auginhaninke.blogg.se

 

Assyriska barn i norra Irak hyllar sina martyrer, men får inte lära sig sin historia i skolan.

 

Den turkiske författaren Ismail Beşikçi, en förkämpe för kurdernas rättigheter, gick nyligen till hårt angrepp mot Turkiets rasistiska indoktrinering i skolorna och undrade varför kurdiska barn varje morgon måste ropa; Jag är turk, jag är rättfram, jag offrar mig för turkiskhetens existens.  ”Varför ska de kurdiska barnen offra sitt liv för turkiska barns existens?” frågade Beşikçi retoriskt. Vad Beşikçi kanske inte känner till är att kurder i Irak behandlar assyrierna lika illa eller ännu värre. Där är kurderna förövare och assyrierna offren. 

Om det är den starkes rätt som gäller kan kurderna inte försvara en offerroll gentemot omvärlden. De måste leva som de lär oavsett om det gäller i Irak eller i andra delar av Mellanöstern som de betecknar som ”Storkurdistan”.

Nyligen satt jag i väntrummet på barnsjukhuset i Stockholm för en liten åkomma för min lille son. Det är så jobbigt att bara sitta där och vänta. Tack vare smarta telefoner kan man dock koppla upp sig mot den stora världen och använda väntetiden konstruktivt. På Facebook fick jag syn på ett inlägg av den kände turkiske författaren Ismail Beşikçi som en av mina vänner hade delat med sig. Inlägget hade fått tusentals gillanden och delningar, så även av assyriska vänsteraktivister som sympatiserar med den kurdiska frihetskampen. Beşikçi säger följande i ett videoklipp:

”Idag tvingas de kurdiska barnen i Kurdistan varje morgon ropa att de offrar sin existens för den turkiska existensen, varför? Varför ska kurdiska barn offra sig för turkiska barns existens? Varför ska kurdiska barn varje dag tvingas ropa ’jag är turk, jag är rättfram’? Detta är rasism som saknar motstycke i världen. Vi måste påtala detta. En sådan rasism förekommer varken i Sydafrika eller i någon annan del av världen. Det är världens mest efterblivna rasism. Det är ytterst förkastligt att försöka förgöra en nations språk och kultur och radera det från historien. Detta är specifikt för Turkiet. Det är omöjligt att träffa på sådan rasism någon annan stans i världen.”

 

När jag hörde Ismail Beşikçis tal kunde jag naturligtvis inte annat än hålla med. Den turkiska republiken har gjort allt i sin makt för att assimilera alla icke-turkar under parollen ett folk, ett språk, en religion under hela 1900-talet och fram till nu. Under första världskriget eliminerades landets kristna befolkning (assyrier, armenier och greker) som utgjorde omkring en tredje del av befolkningen. Majoriteten av de kurdiska klanerna deltog med glädje i detta folkmord efter löfte om ett eget kurdiskt självstyre. De blev också rika jordägare efter att ha övertagit de kristnas egendom.

I juli 1923 slöts fredsfördraget i Lausanne och kort därefter utropades republiken Turkiet ur resterna av det osmanska imperiet. Kurderna insåg nu att turkarna inte tänkte hålla sitt löfte. 1925 gjorde den kurdiske ledaren Shejk Said uppror för att bilda ett autonomt kurdisk styre i de östra delarna av Turkiet, men Mustafa Kemal Atatürk slog ner upproret skoningslöst. 1926 mördade eller deporterade han tusentals kurdiska klanledare. Därefter sattes assimileringspolitiken igång på allvar gentemot icke-turkiska medborgare. Men när det gäller kurderna har assimileringen misslyckats, även om deras språk och kultur har hållits vid liv endast genom muntlig tradition (skolor var förbjudna). Tvärtom har assimileringspolitiken gett näring åt kurdisk nationalism och nya strävanden efter eget självstyre. På 1980-talet tog PKK till vapen i kampen för kurdisk självständighet. De få assyrier som var kvar i Turabdin klämdes mellan de stridande parterna och tvingades fly till Europa. Idag när lugnet har återvänt försöker en del hitta tillbaka till sina rötter men möter svårigheter (mer om detta längre fram).

