Assyrisk identitet, historia och politik

Christianity rests on Assyrian ground

Kategori: Identitet

Please look closely at these three crosses! The first is a 6000 years old Ninurta cross next to the tree of life, the one in the middle is sitting on a church wall in Turabdin and the one to the far right is carved on the altar wall of the newly built St Mary’s Syrian Orthodox Church in Paris. In the background is the Assyrian King Shamshi Adad V (823-811 BC) with Ninurta's emblem, the cross, hanging over his chest. All three crosses represent same meaning and ideology - the symbol of the Son of God.

I wrote this article in 2010, and published it on, which is now closed down. Therefore I republish it here on my personal blog.


Have you ever wondered why the Assyrians as a people are among the most devoted Christians? In fact, Christianity’s basic foundation is so deeply ingrained in our lives that we often have felt as one with our faith. But why is that? The answer is simple but at the same time a surprise, we have had this same faith for more than six thousand years. When we became Christians we changed the name of various concepts, but continued to practice the same faith and beliefs about the creation of the universe. In other words, the basic ideology of Christianity is based on Assyrian and Sumerian belief.

 The Assyrians were monotheists before Christ and Christians after him, and the past therefore led on to the present without a break.”[1],according to Patricia Crone and Michael Cook in their book Hagarism from 1977.

The Assyrians believed in the almighty god Ashur, who was formed by nine different characters. They also had the Trinity as the basis of their faith. According to ancient Assyrian belief, it was through the Trinity that the balance of the cosmos was maintained, i.e. through the father and mother in heaven together with the Assyrian king as their representative on earth. When the foundations of Christianity were established during the childhood of the new doctrine, the Assyrian representatives made sure that the Trinity was incorporated into the tenets of the Christian faith. Simo Parpola, Professor of Assyriology at the University of Helsinki, wrote the following on the origins of Trinity in his article Sons of God[2]:

Since the human king, in contrast to gods, was made of flesh and blood, his consubstantiality with god of course has to be understood spiritually: It did not reside in his physical but in his spiritual nature, that is, in his psyche or soul. He thus was an entity composed of both matter and divine essence. This sounds very like the doctrine of homoousios enunciated at the Council of Nicaea in 325, in which Jesus is said to be "of the same substance" as the Father. According to the Epic of Gilgamesh, the eponymous hero, a "perfect king," was two thirds god and one third man.

Ishtar, the divine mother of the king, was the wife of Ashur, the supreme god of the empire, defined in Assyrian sources as the “sum total of gods” and the only true god. Ashur was thus, by implication, the “heavenly father” of the king, while the latter was his “son” in human form. The Father-Mother-Son triad constituted by Ashur, Ishtar and the king reminds one of the Holy Trinity of Christianity, where the Son, according to Athanasius, is “the selfsame Godhead as the Father, but that Godhead manifested rather than immanent.”

In the same manner, the symbols of the four evangelists are directly taken from the most famous Assyrian symbol, the winged bull Lamassu, according to Parpola’s research. The Gospels are commonly ranged in the following order: Matthew, Mark, Luke and John. They are in turn assigned the following symbols (in this exact order): man, lion, bull and eagle - all four creatures in the same order as in the Assyrian original. It may seem like a coincidence, but why was not for example a horse, a lamb or some other popular animal chosen as a symbol unless the intention was to continue the tradition of the ancient Assyrians? Today, only few people are aware of the link between the ancient Assyrian symbols and the current Christian symbols.


Parpola writes the following about the link between the winged bull and the Bible, as well as the Old and the New Testament:

In the royal palace, the king lived in a sacred space designed and built after celestial patterns and guarded against the material world by deities and apotropaic figures stationed at its gates and buried in its foundations. Colossal supernatural beings in the shape of a bull, lion, eagle and man, symbolizing the four turning points, guarded its gates. These apotropaic colossi marked the palace as a sacred space and thus may be compared to the four guardians of the divine throne in Ezekiel 1:10 and Revelation 4:76, which later re-emerge as symbols of the four evangelists of the New Testament: Matthew (man), Mark (lion), Luke (bull) and John (eagle).

Another, at least equally interesting, symbol is the cross. A few years ago I was sitting in the living room of an acquaintance, turning some pages in a history book in German called Mesopotamia[3]. I cannot read German and therefore I was mostly looking at the pictures. There, I saw in several places images of clay tablets with the cross in various designs. The caption announced that they were tablets dating back to 4000 BC, i.e. 6000 years back in time. I was puzzled and curious about what our ancestors used the sign of the cross for. The day after, I wrote an e-mail to Professor Simo Parpola, who is the most renowned among all Assyriologists in the world. I wrote among other things the following:

In Turabdin, this kind of sign of the cross often recurs in churches and in church literature and this is surely no coincidence. It must be a direct legacy from our ancestors, just like the Trinity and the Evangelists’ symbols. I would therefore like to ask you if you, as a scientist, have examined or studied the Sumerian crosses and what they stood for; the four cardinal points? the sun? the four elements?

Simo Parpola answered me the following:

Dear Augin,

In the Assyrian empire, the cross as an emblem belonged to the crown prince and his heavenly image, the savior god Ninurta/Nabû, who was elevated to his father’s right hand and omnipotence after his victory over death and the forces of evil and became the proprietor of the “book of life”.

The cross symbolized Ninurta/Nabûs omnipotence as pāqid kiššati, “ruler of the world”, but also his eternity and glory, for it is often depicted in the form of the Maltese Cross, inside the winged sun disk.

Without doubt, this symbolism of the cross, along with many other Assyrian symbols and religious beliefs such as the tree of life, were later adapted by Christianity, which in fact grew on Assyrian ground. A good part of the Assyrian perceptions dates of course back to the Sumerian period.

For details, see my articles and essays[4]


Simo Parpola

Parpola’s response was a total surprise, especially if you compare the description of the cross bearer, the son of God, Ninurta, with the description of God’s son Jesus in the Creed; “the savior god Ninurta/Nabû, who was elevated to his father's right hand and omnipotence after his victory over death and the forces of evil. It sure sounds familiar. We say about Jesus in the Christian creed; on the third day he rose again from the dead, ascended into heaven, seated at the right hand of his Father, God almighty“.

Parpola also writes the following about Ninurta in his article Sons of God:

“The Ninurta myth is known in numerous versions, but in its essence it is a story of the victory of light over the forces of darkness and death. In all its versions, Ninurta, the son of the divine king, sets out from his celestial home to fight the evil forces that threaten his father’s kingdom. He proceeds against the “mountain” or the “foreign land,” meets the enemy, defeats it and then returns in triumph to his celestial home, where he is blessed by his father and mother. Exalted at their side, Ninurta becomes an omnipotent cosmic accountant of men’s fates.”

The cross was thus the emblem of Ninurta. Even today Christians signify the cross as the sign of victory, but there are few linking its significance with Ninurta’s victory over the forces of evil. Not even the Assyrians themselves have been taught this relationship by their scholars. The Christian Assyrian history is full of examples of denial of the pre-Christian era, described as pagan.

But our pre-Christian ancestors were actually no pagans. They believed in an omnipotent god in the same way as the Hebrews did. The Assyrian god Ashur however appeared as nine different characters - all bound together by the love goddess Ishtar. So when the apostle John tells us that God is love (1 John 4:8), it has long been an established truth for the Assyrians, who had spread their ideology to every corner of the empire. 

About this and many other things around the holy tree of life among the Assyrians, can be read in a longer article by Benjamin Daniali (also inspired by Simo Parpola) on the following link: (Unfortunately the website is closed down a few years ago. There he explains the numerical system of the different characters of Ashur. Here are some quotations from the article:

“The body of the Assyrian Tree is constructed by nine great gods, all of whom are Ashur’s powers. And Ashur, the creator of himself and the universe is the Almighty God, unseen but existent, Ashur is the source of all manifest divine powers. Ashur could not be known directly neither by human nor even by gods, all of whom he created. His nature is not fully comprehendible, but Ashur is the “sum total” of all gods.”

Concerning the connection between Ashur and the Jewish God, Daniali writes the following:

“And Moses said unto God, Behold, when I come unto the children of Israel, and shall say unto them, The God of your fathers hath sent me unto you; and they shall say to me, What is his name? what shall I say unto them?” (Exodus 3:13)

And Lord replies that His name is Ehyeh Asher Ehyeh (Hebrew:  אהיה אשר אהיה). How close the name phonetically could be between Ashur and “Asher”? I strongly believe the three Hebrew letters “Aleph”, “Shin”, “Resh” (אשר) could also be pronounced as “Ashur” as the same case implies to the modern Assyrian language”[5].In the English translation of the Bible, God’s name is completely distorted, while the Assyrian translator has merged the second and third part of the name (see footnote 5). AHYH is also interpreted by some theologians as HUYU, i.e. He who is. In that case, the original meaning may well be: He who is Ashur.

He is the same God, the God of Assyria, of Abraham, of Isaac, and of Jacob. His name is Ashur, and hence the monotheistic religion of Assyria”, as Benjamin Daniali wrote. He further calculates the sophisticated balance and the sum of the god Ashur’s different characters in the numeric tree, which was the heart of the Assyrian faith and beliefs about the creation of the universe.


"Ashur" spelled witout waw 

The article above is one of those who have been much discussed among Assyrian youth at the web forum of The Assyrian Youth Federation in Sweden (AUF). Some have pointed out that the word "Asher” in Assyrian means "believe me". Therefore, it can not be inferred to Ashur, although it once might have been borne out by God Ashur.

The person who I quote in my article, Benjamin Daniali on, is assuming that Asher is the same as Ashur. But he does not explain why he makes the connection. Probably, he makes a logical link without being able to prove it.

However, I think I now retrospectively have solved the riddle and may hereafter prove that Daniali's reasoning is correct, when searching how the word Ashur was spelled at the time of ancient Assyriarns. The evidence is to be found, for example, in the bilingual Çineköy-inscription. It is a description of the same substance in Phoenician and Luwian and dates back to 800 BC. In the Phoenician version Assyria is called ASHUR, while in the Luwian states SUR. But the spelling of Ashur is just as interesting; ’ŠR (i.e with a short A sound, sh-sound and R). Original languages ​​have of course other characters in their alphabet, but it is transcribed by archaeologists and linguists who have just AŠR, without waw (W in transcription).

This is an important clue showing that the vowels a, e or u did not have to be printed. Even today, the Semitic languages, such as Assyrian, Arabic and Hebrew, are in essence consonant-languages where the vowels occur only sparingly. I have also seen the same in a study of ancient scripts from Urhoy (Edessa). In one chapter, the study assembled a group of verbs and nouns that used to be written without the letter waw. The listed words are declared as misspelled, but it might be about an old rule that the researchers do not know.
It, thus, attests that the Hebrew Asher is most likely synonymous with the Assyrian god Ashur.

[1] Patricia Crone and Michael Cook, Hagarism: The Making of the Islamic World (Cambridge: Cambridge University Press, 1977), p. 57. On the conversion of Syria and Mesopotamia to Christianity

[2] SimoParpola: Sons of God - The ideology of Assyrian Kingship. Archaeology Odissy Archives, December 1999.

[3] Eva Strommenger: Fünf Jahrtausende Mesopotamien, Hirmer verlag, München 1962

[4] "Sons of God", Archaeology Odyssey 2/5 (1999), 16-27; "Monotheism in Ancient Assyria" i Barbara Porter (ed.), One God or Many? Concepts of Divinity in the Ancient World (Transactions of the Casco Bay Assyriological Institute 1, 2000), 165-209; “Mesopotamian Precursors of the Hymn of the Pearl,” in R.M. Whiting (ed.), Mythology and Mythologies. Melammu Symposia 2 (Helsinki), 181-193; "The Assyrian Tree of Life", Journal of Near Eastern Studies 52/3 (1993), 185, 188-189 och 204-205; Letters from Assyrian Scholars, Part II: Commentary (Alter Orient und Alter Testament 5/2, 1983), 330-331. See also Amar Annus, The God Ninurta in the Mythology and Royal

Ideology of Ancient Mesopotamia (Helsinki 2003).

[5] Common English translation: God said to Moses, "I AM WHO I AM. This is what you are to say to the Israelites: 'I AM has sent me to you.'" (2 Exodus 3:14).

   In the Assyrian translation  AHYH ASHRAHYH  ܐܗܝܗ ܐܫܪܐܗܝܗ(Syriac Bible 63DC, United bible Societies, 1979 London)

Turkiet konfiskerar kyrkoegendomar

Kategori: Identitet

Den armeniska tidningen Agos och Assyria TV var bland de första att uppmärksamma konfiskeringen av assyriska kyrkor och dess egendom i Turabdin i Mardinprovinsen.
En ny lag i Turkiet som trädde i kraft 2014 gör det möjligt för staten att konfiskera egendom till kyrkor och kloster i Turabdin i stor skala. När Mardin blev storstad omvandlades dess byar till stadsdelar. Det förde med sig att egendom till kyrkor och kloster som tidigare var registrerad i byrådet övergår i statens ägo. I dagarna har hundratals kyrkor konfiskerats av staten, medan dess förvaltning och nyttjanderätt getts till det muslimska direktoratet för religiösa frågor, Diyanet İşleri Başkanlığı. Stiftelsen Mor Gabriel har inlett rättsprocesser, men den kämpar i motvind eftersom tiden börjar rinna iväg. Rätten att överklaga går ut 2018.
År 2013 antogs en ny lag i Turkiet som trädde i kraft efter lokalvalen 2014. Flera städer fick status som storstad. Mardin var en av dessa. Fram till dess hade Turabdins byar registrerarts av lantmäteriet i ett storskaligt projekt finansierat med EU-pengar. Som bekant medförde denna landregeistrering att stora arealer assyrisk mark blev konfiskerad och hamnade i statens ägo, under förevändningen att marken var obrukad. Självklart blir jordbruksmark obrukad och ligger i träda när dess ägare har tvingats på flykt. Förutom statens och den statliga skogsmyndighetens konfiskering, har kurdiska grannar sett sin chans att lägga beslag på assyriernas mark och egendom. 

När det gäller gemensam byegendom som kyrkor, kloster, kyrkogårdar och jordbruksmark ägd av kyrkan, registrerades de på byns styrelse. Det fanns ingen möjlighet att registrera egendomarna på befintliga assyriska stiftelser i Turabdin. Dessa är stiftelsen för Mor Gabriel, Midyat och Mariakyrkan i Azakh. Stiftelselagen förbjöd att ny egendom kunde registreras på dessa stiftelser. 2008 trädde en ny lag i kraft som gjorde det möjligt att registrera ny egendom, men ett stort antal byar har missat detta eller misstrott Mor Gabriels stiftelse. När de blev påminda svarade en del att de skulle bilda egna stiftelser att registrera byns kyrkoegendomar i, men ingen stiftelse har bildats ännu och plötsligt är alla dessa hundratals kyrkor i statens ägo.

Assyria TV har i dagarna uppmärksammat frågan i intervjuer och program. Mardins avsatta borgmästare Februniye Akyol, parlamentsledamoten Erol Dora och Mor Gabriel stiftelsens ordförande Kuryakos Ergün har intervjuats om konfiskeringarna. Erol Dora har också ställt en fråga till regeringen och uppmärksammar ansvariga ministrar på att assyriska institutioner är skyddade av Lausannefördraget. I nittio år erkände inte Turkiet assyrierna som en minoritet inom ramen för Lausannefördraget, men i juli 2013 beslutade en förvaltningsrätt i Ankara att klassa assyrierna som en icke-muslimsk minoritet som uppfyller villkoren för Lausannefördraget från 1923 när en förskola i Istanbul skulle startas. Erol Dora säger också att frågan har hanterats lokalt i Mardin och att regeringen i Ankara sannolikt inte är insatt i detaljerna. 

För att bättre förstå bakgrunden följer här ett pressmeddelande av Stiftelsen Mor Gabriel, som jag har översatt från turkiska. Det är skrivet av ordföranden Kuryakos Ergün den 23 juni 2017. Han skriver:

“Den senaste tidens upkomna fråga om fast egendom i byarnas juridiska person som har övergått i statens, storstadens eller kommunes ägo, har följande bakgrund.

Frågan har två dimensioner;

  1. När samfundens stiftelser (Cemaat Vakıfları), d v s kyrko- och klosterstiftelser, inte hade laglig rätt att registrera ny egendom på stiftelsen, skrevs fast egendom som tillhör t ex byarna Bağlarbaşı (Arnas), Doğançay (Mzizah), Balaban (Birguriya), Günyurdu (Gundıke), Odabaşı (Marbobo) och Mercimekli (Hapsıs) på byarnas juridiska person (Muhtar och övriga styrelsen i byrådet). Det omfattade kyrkobyggnader, kyrkogårdar och åkermark som tillhör kyrkorna. Detta fortgick fram till att en ny stiftelselag antogs 2008.  
  2. Den andra dimensionen gäller de egendomar som latmäteriet registrerade efter 2008. I det fallet gjorde tjänstemännen sina egna tolkningar av den nya lagen, men ännu viktigare var att en del byar föredrog att registrera egendomarna på byns juridiska person istället för på vår stiftelse. Som exempel kan vi nämna Arkah, Arbo, Badıbbe, Sedari och Ihvo. 

Detta fortsatte fram till att den nya lagen nr 6360 antogs 2013. Mardins storstadskommun bildades i samband med denna lag. När lagen trädde i karft efter lokalvalen 2014 togs byarnas juridiska person bort, eftersom alla byar omvandlades till stadsdelar i storkommunen Mardin. I varje guvernorat (Valilik) bildades därför en likvideringskommissionen för att föra över egendomar i dessa byar till statskassan. Mardins likvideringskommission behandlade frågan förra året och i år. Därefter har kyrkor och kloster överförts till staten, medan förvaltning och nyttjanderätt överlämnades till Diyanet İşleri Başkanlığı. Assyriska kyrkogårdar har getts till Mardins storstadskommun och jordbruksmarken har överlämnats till den lokala kommunen (Midyat).

Så fort vår stiftelse fick vetskap om detta började vi agera. Vi ansökte hos likvideringskommissionen om att alla dessa egendomar skulle skrivas på vår stiftelse, men fick avslag med motiveringen att den nya stiftelselagen inte ger utrymme för det. Endast statliga organ har rätt att inneha egendomarna, fick vi veta av kommissionen. Vi förbereder just nu ett överklande till förvaltningsdomstolen i Mardin. De närmaste dagarna kommer vi att driva frågan vidare. Vi har också inlett en process för att återfå kyrkor, kyrkogårdar och åkermark i byarna Bağlarbaşı (Arnas), Taşköy (Arbo) Günyurdu (Marbobo), Balaban (Birguriya), Odabaşı (Gundıke) och Anıtlı (Hah). När det gäller andra byar behöver vi fullmakt av byns styrelse för att driva ärendet. Vi är beredda att driva fallet till högsta instans och till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Vissa byar funderar på att grunda egna stiftelser för att regsitrera den gemnsamma kyrkoegendomen i. Vi är dock rädda att det hela faller på perskriptionstiden. 2018 har det gått tio år sedan lagen gav lantmäteriet rätt att registrerade egendomoarna på stiftelser. Efter tio år kan man inte överklaga lantmäteriets beslut. Men även om nya stiftelser bildas är det inte säkert att de kan göra anspråk på kyrkoegendomar eftersom de är nybldade. (I intervjun säger Ergün att myndigheterna skulle kunna säga; hur kan er stiftelse äga någon fast egendom från tiden innan stiftelsen bildades?)

Våra kyrkor och kloster upplever just nu historiens förmodligen värsta svårigheter. Kloster och kyrkor som är tusentals år gamla har i ett enda beslut av likvideringskommissionen överförts i statlig ägo. Och som om detta inte vore nog, har dess förvaltning getts Diyanet İşleri Başkanlığı.

Sådant är läget just nu. Rättsprocesserna kommer att inledas snarast och de byar som ännu inte gett vår stiftelse fullmakt kan vara säkra på att vi kommer att driva processen på bästa sätt. Ingen behöver tvivla på det. Må Herren bistå oss alla. I dessa svåra tider behöver vi hela vårt folks stöd.


Kuryakos Ergün, ordförande för Stiftelsen Mor Gabbriel”

 Intervjun med Februniye Akyol kan ses här, med Erol Dora (turkiska) här och med Kuryakos Ergün här.

