd för Masoud Barzani där just kampen mot IS lyfts fram. 

Söndagen den 16 augusti 2015 uppmanade Masoud Barzani det kurdiska parlamentet att förlänga hans presidentperiod. Dagen efter Barzanis uppmaning skrev tre assyriska biskopar i norra Irak ett gemensamt brev till de kurdiska politikerna, där de utrycker sitt stöd för Masoud Barzanis önskemål. Eftersom nuvarande konstitution inte reglerar presidentens mandatperiod i detalj, har frågan skapat stora diskussioner bland kurderna i norra Irak. Många är trötta på att Barzanis korrumperade och maktfullkomliga parti KDP dominerar både det ekonomiska och politiska systemet inom KRG. Det sägs att KDP är världens rikaste politiska parti. Både kurder och övriga invånare som inte drar nytta av Barzani-styret vill därför se en ändring.

Etniska minoriteter å sin sida försöker få in sina rättigheter i förslaget till ny konstitution som är under bearbetning, men de kurdiska ledamöterna i grundlagskommittén förhalar frågan. Därför beslöt den assyriska ledamoten Mona Yaqo nyligen att bojkotta kommitténs fortsatta möten. Hon gör det i protest mot att de kurdiska företrädarna agerar arrogant och vägrar skriva in minoriteternas etniska rättigheter och deras riktiga namn i den nya grundlagen. Assyrierna betecknas t ex som ”de kristna i Kurdistan”. Mona Yaqo är en oberoende grundlagsexpert som de assyriska parlamentsledamöterna har utsett som sin representant. Yezidiska och turkmenska ledamöter i kommittén stödjer också hennes bojkott.

Slavmentalitet

När det gäller de assyriska kyrkoledarna agerar de på samma sätt som deras föregångare har gjort i århundraden. Min bok Patriark Shakers arvtagare har denna slavmentalitet som ett övergripande tema. Boken radar upp exempel på hur våra kyrkoledare har underkastat sig makten och därigenom skadat den etniska assyriska identiteten. De tre biskopar som nu har undertecknat det gemensamma brevet för Masoud Barzani företräder de assyriska församlingarna i norra Irak, närmare bestämt Mosul, Kerkuk och Arbil. De heter Boutros Mushe (syrisk-katolska kyrkan), Bashar Matte Warda (kaldeiska kyrkan) och Dawoud Matte Sharaf (syrisk-ortodoxa kyrkan). De gör sig gärna till talesmän för ”de kristna i Kurdistan” och hävdar att Barzani och hans peshmerga är de enda som är garanter för de kristna gentemot Islamiska staten, IS, enligt det kurdiska mediebolaget Rudaws artikel Kurdistan Christians call for extending Masoud Barzani’s presidency, som återger ett citat på engelska ur brevets arabiska original:

We, as Christians, believe in the supremacy of the law and serve the community and the country. Through past experiences, it has become clear for us that President Barzani is a leading factor behind the Kurdistan region's peace and stability. Therefore, we as the representatives of Kurdistan’s Christians, including all elements, express our support for extending the Barzani presidency term. Because, at this time, the Kurdistan region is going through a stage of hardship and is in a fight against ISIS. In this observation, again we see the decisive role of Barzani in leading the Peshmerga against ISIS. With Barzani remaining in power, he will restore our lands and rights from ISIS," read the statement. 

The statement also called for Christians and other religious minorities to be included in the constitutional drafting committee. The Kurdistan Parliament is currently reviewing a draft of a regional constitution that will be put to referendum after it is ratified.

 Vi, som kristna, tror på lagens överhöghet och att den ska tjäna samhället och landet. Tidigare erfarenheter visar tydligt att president Barzani är en ledande faktor bakom Kurdistan regionens fred och stabilitet. Därför utrycker vi som företrädare för Kurdistans kristna, inklusive alla delar, vårt stöd för att förlänga Barzanis presidentperiod, i en tid då regionen Kurdistan genomgår en svår period och befinner sig i kamp mot ISIS. Vi noterar återigen Barzanis avgörande roll i att leda Peshmerga mot ISIS. Med Barzani kvar vid makten kommer han att återta vårt land från ISIS och garantera våra rättigheter, säger uttalandet.

Uttalandet uppmanar också de kristna och andra religiösa minoriteter att ingå i den konstitutionella beredningsgruppen. Kurdistans parlament håller för närvarande på att skriva ett utkast till en regional konstitution som kommer att gå till folkomröstning efter att det har ratificerats”, skriver Rudaw som är ett medieimperium med nära relationer till Barzani.