Så långt är vi alla överens om turkisk rasism mot både kurder och andra icke-turkar. Men när kurderna får makten verkar det inte bli så mycket bättre gentemot andra minoriteter som t ex assyrierna. I den kurdiska autonomin KRG i Irak agerar kurdiska makthavare lika rasistiskt och lika avskyvärt som turkiska regeringar har gjort i 90 år gentemot både kurder och assyrier. Rapporterna om systematiska kurdiska övergrepp mot assyrierna inom den kurdiska autonomin ökar ständigt i antal. Det rör sig om organiserade trakasserier, sanktionerade av de kurdiska myndigheterna. Syftet är uppenbart detsamma som hos turkarna; att assimilera eller fördriva den assyriska ursprungsbefolkningen, som har bott i dessa trakter i mer än 7 000 år. Kurderna är ockupanter som våldför sig på den svagare gruppen assyrier och tillämpar den starkes rätt. Kurdiska historiker hävdar förstås att kurderna är Mesopotamiens ursprungsbefolkning. Men det är nonsens. Första gången som kurderna gavs tillåtelse att bosätta sig i Mesopotamien var för 500 år sedan (1514), när den turkiske sultanen Yavuz Sultan Selim lierade sig med dem i kampen mot perserna. Då fick kurderna lov att bosätta sig i Mesopotamien i större grupper.

Men nu när kurderna är i färd med att bilda ett eget land, agerar de lika rasistiskt som turkar, araber och andra härskarmakter i Mellanöstern. Rapporterna om kurdiska övergrepp är som sagt många. Nyligen släppte Assyria Council of Europe och Assyria Foundation sin rapport om assyriernas mänskliga rättigheter i Irak 2013. Där kan vi bland annat läsa följande:

“Under Saddam Husseins regim genomgick Irak arabisering. Folk fick lära sig att hela Mesopotamiens civilisation var arabisk. I KRG-området upprepar sig historien. Den lokala assyriska historien betecknas som kurdisk historia, städernas namn har bytts mot kurdiska namn (huvudstaden Arbil kallas Hawler, ö anm), det assyriska kulturarvet förstörs och assyrisk historia är inte erkänd i skolböckerna, museerna eller under minneshögtider.”

Assyriska barn får alltså inte lära sig sin anrika historia i skolan, utan blir indoktrinerade som kristna kurdistanska invånare. Var ligger skillnaden mot kurdiska barn i Turkiet som måste ropa jag är turk, jag är rättfram?

Rapporten om mänskliga rättigheter säger också att assyrier är diskriminerade och hålls utanför attraktiva statliga tjänster och politiska ämbeten, att deras byar och egendom tas ifrån dem och att de assyriska invånarna utsätts för hot, trakasserier och till och med väpnade angrep av kurdisk mobb med den lokala polisens hjälp.

Samma morgon som jag satt på akuten gick assyrier i staden Mangesh ut i en appell som ber omvärlden om hjälp mot KDP-regeringens chauvinism och trakasserier. De säger att assyrier som vägrar rätta sig efter Barzaniklanens herravälde inom KRG har det riktigt svårt. För att uppmärksamma de turkiska läsarna på hur assyrierna i Irak behandlas av de kurdiska myndigheterna, skrev jag en kommentar till Ismail Beşikçis inlägg på Facebook och klistrade in hela appellen på engelska. Dess innehåll illustrerar så väl det dagliga livet för assyrierna, att jag publicerar den i sin helhet här nedan.

Appellen upprättades av den assyriska organisationen American Mesopotamian Organization (AMO) inför de lokala val som skulle hållas i KRG följande dag:

”På uppdrag av folket i staden Mangesh kräver vi att den kurdiska regionala regeringen (KRG) slutar med sin politik av hotelser för att tvinga folket i staden att rösta på kurdiskstödda kandidater. Vi vädjar till medborgerliga och människorättsorganisationer att sätta stopp för övergreppen från den kurdiska regionala regeringen.