The monk who hates his Assyrian heritage

Kategori: Historia

 The Abbot of the monastery of Mor Augin and his anti-Assyrian publications

In the ancient monastery of Mor Augin in Turabdin lives a Syrian Orthodox monk who hates everything called Assyrian. He has recently published a 2,000-page dictionary where the words Assyrian, Assyria, Syria, Suryoyo and Ahiqar got a distorted description. This was recently unveiled in a program in Assyria TV. But this "man of God" showed his revulsion against his Assyrian heritage already 17 years ago in an article, in which he spewed out his bile over a language teacher who had written that the word suryoyo is derived from assuroyo. 

In the late 1990s, a young man named Yoken Unval lived in Holland. He had come from the Assyrian village of Arnas in Turabdin to Enschede, where a large population of Assyrian immigrants has settled. Not far from Enschede was the monastery of Mor Afrem that bishop Isa Çiçek had acquired in the early 1980s. This bishop was known as one of the most ardent anti-Assyrians and backer of an Aramaic identity which denies all connection with ancient Assyrians. Bishop Çiçek (died 2005) and his inner circle have been the main reason for many Assyrians in Central Europe today call themselves Arameans, renouncing Assyrian identity. He was also well known for having forged the contents of old Assyrian books he reprinted, by replacing Assyrian names and evidences of Assyrian identity with other contents.

In this climate young Yoken Unval got his political education. In January 2000, he wrote the following about an Assyrian teacher who a year earlier had written an article in Hujådå and other magazines, claiming that the word suryoyo comes from othuroyo:

"We shall not deny our pre-Christian Aramaic name or recognize the lie that we are the sons of Assyria. It is inappropriate for us to feel proud of our neighbors' name, whom are the enemies of our suryoyo-Aramean nation."

Yoke Unval then moved to the Syrian Orthodox seminary in Damascus. He devoted his life to his Lord and became a monk. Today, he is abbot of the monastery of Mor Augin on IzloMountain in Turabdin. I will return to the events surrounding his article and the reaction of the teacher, but first want to tell you about Yoken’s recently published Syriac Dictionary - Qlido d leshono. The author uses here his family name Beth Yakub as surname (Unval is his Turkish surname. In this article I use both). The dictionary was published in early summer 2016. Shortly thereafter I was contacted by several people in Sweden, Holland and Germany expressing their surprise about the contents of the new lexicon. They also wondered if Assyria TV should not pay attention to this incorrect information. They sent me pictures of some keywords related to the Assyrian identity. It turned out that the author has distorted the Assyrians history of thousands of years. He also equate the name "Suryoyo" and "Oromoyo" which such obvious. His "evidence" is taken from the story of Noah in the Old Testament and some quotations from ancient church fathers like Yakub Bar Salibi who lived nearly a thousand years ago.

Denies new research

Modern research findings from excavations, especially the bilingual Çineköy-inscription​which shows that the word Syria is derived from Assyria, he totally ignores. He writes that the name Syria comes from a mythical king in Antioch called Surus. He denies even half the truth in the story of Noah's son Shem. In Genesis 10:22, we read: "The sons of Shem were Elam, Assur, Arpachshad, Lud, and Aram." From this piece the author chooses to ignore the fact that Aram also had a brother named Assur. Although this story today lacks scientific relevance, it shows the author's sources are quoted selectively.

As to his large new dictionary, heavy as a concrete slab, it is all through a copy of the Chaldean Assyrian bishop Tuma Audo's great works Simto d leshono Suryoyo (Urmia 1896, reprint Assyrian Federation of Sweden 1979). The difference is that Yoke Beth Yakub has transcript it with the West Assyrian SERTO letters and added the grammatical bending of the verb. But instead of dedicating his work to the Bishop Tuma Audo, whose famous work still is the basis for later Assyrian dictionaries, he chooses to dedicate Syriac Dictionary to the Aleppo Bishop Yuhanna Brahim (kidnapped since 2013). This bishop is regarded as the foremost leader figure of the anti-Assyrian Aramaic faction within the Syrian Orthodox Church, thus revealing Yoken Beth Yakub’s political residence.

Beth Yakub, as I mentioned above, is a product of the intense campaign that some church leaders have conducted against the Assyrian identity since the late 1970s. Bishop Isa Çiçek reprinted also Tuma Audo's dictionary, but in a smaller format. There, he removed a footnote in the foreword where it says the word suryoyo comes from suroyo and assuroyo. Çiçek also forced Patriarch Zakka Iwas to dismiss Abdul-Massih Saadi, who was the rector of the seminary in Damascus in the 1980s, because Çiçek perceived Mr. Saadi as pro-Assyrian.

Hiding his anti-Assyrianism

This monk in Mor Augin appears outwardly to be a low-key, humble and pious hermit who has dedicated his life to serve God. After the monastery was restored and opened to visitors in 2008, thousands of Diaspora Assyrians visited it every year. Most give good donations, also during the events organized by the Mor Augin Associations in Sweden and Germany. All this is aimed to keep the monastery alive after having been closed since the 1980s. Even I have contributed to this by translating the biography of the saint to Swedish, a book which has sold well compared to other newly released books. The money has been donated to the monastery.

On my last visit to Mot Augin Monastery in the fall of 2014, along with my son Nemrud, I got the same impression of this monk as all other visitors; friendly and interested to know the sources when I told him about Assyrian history, for example, why the Assyrian kings had a cross around their necks, which Patriarch urged Senharib Bali's father to name his son after the Assyrian king Senharib to keep the story alive and so on. Nemrud wrote a factual novel about Seyfo after his visit in Turabdin with this monk on the cover. I sent a copy to the monastery and designated him as the guardian of our heritage, but never got a thank you to answer. I could, however, impossibly imagine that he has such a grudge against the Assyrian identity. My impression is that he hates Assyrians has strengthened since I got his article from 2000 in my hand. This was after I did the program in Assyria TV about his new dictionary.

Scrambling ancient Assyrian history

Before I go into the content of his old article from 2000, I want to return to the historical distortions the mentioned dictionary contains. He describes the following words like this:

OTHUR: "an akkadian name of the city built by King Shapur, which is Mosul." There have been two Persian kings by this name in 3rd  and 4th centuries. The city of Othur/Assur is about 5,000 years old.

OTHUROYO: Explained with various synonyms, where "enemy" is the most remarkable. No source is given, but the author is likely quoting a 10th century dictionary by an Arab called Hassan Ibn Bahlul. Beth Yakubs article from 2000 shows that also the author considers the Assyrians as his personal enemies.

ATHURYA: "the Akkadian name of Babylon."

ASHUR: "Parthians and Assyrians, Mosul and Iraq."

AHIQAR: "a wise Aramaic man who served as minister of King Senharib (704-681) and Sarhadum (681-669) ...." Does not even mention that these were Assyrian kings.

SURIYA (Syria), "named after Surus - he who murdered his brother and ruled between the rivers and whose whole kingdom was called Beth Suriya. In the past, Suryoye were called Arameans. When Surus became their ruler got the name Suryoye”. Thus, ignoring the fact that the discovery of the Çineköy inscription has put an end to any doubts among historians and scholars that the word Syria is derived from Assyria.

About ARAM it is said he was the son of Shem son of Noah, but the author avoids, as I mentioned, the part which says that Aram also had a brother named Assur - a deliberate concealment where the author chooses the part which suits his political purposes.

Before I conducted the program on Assyria TV about the new dictionary, I called this monk and asked him if he wanted to participate and explain himself, but he declined. He said that the reason was a comment I had forwarded on social media at the beginning of December 2016, which he perceives as an attack against him. He called my post "dirty words in your disgusting Facebook page," which he had not expected of me. In mentioned post I wrote the following ironizing about his lack of knowledge in history: "It seems that we will not see a greater historian than monk Yoken anymore. His grudge against the Assyrian name has blinded his mind to the point that he falsifies the history this way. Pitty! He should keep serving the language and not interfere into daily politics".

I wrote these lines fully aware of its meaning and my suspicion is now even more confirmed by the contents of his article from 2000, which I did not know about by that time. This man has at least during two decades harboured a hatred towards the Assyrian identity, as strong hatred as we can see by other known anti-Assyrians, for example Assad Sauma Assad (more about him here). In comparison with monk Yoken’s attacks against the Assyrian identity and his insulting of our 6,000 years old history, my comment on Facebook seems as a gust of wind.

Now to the events about Yoken Unval’s attack on an Assyrian teacher. In 1999 this teacher, who today wants to be anonymous, wrote a long article on Assyrian identity and language in Hujådå and other magazines. The article is four A4 pages. We can take only the following quotations:

"We must take care of our ethnic Assyrian name, which is a generic name for different ethnic groups integrated with each others by the Assyrian empire, for example Akkadians, Babylonians and Arameans. At the days of King Senharib the Assyrians spread their culture and language throughout the region with Aramaic script, because the Aramean letters were easier to use. On this basis, the language of the Assyrian empire developed, which by the Jews came to be known as Aramaic, meaning pagan. This did not mean that other languages ​​were eradicated. At that time, the Jews used to label all the peoples who did not believe in one God as “Arameans”, i.e. the pagans. Likewise, their language was called Aramaic by the Jews, and this name was given priority over other language name. The Assyrians themselves called their language othuroyo (Assyrian) which later got the abbreviation of suroyo and suryoyo ".

He then set an example of how the Jews called the language  of the Assyrians “Aramaic” in the story of Isaiah describing when the troops of King Senharibs had surrounded Jerusalem: "Then Eliakim and Shebna and Joah said to Rabshakeh, "Speak now to your servants in Aramaic, for we understand it; and do not speak with us in Judean in the hearing of the people who are on the wall” (Isaiah 36:11).

Even Prof. Efrem Yildiz, professor of Semitic languages ​​at the University of Salamanca in Spain, says the same thing about how the Westerners have named our language Aramaic in accordance with biblical sources. I interviewed him during the Assyrian Convention in Gothenburg in October 2016. "The Assyrians themselves have always called their language suraya or suryaya," he said in his East Assyrian dialect. You can see the program here.

Slandering Assyrian teacher

A year after this debate article Yoken Unval wrote a response in the journal of Shushoto Suryoyo released by the Suryoyo Federation in Holland. Already in the title the author is using coarse words about the teacher in question which he also names in the text. The headline is ”Malfone lo mawdyone w shaqore da-shmo wad-leshono oromoyo”. It means "Teachers who are ungrateful and traitors to the Aramaic name and language". Then he starts in the first lines to say; "All the books written in Aramaic language show that the name suryoyo comes from Surus, and that the suryoyo people originally are Arameans and no other people". Then he continues his attacks and explains why he sees these teachers as “ungrateful traitors”. He believes that “they earn their living because they are teaching the Aramaic language" but they betray it by calling themselves the descendants of the Assyrians. After quoting some ancient Church Fathers as proof of his arguments about Aramaic identity, he concludes with the following words:

"We shall not deny our pre-Christian Aramaic name or recognize the lie that we are the sons of Assyria. It is inappropriate for us to feel proud of our neighbours' name, whom are the enemies of our suryoyo-Aramean nation."

The apology in Dutch and Assyrian

Apology to the teacher

I have now in retrospect spoken to the teacher in question. He does not want to appear with his name and believes that the case is closed as far as it concerns him. But he has told me about all the details. When he had read the attack of Yoken Unval, he translated it and his own article to Dutch. He then sought a lawyer to sue Yoken Unval for defamation. The lawyer sent a letter to Unval, who by this time had moved to the Patriarchate in Damascus. Time passed but there was no answer. Then, the lawyer sent same letter recommended. Patriarch Zakka Iwas got in touch with Bishop Çiçek and urged him to ensure that the teacher withdraws his notification. It did not work. Eventually Yoken Unval had to travel back to Holland and apologize. He signed the apology written in two languages ​​in the presence of the lawyer on October 1, 2001. He also paid 5,000 Gulden in legal fees. In his apology, he writes; "I have named his teacher (his name here) deliberately, used harsh words against him, slandered him and caused him harm. I now recognize that it was wrong of me and by this correction I want to show my repentance and recall everything I said about him. I apologize to him”.  This apology was published in Hujådå, where I now have read it, and even in Shushoto Suryoyo, as I remember in my conversation with the teacher.                                                 

In retrospect, one might think that it was a good excuse - although performed under the gallows. After all, it was the words of the teacher himself who had formulated the text in both languages. But a monk who devotes his life to spiritual activity should continue to interfere in political disputes within our collective. Above all, he should not continue to violate the Assyrian identity by falsifying his ancestral heritage which has sat so deep imprint at the civilization of the world.

Ten years ago, he also wrote a new book for elementary teaching of grammar at the monastery of Mor Gabriel in Turabdin. It's called “Skulastiqoyo - Turos mamlo b-leshono suryoyo l-mashqlo qadmoyo da-shnat 2008-2009”. Even here he sneaks the propaganda for the name Aram and Arameans in several places (p. 149/157).

In the future, this monk very well may be ordained as bishop of Turabdin, because he is considered as one of the most educated monks within the Syrian Orthodox Church. It is probably a deliberate move by him and his anti-Assyrian buddies in the Aramaic movement that he chose to settle in such a lonely monastery on a mountain top, instead of life in the big city of Damascus or in Europe. Whatever, he should know that we will continue to pay attention to historical revisionism and violations against the Assyrian identity.

Munken som hatar sitt assyriska arv

Kategori: Historia

Abboten i klostret Mor Augin och hans anti-assyriska publikationer

I det anrika klostret Mor Augin i Turabdin bor en syrisk-ortodox munk som hatar allt som heter assyriskt. Han har nyligen gett ut ett 2000-sidigt lexikon där orden Assur, Assyrien, Syrien, Suryoyo och Ahiqar får en förvrängd innebörd. Det avslöjades i ett program i Assyria TV nyligen. Men denne ”guds mans” avsky mot sitt assyriska arv visade sig redan för 17 år sedan i en artikel där han spydde ut sin galla över en hemspråkslärare som hade skrivit att ordet suryoyo kommer från assuroyo.

I slutet av 1990-talet bodde en ung kille vid namn Yoken Unval i Holland. Han hade kommit från Arnas i Turabdin till staden Enschede där en stor koncentration assyrier fanns. Inte långt från Enschede fanns klostret Mor Afrem som biskop Isa Çiçek hade förvärvat i början av 1980-talet . Denne biskop var känd som en av de ivrigaste anti-assyrierna och uppbackare av en arameisk identitet som förnekar allt samband med de forna assyrierna. Biskop Çiçek (dog 2005) och hans närmaste krets har varit huvudorsaken till att många assyrier i Centraleuropa idag kallar sig araméer och tar avstånd från sin assyriska identitet. Han var också välkänd för att ha förfalskat innehållet i gamla assyriska böcker som han lät nytrycka, genom att ersätta assyriska namn och texter om assyrisk identitet med annat innehåll.

I detta klimat fick unge Yoken Unval sin politiska skolning. I början av år 2000 skrev han t ex så här om en assyrisk hemspråkslärare som ett år tidigare hade skrivit en artikel i Hujådå och andra tidskrifter och sagt att ordet suryoyo kommer från othuroyo:

Vi får inte förneka vårt förkristna arameiska namn och erkänna lögnen att vi är söner av Assyrien. Det är olämpligt för oss att känna oss stolta över våra grannars namn, vilka är fiender till vår suryoyo-arameiska nation”.

Yoken Unval åkte därefter till prästseminariet i Damaskus. Han vigde sitt liv åt sin herre och blev munk. Idag är han abbot i klostret Mor Augin på Izloberget i Turabdin. Jag återkommer till turerna kring hans artikel och hemspråklärarens agerande, men vill först berätta om Yokens nyutkomna lexikon Syriac Dictionary – Qlido d leshono. Författaren använder här sitt familjenamn Beth Yakub som efternamn. Lexikonet gavs ut under försommaren 2016. Kort därefter blev jag kontaktad av flera personer i Sverige, Holland och Tyskland som visade sin förvåning över innehållet i det nya lexikonet och undrade om Assyria TV inte ska uppmärksamma de oriktiga uppgifterna. De skickade bilder på några nyckelord som har med assyrisk identitet att göra. Det visade sig att författaren har förvrängt assyriernas mångtusenåriga historia. Han sätter också ett för honom självklart likhetstecken mellan namnet ”Suryoyo” och ”Oromoyo”. Hans ”bevis” är hämtade ur berättelsen om Noa i gamla testamentet och citat från gamla kyrkofäder som Yakub Bar Salibi som levde för nästan tusen år sedan.

Förtiger nya forskningsrön

Moderna forskningsrön från utgrävningar, framför allt Çineköy-inskriptionen på två språk som visar att ordet Syrien kommer från Assyrien, blundar han för. Han skriver att namnet Syrien kommer från en mytisk kung i Antiokia som hette Surus. Han förtiger även halva sanningen i berättelsen om Noas son Sem. I Första Mosebok 10:22 kan vi läsa: ”Sems söner var Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram”. Ur detta stycke väljer författaren att bortse från att Aram också hade en bror som hette Assur. Även om denna berättelse idag saknar vetenskaplig relevans, visar författarens urval att han använder sina angivna källor selektivt.

Värt att nämna är att detta stora lexikon, tungt som en betongplatta, är rakt igenom en kopia av Tuma Audos stora verk Simto d leshono Suryoyo (Urmia 1896, nytryck Assyriska riksförbundet 1979). Skillnaden är att Yoken Beth Yakub har skrivit det med västassyriska serto-bokstäver och lagt till hur verb ska böjas. Men istället för att dedicera sitt verk åt biskop Tuma Audo, vars berömda verk än idag utgör grunden för senare assyriska lexikon, väljer han att tillägna Syriac Dictionary Aleppos biskop Yuhanna Brahim (kidnappad sedan 2013). Denne biskop räknas som den främste ledarfiguren för den anti-assyriska arameiska falangen inom syrisk-ortodoxa kyrkan, vilket alltså avslöjar Beth Yakubs politiska hemvist. 

Beth Yakub är, som jag nämnt ovan, en produkt av den intensiva kampanj som vissa kyrkoledare har bedrivit mot assyrisk identitet sedan slutet av 1970-talet. Biskop Isa Çiçek lät nytrycka även Tuma Audos lexikon, men i ett mindre format. Där tog han bort en fotnot i förordet som säger att ordet suryoyo kommer från suroyo och assuroyo. Çiçek tvingade också patriark Zakka Iwas att avskeda Abdul-Massih Saadi som var rektor för prästseminariet i Damaskus på 1980-talet, eftersom Çiçek uppfattade Saadi som pro-assyrier.

Förtäckt anti-assyrier

Munken i Mor Augin verkar utåt vara en lågmäld, ödmjuk och from eremit som har vigt sitt liv åt att tjäna gud. Efter att klostret restaurerades och öppnade för besökare 2008 har tusentals utlandsassyrier besökt det varje år. De flesta lämnar rikliga gåvor både på plats eller genom olika evenemang som Mor Augin-föreningarna i Sverige och Tyskland anordnar. Allt i syfte att hålla klostret vid liv efter att ha varit stängt sedan 1980-talet. Jag har också bidragit till detta genom att översätta helgonets biografi till svenska, en bok som har sålt bra jämfört med andra nyutgivna böcker. Pengarna har oavkortat gått till klostret.

Vid mitt senaste besök i Mor Augin under hösten 2014, tillsammans med min son Nemrud, fick jag samma intryck av denne munk som alla andra besökare; vänlig och intresserad av att veta källorna när jag berättade för honom om assyrisk historia, t ex varför assyriska kungar hade ett kors runt halsen, vilken patriark som uppmanade Sanharib Balis pappa att uppkalla sonen efter den assyriske kungen Sanharib för att hålla historien levande osv.  Nemrud skrev en faktaroman om Seyfo efter besöket i Turabdin med denne munk på omslaget. Jag skickade ett exemplar till klostret och betecknade honom som väktare av vårt kulturarv, men fick aldrig ett tack till svar. Jag kunde dock omöjligt föreställa mig att han har ett sådant agg mot assyrisk identitet. Mitt intryck att han är en assyriehatare har förstärkts sedan jag fick hans artikel från 2000 i handen. Detta var efter att jag gjorde programmet i Assyria TV om hans nya lexikon. 

Förvränger fornassyrisk historia

Innan jag går in på innehållet i hans gamla artikel från 2000, vill jag återkomma till den historieförfalskning som lexikonet innehåller. Så här beskriver han t ex följande ord:

OTHUR: ”ett akkadiskt namn på staden som byggdes av kung Shapur, vilket är Mosul”. Det har funnits två persiska kungar med detta namn på 200- respektive 300-talet. Staden Othur/Assur är ca 5 000 år gammal.