Att peshmerga skulle ha skyddat assyrierna på Nineveslätten eller yezidierna vid berget Shigor (Sinjar) är dock en sanning med modifikation. I själva verket fick peshmerga order om reträtt mitt i natten och lämnade invånarna i dessa områden helt försvarslösa när IS anföll området i början av augusti 2014. I fallet yezidierna hade peshmerga dessutom samlat in bybornas lätta vapen och gett dem tomma löften om nya och modernare vapen. Men samma natt, den 3 augusti, angrep IS de yezidiska samhällena och katastrofen var ett faktum. 

Etnisk rensning via IS 

Bedömare misstänker att Barzani var införstådd med IS angrepp såväl på Mosul som på Nineveslätten och Shigor. Omkring 200 000 assyrier lämnade Nineveslätten hals över huvud och flydde till de närliggande kurdkontrollerade städerna Nohadra (Duhok) och Arbil. Sedan dess har många utvandrat till olika västländer eftersom de inte längre ser någon framtid i sitt eget hemland Assyrien. Barzani anklagas alltså för att ha underlättat för IS att tömma både Nineveslätten och Shigor, som geografiskt tillhör provinsen Ninewa, men som kurderna gör anspråk på.

Nyligen sade både president Masoud Barzani och hans brorson premiärminister Nechirvan Barzani att de tänker kapa Shigor från Ninewa  och inlemma det i KRG. De vill förstås göra detsamma med Nineveslätten om de får sin vilja igenom. I dagarna har också en av deras assyriska marionetter, Fahmi Mansur, ordförande för det s k folkrådet Chaldean Syriac Assyrian Popular Council, kommit till Sverige för att söka stöd för ”en självstyrande provins för de kaldeiska, syrianska och assyriska folkgrupperna i Irak”, enligt Jönköpings-Posten. Tidningen citerar både Mansur och den socialdemokratiske riksdagsledamoten Thomas Strand från Vaggeryd som vill driva frågan i riksdagen. Sakfrågan är viktigare än budbäraren och vi som folkgrupp måste därför uppskatta svenska politikers engagemang. Men vi bör inte glömma att om Barzani ska få bestämma blir det en provins som inlemmas i KRG. Och då finns det stor risk för att assyriers och andra minoriteters etniska rättigheter kommer att undergrävas. 

Nineveslättens status 

Frågan om Nineveslättens status är dock inte avgjord. I januari 2014 beslöt den förra Bagdad-regeringen under ledning av Nuri al-Maliki att göra Nineveslätten till en egen provins. Men beslutet har aldrig omsatts i praktiken eftersom en ny regering tog makten, sedan al-Maliki tvingades avgå. Röster höjs nu återigen för att Iraks minoriteter ska få en internationellt skyddad provins, eftersom landets regering inte förmår skydda sina medborgare eller sitt territorium. Den senaste debattören som har föreslagit detta är Dr. Mordechai Kedar i en artikel i israelnationalnews.com med rubriken How to Ensure the Future of Iraq's Minority Groups. Han föreslår att man bildar en politisk enhet eller ett område i norra Irak, kanske under namnet Mesopotamien, dit alla minoriteter kan flytta. Detta område måste skyddas av en internationell styrka, tillägger Kedar.

Barzanis intrigerande

Barzani och hans närmaste medarbetare har, särskilt efter Saddams fall, framgångsrikt intrigerat bland assyriska organisationer och kyrkor för att knyta dem till sig. Det så kallade folkrådet är en Barzani-vänlig organisation, eftersom han har bidragit till dess skapelse som en motvikt mot assyriska politiska organisationer som är mer självständiga. Inom kyrkorna är han ännu mer framgångsrik, inte minst genom den kaldeiske patriarken Luis Sakos oreserverade stöd. Patriark Sako, som har flyttat sitt residens från Bagdad till Arbil, gör ingen hemlighet av sin anti-assyriska inställning och torgför ofta Barzanis propaganda när det gäller det assyriska folkets benämning och dess framtida geografiska tillhörighet.

Inställsamhet hos makten

De assyriska kyrkoledare som nu har skrivit ett gemensamt brev till stöd för Barzani, vet säkert att deras brev inte kommer att ha någon avgörande verkan hos lokala kurdiska politiker. Men biskoparna följer en gammal tradition för att ställa in sig hos den mäktige Barzani och tillförsäkra sig hans stöd för sin respektive församling. De glömmer dock att de på så sätt skadar sitt folks nationella och etniska rättigheter när de välvilligt accepterar att bli kallade ”de kristna i Kurdistan”. Nästa steg är att de kommer att heta ”kristna kurder”, men dessa biskopar och deras överhuvud verkar inte bry sig om konsekvenserna så länge de kan dra personlig nytta eller om deras församling drar fördel av maktens ”välvilja”. Detta är alltså ett välkänt mönster som vi har levt med under lång tid. I min nya bok om prästerskapets agerande har jag t ex skrivit följande om liknande brev som assyriska kyrkoledare skrev under på 1930-talet när Irak var en nybildad självständig stat. Här är ett utdrag:

Patriark Barsom har sannolikt inte känt något större medlidande med offren för Simelemassakern, eftersom de tillhörde den nestorianska kyrkan. I ett annat dokument framgår det ännu klarare hur han agerade gentemot Iraks härskare. Den 14 september 1933, sex dagar efter att patriark Barsoms gamle vän kung Faisal hade dött och bara en månad efter Simelemassakern, skickar patriarkens ett brev till munken Yeshu Samuel i Markusklostret i Jerusalem, där han kräver att två helsidor i tidskriften Ḥekhemtho ska ägnas åt den avlidne kung Faisals liv och avslutas med kungens biografi. Patriarkens sekreterare Iskender, som skriver på arabiska, manar redaktör Yeshu att också publicera telegrammet som ”Hans Helighet [patriarken] skickade till kung Ghazi där han beklagar sorgen” efter fadern Faisals död. Vidare säger Iskender å patriark Barsoms vägnar att biografin över Faisal måste innehålla uppgift om att kungen var barmhärtig och en stor vän av de kristna.

Vilken ironi att kung Faisal skulle ha varit en vän av de kristna, när han nyligen hade beordrat ett massmord på omkring 3000 försvarslösa kvinnor, barn och gamlingar i Simele och omgivande byar. De var alla kristna assyrier.

Kyrkoledares telegram till kung Faisal

Andra dokument ur brittiska och amerikanska arkiv från tiden strax efter Simelemassakern, vittnar om hur assyriska kyrkoledare i Irak skickade ett telegram till kung Faisal för att tacka honom för att lugnet i landet hade återställts.

Det brittiska dokumentet är skrivet av den brittiske konsuln R. G. Monypenny och tillställt den brittiske representanten i Vatikanen George Ogilvie-Forbes. Han rapporterar om situationen i Mosul efter Simelemassakern och tillägger:

“I am further informed that the Chaldean Patriarch Emanuel and the Jacobite Bishop Mar Athanaseus have signed a telegram addressed to His Majesty King Feisal thanking His Majesty and the army, and stating that the country is now quite peaceful. I gather they were afraid to refuse to sign the telegram, which was drafted for them by the Iraqi authorities.”

”Jag är vidare informerad om att den kaldeiske patriarken Emanuel och den jakobitiske biskopen Athanasius [Tuma Qassir] har undertecknat ett telegram till Hans Majestät kung Faisal, där de tackar Hans Majestät och armén för att det nu råder lugn i landet. Jag förmodar att de inte vågade vägra skriva under telegrammet, som hade lagts fram för dem av irakiska myndigheter”.

Den amerikanske ambassadören i Irak, Paul Knabenshue, skickade flera telegram om Simelemassakern till Washington i september 1933, där han beskriver bland annat hur araberna firade ”segern över assyrierna” genom parader på Bagdads gator. Han nämner också en tredje präst som hade sänt ett gratulationstelegram till kung Faisal. Alla tre telegram var identiska. Prästen var Audisho från Alqush och uppgav sig vara talesman för kaldeiska kloster. Ambassadör Knabenshue skriver att påvens nuncio var upprörd över massakern på assyrierna i Simele och ville telegrafera till Vatikanen men hindrades av irakiska posttjänstemän i Bagdad. ”Men budskapet hade nog ändå nått fram”, skriver Knabenshue i sin rapport hem till Washington, enligt Sargon Donabeds doktorsavhandling 2010.

Att dessa kyrkoledare kände sig rädda efter det barbariska massmordet i Simele, var nog ingen överdrift från den brittiske konsulns sida. Det kunde också drabba deras församlingar. Men vi ska inte heller glömma att dessa två tillhörde konkurrerande systerkyrkor. Det innebär att den kaldeiske patriarken mycket väl kan ha varit tillfreds med att de ”rebelliska” nestorianska assyrierna hade fördrivits och deras kvinnor och barn mördats. Detsamma gäller den syrisk-ortodoxe biskopen i Mosul Tuma Qassir, som sannolikt hade fått direktiv av patriark Afrem Barsom att visa lojalitet med den irakiska regimen”.

Nu, nästan hundra år senare, upprepar sig historien. Våra religiösa ledare agerar likadant och med samma mentalitet. Deras personliga vinning och församlingens egenintresse kommer före det övergripande nationella intresset. Och de kan fortsätta så, eftersom vi saknar ett kontrollorgan för att avkräva dem ansvar.