Vi söner och döttrar av staden Mangesh trakasseras av kurder och deras agenter i alla aspekter av våra liv. Nedan följer en lista över deras mobbningstaktik:

1. 1. Vi kan inte fritt rösta på kandidater som ställer upp till val för politiskt ämbete
2. 2. Våra marker stjäls och vi har ingen möjlighet att tala ut
3. 3. Vi kan inte gå med i något politiskt parti annat än kurdiska partier eller de partier som "ägs" av kurder.
4. 4. Vi kan inte ta emot någon representant från någon av vår nations oberoende politiska partier.
5. 5. Vi är inte tillåtna att bedriva verksamhet som inte är sanktionerad av det styrande kurdiska partiet (KDP)
6. 6. Vi kan inte bilda någon organisation eller något kulturellt centrum utanför sfären av kurdisk kontroll.
7. 7. Varje person som försöker förbli oberoende eller ansluta sig till ett politiskt parti som inte står under kurdisk kontroll och speciellt under KDP:s hegemoni, angrips regelbundet och förhindras från att tjäna sitt uppehälle.
8. 8. Den som inte blint stödjer KDP:s policy får inget statligt jobb.
9. 9. Individer som inte stöder KDP eller ett politiskt parti som styrs av KDP kan inte registrera sina landegendomar i eget namn.
10. 10. Medlemmar av KDP har bildat olika gäng för att terrorisera invånarna i staden, skrämma dem och ta fullständig kontroll över deras liv.
11. 11. De (kurder) övervakar varje persons rörelser och om de blir misstänksamma att en viss person har några förbindelser med ett annat politiskt parti som inte kontrolleras av dem, förhörs personen och utsätts för hotelser.

Därför vädjar vi till internationella människorättsorganisationer och det civila samhället att hjälpa oss att stoppa kurdiska övergrepp, eftersom vi har rätt att leva fritt och vi har också rätt till självbestämmande.

Rosa Mengesh

Steven Khanjaro

Ammo Mammo” 

Valet hölls lördagen den 21 september 2013 och avser parlamentet i KRG och stadsfullmäktige i de tre kurdiska provinserna. Resultatet kan inte redovisas här för det brukar dröja. Men assyriska partier som Zawaa kommer sannolikt att bli förlorare på grund av både interna splittringar och KDP:s intriger som försöker splittra alla krafter som står i dess väg. 

 

När det gäller kurderna i Turkiet har de än så länge inget eget självstyre som i Irak, men de har länge dominerat vissa politiska partier som sitter i både lokala församlingar och i parlamentet. Just nu heter det kurdiska legala partiet som står PKK närmast BDP (Barış ve Demokrasi Partisi).

Jag är säker på att vissa assyriska PKK-sympatisörer skulle opponera sig mot min jämförelse mellan kurderna i Irak och Turkiet. De hävdar att PKK-kurderna är mer demokrater, mer moderna och vänligt inställda till minoriteterna i landet. Jag har mött sådana argument många gånger men jag har också mött dem som tvivlar, t ex när det gäller assyriska landområden i Turabdin som kurder har lagt beslag på. Klostret Mor Augin har stora arealer värdefull åkermark som är ockuperat av kurder som tillhör BDP sedan 30 år tillbaka. Företrädare för föreningen Mor Augin har upprepade gånger träffat BDP:s ledning och lokala makthavare och bett dem medverka till att marken återlämnas till klostret. Men hittills finns inget konkret resultat. Likaså i fallet Mor Gabriel är det kurdiska borgmästare från grannbyarna som gör anspråk på klostrets mark. Kurdiska makthavare i Midyat har, genom en maffialiknande struktur, under de senaste åren försökt lura till sig värdefull mark genom hot och trakasserier mot återvändande eller bofasta assyrier. Härvan har nu uppmärksammats och turkiska domstolar håller på att dra hela gänget, med kommunalrådet i spetsen, inför domstol (mer om detta i Assyria TV).

Så, till dem som säger att kurdiska makthavare i Turkiet är annorlunda än dem i Irak säger jag bara; upp till bevis!