OTHUROYO: anges med olika synonymer, varav ”fiende” är den mest anmärkningsvärda. Ingen källa anges, men författaren citerar sannolikt ett lexikon från 900-talet av en arab vid namn Hassan Ibn Bahlul. Beth Yakubs artikel från 2000 visar att det också är författarens egen uppfattning att assyrierna är hans personliga fiender.

ATHURYA: ”det akkadiska namnet på Babylon”.

ASHUR: ”Parther och assyrier, Mosul eller Irak”.

AHIQAR: ”en vis arameisk man som tjänstgjorde som minister hos kung Sanharib (704-681) och Sarhadum (681-669) ….” Nämner inte ens att dessa var assyriska kungar.

SURIYA (Syrien): ”uppkallat efter Surus – han som mördade sin bror och härskade mellan floderna och vars hela rike blev kallat Beth Suriya. Förr i tiden kallades Suryoye araméer. När Surus blev deras härskare fick de namnet Suryoye”.  Författaren ignorerar alltså det faktum att Cineköy-fyndet har satt punkt för alla tvivel hos historiker och vetenskapsmän om att ordet Syrien kommer från Assyrien.

Om ARAM säger han att han var son till Sem son till Noah men undviker, som sagt, den del som säger att Aram också hade en bror som hette Assur – ett avsiktligt förtigande där författaren väljer det som passar hans politiska syften. 

Inför programmet på Assyria TV ringde jag upp denne munk och frågade om han ville medverka och förklara sig, men han avböjde. Han angav som orsak missnöje med ett inlägg på sociala medier som jag hade gjort i början av december 2016, som han uppfattar som angrepp mot honom. Han kallade mitt inlägg ”skällsord i din äckliga Facebook-sida” som han inte hade förväntat sig av mig. I inlägget ironiserade jag över hans brist på historiekunskap och skrev: ”Det verkar som vi inte kommer att få se en större historieskrivare än munken Yoken längre. Hans agg mot namnet assyrier har förblindat hans sinne till den grad att han förfalskar historien på detta sätt. Synd! Han borde hålla sig i språkets tjänst och inte lägga näsan i blöt i dagspolitiken”

Jag skrev dessa rader fullt medveten om dess innebörd och får mina misstankar bekräftade av innehållet i hans artikel från 2000, som jag inte kände till vid tillfället. Den här mannen har i minst två decennier hyst ett hat mot assyrisk identitet lika starkt som det vi ser hos andra kända anti-assyrier, t ex Assad Sauma Assad (mer om honom här). I jämförelse med hans angrepp mot assyrisk identitet och hans kränkande av vår mångtusenåriga historia framstår min kommentar på Facebook ändå som en vindpust.

Nu ska vi redogöra för turerna kring Yoken Unvals påhopp på en hemspråkslärare. 1999 skrev en hemspråkslärare, som idag vill bli anonyn, i Hujådå och andra tidskrifter en lång artikel om assyrisk identitet och språk. Artikeln är på fyra A4-sidor. Han skrev bl a så här:

”Vi måste vara rädda om vårt etniska namn assyrier som är ett samlingsnamn för olika folkgrupper som har smällt samman i det assyriska imperiet, t ex akkader, babylonier och araméer. På kung Sanharibs tid spred assyrierna sin kultur och sitt språk i hela regionen med arameisk skrift, eftersom arameiska bokstäver var lättare att använda. På denna grund utvecklades det assyriska imperiets språk som av judarna kom att kallas arameiska, vilket betyder hedniskt. Detta innebar inte att andra språk hade utrotats. På den tiden brukade judarna kalla alla folk som inte trodde på en gud för ’araméer’, det vill säga hedningar. Likaså deras språk kallades arameiska av judarna och detta namn prioriterades framför andra språknamn. Assyrierna själva kallade sitt språk othuroyo som sedermera kom att förkortas till suroyo och suryoyo”.

Han anger sedan som exempel hur judarna kallade assyriernas språk arameiska i Jesajas berättelse om kung Sanharibs trupper som hade omringat Jerusalem: ”Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake; tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstår det språket, och tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren” (Jes 36:11).

Även Efrem Yildiz, professor i semitiska språk vid universitetet i Salamanca i Spanien, säger samma sak om hur västvärlden har fått namnet arameiska på vårt språk från bibliska källor. Jag intervjuade honom under det assyriska konventet i Göteborg i oktober 2016. ”Assyrierna själva har alltid kallat sitt språk suraya eller suryaya”, säger han på östassyrisk dialekt. Du kan se programmet här. 

Förtal av assyrisk hemspråkslärare

Ett år efter detta debattinlägg skrev Yoken Unval ett svar i tidskriften Shushoto Suryoyo som utgavs av Suryoyo riksförbundet i Holland. Redan i rubriken använder artikelförfattaren grova ord om hemspråksläraren ifråga som han sedan namnger i texten. Rubriken är ”Malfone lo mawdyone w shaqore da-shmo wad-leshono oromoyo”. Det betyder ”Lärare som är otacksamma och förrädare mot det arameiska namnet och språket”. Sedan börjar han i första raden säga; ”alla böcker som är skrivna på arameiska språket visar att namnet suryoyo kommer från Surus, samt att folket suryoyo är ursprungligen det arameiska och inget annat folk”. Sedan fortsätter han sitt angrepp och förklarar varför han ser dessa lärare som otacksamma förrädare. Han menar att de tjänar sitt levebröd på ”det arameiska språket” men att de förråder det genom att kalla sig ättlingar till assyrier. Efter att ha citerat några gamla kyrkofäder som bevis för sina argument om arameisk identitet, avslutar han med följande ord:

Vi får inte förneka vårt förkristna arameiska namn och erkänna lögnen att vi är söner av Assyrien. Det är olämpligt för oss att känna oss stolta över våra grannars namn, vilka är fiender till vår suryoyo-arameiska nation”.

 Yoken Unvals ursäkt på assyriska och holländska, publicerda i Hujådå och Shushoto Suryoyo

Ursäkt till hemspråksläraren

Jag har nu i efterhand talat med hemspråksläraren i fråga. Han vill inte framträda med namn och anser att fallet är utagerat för hans del. Men han har berättat alla detaljer för mig. När han hade läst Yoken Unvals angrepp översatte han både det och sitt eget debattinlägg till holländska. Han sökte sedan upp en advokat för att stämma Yoken Unval för förtal. Advokaten skickade ett brev till Unval som nu hade flyttat till patriarkatet i Damaskus. Tiden gick men det kom inget svar. Då skickade advokaten samma brev rekommenderat. Patriark Zakka Iwas kontaktade biskop Çiçek och uppmanade honom att se till att hemspråksläraren tar tillbaka sin anmälan. Det lyckades inte. Till slut blev Yoken Unval tvungen att resa tillbaka till Holland och skriftligen be om ursäkt. Han undertecknade ursäkten skriven på två språk i närvaro av advokaten den 1 oktober 2001 och betalade också 5 000 Gulden i advokatkostnader. I sin ursäkt skriver han; ”Jag har namngett denne hemspråkslärare avsiktligt, använt hårda ord mot honom, förtalat honom och åsamkat honom skada. Jag erkänner nu att det var fel av mig och vill med denna rättelse visa min ångerfullhet och återkallar allt som jag sagt om honom. Jag ber honom om ursäkt”. Denna ursäkt publicerades i Hujådå, där jag nu har läst den, och även i Shushoto Suryoyo, om jag minns rätt vid mitt samtal med hemspråksläraren.

Så här i efterhand kan man tycka att det var en fin ursäkt – om en framförd under galgen. Den var ju formulerad av hemspråksläraren själv. Men en munk som viger sitt liv åt andlig verksamhet borde i fortsättningen hålla sig borta från politiska dispyter inom vårt kollektiv. Framförallt borde han inte fortsätta att kränka assyrisk identitet genom att förfalska sina förfäders arv som har satt så djupa avtryck i civilisationen. 

För tio år sedan skrev han också en ny bok för elementär undervisning av grammatik vid klostret Mor Gabriel. Den heter Skulastiqoyo - Turos mamlo bleshono suryoyo l-mashqlo qadmoyo da-shnat 2008-2009. Även där smyger han in propaganda för namnet Aram och arameiska på flera ställen (s 149/157). 

I framtiden kan denne munk mycket väl vigas till biskop för Turabdin, eftersom han räknas till de lärda munkarna inom syrisk-ortodoxa kyrkan.  Sannolikt är det ett medvetet drag från honom och hans anti-assyriska kompisar inom den arameiska rörelsen att han valde att bosätta sig i ett så ensligt kloster på ett berg, istället för livet i storstaden Damaskus eller i Europa. Oavsett vilket bör han veta att vi kommer även fortsättningsvis att uppmärksamma historierevisionism och kränkningar mot assyrisk identitet.

The reason why PYD was excluded

Kategori: Identitet


The Kurdish YPG militia was not allowed to participate in recent negotiations in Kazakhstan on a ceasefire in Syria. Nor did it participate in previous peace talks in Geneva. This means the major powers and regional players see Turkey as more important strategic partner than the self-proclaimed Kurdish autonomy in Syria by the PKK Syrian branch PYD. But the infidelity of the PYD towards its best allies Russia and Syria, is also an important reason why the Kurds are offside.

The Kurdish PKK guerrilla movement has traditionally had good relations with Russia and with Syrian leader Hafez al-Assad. The latter harbored the PKK leader Abdullah Öcalan and his training camps for a decade before Öcalan was arrested. As late as February 2016 PYD opened its first European office in Moscow and in April 2016 also a second in Stockholm. However, PYD soon began to act arrogantly and opportunistic when it tried to play off Russia and the United States against each other by offering its military services to the highest bidder. It started with the US allied with the newly formed militia SDF (Syrian Democratic Forces), which in reality is controlled by the YPG. When IS surrounded the Kurds in Kobane (Arabic Ayn al-Arab) in September 2014, and was on its way to take the city, the US gave the Kurds weapons and air support that stopped the attack. The Russians noted the cooperation of the Kurds with the United States but continued to support them. In September 2015 the Russian jets, for example, gave further support to the SDF/YPG in Aleppo.

In October 2015 the United States dropped 50 tons of weapons to SDF/YPG. The Russians began to doubt the honesty of the Kurds. The Russian arm deliveries to the PYD ended up probably after this, but the Russians kept their political contacts with the Kurds. In November 2015 Turkish fighter shot down a Russian jet, which led to a political crisis between Russia and Turkey. The Russians provided the PKK guerrillas shoulder-borne air defence missile which shot down a Turkish helicopter in front of the camera. It was probably a warning to President Erdogan that Russia could intensify its support to the PKK and create more problems for him. Eventually Erdogan was forced to apologize and provide compensation to Russia. He visited Moscow and the two countries began to act in a kind of agreement.

One of Erdogan's main demands was that Russia would close PYD's office in Moscow and stop supporting the Kurds in Syria. As a result of Erdogan's visit to Moscow and Turkey's turnaround on Russia, Erdogan abandoned his support for Islamist rebels in Aleppo, which eventually ended up in the Syrian army's control. When these rebel groups now sit in indirect negotiations with the Syrian regime, they no longer have control over any major city in Syria, while the Kurds are excluded from the talks.

Kurdo Baksi, who acts as a self-appointed spokesman for the Kurdish question in Sweden, wrote an article in the Swedish newspaper Vestmanlands Läns Tidning  the day before the negotiations in Astana would start on January 23, 2016. Under the title, Låt Syrien bli tre stater (let Syria become three states), Baksi complains about YPG has fallen into offside:

"Even if the initiators are Turkey, Iran and Russia, one should not underestimate the dictator Bashar al-Assad's role in shaping the conference. But this spectacle lacks credibility and legitimacy. The initiators are all suspected of war crimes. The tyrants now invite to a meeting without the UN, the EU, the Arab League or the United States have a say in the matter. Even more remarkable is that the group in Syria by far the most successful fighting terror group Daesh (IS) is not invited."

Baksi’s statement about US and the UN is not true. It is the UN envoy for Syria, Staffan de Mistura, who handles the contacts between the regime's delegation, headed by Syria's UN Ambassador Bashar al-Jafari, and the armed Sunni groups' delegations. As for the United States the initiators of the meeting wanted to wait out Obama and cooperate with the Trump administration. Obama resigned on Friday January 20, 2016, just three days before the meeting in Astana would start. Thus, the United States is invited at the last moment, according to Finnish Yle Swedish section.

Baksi writes further:

"Kurds, especially Kurdish YPJ-women's heroic efforts has been depicted many times, and should soon be familiar to the Swedish people after the publication of books with YPG-volunteer Jesper Söder, ‘When the world looked away’, and journalist Joakim Medin ‘Kobane’. Despite the Syrian Kurds are living examples of female emancipation, secularism and coexistence between religious and ethnic groups, they are systematically countered.”

No one can deny that Kurdish women are actively involved in the PKK guerrilla movement and its subsidiary organizations. The PKK is of course not the only one to engage female guerrillas. Many other guerrilla movements have done the same. The recipe is also used by the PKK puppets among the Assyrians, the so-called Dawronoye, but in that case it is often about a marginal group of women in PR purpose.

Kurdo Baksi’s assertion that the PYD rule is the best model for coexistence and tolerance for weaker groups, is far from the truth. During recent years of Kurdish dominance in Gozarto region in Syria, we have witnessed many abuses and armed attacks against the Assyrians and other Christian groups; Assyrian military leaders have been executed by the YPG, the Assyrian guards Sootoro/GPF has been attacked by YPG/Asayish (Kurdish police), Assyrian restaurants and public places have been subjects to suicide attacks, Assyrian property has been subject to confiscation, PYD has tried to impose Kurdish curricula on Assyrian schools, Assyrian youth have been forcibly drafted into the YPG militia, Assyrian farmers have been harassed and beaten accused of having voted for Bashar al-Assad, Assyrian attorney who opposes Kurdish grab of Assyrian land has been arrested and harassed. The list is even longer.

The experience of Kurdish rule in Syria, Iraq or Turkey (Turabdin) shows that the alleged tolerance towards Assyrians, Yezidis and other indigenous is only by name. In fact it is about to replace Arab or Turkish fascism with Kurdish fascism. In the case of the Assyrians, Kurdish rulers and academics try to steal not only our country and our land, but our history as well.

The situation in Syria has now come to a point where the Kurdish local administration looks increasingly pressed and neglected by the great powers, regional powers and the Syrian regime. Obviously, Turkey is about to get its will to limit the PYD/YPG would dominate much of northern Syria bordering Turkey. Overall, Syria has a border with Turkey, which stretches nearly a thousand kilometres.

Out of its YPG militia military strength the Kurdish administration shows dissatisfaction with the development and the exclusion of the Kurds from talks in Astana. YPG has declared that it will not respect the decisions taken at the meeting in Astana. According to Russian news website Sputnik's Turkish department YPG says:

“Görüşmelere katılan tarafların ve onların hamisi olan ülkelerin Suriye’deki ciddi krizin bir parçası olduğunu ve Suriye halkının ihtiyaç duyduğu kararlar alamayacağını düşünüyoruz”.

It means: "We believe that the groups involved in the negotiations and the countries that protect them are an important part of the conflict in Syria, and we do not think they will make a decision based on the Syrian people's needs."

Reuters writes: "“The YPG said the solution for the Syrian conflict, which has raged on into it sixth year, would be ‘through democratic autonomous zones that preserve the unity of the Syrian land and that we are applying on the ground’. The warring sides ‘could benefit from this experience that we have established,’ it said.”

The Kurds have now backed from earlier demands and calls no longer their three so-called cantons Rojava. Now they name it “democratic autonomous zones”within a united Syria.

What YPG's statement means in practice remains to be seen. But for us Assyrians and other vulnerable groups in Gozarto it would be a relief if the Kurdish abuses would come to an end and Kurdish rulers would be more humble in their relationship with us. The Kurds must not forget that they are occupiers of someone else's house – no matter what Kurdish names they give Gozarto.

When Assyria becomes Atra or Homeland

Kategori: Historia


Imagine if a professor of Semitic languages at a European university comes to the country’s Parliament to give a lecture to the Christian Democrats on minorities in northern Iraq. When he speaks of the Kurds, he says "Kurdistan", but when it comes to Assyria he calls it "Atra". How many MPs would understand the word Atra? A similar case has actually occurred in Holland. Our Assyrian leaders and activists must therefore refrain from rewriting the original toponym of their national homeland.

I have often noticed that many Assyrian leaders and activists from Iraqi Assyria nowadays fail to call their occupied country by its real name. Instead, they use alternative terms, which Orwell would criticise as 'political language', like Atra or Beth-Nahren. Likewise, they name the Assyrian people as Bnay Amman (members of our people), Bnay umtan (members of our nation) or Amma diyyan (our people).

Even Assyrian organisations in the Diaspora are using words such as The Homeland in their associations' activities. Recently I read such an advertisement for an Assyrian local association in the United States and wrote to the member who shared it on social media. She agreed with me that it is inappropriate to use the vague term "Assyrians in the homeland", but told me that there are those who insist on avoiding terms such as "A Walk for Assyria" in order not to offend members belonging to churches other than the Assyrian church of the East.

The phenomenon of rewriting Assyria has also reached European Orientalists and experts. Mrs. Attiya Gamri, a former Dutch MP, recently brought one such example to my attention: a few years ago, Herman Teule, professor of Semitic languages, was invited to the Parliament in The Hague to lecture for the party Christen Unie on the situation of the minorities in northern Iraq. He mentioned several times the word "Kurdistan" but when it came to Assyria, he just said "Atra". Mrs. Gamri kindly asked him why he used an expression that no one in the congregation understood. He said that the Assyrians he had met in Iraq used to say “Atra”. So he assumed that the land which they described was called just Atra.

Those who use these rewritings about their ethnic identity prefer to be politically correct in the ongoing name conflict and the divisions between Assyrians of different church affiliations. But the gist of such reasoning is that the Assyrian patriots, who value their ethnic Assyrian identity and nomenclature above their church affiliation, thus are bowing to the misconception that the name Ashuri (Assyrian) applies only to people from the Assyrian Church of the East. This propaganda has been touted by the Syrian Orthodox and Chaldean church leaders since the 1930s, after the Simele massacre, and still creates frictions within the Assyrian community.

In order to reach a political consensus Assyrian organisations from time to time have tried to find a solution to the name issue by merging different names. After World War I, the term Ashur-Chaldo came in use when the Peace Conference would determine the future of the remnants of the Ottoman Empire. The Assyrians demanded an independent Assyria and submitted a map under the name "La Nation Assyro-Chaldéenne". It failed because the great powers were not interested and the Assyrian delegations were internally divided.

After Saddam's fall in 2003, Assyrian political organisations and churches gathered to a meeting in Baghdad, organised by the Assyrian Democratic Movement (Zowaa). The meeting adopted the double name Chaldo-Ashur to be written into the new Iraqi constitution for the people "who spoke Syriac" (in Arabic: al-nateqin bi al-Lugha al-Suryaniyya). Shortly thereafter the unity was broken when the newly appointed Chaldean Patriarch Mar Emmanuel Delli refused to accept the compound term, which included Ashuri, to apply to his denomination. As a reaction, the East Assyrian bishop in Iraq Mar Giwargis Sliwa (now the Patriarch of the AssyrianChurch of the East) wrote a letter to the Constitution Committee and declared that he accepts nothing but Ashuri. The new constitution was adopted in 2005 where the Assyrians are classified as Assyrians and Chaldeans, i.e two different people, who speak Syriac. In February2016 the Syrian Orthodox Patriarch Mar Afrem II Karim, was on a visit to Baghdad. He met with the speaker of the Parliament and expressed the wish that the Syrian Orthodox too should be included in the Iraqi constitution, written as Suryani in par with Assyrian and Chaldeans. If this occurs, the Assyrian people will be constitutional classified under their denominational churches and affiliations.

This is what the Kurdish president Massoud Barzani aspires for. Ten years ago he brought Sarkis Aghajan, an Assyrian member of the KDP – a party founded by Massoud's father Mustafa Barzani, to play a central role. Aghajan was presented as a counterweight to well-known Assyrian leaders who had been elected to the political assemblies through legitimate and genuine Assyrian voters. Barzani has a great interest in Assyrian matters because he is occupying their country and would like to assimilate them into a manufactured Kurdistani identity, where they are eventually reduced to mere Kurdish Christians. Therefore, he went into the game to gain a greater grasp of Assyrian politics. He made sure Aghajan was honoured with medals by all Assyrian Patriarchs. Even the Pope and other Christian leaders gave Aghajan medals.

In 2006, Aghajan gathered overall Assyrian organisations to a meeting in Arbil where a new party alliance were formed. They also adopted a new name by merging the triple designation ChaldeanSyriacAssyrian. These three names represent the three largest Assyrian churches with same names in Iraq, ranked by size. TV channels, some funded by Barazani, which had spread widely among the Assyrians were paid to market the new triple designation. Since then the politically correct Assyrian representatives are using this combined name even outside of the context of Iraq.

 The triple name is thus fully inline with Barzani's desire to present the Assyrians as "Christian citizens of Kurdistan" and by extension "Christian Kurds". From his point of view, it is nonetheless an understandable tactic, but from the Assyrian organisations’ side it is a sign of weakness against the de facto power. For a few years, Zowaa and ADO admittedly remained faithful to the compound Chaldo-Ashur term, but then yielded to the triple name, on the grounds that they do not want to stand in the way of Assyrian unity. However, we have not seen any noteworthy unity developing from this yet.

The development of the name issue, however, has taken a new wrong turn when some Assyrian leaders are solely using the term "Christians" when they want to avoid their people's genuine ethnic term. However, the term "Christian" faces criticism by many Assyrian patriots who see their ethnicity eroding and fear that it promotes Barzani's assimilation policy. The Assyrians are proud of their Christianity, but they are not just Christians. They have national and territorial rights in their own country to defend. 

Whatever the reasons are for the renaming of Assyriaand Assyrians, the Assyrian National movement must speak out and call their occupied country by its real name. When, for example, some Swedish-Assyrian politicians use the name Bethnahrin in their speeches in Swedish, it is equally incomprehensible to the Swedish audience just as when the Dutch parliamentarians' confusion the term 'Atra'. We must not be ashamed in saying: we certainly do not have a recognised Assyrian state, but own a historic area that is occupied, named Assyria. 

The astute reader will may criticise our argument, by saying: but the pioneers of our Assyrian national movement both wrote and sang about Bethnahrin (Mesopotamia). It is true, that is what we also have done for decades. But the conditions for using the indigenous name Bethnahrin have changed, now even the Kurdish occupiers of 'Bethnahrin' are claiming Mesopotamia, as their own; both as a geographical area and a toponym. Our pioneers wanted to use the neutral name Bethnahrin to unify a nation split by sectarian schisms, at a time when the Assyrians still populated the Assyrian heartland in upper Mesopotamia. But now the indigenous Assyrians are on the edge of extinction from their homeland. Therefore it is more important to mark our ethnicity by our own country Assyria. It automatically includes the national rights of such an ethnic group. If we as Assyrians accept to be solely called "Christians", these rights will not be obvious under international law. In such a case, we may accept the fact that the state where Assyrians are living guarantees us nothing but civil rights -at best.

När Assyrien blir Atra eller Homeland

Kategori: Identitet


Tänk dig att en professor i semitiska språk vid Uppsala universitet kommer till riksdagen för att föreläsa för kristdemokrater om minoriteterna i norra Irak. När han talar om kurderna säger han ”Kurdistan” men assyriernas land kallar han ”Atra”. Hur många svenska riksdagsledamöter skulle begripa ordet Atra? Ett liknande fall har faktiskt förekommit i Holland. Våra assyriska ledare och aktivister måste således låta bli omskrivningar av sitt etniska namn.

Jag har ofta noterat att många assyriska ledare och aktivister från irakiska Assyrien nuförtiden undviker att kalla sitt ockuperade land vid dess rätta namn. Istället använder de omskrivningar som Atra eller Bet-Nahren. Likaså det assyriska folket benämns som Bnay amman (vårt folks barn), Bnay umtan (vår nations barn) eller Amma diyyan (vårt folk).

Assyriska organisationer i diasporan använder också ord som The Homeland (hemlandet) i sina föreningsaktiviteter. Nyligen läste jag en sådan annons för en assyrisk lokalförening i USA och skrev till den styrelseledamot som hade delat annonsen på sociala medier. Hon höll med mig om det olämpliga i att använda det diffusa begreppet ”Assyrians in the Homeland”, men berättade att det finns de som insisterar på att undvika begrepp som t ex ”A Walk for Assyria” för att inte stöta sig med medlemmar som tillhör andra kyrkor än Österns assyriska kyrka.

Fenomenet med omskrivning av Assyrien har även nått europeiska orientalister och sakkunniga. Attiya Gamri, som tidigare satt i det holländska parlamentet, berättade nyligen för mig om ett sådant exempel: För några år sedan hade Herman Teule, professor i semitiska språk, bjudits in till parlamentet i Haag för att föreläsa för partiet Christen Unie om situationen för minoriteterna i norra Irak. Han nämnde flera gånger ordet ”Kurdistan” men när det kom till Assyrien sade han bara ”Atra”. Attiya Gamri frågade honom vänligt varför han använde ett uttryck som ingen i församlingen begrep. Han svarade att assyrier som han hade mött i Irak hade sagt Atra. Så han utgick från att landet som de beskrev hette just Atra.

De som använder dessa omskrivningar om sin etniska identitet vill vara politiskt korrekta i den rådande namnkonflikten och den splittring som råder bland assyrier över kyrkogränser. Men kontentan av ett sådant resonemang blir att assyriska patrioter, som ska sätta sitt etniska assyriska namn högre än kyrkotillhörighet, därmed böjer sig för missuppfattningen att namnet Ashuri (assyrier) gäller endast människor från Österns assyriska kyrka. Denna propaganda har basunerats ut av syrisk-ortodoxa och kaldeiska kyrkoledare ända sedan 1930-talet och skapar fortfarande slitningar inom det assyriska kollektivet.

I syfte att nå politisk enighet har assyriska organisationer från tid till annan försökt hitta en lösning på namnfrågan genom sammanslagning av olika namn. Efter första världskriget kom termen Ashur-Kaldo i bruk när fredskonferensen skulle avgöra framtiden för resterna av det osmanska imperiet. Assyrierna krävde ett självständigt Assyrien och lämnade in en karta under namnet ”La Nation Assyro-Chaldéenne”. Det misslyckades eftersom stormakterna inte var intresserade och assyriska delegationer var inbördes splittrade.

Efter Saddams fall 2003 samlades assyriska politiska organisationer och kyrkor till en konferens i Bagdad, som Assyriska demokratiska rörelsen, ADR (Zowaa), hade organiserat. Mötet antog dubbelbenämningen Kaldo-Ashur som skulle skrivas in i den nya irakiska konstitutionen för det folk ”som talade syriska ” (på arabiska: al-nateqin bi-lugha al-Suryaniyya). Kort därefter bröts enigheten när den nytillträdde kaldeiske patriarken Emanuel Delli vägrade acceptera termen Ashuri om sitt eget samfund. Då skrev även den östassyriske biskopen i Irak Giwargis (som nu är patriark för Österns assyriska kyrka) ett brev till grundlagskommittén och sade att han accepterade inget annat än Ashuri. Den nya grundlagen antogs 2005 och där klassas assyrierna som assyrier och kaldéer, alltså två olika folkgrupper, som talar syriska. I februari 2016 var den syrisk-ortodoxe patriarken Afrem II Karim på besök i Bagdad. Han träffade talmannen och framförde önskemål om att även de syrisk-ortodoxa skulle skrivas in i Iraks grundlag som Suryani. Om så sker kommer det assyriska folket att klassas efter sina kyrkonamn.

Och detta är vad den kurdiske presidenten Massoud Barzani strävar efter. För tio år sedan lyfte han fram Sarkis Aghajan, en assyrisk medlem i partiet KDP som grundades av Massouds pappa Mustafa Barzani. Aghajan skulle framöver framställas som en motvikt till välkända assyriska ledare som hade valts in i de politiska församlingarna med assyriska röster. Barzani har ett stort intresse i assyriska frågor eftersom han ockuperar deras land och vill gärna assimilera dem till kristna kurder. Därför gav han sig in i leken för att skaffa sig ett större grepp över assyrisk politik. Han såg till att Aghajan hyllades med medaljer av samtliga assyriska patriarker. Även påven och andra kristna ledare gav Aghajan medaljer. År 2006 samlade Aghajan assyriska organisationer till ett möte i Arbil där nya partikonstellationer bildades. Då antogs också en ny namnsammanslagning genom trippelbenämningen ChaldeanSyriacAssyrian. Dessa tre namn representerar de tre största assyriska kyrkor med samma namn i Irak, rangordnade efter storlek. TV-kanaler som hade stor spridning bland assyrierna fick betalt för att marknadsföra den nya trippelbenämningen. Sedan dess använder politiskt korrekta assyriska företrädare denna namnkombination långt utanför Iraks gränser.

Trippelbenämningen går alltså helt i linje med Barzanis önskan att framställa assyrierna som ”kristna medborgare i Kurdistan” och i förlängningen ”kristna kurder”. Från hans synvinkel är det ändå en begriplig manöver, men från assyriska organisationers sida är det ett tecken på deras svaghet gentemot makten. ADR och ADO använde visserligen troget namnet Kaldo-Ashur under några år men sedan gav de efter, med motiveringen att de inte vill stå i vägen för assyrisk enighet. Utvecklingen i namnfrågan har dock tagit ett nytt snedsteg genom att en del assyriska ledare säger ”de kristna” när de vill undvika sitt folks riktiga namn. Beteckningen ”de kristna” möter kritik hos många assyriska patrioter som ser sin etnicitet erodera och som är rädda att det främjar Barzanis assimileringspolitik. Assyrierna är stolta över sin kristenhet, men de är inte bara kristna. De har nationella och territoriella rättigheter i sitt eget land att bevaka.

Oavsett vilka orsakerna är för omskrivningar av Assyrien och assyrier, måste assyriska rörelsen säga ifrån och kalla sitt ockuperade land vid dess riktiga namn. När t ex svensk-assyriska politiker använder namnet Bethnahrin i sina tal på svenska, är det lika obegripligt för svensk publik som när holländska parlamentariker får höra namnet Atra. Vi får inte skämmas för att säga att vi visserligen inte har en erkänd assyrisk stat, men väl ett eget historiskt område som är ockuperat och som heter Assyrien.

Den uppmärksamme läsaren kommer att säga att våra assyriska pionjärer både skrev och sjöng om Bethnahrin (Mesopotamien). Det är sant, det har vi också gjort i årtionden. Men förutsättningarna för att använda det inhemska namnet Bethnahrin har förändrats när även de kurdiska ockupanterna gör anspråk på det geografiska område som i omvärlden är känt som Mesopotamien. Våra pionjärer ville använda det neutrala namnet Bethnahrin för att ena en nation splittrad av sekteristiska schismer, i en tid när assyrierna fortfarande befolkade Assyriens kärnland i övre Mesopotamien. Men nu håller den assyriska ursprungsbefolkningen att utrotas från sitt hemland och då är det desto viktigare att markera sin etniska tillhörighet genom namnet Assyrien. Det innefattar automatiskt nationella krav som måste tillerkännas en etnisk folkgrupp. Om vi som assyrier accepterar att bara bli kallade ”de kristna” kommer de rättigheterna inte att vara lika självklara enligt internationell lag. Då måste vi nöja oss med att den stat assyrierna lever i garanterar oss medborgerliga rättigheter - i bästa fall.

Naum Faiq och Ashur-Kaldo

Kategori: Historia

Första numret av Huyodo från maj 1921 med rubriken ”Till Assyriens ära”

Det är ingen hemlighet att assyriska rörelsen länge har dragits med interna splittringar och personkonflikter. Men nu försöker en del använda nationalikonen Naum Faiq som ett slagträ för att misskreditera meningsmotståndare. Detta är ovärdigt hans minne.

För två år sedan skrev jag en lång artikel som avslöjade ökända anti-assyriers historieförfalskning. De hänvisade t ex till en enskild artikel i en tidskrift där Naum Faiq var redaktör för att bevisa sin tes om att Naum Faiq inte hade något med assyrianismen att göra. Han skulle istället ha varit arameismens fader, enligt deras synsätt. Jag motbevisade revisionisterna på punkt efter punkt genom att gå tillbaka till originalkällan. Min artikel fick stort genomslag och följdes också av ett program på AssyriaTV där vi utvecklade resonemanget vidare.

Under årets högtidlighållande av Naum Faiqs minne, har det dykt upp en ny trend där framträdande personer inom assyriska rörelsen försöker använda Naum Faiq som ett vapen för att svartmåla meningsmotståndare. Sådana försök skapar bara mer splittring och osämja i en tid när själva vår existens i Assyrien är hotad. Naum Faiq och hans samtida pionjärer inom den assyriska nationella rörelsen, assyrianismen, hade inga problem med olika interna benämningar för sitt folk. De gjorde ingen åtskillnad och såg de olika benämningarna som en del av den assyriska nationens rika historia. Ibland kunde de skriva olika benämningar på olika språk i översättning av samma artikel. Men vi får inte glömma att de betraktade namnet Assyrian som en politisk term och ett samlingsbegrepp för vårt folk oavsett kyrkotillhörighet.

Idag försöker olika härskare i Mellanöstern, t ex kurdiska ledare inom KRG, frånta oss vår etniska assyriska identitet och kallar oss bara ”de kristna i Kurdistan”. Tyvärr har också en del av våra politiker och profiler anammat denna terminologi eller så använder de en kombination av tre eller fyra namn, t ex kaldéer/syrianer/assyrier/araméer. Assyriska riksförbundets ledning är motståndare till denna kakofoni av namn och använder konsekvent beteckningen assyrier. Men de profiler inom assyriska rörelsen som nu angriper förbundets linje gör det i första hand på grund av personkonflikter. Meningsskiljaktigheter finns inom alla folkgrupper, men våra nationalhjältar som har gett sina liv åt Assyriens frihet borde ändå lämnas i fred. Annars riskerar vi att missa tåget igen, kanske för gott.

Problemet med olika benämningar fanns där även för hundra år sedan. När olika assyriska delegater hade samlats i Paris under fredsförhandlingarna 1919, blev namnfrågan ett internt hinder. Frankrike som hade starka band till katolska assyrier insisterade på att även det kaldeiska namnet skulle användas. De två termer som var i bruk vid den tiden var assyrier och kaldéer. I syfte att tala med en gemensam röst och inte förlora stormakten Frankrikes stöd, beslöt assyrierna att delegationen i Paris skulle heta Ashur-Kaldo. En förening under detta namn bildades i USA. Den hette Assyro-Chaldean National Unity of America. En assyrisk trupp sattes upp 1920 i Gozarto med hjälp av Frankrike under namnet Bataljon Ashur-Kaldo. Dess grundare och befälhavare var Malek Qambar. Frankrike lovade Qambar att assyrierna skulle få en egen stat. Detta löfte upprepades vid flera tillfällen i Paris för assyriska delegater, enligt Dr Abraham K Yusufs dagboksanteckningar. 

Assyriska patrioter som Naum Faiq, Dr Abraham K Yusuf, biskop Afrem Barsom (sedermera patriark) ville till varje pris bevara enigheten och strävade mot det högre målet – ett fritt Assyrien. Namnet Ashur-Kaldo var en kompromiss för att uppnå detta ädla mål. Den protestantiske prästen Joel Werda ledde den assyriska tvåmannadelegationen från USA som hade skickats till Paris av Assyro-Chaldean National Unity of America. Han hade protesterat mot dubbelbeteckningen Assyro-Chaldean Delegation ochville bara använda Assyrian, men blev nedröstad. Gentemot britterna använde dock assyriska delegater i regel bara termen Assyrian.

I maj 1921 började föreningen Assyro-Chaldean National Unity of America ge ut en veckotidning under det passande namnet Huyodo (union). Naum Faiq blev dess huvudredaktör. Dessförinnan hade han gett ut Bethnahrin under åren 1916-20. Jag har läst många nummer av Bethnahrin men kan inte minnas att Naum Faiq har använt sig av någon dubbelbeteckning. Han var som sagt inte främmande för att använda olika interna benämningar men hävdade hela tiden att vårt politisk-nationella namn var Assyrians. Till och med det inhemska namnet suryoye modifierade han genom att lägga till ett initial A, för att markera dess ursprung. Han skrev Asuryoye och hade ett streck under bokstaven Olaf (A) som innebär att det inte ska läsas.

Vid min genomgång av Huyodos första nummer från maj 1921 har jag kunnat konstatera att Naum Faiq i ledarartikeln under rubriken ”Till Assyriens ära” använder dubbelbenämningen Ashur-Kaldo på ett ställe. Han skriver att Huyodo ”ska skrivas även på engelska för att ungdomarna ska dra nytta av det och bli medvetna om att de är Othuroye-Kaldoye” (assyrier-kaldéer). Men i samma ledare säger han dessförinnan så här om språket:

Metul d leshono dilan Othuroyo ithaw qdim men kulhun leshone… Det betyder; ”därför att vårt assyriska språk är äldst av alla språk. Det är vårt moderna språk. Utan språk kan vi inte kallas en civiliserad nation. Vi vill skriva denna tidning först och främst på vårt skriftspråk till nytta för alla våra assyriska bröder [syskon, ö a]//…//Därefter på talspråket [swadaya] som talas av alla assyrier i Persien och på andra håll”.

Under resten av år 1921 och fram tills fredsfördraget i Lausanne slöts i juli 1923 hyste assyrierna fortfarande förhoppningar om att få sina nationella rättigheter tillgodosedda av stormakterna. Därför användes dubbelbenämningen Ashur-Kaldo vid olika tillfällen. I Gozarto användes den ända in på 1930-talet när den assyriska bataljonen försökte binda samman Turabdin med Gozarto och skapa ett assyriskt autonomt område. Men försöket misslyckades och assyrierna i Gozarto hamnade under den nya nationalstaten Syrien. Turabdin förblev inom Turkiets gränser.

Avslutningsvis vill jag upprepa att Naum Faiq inte hade något problem med att använda våra interna benämningar, men att hans ledstjärna var att samla den sargade assyriska nationen under assyrianismens fana. Hans gode vän biskop Afrem Barsom gav upp och blev senare en ivrig anti-assyrier, men det var efter Naum Faiqs död 1930. När vi högtidlighåller minnet av nationalhjältar som Naum Faiq måste vi komma ihåg att ingen har rätt använda deras namn som ett slagträ i debatten. Naum Faiq är höjd över vardagskäbbel och skulle vrida sig i sin grav om det fortsätter. Det vore verkligen ovärdigt hans minne.

Naum Faiks dikt om Nineve och New York

Kategori: Historia

Nemrud Kurt Haninke 2004

I en hyllning till två stora städer som låg varmt om hans hjärta, skrev den assyriske nationalikonen Naum Faiq följande dikt om Nineve och New York. Den är hämtad ut Faiqs tidskrift Bethnahrin och skrevs några år före hans död den 5 februari1930. Som bekant hedrar assyriska organisationer Naum Faiqs minne varje år i början av februari. Vid Naum Faiq-dagen 2004 i Assyriska föreningen i Stockholm framförde min son Nemrud, som då var 12 år, ett utdrag ur nämnda dikt i dess assyriska original. Nedan följer dikten i min översättning:


Jag har stött på två underbara städer i världen

Jag saknar ord för att beskriva deras storhet

Den ena ligger i öster mittemellan floderna

Den andra i väster, är dyrbarheternas moder


Den ena omges av Mesopotamiens land

Den andra omges av Hudson floden

Den ena är ett underverk byggt på torra land

Den andra ligger i havet med enastående förorter


Bägge systerstäder äger skönhet och ära

Av deras kunskap släcker hela världen sin törst

Om du vill veta deras namn;

Nineve och New York – hyllade för sin skönhet


Nineve är assyriernas stora stad

New York är amerikanernas berömda stad

Båda välkända och ärorika städer i världen

Och utstrålar vördnadsväckande storhet   


Assyrierna prydde Nineve med ingenjörskonst

Amerikanerna byggde New York med organisationskonst

Nineve huvudstad för assyriernas städer

New York bruden bland amerikanernas städer


Nineve har gett världen en mångfald av kunskap

New York har uppbringat vetenskapsmän och konstnärer

Båda städer i sin framgång välansedda

Berikade med vetenskap och kunskap i alla former


Låt oss då beskriva skönheten hos var och en

Låt oss utrycka deras respektive ärofullhet

Nineve har tecknat ner skriften åt Assyrien

Och åt mänskligheten berett kunskapens väg


Ingenjörskonsten och läkekonsten

är Nineves gåva som upplyst mänskligheten

Hon har uppfunnit astrologi och stjärnskådning

Ur hennes källa har världen fått civilisationen


Hon var först med att bygga praktfulla städer och fästningar

Med sinne för organisation och administration

Med sinne för militära strategier, handel och jordbruk

Allt detta utvecklades framgångsrikt i denna stad


Välordnade gator, esplanader och lagsamlingar

Och lagar för välfungerande administration

Folkets styre, nationens administration och fosterlandets kärlek

Från henne har allt detta spridits till andra nationer


Grekland, Indien, Fenicien, Etiopien och Egypten

De besökte flitigt Nineve av Mesopotamien

De tog del av dess outsinliga skattkammare

De kom in som fattiga och lämnade henne som rika


I Nineve restes höga byggnader och zikkurat

Otroliga tempelbyggen, paradgator och parker

Nineve - staden som ligger i Mesopotamiens land

Känd bland huvudstäder och full av underverk


Mesopotamien - välsignat och bördigt land

Det är hon som är assyriernas hemland och nation

Det var platsen för vår anfader Adams paradis

Av dess jord skapade Herren honom till sin avbild


Abraham som blev anfader åt hebréernas släkte

Han var en av assyriernas söner

Hans ursprungsland var kaldéernas Ur

Och hans far Tarah, araméernas hövding


I detta land uppdagades Nemrud den hjältemodige

och flera stora kungar på slagfältet

Under Nemruds dagar sköt Babels torn i höjden

Herren nedsteg och splittrade människornas språk


Efter honom kungarna i Babylon och Nineve

Deras avkomma uppnådde stora framgångar;

Teglathplassar, Shalmanassar, Sardanapal

Asarhaddon, Ashurbanibal och Sharkino som är Sargon

Och Sanharib, vars ärorika namn nedtecknats i den heliga skriften.


Naum Faiq

New Jersey 1926-27

Was it really ISIS?

Kategori: Identitet

Kurdish YPG representatives immediately attributed the attacks in Qamishly to ISIS, and media swallowed it uncritically, as a so-called ISIS-website had claimed responsibility. But the testimonies from Gozarto question the credibility that it could be the work of ISIS.

Right after the bombing of two Assyrian restaurants in the Assyrian quarter Wusta in Qamishly, Syria, on the evening of December 30, 2015, Reuters referred to the Kurdish YPG militia spokesman Redur Xelil. He called the attacks suicide bombings and blamed it on ISIS: "He said it had most likely been carried out by Islamic State, which the YPG is fighting in Syria's northeast". Xelil was not slow to exploit the opportunity by describing it as an attack on Kurds and Assyrians. YPG and its Dawronoye-puppet did the same thing right after the murder of David Jendo, and also promised to avenge his death. A few days later it turned out that the murder of David Jendo and Elias Nasser (who survived) was performed by leading figures in the YPG. At this writing, there is not as clear evidence regarding the attacks in Qamishly, but suspicion is in a different direction than ISIS.

Even the Syrian Orthodox Patriarch Aphrem II Karim and his Syrian Catholic colleague Joseph III Younan have issued statements condemning the massacre, but none of them mentions ISIS. Obviously, they are not convinced that the main candidate behind the attacks is ISIS. Patriarch Younan fears that the attacks will scare the remaining Christians in Gozarto and says: "Now, after this massacre, our fear is that the emigration of Christians will go further and in larger numbers". Patriarch Karim calls the perpetrators enemies of humanity: "The enemy of humanity is spreading its power everywhere in our beloved Middle East…” 

No suicide bombings

Moreover, the attacks were not any suicide bombings, in the contrary to what YPG and various media reports allege. Some testimonies say that a guy who did not differ from the amount arrived at Café Miami and ordered a drink. He had a laptop bag with him. When he had gone, he left the bag under the table. Before anyone could react, the bag exploded and the devastation was total. Ten Assyrians, an employee Kurd and two other Muslims were killed. A large number were injured. Usually, the waiters  in Qamishly are Kurdish. (Rumours say that a couple of the Kurdish employees at mentined café left their job shortly before the explosions and that the Assyrian guards Sootoro has interrogated them. But these are unconfirmed reports). Shortly thereafter a similar computer bag exploded outside the window of the restaurant Gabriel in the same neighbourhood. Three people were killed. Initially even a third explosion at another restaurant was mentioned, but there are no reliable reports of killed or injured. The details of what preceded the explosions are so far not confirmed. But all the witnesses denounce the rumour of suicide bombings.

The city of Qamishly was built by Assyrians who survived the genocide Seyfo, when Syria was a French protectorate. With time, it became an important centre of Assyrian culture and national awakening among the Assyrians. A large number of the Assyrian inhabitants left the city during the ongoing civil war and sought refuge in Sweden and other EU countries.


The first thing that an investigator usually does is to search for a possible motive behind a crime, by asking who may have the greatest interest in the crime output. Therefore we may now ask ourselves who benefits from the attacks in Qamishly. The testimonies of injured Assyrians and the statements by local Assyrian representatives clearly show that the purpose was to scare away "the disobedient" Assyrians from Gozarto region, whom refuse to accept any forced Kurdish rule. In a statement by Sootoro, which has also been uploaded in a video recording, it is said that "those who are our neighbours want to scare us, but we refuse to bend and will defend our city and our country". A leader of Gozarto Protection Forces (GPF) says to the American Mesopotamian Organization (AMO):  “Although someone claiming to represent ISIS posted a message on social media taking responsibility for the bombs, the types of explosives and the nature of the attacks does not fit the ISIS pattern of violence”.

Which ethnic group is that "lives next door to us"? To my knowledge there are no IS-followers in Qamishly living neighbours with us. Considering recent developments, there is only one answer. But if we can get any evidence, that’s a question which remains unanswered for the moment.

Var det verkligen IS?

Kategori: Identitet

Kurdiska YPG-företrädare skyllde genast attentaten i Qameshlo på IS och medierna svalde det okritiskt, eftersom en så kallad IS-hemsida hade tagit på sig ansvaret. Men vittnesmålen från Gozarto ifrågasätter trovärdigheten i att det kan vara ett verk av IS.

Direkt efter bombningarna av två assyriska restauranger i det assyriska kvarteret Wusta i Qameshlo på kvällen den 30 december 2015, refererade Reuter till den kurdiska milisen YPGs talesman Redur Xelil. Han kallade attentaten för självmordsbombningar och skyllde det på IS: ”He said it had most likely been carried out by Islamic State, which the YPG is fighting in Syria's northeast”. Xelil var inte sen med att utnyttja tillfället genom att beteckna attentaten som ett angrepp på kurder och assyrier. YPG och dess Dawronoye-marionett gjorde samma sak direkt efter mordet på David Jendo och lovade dessutom att hämnas hans död. Några dagar senare visade det sig att mordet på David Jendo och Elias Nasser (som överlevde) var utfört av ledargestalter inom YPG. I skrivande stund finns det inte lika klara bevis när det gäller attentaten i Qameshlo, men misstankarna riktas allt mer åt ett annat håll än IS.

Även den syrisk-ortodoxe patriarken Afrem II Karim och hans syrisk-katolske kollega Josef III Younan har i uttalanden fördömt massakern, men ingen av dem nämner IS. Uppenbarligen är de inte övertygade om att den främsta kandidaten bakom dåden är IS. Patriark Younan befarar att attentaten kommer att skrämma iväg de kvarvarande kristna i Gozarto och säger: "Now, after this massacre, our fear is that the emigration of Christians will go further and in larger numbers" . Patriark Karim kallar förövarna mänsklighetens fiender: "The enemy of humanity is spreading its power everywhere in our beloved Middle East…”.

Inga självmordsbombningar

Attackerna var dessutom inga självmordsbombningar, så som YPG och olika medieuppgifter gör gällande. Vissa vittnesmål från platsen säger att en kille som inte skiljde sig ur mängden kom in på Café Miami och beställde en drink. Han hade en laptop-väska med sig. När han hade gått lämnade han väskan under bordet. Innan någon hann reagera exploderade väskan och förödelsen var total. Tio assyrier, en anställd kurd och två andra muslimer dödades. Ett stort antal skadades. Vanligtvis är det kurdiska ungdomar som jobbar som servitörer i Qameshlo. Rykten säger att ett par av de kurdiska anställda på caféet lämnade jobbet strax före explosionerna och att den assyriska vaktstyrkan Sootoro har förhört dem. Men dessa är obekräftade uppgifter. Kort därefter exploderade en liknande datorväska utanför skyltfönstret till restaurang Gabriel i samma kvarter. Tre personer dödades. Initialt talades det även om en tredje explosion på en annan restaurang men det finns inga säkra rapporter om dödade eller skadade. Detaljerna kring vad som föregicks explosionerna är än så läge osäkra. Men alla vittnesmål avfärdar ryktet om självmordsbombningar.

Staden Qameshlo byggdes som bekant av assyrier som överlevde folkmordet Seyfo, när Syrien var ett franskt protektorat. Med tiden blev den ett viktigt centrum för assyrisk kultur och för nationellt uppvaknande bland assyrierna. Ett stort antal assyriska invånare har under det pågående inbördeskriget lämnat staden och sökt skydd i Sverige och övriga EU-länder.


Det första som en brottsutredare gör är att söka efter ett eventuellt motiv bakom ett brott, genom att fråga sig vem som kan ha störst intresse av brottets utgång. Detsamma måste vi fråga oss när det gäller attentaten i Qameshlo. Vittnesmål av skadade assyrier och uttalanden av lokala assyriska företrädare visar tydligt att syftet var att skrämma iväg ”de olydiga” assyrierna, som vägrar foga sig i ett påtvingat kurdiskt herravälde. I ett uttalande av Sootoro, som också har lästs upp i en videoinspelning, sägs att ”de som bor grannar med oss vill skrämma iväg oss, men vi vägrar att böja oss och kommer att försvara vår stad och vårt hemland”. En ledare inom Gozarto Protection Forces (GPF) säger till American Mesopotamien Organization (AMO) att varken det sätt på vilket bombningarna skett eller den sorts sprängmedel som använts liknar IS’ stil.

Vilken folkgrupp är det som ”bor granne med oss”? Vad jag vet finns det inga IS-anhängare i Qameshlo som bor grannar med oss. Med tanke på de senaste årens utveckling finns det bara ett givet svar. Återstår att se om det går att leda i bevis.

GPF: ”Inte ISIS’ stil”

Kategori: Identitet


Följande gästinlägg är en översättning av en intervju med Ashur, som är talesman för Gozarto Protection Forces (GPF) om bombattackerna mot assyriska restauranger i Zalin-Qameshlo dagen före nyårsafton. Intervjun är publicerad på hemsidan för American Mesopotamian Organization, AMO, den 31 december 2015.

(For English click here)

Onsdagen den 30 december 2015, omkring klockan 21:30, sprängdes tre assyriska restauranger i det kristna kvarteret av staden Zalin (Qamishli) i Syrien. De tre restaurangerna heter Miami, Gabriel och Masaa [arabiska; kväll]. AMO talade direkt till Ashur, militär talesman för Gozarto Protection Forces (GPF) på huvudkontoret i Zalin (Qamishli). Han berättade följande:

"Attackerna var samordnade. Någon gång under kvällen gick en okänd person in på Miami café och restaurang, en plats där man kan äta, ta en drink och spela kort. Denne någon lämnade en väska eller en ryggsäck kvar på platsen. Vid 21:30 exploderade väskan och ödelade restaurangen. Själv hade jag planerat att träffa vänner på restaurang Miami, men jag var sen på grund av arbete. Döden missade mig alltså med några minuter på grund av extra pappersarbete. Omkring klockan 22:00 upptäcktes en laptop-väska utanför fönstret till restaurang Gabriel. Några sekunder senare, innan personalen hann reagera, exploderade den. Sedan vid 22:30 exploderade en annan ryggsäck på restaurang Masaa. Dessa attacker var noga planerade i tid och rum för att göra maximal skada och orsaka stor rädsla i våra assyriska kvarter, säger Ashur till AMO.

Ashur konstaterar att även om någon som påstår sig representera ISIS har postat ett meddelande på sociala medier och tagit på sig ansvaret för bomberna, stämmer inte mönstret och sättet på vilket attackerna utfördes på ISIS’ våld: 

"Attackerna var inga självmordsbombningar och explosionerna var utformade för att endast döda oskyldiga civila, inte förstöra byggnader. När ISIS attackerar brukar de totalförstöra våra företag eller kyrkor".

Dessutom noterar Ashur att den som placerade bomberna måste vara en person som smälter in i mängden bland invånarna i Zalin (Qamishli). Misstanken lutar därför mer åt den kurdiska milisen YPG, som är intimt sammankopplad med terroristgruppen PKK. Vissa säger att de är en och samma organisation. YPG och PKK är hårdföra marxistiska grupper med en lång historia av terror och brutalitet. De terroriserar rutinmässigt den assyriska befolkningen i Syrien, framtvingar pengar från företag och enskilda och även kidnappar unga män för tvångstjänst i sina miliser.

För närvarande ligger dödssiffran på 20 personer och omkring 35-40 sårade. Även om Ashur var nära att omkomma, är han fast besluten att stanna kvar i sin hemstad och stå upp mot dem som terroriserar den assyriska folkgruppen i Zalin (Qamishli):

"Vem som än gjorde detta, är deras budskap till oss att vi bör lämna vår hemstad och våt land. Det är deras sista varning. Mitt svar till dem som placerade bomberna är att detta inte kommer att skrämma oss. Vi böjer oss inte och kommer att göra motstånd mot er", avslutar han.

PYD förnekar övergrepp och hotar

Kategori: Identitet

 PYD och dess Dawronoye-marionett Senharib Barsum förnekar övergrepp på assyrier och armenier

Kurdiska PKK:s dotterorganisation PYD förnekar övergrepp på assyrier och andra kristna i form av konfiskering och tvångsrekrytering. Deras representant hävdar att en lag är under behandling, men att den är avsedd för att skydda egendom till de medborgare som har flytt kriget. PYD:s Dawronoye-marionett instämmer och hävdar att de är legitima representanter för assyrierna i Gozarto. Den kurdiska administrationen i Syrien verkar trots allt backa efter den massiva kritik som har riktats mot dess övergrepp gentemot assyrier, armenier och andra folkgrupper. Samtidigt hotar PYD de kyrkor som har anslutit sig till kritikerna och säger att de inte ska blanda sig i politiska frågor.

Lördagen den 7 november 2015 gjorde Shinko Dibo, en rådgivare till PYD:s ledning i Syrien, ett uttalande i den kurdiska nyhetsbyrån ANF News som även tidningen återger, där han tillbakavisar den kritik som 16 assyriska och armeniska företrädare framförde nyligen mot konfiskering, tvångsrekrytering, kurdisk läroplan och extra skatter. Dibo säger så här om den aktuella lagen: “Özel mülkiyetin korunması konusunda çıkacak olan bir yasanın önceliği de Süryani, Asuri ve Arap halkımızın özel mülklerini korumayı bir görev olarak görür”.

Det betyder: ”Den lag som är på gång prioriterar skyddet av privata egendomar som tillhör våra assyriska och arabiska invånare som sin uppgift”, säger Dibo och hävdar att bakgrunden till det lagförslag som förelåg det lokala kurdiska parlamentet hade sitt ursprung i att skydda egendom som tillhör de assyrier och araber som hade flytt undan IS i områdena Tel Tammer och Tel Hamis. Han säger att invånarna i dessa områden började tvista om vissa egendomar när de hade kommit tillbaka till sina hembyar, efter att kurdisk milis hade drivit IS tillbaka. Dibo motsäger alltså det pressmeddelande som gick från det kurdiska parlamentets presstjänst den 15 september, som sade att den aktuella lagen med 19 paragrafer hade klubbats igenom. Detta måste vara ett tecken på att den kurdiska administrationen backar i frågan genom att hävda att en sådan lag inte har antagits än.

Shinko Dibo förnekar också andra övergrepp som de kristna i Gozarto har protesterat emot. Samtidigt höjer han ett varningens finger mot de kyrkoföreträdare som skrev under uttalandet. Han säger att kyrkor inte ska blanda sig i politiken och nämner för säkerhets skull även moskéer. Det är folkvalda politikers uppgift att sköta politiska frågor och att alla folkgrupper är representerade i kantonstyret, säger Dibo. Så här uttrycker han det på turkiska:

“Kiliselerin işi, politik konularda açıklama yapmak değildir. Aynı şey camiler için de geçerlidir. Yönetim konularında zaten halkların seçilmiş temsilcileri var, onlar karar verir. Kantonlarımızda kanunlar tüm halklardan temsilcilerin katılımı ile yapılıyor”.

Shinko Dibo blundar för att det är både kyrkor och politiska organisationer som har kritiserat de kurdiska övergreppen. Hans uttalande är lika arrogant och missvisande som efter mordet på David Jendo. Då backade YPG när det var överbevisat och när en storm av kritik hade framförts mot mordet. Men man hävdade fortfarande att det var mörka krafter som låg bakom för att så splittring bland olika folkgrupper. Nu angriper kurdiska företrädare saken genom att förringa de politiska och kulturella organisationer som har undertecknat det kritiska uttalandet och samtidigt spela sekulär. När det passar går kurdiska företrädare till kyrkomän för att utnyttja dem i politiska syften. När kyrkomännen ansluter sig till kritikerna får de ett varningens finger. Även tidningen drar samma slutsats som jag och påpekar att det är beklämmande att PYD-kurderna både förnekar övergrepp och hotar på samma gång.

Dawronoye-gruppen har en rad pappersorganisationer - alla kopplade till kurdiska PYD


Faktum är att de 16 organisationer och kyrkor som har skrivit under det uttalande som har fått stor spridning på olika språk, är representativa för både assyrier och armenier i området. Den enda assyriska organisation som närvarade men vägrade skriva under är PYDs marionett Dawronoye, som har flera pappersorganisationer. Deras företrädare Senharib Barsum från Syriac Union Party upprepade samma dag allt som Shinko Dibo hade sagt. Han påstår också att de som i uttalandet uppger sig vara representanter för assyrierna ljuger, d v s att hans parti skulle vara den legitima representanten för alla assyrier i Gozarto. Den kurdiska nyhetsbyrån ANHA publicerade Barsums uttalande under rubriken ”Bersûm: Süryanilerin adı kullanılarak geliştirilen iddialar yalandır” och flera kurdiska webbtidningar hakade på.

Kurdiska PYD är väl medvetna om att Dawronoye är en marginell grupp bland assyrierna. De har också fått höra det i olika möten med assyriska företrädare i Sverige och övriga EU. Frågan är hur länge detta förhållande kommer att bestå och hur länge kurdiska företrädare fortsätter med sitt arroganta beteende mot övriga folkgrupper i Gozarto.

The chauvinistic abuses of Kurdish PYD

Kategori: Identitet

 Assyrian and other Christian organizations in Gozarto have signed a statement against Kurdish abuses. Dawronoye however, refused to sign it, since they are part of Kurdish PYD.

The self-proclaimed Kurdish administration in Gozarto, Syria, under the leadership of the PKK's daughter organization PYD, is not making any secret of its chauvinistic agenda towards other ethnic groups. Confiscation of emigrants' property, new curricula in private and public schools, forced recruitment of young people to YPG militia and extra taxes, are some of the latest abuses. The Kurds copy the recipe of intolerance, which Turkish nationalists and Arab Baath Parties have practised during the 20th century.

While a large part of world leaders are praising the Kurdish YPG militia's alleged successes against IS, the PYD conducts an extremely chauvinistic agenda. Although the PYD does not represent more than 10% of Kurds number in Syria (according to its leader Saleh Muslim’s brother, Mustafa Muslim to, the PYD violates the rights of the inhabitants of Gozarto, by using its consensus with the regime of Syrian president Bashar Assad. Assyrians, Armenians and other Christian groups have had enough of the abuses and have now made a statement denouncing these abuses. The statement is signed by churches, organizations and political parties among Assyrians and Armenians in Gozarto - except for Dawronoye, who are a branch of the PYD. The statement has been published by the Assyrian human rights organization Assyrian Monitor for Human Rights and the large media company in its Arabic original. It has also been widely spread on social media.

The signatories indicate the following four examples of abuses by the Kurdish PYD administration. I have not translated the contents literally, but summarized the message:

1. The Law of "administration" of the estates belonging to those who fled the war, must withdraw because

a) is contravenes human rights and the individual's right to property

b) it designates the emigrants as traitors

c) the proposed Commission to assess estates is nothing but a way to confiscate the property of others

d) it is a serious threat to the Christian demographics in Gozarto, with the aim to confiscate the Christian’s agricultural land, which currently amounts 35% of the lands of the region. It scares away those who want to return home when the war is over

e) the prohibition for Christians to sell their property or give power of attorney to their relatives increases the risk that they no longer return home.

2. The law of the new (Kurdish) state fees and taxes is unacceptable, because the existing permissions from the Syrian government are still valid. Citizens may not be forced new taxes that they can not handle.

3. The law of forced recruitment into military service constitutes a double coercion to the citizens, when they are recruited by two different military powers.

4. Interference in internal affairs of private schools within the churches, is unacceptable and an obstacle in our children's education.

The statement is signed by the following organizations and associations:

Syrian Orthodox Church, Chaldean Church in Qameshly, Syrian Catholic Church, Assyrian Democratic Organization (ADO), Christian civil assembly, Centre for persevering Christians in Syria, Armenian Orthodox Church, Assyrian Church of the East, National Evangelical Church, Free Aramean Party, Youth assembly Mother Syria, Armenian diocese in Jazeera and the Euphrates, Ancient Assyrian Church of the East, Syrian Orthodox board for citizen-peace, Board of Assyrian peasants,  and Youth organization for national consensus.

More information about the statement and Kurdish abuses is available on Assyria TV, among others, here and here.


For those who do not know the background of the new Kurdish edict in Gozarto, I can briefly summarize it. On September 15, 2015, the Kurdish self-rule parliament issued a law to confiscate the properties that Assyrians and other emigrants left behind. The Kurds themselves do not call it confiscation, but ruther administration of the property, until the owner will come back. But it is a pure lie. It's about the same methods as Turkish nationalists used in 1942, when they put extremely high taxes on the Christians, Varlık Vergisi, which led to the economy, from one day to the next, turned from Christian minorities to the state and its Muslim minions. Kurdish PYD acknowledges in the legislation that most sufferers are Assyrians and says it wants to "administrate" both immoveable and personal estate of those who have been away longer than one year. This applies to house, apartment, car, business, factory, lands and farmland, i.e all of it. A committee has been appointed to value the properties, but has not yet started its work.

As for the PYD's directive for schools, both state and private schools are obliged to teach Kurdish students the newly printed teaching materials in Kurdish, while the Assyrian and Arabic children must study some subjects in Kurdish, for example, social studies and Kurdish history, as well as the main features of Yazidism and Christianity, beside Islam knowledge. They have also the right to learn their own language. But this is just the beginning. If the PYD curricula will succeed, it is a matter of time before all teaching must be in Kurdish. Such claims have already been made against Assyrian schools in northern Iraq as well.

The Assyrian activist Dr. Nicholas al-Jeloo recently wrote following indignant comment on his Facebook about the Kurdish compulsion:

While Chaldean prelates are busy trying to create a "nation" from lies, and divide our already weak ethnic group, the Kurds in Syria are forcing our children to learn Kurdish "history" in Kurdish. Who would have thought that this would be happening in the cradle of Assyrianism - Qamishli itself, the birthplace of the oldest surviving Assyrian political organization. They are making our children learn their history (what damn history?) on our own lands - just because we are now a minority! When I was in Syria in 2009 and 2010, I was taken aback by certain leaders of the Assyrian Democratic Organisation (ADO), who were lamenting the fact that, while Assyrians were allowed to teach Syriac in their private schools, the children of their Kurdish neighbours were not allowed to learn their own language. That's how much the ADO cared about freedom and democracy, and it even joined the Syrian Opposition in order to bring that about. Too bad, their lovey-dovey view of the world backfired on them, and now their own children are being forced to learn their neighbours' language against their will. 

More information on the new Kurdish curricula is available on the website raseef22 in Arabic and AINA in English. What Al-Jeloo is referring to when he criticizes Chaldean prelates, is the fact that Patriarch Sako and some bishops recently encouraged the formation of a Chaldean League in France, which created headlines when they claim that the Catholic Chaldeans consist a separate nation.

The Kurdish project to create their own autonomies and eventually a state of their own is fully ongoing, while different Assyrian representatives go their own way and create more divisions within the group. Many Assyrian observers are convinced that these are in the service of Barzani and other Kurdish political leaders, in order to weaken the Assyrians, because the Kurdish political entities are supposed to be formed on occupied Assyrian land. Regarding Syria, the PYD has demonstrated an unabashed ambition to copy Turkish nationalists and Baath parties in its chauvinistic acts.

Kurdish betrayal of Assyrians continues

Kategori: Identitet

 The commanders of the Assyrian Guards of Khabur, Syria: Elyas Nasser, heavily wounded, and David Jendo murdered by Kurdish YPG militia.

Kurdish leaders continue with political killings against their allied Assyrian leaders. Simko, Barzani and YPG - all have cleared away Assyrian front figures for the same purpose; To expel the Assyrians and take over their country. AssyriaTV has now published a confirmation that the murder of David Jendo in Khabur was a commissioned work by the PKK daughter organization in Syria.

After the terror organization IS expelled the Assyrians in Iraq and Syria from their homes, the Kurds in Western eyes have come to be presented as the Assyrians single patron. Kurdish commentators in Sweden claim that without KRG's, or YPG's help ISIS would have annihilated  Assyrians. Recently a Kurdish guerrilla soldier from Sweden wrote this: "In Sweden, many Assyrians criticize Kurdish forces, but on location in the Middle East Assyrians are crying with joy when they see us on the spot." Kurdish leaders have successfully used the Assyrians as a promotional badge to pose as democrats and defenders of human rights. Among the Assyrian general public this propaganda is spread by the so-called Dawronoye Group’s channel Suroyo TV. Interested and informed observers have known all along that this is a truth with modifications. In fact, the expansionary Kurdish ambitions constitute the greatest threat against Assyrians in the Middle East. Assyria is occupied by the KRG and now also by the PKK Syrian branch YPG.

The PKK has long pursued a charm offensive among the Assyrians in the Diaspora, and maintains that it is different from "reactionary tribal leaders" like Barzani. Kurdish leaders and intellectuals often blame the Kurds' participation in the Assyrian genocide Seyfo on the greedy clans. Let us assume that this was the case, that Simko Shikaki who in 1918 murdered his ally Mar Shemun Benyamin was such a clan leader, that Barzani who is believed to be behind the murders of Francis Shabo, Franso Hariri and other Assyrian leaders is such a clan leader.  But Which clan is behind YPG's perfidious murder of the Assyrian leader of the guards in the Khabur? Can we blame this murder on some Kurdish clans?

No, of course not. It all boils down to the Kurdish political movement struggling to create facts on the ground by extending their territorial boundaries in northern Iraq and in Gozarto region in Syria. To succeed, the indigenous population Assyrians must be swept away. This is therefore a classic ethnic cleansing and a chauvinistic approach that violates all democratic principles and respect for human rights.

Kurdish YPG behind the murder of David Jendo

Assyria TV recently interviewed Dr. Sargon Issa from American Mesopotamian Organization, AMO, who names all five Kurdish militiamen from the YPG who on April 22, 2015 killed David Jendo and severely injured his companion Elyas Nasser. Here is the event in brief:

David Jendo and Elyas Nasser were with their comrades in the headquarters of the Khabur Guards in Tel Tammer until 23:30 pm on the night in question. Then they went home to Elyas Nasser to take their night's rest. At midnight, five militiamen from their allies YPG knocked on the door. After having been invited to tea the Kurds asked the Assyrian leaders to go for a secret meeting. The Assyrians wanted to first talk with their friends in the Guards, but the Kurdish militiamen said they had already told them.

As soon as the group got into a minibus the Kurds folded the eyes of David Jendo and Elyas Nasser with the explanation that the meeting was at a secret place. Immediately they directed also weapons against the heads of the Assyrians and tied their hands. They drove away on the main road, turned off, continued about 500 meters in the terrain and shot David Jendo with five shots. He died immediately. Elyas Nasser got four shots; in the mouth, chest, stomach and leg. He fainted. The attackers thought he was dead. They went from there.

When Nasser eventually woke up with his hands tied behind his back, he crawled on his chest the 500 meters to the main road. A passing patrol of Kurdish military police Asayish discovered him. They drove him and the deceased David Jendo to hospitals in Amuda and Qameshlo. According to the information Elyas Nasser provided to AMO, two of the perpetrators are known leaders in YPG and has long harassed the Assyrian guards in Khabur. Kurds demand that the Assyrian guards will submit to YPG. The two leading YPG militiamen are not from Syria and all five carries fictitious name - the same pattern as YPG's errand boys Dawronoye use today. The perpetrators also stole 750,000 Syrian pounds and took all the weapons that were in Elyas Nasser's home.

The information about the murder and the perpetrators' names comes directly from Elyas Nasser. He is not able to speak because of his wounds in the mouth, but from his hospital bed at a secret location, he has been able to write down what happened and named all five Kurdish offenders. Assyria TV has received the information earlier but chose to delay publication until Nasser and his family had arrived in safety. According to relatives YPG tried to silence Elyas Nasser for good at the hospital in Qameshlo and even threatened his family. But all are now in safety.

Soon after the news of the assassination of Jendo came out both YPG and Dawronoye went out and accused ISIS for the murder. On April 30, 2015 AINA reported the following under the headline: Kurds Mourn Assyrian Commander Killed in Syria

“General Command of the Kurdish forces of the People's Protection Units (YPG) said in a statement issued on Wednesday that the Assyrian commander of Haras al-Khabur, David Jendo, was assassinated last week and his companion injured in a terrorist attack in northeaster Syria.

- We in the General Command of the YPG, the Assyrian Military Council and Haras al-Khabur forces consider this crime as a target to all the ethnic and religious groups in the region, especially that the assassination coincided with reviving the anniversary of the Assyrian genocide of Sayfo, the statement read.

- This crime (Jendo's Assassination) coincides with the heroic resistance of our forces in the face of terror (Islamic State IS/ISIS), especially in the villages located around al-Khabur area and the town of Tel Temir, claiming the lives of dozens of heroes, the YPG leadership added.

The YPG leadership emphasized that this crime will not go unpunished, pointing out that a special committee was formed to investigate the assassination operation in order to uncover the truth and bring the perpetrators to justice, taking the necessary measures and actions. Leader of the Syriac Union Party, Hanna Malki, told ARA News:

- We are highly concerned about mass displacements taking place in the province of Hasakah. The IS terrorists and al-Qaeda militants are displacing civilians on basis of ethnic and religious identities."

Syriac Union Party and MFS are brances of Dawronoye. These also pretended to be relatives of the murdered and launched a mourning in Assyrian churches around Europe, in order to collect more money for their "struggle against ISIS". What are they saying now when it has been shown that the killers are their own masters?

The Assyrians are now indignant after all deceit that their "allies" Kurdish leaders have demonstrated. They want to tell the world that the Kurdish people in power are not their patrons. They are their slayers. I have previously noted Barzani’s policy of Kurdification against the Assyrians and illustrated this with a well-known saying among the Assyrians; I have saved your son from the wolves, but I have myself eaten him. If our Kurdish "defenders" intend to eat us, then what is the difference between them and ISIS? This question is posed by both Dr. Sargon Issa from AMO and many other Assyrians today.

AMO is now out with a press release on the assassination in Khabur and through a representative in Washington tries to pay the attention of the US government and the Pentagon on Kurdish organizations' terror against the Assyrian indigenous people of Syria and Iraq. AMO also appeals to the Kurdish public to condemn this terror. "When the Kurds fought in Kobane, we Assyrians cried in solidarity SAVE KOBANE, but now our so-called patrons are expelling us with terrorist methods," Dr. Sargon Issa said to Assyria TV.


Kurdiskt svek mot assyrier fortsätter

Kategori: Identitet

 De assyriska ledarna för Khaburs väktare; Elyas Nasser, svårt skadad, och David Jendo mördad.
Kurdiska ledare fortsätter utföra politiska mord mot sina allierade assyriska ledare. Simko, Barzani och YPG - alla har de röjt undan assyriska frontfigurer i samma syfte; att fördriva assyrierna och överta deras land. Det senaste politiska mordet ägde rum den 22 april i Khabur och nu har AssyriaTV publicerat en bekräftelse på att mordet på David Jendo var ett beställningsjobb av PKK:s dotterorganisation i Syrien

Efter att terrororganisationen IS fördrivit assyrierna i Irak och Syrien från sina hem, har kurderna i Västvärldens ögon kommit att framställas som assyriernas enda beskyddare. Kurdiska debattörer i Sverige slår sig gärna för bröstet och hävdar att utan KRG:s eller YPG:s hjälp skulle IS ha utplånat assyrierna. I det senaste inlägget skriver en kurdisk gerillasoldat från Sverige så här: ”I Sverige är det många assyrier som kritiserar kurdiska styrkor, men på plats i Mellanöstern gråter assyrierna av glädje när de ser oss på plats”. Kurdiska ledare har framgångsrikt använt assyrierna som en PR-bricka för att framställa sig som demokrater och försvarare av mänskliga rättigheter. Bland assyriska allmänheten sker denna propaganda via den s k Dawronoye-gruppens kanal Suroyotv.

Berörda och initierade bedömare har hela tiden vetat om att detta är en sanning med modifikation. I själva verket utgör de expansionistiska kurdiska ambitionerna det största hotet mot assyrierna i Mellanöstern. Assyrien ockuperas av KRG och nu även PKK:s syriska gren YPG.

PKK har länge bedrivit en charmoffensiv bland assyrierna i diasporan och hävdat att det skiljer sig mot ”reaktionära klanledare” som Barzani. Kurdiska ledare och intellektuella skyller ofta kurdernas deltagande i folkmordet Seyfo på giriga klaner. Låt oss anta att så var fallet, att Simko Shikaki som 1918 mördade sin allierade Mar Shemun Benyamin var en sådan klanledare, att Barzani som tros ligga bakom morden på Francis Shabo, Franso Hariri och andra assyriska ledare är en sådan klanledare, men vilken klan ligger bakom YPG:s svekfulla mördande av den assyriske ledaren för vaktstyrkan i Khabur? Kan vi skylla mordet på några kurdiska klaner?

Nej, naturligtvis inte. Det hela handlar om att den kurdiska politiska  rörelsen kämpar för att skapa fakta på marken genom att utvidga sina territoriala gränser i norra Irak och i Gozarto. För att lyckas måste ursprungsbefolkningen assyrier röjas ur vägen. Det handlar alltså om klassisk etnisk rensning och ett chauvinistiskt tillvägagångssätt som bryter mot alla demokratiska principer och respekten för mänskliga rättigheter. 

Kurdiska YPG bakom mordet på David Jendo

Assyria TV intervjuade nyligen dr Sargon Issa från American Mesopotamian Organization, AMO, som namnger alla fem kurdiska milismän ur YPG som den 22 april 2015 mördade David Jendo och skadade svårt hans kamrat Elyas Nasser. Här är händelsen i korthet;

David Jendo och Elyas Nasser var tillsammans med sina kamrater på vaktstyrkan Khaburs väktares högkvarter i Tel Tammer fram till kl 23:30 den aktuella natten. Därefter gick de hem till Elyas Nasser för att sedan ta sin nattvila. Vid midnatt knackade fem milismän ur det allierade YPG på dörren. Efter att ha bjudits på te bad kurderna de assyriska ledarna att följa med på ett hemligt möte. Assyrierna ville först tala med sina vänner inom vaktstyrkan, men de kurdiska milismännen sade att de redan hade meddelat dem.

Så fort sällskapet satte sig i en minibuss band kurderna för ögonen på David Jendo och Elyas Nasser med förklaringen att det handlade om en hemlig plats för mötet. Genast riktade de också vapnen mot assyriernas huvud och bakband deras händer. De körde iväg en bit på huvudvägen, svängde av, fortsatte ca 500 meter i terrängen och sköt David Jendo med fem skott. Han avled omedelbart. Elyas Nasser fick fyra skott; i munnen, bröstet, magen och benet. Han svimmade. Gärningsmännen trodde att han också var död. De åkte därifrån.

När Nasser så småningom vaknade upp bakbunden krälade han på bröstet de 500 metrarna till huvudvägen. En förbipasserande patrull ur kurdiska militärpolisen Asayish upptäckte honom. Därefter kördes han och den döde David Jendo till sjukhus i Amuda repsektive Qameshlo. Enligt de uppgifter som Elyas Nasser lämnat till AMO är två av gärningsmännen välkända ledare inom YPG och har länge trakasserat den assyriska vaktstyrkan i Khabur. Kurdernas krav är att den assyriska vaktstyrkan ska underordna sig YPG. De två ledande YPG-milismännen är inte från Syrien och alla fem bär fingerade namn – samma mönster som YPG:s springpojkar Dawronoye använder än idag. Gärningsmännen stal också 750 000 syriska pund och tog alla vapen som fanns i Elyas Nassers bostad.

Informationen om mordet och förövarnas namn kommer direkt från Elyas Nasser. Han inte är talför av sina skador i munnen, men från sin sjukhussäng på hemlig ort har han kunnat skriva ner vad som hände och namngav alla fem kurdiska gärningsmän. Assyria TV har fått informationen redan tidigare men valde att avvakta med publicering tills Nasser och hans familj hade kommit i säkerhet. Enligt närstående har YPG försökt tysta Elyas Nasser för gott på sjukhuset i Qameshlo och även hotat hans familj. Men alla är nu i säkerhet.

Så fort nyheten om mordet på Jendo kom ut gick både YPG och Dawronoye ut och anklagade IS för dådet, (här är nyheten på engelska) De gjorde sig också till anhöriga för den mördade och inledde ett sorgearbete i assyriska kyrkor runtom i Europa, i syfte att samla mer pengar till sin ”kamp mot IS”. Vad säger de nu när det har visat sig att mördarna är deras egen uppdragsgivare?

Assyrierna är nu indignerade efter alla svek som deras ”allierade” kurdiska ledare har visat prov på. De vill upplysa världen om att kurdiska makthavare inte är deras beskyddare. De är deras banemän. Jag har tidigare uppmärksammat Barzanis kurdifieringspolitik mot assyrierna och illustrerat saken med ett bland assyrierna välkänt ordspråk; Jag har räddat din son undan vargarna, men själv ätit upp honom. Om våra kurdiska ”försvarare” tänker äta upp oss, vad är då skillnaden mellan dem och IS? Den frågan ställer sig både Dr Sargon Issa från AMO i USA och många andra assyrier idag.

AMO går nu ut med ett pressmeddelande om mordet i Khabur och har redan en representant i Washington för att uppmärksamma den amerikanska regeringen och Pentagon på kurdiska organisationers terror mot den assyriska ursprungsbefolkningen i Syrien och Irak. AMO vädjar också till den kurdiska allmänheten att ta avstånd från denna terror. ”När kurderna kämpade i Kobane, ropade vi assyrier i solidaritet SAVE KOBANE, men nu driver våra s k beskyddare iväg oss med terrormetoder”, säger Dr Sargon Issa till Assyria TV.

Biskop Ablahad och Israel

Kategori: Identitet

Den syrisk-ortodoxe biskopen av Skandinavien, Ablahad Gallo Shabo, bojkottade Akitufirandet i Assyriska föreningen i Södertälje pga att Israels ambassadör Isaac Bachman var inbjuden som gästtalare.

Söndagen den 29 mars 2015 ställde sig biskop Ablahad Gallo Shabo i predikstolen och uppmanade sin församling att bojkotta Akitufirandet. Anledningen var att arrangörerna hade bjudit in Israels ambassadör att hålla ett tal i Assyriska föreningen i Södertälje, som ligger vägg i vägg med kyrkan. Många trotsade biskopens bojkott och firade sitt nyår. Men biskopens ställningstagande i den israelisk-arabiska konflikten är ändå anmärkningsvärt.

Den israeliske ambassadören i Sverige, Isaac Bachman, var huvudtalare vid årets Akitufirande i Södertälje. Det är första gången Israel skickar en officiell representant till en assyrisk aktivitet i Sverige under de fyra decennier som jag har varit med i vår föreningsverksamhet. För en utomstående är det kanske inget att höja på ögonbrynen åt. En ambassadör från vilket land som helst som vill visa sitt stöd för det assyriska folket i dessa svåra tider är välkommen, tycker de flesta. Men Israel är inte vilket land som helst för de assyrier som kommer från arabländerna Syrien och Irak. Sedan 1948 då staten Israel bildades råder det officiellt krig länderna emellan, men med ett bestående vapenstillestånd. Så långt är det allmänt känt. Men det som är mindre känt är att fascistiska Baath-regimer i arabländerna har i mer än att halvt sekel tvingat etniska minoriteter så som assyrierna till underkastelse. De har också indoktrinerat uppväxande generationer med propaganda som demoniserar både judarna och deras stat. Många assyrier i Sverige som har sitt ursprung i Syrien är fortfarande rädda för regimens förlängda arm, som består av ett stort antal assyriska angivare i Södertälje och på andra håll.

Det är i ljuset av detta som biskop Shabos häftiga utfall mot närvaron av en israelisk representant i ett assyriskt arrangemang ska ses. Hans bojkott visar med all tydlighet att han som representant för sin kyrka i Skandinavien tar ställning i den israelisk-arabiska konflikten på Baath-regimens sida. Ur hans synvinkel är regimen i Syrien den bästa garanten för olika minoriteter i landet. Detta synsätt delas av många assyrier idag efter Islamiska statens skoningslösa våld mot assyrier och andra grupper. Men den senaste månadens händelser i norra Syrien, då 35 assyriska byar längs floden Khabur har tömts på sin befolkning, visar att den syriska armén inte har lyft ett finger för att hjälpa assyrierna. Deras baser finns bara tio kilometer från Khabur. Inte heller regimens allierade kurdiska styrkor har förmått att skydda assyrierna, som nu är flyktingar i sitt eget land och håller på att lämna landet. Politiska bedömare tror att assyrierna i Khabur används som en bricka i ett pågående propagandakrig mellan det kurdiska partiet PYD och IS, där båda försöker skapa fakta på marken.

När det gäller assyriska kyrkoledares samarbete med arabiska regimer är det ett välkänt faktum att många av dem går till överdrift och omvandlar sitt samarbete till underkastelse. I min kommande bok redogör jag detaljerat för detta fenomen, som har bidragit till att vi som en etnisk minoritet har drabbats särskilt hårt av våra kyrkoledares agerande. Biskop Ablahad Shabos bojkott mot Akitu är den senaste i raden av dessa olämpliga ställningstaganden.

The father of Assyrian journalism

Kategori: Identitet

My speech at the commemoration of Naum Faiq and the celebration of Assyria TV's 3 years:
Dear friends,

On behalf of Assyria TV, I welcome you all to the anniversary of our great national icon Naum Faiq. He left us 85 years ago but his thoughts and heritage has continued to be a lodestone in our nation's path from generation to generation. His ideas have inspired the Assyrian movement to continue his struggle for national unity and survival of the vulnareble Assyrian people -- a people who are involved in denominational splits and dissociating themselves from their pre-Christian ancestors.

During the days of Naum Faiq the Assyrian people experienced an unimaginable tragedy, the Seyfo genocide, at a time when the Middle East map would be redrawn during the First World War. Today we are witnessing the continuation of this genocide. It has come so far that we are facing a total eradication of the Assyrians from their ancenstral land -- from Nineveh Plains, Gozarto, Turabdin, Urmia and other Middle East locations. Today, one hundred years later, the Middle East once again is shaken by war that will redraw the map again. And the indigenous peoples are once again paying the price for this transformation.

During the days of Naum Faiq the survivors from the genocide were expelled from their homes and ended up in refugee camps. Today, the same thing has befallen the remaining minority and our innocent children have once again ended up in refugee camps in the Kurdish regime's grace, whose goal is to make us "Christian Kurds". During the days of Naum Faiq Kurds participated in killing Assyrians. Today, their grandchildren are trying to take away what little land was left in Assyrian hands. At the same time, they try to show the world that they are our protectors. And we in our ignorance praise their actions and propaganda.

During the days of Naum Faiq, our people were splinttered in various churches and clan affiliations. Today, the divisions continue to shake our people, while the various factions and churches are acting on their own, and each group wants to demonstrate that it represents the entire community. Therefore today Naum Faiq’s words about unity and consensus still ring strong. It is our job to continue his struggle for survival, to prevent our ship from capsizing in stormy sea that devours the weak.

Our existence in our homeland, which is drenched in the blood of our martyrs, is under threat of extinction, while our leaders continue to put their interests above the nation, because they have learned nothing from history. Therefore our voice remains weak, while our enemies succeed in dividing and weakening us. During the days of Naum Faiq those splits cost us our ethnic rights. Even today our divisions keep on depriving us of what little is left.


The Assyrian national movement has for a hundred years struggled for our survival. But its strength is not sufficient to withstand internal or external enemies if it lacks a free voice. For this reason, the movement has been weak for a long time, while our ethnic rights have been ignored. One of the reasons for the Assyrian movement's weakness is the absence of a voice in the media, particularly television. When the technology made Assyrian television broadcasting possible, we remained passive and relied on other groups. But it's no secret that these groups have the primary purpose of profiting on national ideology. This continues today, as the experience of the past two decades has shown quite clearly. Regrettably, the Assyrian movement allowed itself being exploited by these groups.

Three years ago, we made an attempt to break this pattern when we started Assyria TV. And today we celebrate here its third birthday -- again in the context of our national icon Naum Faiq’s commemoration, because he is regarded as the father of modern Assyrian journalism. Three years ago we began broadcasting in Assyria TV to no longer rely on other groups, in order to determine our own destiny. In Assyrian we say; we must scratch our own head by ourselves. Our goal has been the same as Naum Faiq’s -- an independent Assyrian voice in the world. We therefore follow in his footsteps, inspired by his active journalistic work in journals such as Kawkbo d Madenho (Eastern Star), Intibah (awakening), Bethnahrin (Mesopotamia), Huyodo (Union) and others.

During the days of Naum Faiq we had Assyrians who were willing to sacrifice their life for our people's survival. But divisions within our community thus led to a lost battle. Our representatives took these splits with them all the way to the Paris Peace Conference in 1919-20. In the end, we as a nation became losers in the new Turkey and throughout the Middle East. Naum Faiq and his friends in the United States had also sent representatives to Paris. One of them was Abraham K Yusuf, a relative to Ashur Yusuf and a captain in the US Navy. He kept a diary of all meetings with the major powers and visits to Paris and London, alongside with Bishop Afrem Barsom (later Patriarch). Their demands were an independent Assyria. But his diary shows that the Assyrian delegates who had come from various places had difficulties to reach agreement in their demands or to coordinate them. Internal conflicts and misunderstandings were major obstacles in their efforts, despite the fact that everyone wanted his people’s wellbeing --- but each in his own way. Therefore, great powers had more leeway to increase disagreements among the Assyrian delegates and give them empty promises. In the end, the British had plans to let the Assyrians end up in the "protection" of a prospective Kurdish autonomy -- a scenario that is all too familiar today. Now we hear the same from the West, which means that the Assyrians may fall under the Kurdish KRG’s "protection" in northern Iraq. It is possible that in the near future we can hear the same about the Assyrians in Gozarto in Syria, where Kurds are on the rise.

Today we are experiencing similar problems about divisions as in the 1920s, even though we now have political parties, which was not the case at the days of Naum Faiq. When the Turkish leader Erdogan visits Stockholm, some 25-30 representatives of different Assyrian factions gather to demand their rights in Turkey. He notes ofcourse that it is a fragmented representation and get a larger space to play his false game. He pretends of being a friend of the Assyrians and wants to show his good will in the case of Mor Gabriel’s confiscated land. Recently he had presented his "democratization package" in which he promised that Mor Gabriel’s land would be returned. During the visit in Stockholm, he reminds the Assyrian representatives of the two months deadline to apply for the title deeds. But when it comes to reality, it turns out that only part of the monastery’s confiscated land has been registered to its rightful owner. The rest is still subject to various legal proceedings, according to the monastery's lawyer to Assyria TV.

At the same time that we begin the centenary of the genocide Seyfo, the same Turkish leaders take a move, where they say Syrian Orthodox Church will get permission to build a new church in Istanbul. They claim this is unique in the Republic's history and no group has ever received permission to build a church since 1923, according to the Turkish Prime Minister, who has gatheterd Christian leaders. The claim is certainly not true. The Assyrians have built new churches in Turabdin as late as the 1950s, for example, Mor Sharbel in Midyat. But the government wants to make a big deal of it. This way they also to kill two birds with one stone; on the one hand taking the edge off our demands for Turkish recognition of the Seyfo, on the other hand creating conflict between the Assyrians and the Latin Catholics who own the land where the new church in Istanbul is supposed to be built. And that is in addition a Latin cemetery. How do we as Assyrians react on the promise of a new church? We applaud it and believe that the anti-Christian policies and oppression in Turkey now will be transformed towards benevolence. But we are fooling ourselves. Moreover, it is far from certain that the Church in Istanbul will actually be built. Politics can easily turn and use the tangled bureaucracy to find excuses, as we have already witnessed in same case by the governor of Istanbul.

The Assyrians have been for centuries alienated from their ethnic roots to the point that we began to deny our ancestors. But a hundred years ago a national revival movement began by patriots like Ashur Yusuf, Naum Faiq, Sanharib Bali, Fraydon Atoraya, Farid Nazha, Yuhanon Dolabani and their friends. They made no distinctions between Assyrian churches or geographical areas. Their goal was to unite all the factions in a national struggle for survival, in order not to perish in a sea of hostile Muslim neighbors. Today, the descendants of those patriots are the ones who work for a real unity within the Assyrian people. It is these people who build Assyrian churches and institutions wherever they go. They are the ones who make sure that Assyria TV can stand up with the goal of being the Assyrian movement's independent voice. We cannot build a stable base on adventurers or false nationalists. We expect both financial and moral support from those behind the construction of the Assyrian churches and institutions, as well in terms of Assyria TV as the main activities in general.

Naum Faiq was convinced of the media's major role in the national struggle. Through the media ordinary people could become enlightened and not allow themselves to be exploited as slaves to totalitarian regimes. He wanted freedom for his people to liberate it from the misrule of others. When France in the 1920s wanted to cut Lebanon from Syria and make it a country of Christians, some Assyrian leaders opposed the project. They preferred to live under Arab rule. One of them was the Syrian Catholic Patriarch Afrem Rahmani, who had also come to the Paris Peace Conference. Naum Faiq wrote this about him in his magazine Bethnahrin:

"... Is in Paris where he supports some Syrians requirement that Lebanon Mountains not be separated from Syria. His Excellency was born in Mosul, one of the Mesopotamias’ origin places. He grew up on its meadows and under its sky. But instead of addressing his country of Mesopotamia and its Assyrian congregation safety requirements, we find him neglecting his duty towards his homeland and the nation, by embarking on matters that do not concern him. He recalls in his operations about a man who finds his house destroyed but instead begins to repair someone else’s."

Naum Faiq was a faithful son of the Syrian Orthodox Church and an Evangelical deacon. But he did not hesitate to criticize the church leaders' mistakes, at a time when the patriarch was the legitimate representative of his community to the Ottoman Turks. He was a good friend of Patriarch Elias Shaker from the time of Amid (Diyarbakir) and was also Shakers’ Turkish language teacher. Both left the city in 1912. When Shaker became patriarch in 1917, he could not travel to Constantinople to get his office confirmed by the Sultan. It was the middle of a world war. But in the fall of 1919, he made the trip and was decorated with Ottoman medals of Honor by Sultan Vahideddin. When Naum Faiq heard the news, he wrote to Patriarch Shaker and asked; How can you wear a medal that is stained with the blood of your people? He wrote about it in Bethnahrin. Therefore, we know that. Shaker stayed in Constantinople for more than three years (with short breaks for touring in Syria and Palestine) and ended up putting all his cards in the hands of the Turkish rulers, who formed the Republic. To show his unswerving loyalty Patriarch Shaker renounced all minority rights of his community. In my forthcoming book all details are described.


But our subject here is Naum Faiq and the role of journalism among our people. As we have already mentioned, the Assyrian movement remained without a voice when Assyrian television broadcasts began to evolve 10-15 years ago. Assyria TV has now attempted to fill this void, but we are still in the construction phase and need support to develop. Despite our limited resources, we have defended a part of the legacy of Naum Faiq, Yuhanon Dolabani and their friends, for example, in our programs about historical revisionism by anti-Assyrians. As you know, these revisionists for ten years have attacked the Assyrian movement and its ideals in their television programs through a satellite channel which is funded by the faithful’s contributions. They have ridiculed the name Assyrian and pasted labels of “pig” on it. They have challenged, dishonoured and violated a whole group that bears this name. But what these revisionists have made is like a football game where there is no goalkeeper. Therefore, it is not difficult to score goals against an open cage. Anyone who descends to such a low level of dignity can play such a game.

Once we had the opportunity to broadcast via Assyria TV, we paid attention to this revisionism. Our programs had a great impact on the Assyrian general public in many parts of the world. Here we revealed the ugly game of anti-Assyrians that conceals the truth. They argue shamelessly that Naum Faiq had nothing to do with the Assyrian nationalism, but should be called the father of Arameanism. The basis for this claim is a single article in Huyodo from 1921 where Naum Faiq was editor. The thing is that neither Faiq nor Dolabani had anything against the name “Aramean.” They saw it as part of their cultural heritage. But they regarded the term Assyrians as a politically unifying force to unite all sections of our people. Unlike today's anti-Assyrians, neither Naum Faiq nor Dolabani had aims to create division among their people. These revisionists, who use the name conflict as a tool for their own purposes by deepening divisions, were once upon time members of the Assyrian movement. Today they gall over anything called Assyrian.

But, as the saying goes, the great mountain finally could not give birth to more than a rat. When Assyria TV invited them to the studio to defend their false allegations, they did not dare come and be confronted with the truth. They had nothing in thier defense when we took out the original to the above article from 1921. We showed that what is said in Naum Faiq’s name is a pure lie, that in the same article there is also the name of Ashur-Kaldo and that the entire first issue of the magazine Huyodo was a tribute to the Assyrian struggle for independence, with General Agha Petros’ picture on the front and the caption "To the honour of Assyria." We also showed that what they say about Dolabani is a lie. They have said that in his youth he mentioned the word Assyrians few times but when he had come up in age, after 60, he realized that it was wrong and never used that name any more. Obviously, such statements are an insult to Naum Faiq’s and Dolabani’s memory. Dolabani and his friends have raised a whole generation of Assyrian patriots who have made major contributions to our culture and ethnic heritage, inspired by the ideas of Ashur Yusuf and Naum Faiq.

In our programs on this topic, we have also shown the reason for the caution of Dolabani after the time at Adana School, where he wrote burning Assyrian patriotic poems. There were two patriarchs who had forbidden him to acquaint himself with Assyrian nationalism after the peace negotiations in Paris and Lausanne had disadvantaged the Assyrians. These two patriarchs were Elias Shaker and Afrem Barsom. The latter turned about and became an anti-Assyrian during his time as patriarch (1933-57). Despite his superior’s ban Dolabani never denied his Assyrian identity, but he kept a low profile and devoted himself to cultural issues for the rest of his life. These programs in Assyria TV show very clearly the liberal media's power. How else would we be able to respond to all the false accusations? Of course we can write in our journals, but the written words do not have the same impact among our people as television does. 

The Assyrian movement has been damaged greatly from internal conflicts over the last 30 years. The movement has lost confidence and activities have encountered unexpected obstacles. Assyria TV's first year was a disappointment as a side effect of these problems. After a few months of successful work it began to stagnate and the number of viewers came to be halved every month. In the end, a few enthusiasts took initiative to revive Assyria TV’s development. For two years they conducted the work on a voluntary basis. They even spent money from their own pockets in addition to all travel and any loss of earnings.

For this reason, we frankly acknowledge that the channel is in great need of financial support to stabilize its work. But the expense is not in the technical side --transmitting via the web is very cheap. The expense is in production costs, which needs to be reinforced with paid employees so as not to burn out the few enthusiasts who are left among us. If each of us pays 20 or 30 dollars a month it is enough for good production. Now, we have a banking system where one can visit our website and in five minutes register the number of his bank card. And his support would be deducted automatically every month. For those who wish, my colleagues here will show them how this is done.

Assyria TV is an independent organization that is not tied to a specific Assyrian party. The channel has all the prerequisites to be the Assyrian movement's free voice and welcome any efforts from interested members. It is important that we take advantage of the opportunity that Assyria TV offers us as a movement. Otherwise, we will return to the time when we were dependent on other groups and our own voice would be muted.

Hoping that you will show that you are the descendants of the heroic people of Turabdin and our Assyrian ancestors who have given the world civilization; we thank you in advance for your generosity. We bow our heads before the memory of our innocent martyrs and all the national heroes like Naum Faiq. We may honor their heritage as long as we live.

Thank you for listening!


 Augin Kurt Haninke

Assyrian Association in Södertälje, Sweden on February 8, 2015.


Patriark Karim bryter den negativa trenden

Kategori: Identitet

Patriark Afrem II Karim har hittills hållit vad han lovat och ger kyrkan en konstruktiv roll,
till skillnad från vissa föregångare som har söndrat-och-härskat bland västassyrierna eller
gått fientliga regimer till mötes.

I flera decennier har kyrkoledningen inom syrisk-ortodoxa kyrkan aktivt motarbetat den assyriska rörelsen och fördjupat splittringen inom vårt folk. Men den nye patriarken Afrem II Karim bryter äntligen denna negativa trend och försöker ge kyrkan en konstruktiv roll i en tid när vår nations överlevnad står på spel.

Jag har länge uppmärksammat det destruktiva agerandet hos olika patriarker och tongivande biskopar inom syrisk-ortodoxa kyrkan, som har medverkat till att namnkonflikten och splittringen bland västassyrierna har förvärrats. Prästerskapet har i regel agerat utifrån en politisk agenda som går ut på att söndra och härska, vilket naturligtvis har gynnat olika totalitära regimer i Mellanöstern som vill utplåna den assyriska nationella rörelsen. Min kommande bok, som detaljerat redogör för de senaste hundra åren, är ett dokument som sätter strålkastarljuset på denna destruktiva policy. På grund av min skoningslösa kritik av missförhållanden och maktmissbruk hos kyrkoledningen, har jag av antiassyriska fanatiker betraktats som en hatare av kyrkan. Detta synsätt saknar grund, eftersom min främsta avsikt är att göra publiken medveten om missförhållanden och om vilka krafter som aktivt splittrar vårt folk.

När den nye patriarken Afrem II Karim tillträdde sitt ämbete våren 2014 skrev jag att han hade stora utmaningar framför sig, eftersom han hade ärvt en kyrka i kris. Hans föregångare hade genom sin förkärlek för pengar och undergivenhet gentemot främmande makter sått djupa splittringar inom folket, vilket också riskerade att splittra kyrkan i samband med valet av ny patriark. Detta skrev jag innan en ny patriark hade utsett. Valet av patriark Karim har dock varit en välsignelse för denna anrika kyrka och vårt utsatta folk. Han visade redan vid sitt installationstal att han ville vara en samlande faktor och deklarerade att alla medlemmar är välkomna i kyrkan oavsett namn eller politisk färg. Därmed bröt patriark Karim en negativ trend där den assyriska sidan har varit utstött och svartmålad av kyrkoledningen i mer än tre decennier.

Vackra deklarationer måste förstås följas av handling. Patriark Karim sade samma sak till Assyriska riksförbundets representant Simon Ego, när han överlämnade ett gratulationsbrev till patriarken i New Jersey, USA, där patriarken hade varit biskop sedan 1996. Jag intervjuade därefter Simon Ego i Assyria TV där han fick berätta om mötet med patriarken och hans ambitioner att ena de olika fraktionerna inom vårt folk.

Nu har patriark Karim tagit ett lovvärt initiativ och samlat tre politiska aktörer bland vårt folk till ett första möte. Det skedde under hans apostoliska besök i Centraleuropa, nämligen i klostret Mor Augin i Schweiz den 1 december 2014. Under patriarkens överinseende möttes representanter för Assyriska demokratiska organisationen (ADO), Mawtbo umthoyo d Bethnahrin (MUB, mer känd som Dawronoye) och World Council of Arameans (WCA) för första gången för att inleda ett samarbete kring gemensamma nationella frågor. För att få närmare information öm mötets avsikt och innehåll har jag intervjuat ADO:s representanter i Assyria TV. Programmet är på västassyriska Surayt och kan ses här.

Vi vet inte om dessa möten kommer att leda till något konkret och konstruktivt resultat eller ens fortsätta. Men det är glädjande att kyrkoledningen äntligen agerar som en samlande kraft istället för att söndra och härska. Låt oss hoppas att patriark Karim håller fast vid denna konstruktiva linje. Vår nation har lidit tillräckligt och alla stridande parter måste nu ta sitt ansvar för att inte göra situationen ännu värre i ett läge då vår nation står inför utrotning från sina fäders jord. Den närmaste framtiden kommer att utvisa vilka aktörer som verkligen menar allvar när de säger att de vill ena vårt folk. Detta kan bli möjligt nu när en så mäktig organisation som kyrkan inte längre backar upp de destruktiva krafterna. 

Turkiets dubbelspel gentemot assyrierna

Kategori: Identitet


Turkiets nuvarande premiärminister Ahmet Davutoğlu, här som utrikesminister i ett möte med de syrisk-ortodoxa biskoparna Samuel Aktaş och Saliba Özmen, inbjuder nu assyrierna att återvända till sina hembyar och få både jord och ersättning. Inklistrat ett regeringsbeslut från 2008 som ser till att utestänga assyrierna från att äga fast egendom i Mardinprovinsen. Turkiska makthavare talar med kluven tunga i sina försök att knyta till sig den assyriska diasporan.


For English version press here!

Den turkiska regeringen spelar ett dubbelspel i fråga om assyrierna i utlandet. Å ena sidan inbjuder olika premiärministrar assyrierna att återvända, å andra sidan förbjuder regeringen i Ankara utlänningar att köpa mark eller starta dotterbolag i provinsen Mardin, varifrån assyrierna kommer. I praktiken syftar ordet ”utlänningar” på assyrier och andra kristna. Detsamma gäller de grekisk-ortodoxa i provinsen Hatay. 

Sedan Turkiet blev kandidatland till medlemskap i EU 1999 har olika turkiska regeringar försökt locka assyrierna inom EU på sin sida. En avsikt med närmandet är att få assyrierna att låta bli kraven på erkännande av folkmordet Seyfo – i synnerhet nu när hundraårsminnet står för dörren. Under 2000-talet har olika premiärministrar som Bülent Ecevit, Recep Tayyip Erdoğan och nu Ahmet Davutoğlu offentligt uppmanat assyrierna i utlandet, vars antal inom EU uppgår till omkring en halv miljon, att komma tillbaka till Turabdin. Tidningen Sondakika skriver den 27 november 2014 följande under rubriken Hükümet Süryani Açılımı İçin Düğmeye Bastı (Regeringen har tryckt på knappen för reformarbetet gentemot assyrierna):

Geçen yılın Şubat ayında Süryaniler, kendileri için ikinci 'Kudüs' sayılan Mor Gabriel Manastırı'nın arazilerinin tapusunu almıştı. Şimdi Süryaniler'in isteklerine cevap verilecek. Hükümet yurtdışında yaşayan Süryaniler için şu mesajı verecek "Yurdunuza ve köylerinize dönerseniz size her türlü destek verilecek". Yetkililerden aldığımız bilgiye göre, Süryanilerle ilgili çalışmada sona gelinmiş. Geçmiş dönemde eğer yaşanmış bir mağduriyet varsa devlet bunu giderecek. Dönmek isteyen Süryaniler'e toprak ve mali destek verilecek. Süryanilerin büyük çoğunluğu Mardin'de ikamet ediyor. En büyük göç de zamanında buradan verilmiş. Mardin'e dönecek Süryaniler burada yapacağı işe göre gerekli kurumlar tarafından desteklenecek. 

”I februari förra året (det var i februari 2014, red a) fick assyrierna lagfarten till klostret Mor Gabriel, ett andra Jerusalem för dem. Hädanefter kommer assyriernas önskemål att hörsammas. Regeringen kommer med följande budskap till assyrierna; ’Om ni återvänder till ert land och till era byar kommer ni att få all nödvändig hjälp’.

Av den information som vi har fått av de ansvariga [politikerna] framgår att arbetet kring assyrierna är nu avslutat. Om det tidigare har skett oförrätter kommer staten att rätta till dem. De assyrier som vill återvända kommer att få både jord och ekonomisk hjälp. Majoriteten av assyrierna bor i Mardin, varifrån den största utvandring har skett en gång i tiden. De assyrier som återvänder till Mardin kommer att möta lättnader av vederbörande myndighet när de vill starta egna företag.” 

Assyrier hindras från äganderätt

Hela artikeln är luddigt skriven utan någon källhänvisning och illustrerad med en gammal bild på assyriska biskopar i möte med Ahmet Davutoğlu, som tidigare var utrikesminister. Tidningen Son Dakika låter snarare som en direkt megafon åt president Erdoğan och premiärminister Davutoğlu. Men låt oss läsa stycket en gång till. Det säger alltså att assyrierna kommer att tilldelas jord av den turkiska staten. Är det vår egen jord som våra förfäder har brukat i tusentals år och som nu staten har konfiskerat?

Men detta måste väl ändå vara ett skämt, därför att verkligheten talar ett helt annat språk. I oktober 2008 utfärdade nämligen regeringen Erdoğan ett dekret som förbjuder den som inte har turkiskt medborgarskap och nya ID-handlingar att köpa, sälja eller inneha fast egendom i Mardin och Hatay. Utlänningar får inte heller etablera dotterbolag i de aktuella provinserna för sina befintliga bolag i utlandet. Assyrierna är särskilt drabbade av detta dekret eftersom majoriteten av andra och tredje generationen utlandsassyrier saknar de nya ID-handlingarna eller har lämnat det turkiska medborgarskapet. Hundratusentals assyrier inom EU kan därmed inte göra anspråk på sina föräldrars mark och hus i Turabdin.

”Assyrierna hot mot rikets säkerhet”

Bakgrunden till regeringens beslut var sannolikt en rapport som kallas Mardin Raporu i början av 2003. Mardinrapporten hade beställts av islamisten Mehmet Elkatmiş (AKP) som var ordförande för parlamentets kommission för mänskliga rättigheter. Rapportens författare hade fått i uppdrag av nämnda kommission att utreda assyriernas rätt till undervisning i sina kloster. Den som sammanställde rapporten var AKP-parlamentarikern Resul Tossun. Özcan Kaldoyo och Jakob Ruhyo på föreningen Acsa uppmärksammade i februari 2003 de svenska riksdagsledamöterna på rapportens innehåll. Följande är ett utdrag ur Mardinrapporten:

Vi har besökt assyriska församlingar i [provinsen] Mardin. Vi fick information om att de saknar rätten till undervisning. Det finns två tusen assyrier i området. Vi har skrivit i vår rapport att det är deras rättighet att ge undervisning i religiös mening och vi har tillagt att staten ska införa lättnader för undervisningen. Men vi har även tillagt en varning i rapporten. Det finns sextiotusen assyrier registrerade i Mardin, men det bor endast tvåtusen där. De andra har flyttat till europeiska länder, men de har inte avsagt sig sitt medborgarskap. Det som tilldrog sig vår uppmärksamhet, är att assyrierna som bor i Europa har köpt en skrämmande mängd mark [i Mardin]. Vi har skrivit att assyrier kan utgöra ett framtida potentiellt hot mot Turkiet//…//Kommissionens bedömning är att assyrier, likt armenier som bor utomlands, utgör ett potentiellt hot mot landets enighet. Assyrier kan i framtiden göra anspråk på mark.”
Att assyrierna återvände till sina hemtrakter för att köpa mark var inte sant. De försökte bara registrera sina förfäders mark på sitt namn. Mehmet Elkatmiş besökte Sverige senare under hösten 2003. Han deltog i en konferens i riksdagens andrakammarsal den 21 november 2003 som hade temat Turkiet och framtida Europa och fokus på mänskliga rättigheter. Jag bevakade konferensen för Sveriges radio. När åhörarna gavs tillfälle att ställa frågor, reste sig Özcan Kaldoyo och sade:

Efter ert besök och undersökningar i sydöstra Turkiet och området Turabdin har ni skrivit en rapport som heter Mardin Raporu. Där skriver ni att den assyriska folkgruppen har börjat köpa mark och egendom i området och att detta utgör en fara för turkiska nationen och staten. Hur kommer det sig att en liten folkgrupp som består av 2000 personer kan utgöra en fara för en nation på 80 miljoner?”

Mehmet Elkatmiş förnekade först att en sådan rapport skulle existera, trots att Kaldoyo hade laddat ner den från det turkiska parlamentets hemsida. Då lämnade Kaldoyo två kopior av rapporten till svenska riksdagsmän och andra organisationer som visade intresse. Dagen efter konferensen togs rapporten bort från turkiska parlamentets hemsida.

Under lunchrasten fick vi möjlighet att intervjua de turkiska representanterna. Plötsligt erkände de rapportens existens men sade att det hade förekommit ett fel i hemsidans administration. Rapporten var tydligen inte tänkt att publicerats, den hade lagts upp av ”misstag”. Mehmet Elkatmiş, som för dagen höll Ramadan-fasta eftersom han är islamist, erkände också att innehållet i turkiska skolböcker som visar assyrier och andra kristna som förrädare under första världskriget hade skrivits av andra, att hans kommission för mänskliga rättigheter inte hade med saken att göra. Under frågestunden hade Jakob Ruhyo ställt en fråga om innehållet i skolböckerna. Mer om detta finns att läsa i en artikel på av frilansjournalisten Dikran Ego från den 27 november 2003. 

Den 27 oktober 2008 beslöt alltså regeringen Erdoğan att ”personer med utländskt ursprung” skulle förbjudas äganderätt i Mardinprovinsen. Så här motiveras beslutet i svensk översättning:

Av hänsyn till det allmännas bästa och till rikets säkerhet har Mardinprovinsen i sin helhet proklamerats som ett område där fysiska personer med utländskt ursprung eller juridiska personer i form av bolag registrerade i enlighet med deras respektive länders regler, inte har rätt att inneha fast egendom. Därför måste en sådan ansökan från fysiska eller juridiska personer med utländskt ursprung avvisas inom Mardinprovinsens gränser.”

Detta var alltså så sent som 2008 när Turabdins landområden redan hade registrerats på sina assyriska ägare. Den som inte hade turkiskt medborgarskap och giltiga ID-handlingar skulle i fortsättningen inte kunna använda sin ägarrätt. Hösten 2012 frågade jag en advokat i Turkiet om orsaken till detta förbud. Då kände jag inte till regeringsbeslutet från 2008. Advokaten svarade att myndigheterna motiverade det med att provinserna Mardin och Hatay ligger vid gränsen mot Syrien. Av säkerhetsskäl får utländska medborgare inte äga fast egendom i dessa provinser. Men resonemanget faller genast när man tittar på kartan. Turkiet har en gräns mot Syrien som är nästan tusen kilometer. Provinser som Urfa ligger också längs gränsen. Varför kan en utlänning köpa egendom i Urfa men inte i Mardin? Med största sannolikhet riktar sig förbudet mot de kristna områdena. I Urfa finns inte längre några kristna. De utvandrade till Syrien 1924 efter republikens bildande och med folkmordet Seyfo i färskt minne.

Min son Nemrud plockar en melon i en av våra bördiga åkrar i Anhel hösten 2014.

Landregistrering leder till konfiskering

I början av 2000-talet inledde turkiska lantmäteriet ett omfattande projekt för att registrera landegendomarna i Turabdin och andra delar där landregister saknades. Det var ett led i anpassningen till EU:s kriterier som ett kandidatland. Turkiet fick generösa bidrag både för detta ändamål och för att bygga upp sin infrastruktur. Följden blev dock att en stor del av assyriernas mark i Turabdin konfiskerades under förevändning att det betraktas som skog. Endast statliga skogsmyndigheten har rätt att äga skog i Turkiet, vilket i sig torde strida mot EU:s regelverk. I Sverige och andra länder inom EU kan en privatperson äga skog. Varför skulle det vara förbjudet i Turkiet? Jag har inte hört att någon inom EU har ställt den frågan till turkiska regeringen. Frågan är om EU-kommissionen är medveten om förbudet och hur det drabbar assyriska och andra EU-medborgare. Klart är att de assyriska medborgarnas egendom har konfiskerats genom EU:s pengar.

För att illustrera hur konfiskeringen har gått till kan vi ge min egen hemby Anhel som exempel. Sommaren 2001 blev Anhel den första byn i Turabdin att inleda registreringen av byns egendomar på dess ägare. Då bodde bara 7-8 äldre assyriska par kvar i byn. Resten var kurder. Även från en grannby hade ca 40 kurdiska familjer flyttat in till Anhel. Dessa hade gärna velat ta över assyrisk egendom permanent om de hade fått, men det fick de inte.

En grupp tjänstemän från lantmäteriet jobbade i ca två år för att mäta och registrera hus, åkermark och vingårdar. All annan mark där träd och buskar växte samt övrig betesmark registrerades på staten. På turkiska heter det Hazine. Problemet var att en stor del av byns marker, inklusive vingårdar, hade legat i träda i ett par decennier eftersom assyrierna hade utvandrat. Åkermark och betesmark som inte brukas växer igen. De korrupta tjänstemännen utnyttjade detta tillfälle till att registrera mer än hälften av byns mark på staten. Jag säger korrupta, eftersom de utsatte byborna för utpressning och fick omkring en halv miljon svenska kronor av Anhel-föreningarna i utlandet, trots att registreringen ska vara gratis. 

2003 var arbetet klart och året därpå var vi många som ansökte om lagfartshandlingar hos den lokala myndigheten i Midyat. Även då var vi tvungna att betala mutor för att få ut handlingarna. Jag var själv med vid dessa tillfällen. Men registreringen hade inte gått helt rätt till, även om kunniga bybor hade pekat ut respektive egendom och talat om vem som var dess ägare. Lagen säger att ägaren kan klaga på felaktigheter och få dem rättade i en lokal domstol under en period på tio år från det att lagfarten har blivit fastställd. Men mot skogsmyndigheten kunde man inte göra så mycket. De var nu ägare av värdefull mark som assyrierna har haft i alla tider. För att inte tala om Izloberget där tät ekskog täcker hela området. Allt detta är nu helt plötsligt statlig egendom. Det märkliga är att åkermark och betesmark som ligger i träda inte får skrivas på sina ägare, men Hazine-myndigheten själv kan när som helst lägga ut den till försäljning. Hugade spekulanter inom tjänstemännens vänkrets köper den till en billig peng och blir plötsligt lagfarna ägare av marken. Så har skett både i Anhel och på andra håll i Turabdin. Här vill jag ge en eloge till Anhels nuvarande muhtar (borgmästare) Mahsum Küçükaslan. Han är en kurd från byn och uppmanar Anhelborna att upprätta en gemensam ansökan till Ankara och kräva att byns konfiskerade mark (dock ej skogsmark) återlämnas till dess ägare, trots att det har gått mer än tio år. Om regeringen i Ankara inte är villig att tillmötesgå bybornas krav, får de gå vidare till Europadomstolen, säger Mahsum Küçükaslan. Men i skrivande stund har ingen sådan ansökan gjorts. 

Izloberget består till stor del av tät ekskog som nu har blivit statlig egendom. Jag tog bilden utanför Badebbe hösten 2014.

Köpa sin egen konfiskerade mark 

2013 utfärdade regeringen en tillfällig lag som gör det möjligt för ägare att köpa tillbaka åkermark som har hamnat i statens ägo. Om ägaren kan bevisa att han har brukat den regelbundet får han köpa den till ett reducerat pris. Lagen om återköp har förlängts vid ett par tillfällen och gäller till april 2015. Tanken är alltså att vi ska köpa vår egen konfiskerade mark av staten. Min familj beslöt att återköpa ett antal åkrar och en vingård som tillsammans utgör omkring 70.000 kvadratmeter. Min bror åkte nyligen ner för att sondera möjligheterna att köpa tillbaka både de aktuella åkrarna och vingården. Men då visar chefen för lagfartsmyndigheten i Midyat honom en satellitbild på åkrarna via Googles kartor och säger att åkrarna började plöjas först efter år 2010. Därför kommer det att bli svårt att bevisa att åkrarna har brukats, säger chefen. Min bror svarar att vi bor i utlandet och har inte haft möjlighet att bruka jorden. Men chefen avråder oss ändå från att sätta igång dyra rättsprocesser utan utsikt till seger. Dessutom har åkrarna i efterhand klassats som skogsmark. Då blir det nästan omöjligt att återköpa marken. Vi beslöt att böja oss och låta bli att sätta igång en rättsprocess. Googles moderna teknik används alltså som ett medel för att fortsätta konfiskeringen av assyrisk mark.

Ansökan om vingården har däremot lämnats in. Men kravet är att den är plöjd, vinrankorna beskurna och jorden välskött in i minsta detalj när en undersökningskommission kommer dit så småningom. Två vittnen behöver också styrka att vi är ägare. Det kostar oss mycket pengar och energi men utgången är ändå oviss. Myndigheterna kan hitta på olika bortförklaringar. Men att inte göra ett försök vore ett svek mot vår gammelfarmor Setto (min pappas farmor) som köpte mycket mark i anslutning till vår så fort en släkting eller granne ville sälja. Hon hade det knapert eftersom hon var ensam änka med två små barn att försörja, men hon sålde det lilla av värde som hon hade, t ex sin bröllopsklänning och guldhalsband, för att köpa jordbruksmark. Hon plöjde och skördade alla åkrar och vingårdar för hand i 44 år efter att hon hade blivit änka 1912. Av denna anledning äger min familj mycket mark i Anhel i förhållande till våra släktingar. Min mamma, som också blev änka vid tidig ålder, fortsatte i farmor Settos spår och brukade jorden ända tills vi flyttade till Sverige i mitten på 70-talet.Farmor Setto dog vid hög ålder 1978 och har lämnat jorden i våra händer som ett värdefullt arv, men omständigheterna har tvingat både oss och många andra assyrier i exil.

Klostret Mor Augin klänger sig fast i ett svårtillgägligt berg där Izloberget slutar. Strax nedanför klostret breder den bördiga slätten ut sig. T h den numera kurdiska kommunen Gremira en bit ifrån Mor Augin, vars kommunalråd och hans klan ockuperar 300 hektar av klostrets åkermark.
Kurdiska lokalpolitiker ockuperar klostermark

Nu ropar turkiska regeringar efter oss att komma tillbaka i ett försök att framstå som välvilliga demokrater gentemot EU. Men erfarenheterna visar att det är ett spel för galleriet. I verkligheten är det samma gamla politik av diskriminering och förnekelse som gäller. I själva verket verkar turkiska, men också kurdiska, makthavare vara inställda på att kristna assyrier inte är välkomna till Turabdin. Även kurdiska lokalpolitiker vägrar återlämna konfiskerad assyrisk mark, t ex i fallet Mor Augin där omkring 300 hektar värdefull åkermark brukas av kurdiska familjer i Gremira, ett stenkast från klostret. Det blir 3.000.000 kvadratmeter bördig jord i den bevattnade slätten där varje meter är guld värd. Föreningen Mor Augin i Sverige har på senare år försökt att få det lokala kurdiska partiet BDP:s kommunledning i Gremira, med hjälp av Mardins kommunalråd Ahmet Türk, att lämna tillbaka jorden men utan resultat. På riksnivå möter föreningens representanter bättre gensvar, men när det kommer till kritan vågar partiledningen inte bryta med de kurdiska klaner som ockuperar jorden. Deras röster och inflytande väger tyngre för partiet. 

Systematisk diskriminering i folkbokföringen

En annan systematisk diskriminering av assyrierna görs av folkbokföringsmyndigheten i Midyat. När medborgarnas namn skulle matas in i en databas, har många assyrier fått sina namn felstavade på de mest konstiga sätt. I min familj heter mamma Rihani i mina papper men Rihami i mina syskons handlingar. Min pappa Circis har blivit Cercis. Brorsdottern Nisha Rima har blivit Misharima. Min morfar Barsavmo har blivit Barsom, Barsavum eller Barsavmo i sina olika barns handlingar. Det låter kanske harmlöst. Men det har stor betydelse när ägarförhållanden på mark och egendom ska ändras eller fastställas. Då måste alla barn gå till domstol för att få ett utslag på hur pappa Barsavmos namn ska stavas. Sedan ska alla lagfarter justeras därefter. Allt detta är egentligen onödigt arbete. Det är bara att gå tillbaka till folkbokföringsböckerna och kolla av stavningen. Men det görs inte, vilket medför att assyrier i Sverige och på andra håll får se sina namn stavas hur som helst, med allt vad det innebär. 

Omfattningen av felstavade namn och godtyckliga ändringar i folkbokföringen tyder dock på att det sker med systematik för att frånta assyrierna rätten till egendom. Alla har inte möjlighet eller ork att gå till domstol och få sitt namn korrigerat. Då kan man inte heller göra anspråk på sitt arv om inte stavningen stämmer. Och då kommer egendomen att konfiskeras av staten.

Så ser assyriernas situation ut i ett läge när både turkiska ledare och kurdiska partier försöker få oss på sin sida i deras politiska dragkamp. Men det är ett svårt val som få assyrier vill göra. Allt vi önskar är att få leva i fred med vår omgivning och få tillgång till vår egen jord. Det politiska styret överlåter vi åt andra. Det har varit assyriernas önskemål i sekler och det gäller idag, även om majoriteten lever utanför Turkiets gränser.