On Sunday, March 29, 2015 the Syrian Orthodox bishop to Scandinavia,Ablahad Gallo Shabo, urged his congregation to boycott the celebration of the Assyrian Akitu New Year in the Assyrian Association in Södertälje, located next door to the cathedral. The reason was that the Assyrian Federation in Sweden had invited the Israeli ambassador to give a speech. Many Assyrians ignored the bishop's boycott and celebrated their New Year. But the bishop's position in the Israeli-Arab conflict is still remarkable.
The Israeli ambassador to Sweden, Mr. Isaac Bachman, was the keynote speaker at this year's celebration of Akitu in Södertälje, the de facto capital of Assyrians in Sweden. This is the first time Israel sent an official representative to an Assyrian activity in Sweden during the four decades that I have been involved in the Assyrian Movement. To an outsider, it is perhaps nothing to raise eyebrows. An ambassador from any country who wants to show its support for the Assyrian people in these difficult times is welcome in most people’s eyes. But Israel is not whichever country to Assyrians who come from the Arab countries of Syria and Iraq. Since 1948, when the state of Israel was founded, it is officially war between theese countries (at least for Syria nowadays), but with an ongoing ceasefire. This is commonly known. But what is less known is the fascist Baath regimes in different Arab countries have forced Assyrians and other ethnic minorities into submission for the last 50 years. They also have indoctrinated the younger generations with propaganda that demonizes both Jews and their state. Since political parties were not allowed in those Baathist countries, the clergymen became the real leaders of different minorities. For that reason most of the prominent Assyrian church leaders originating from Syria are today considered loyal servants to the regime.
Many Assyrians in Sweden who originate from Syria are still afraid of the regime's extended arm, which consists of a large number of Assyrian informers to the Security apparatus of Bashar al-Assad, the Mukhabarat. Their headquauters seems to be in the town of Södertälje where about 30.000 Assyrians reside. A large number of Assyrians from Syria were thus afraid of coming to the celebration of Akitu. Even a well known Assyrian singer, who has been in Sweden for about 40 years, did not dare to participate.
It is in this light that the violent outbursts of Bishop Shabo against the presence of an Israeli representative in an Assyrian arrangements should be seen. His boycott clearly shows that as a representative for his church in Scandinavia he takes a position in the Israeli-Arab conflict on the Baathist regime. From his point of view, the regime in Syria is the best guarantor of the minorities in the country. This point of view is nowadays shared by many other Assyrians, ecpecially after the Islamic State's ruthless violence against Assyrians and other groups. But the latest events in northern Syria, where 35 Assyrian villages along the river Khabur has been emptied of its population, show that the Syrian army has not lifted a finger to help the Assyrians. Their bases are located just ten kilometers from the Khabur. Neither do the regime’s allied Kurdish forces have the will to protect the Assyrians, who are now refugees in their own country and are about to leave Syria for good. Political analysts believe that the Assyrians in the Khabur are being used as a pawn in an ongoing propaganda war between the Kurdish PYD and the Islamic State, where both sides are trying to create facts on the ground, by expanding their border lines.
As to the cooperation of Assyrian Church leaders with Arab regimes, it is a well known fact that many of them go to extremes and transform their cooperation into submission. In my forthcoming book, I describe in detail this phenomenon, which has been particularly hard for us as an ethnic minority. Bishop Ablahad Shabo’s boycott against Akitu is the latest of these inappropriate statements by Assyrian church leaders.
Den syrisk-ortodoxe biskopen av Skandinavien, Ablahad Gallo Shabo, bojkottade Akitufirandet i Assyriska föreningen i Södertälje pga att Israels ambassadör Isaac Bachman var inbjuden som gästtalare.
Söndagen den 29 mars 2015 ställde sig biskop Ablahad Gallo Shabo i predikstolen och uppmanade sin församling att bojkotta Akitufirandet. Anledningen var att arrangörerna hade bjudit in Israels ambassadör att hålla ett tal i Assyriska föreningen i Södertälje, som ligger vägg i vägg med kyrkan. Många trotsade biskopens bojkott och firade sitt nyår. Men biskopens ställningstagande i den israelisk-arabiska konflikten är ändå anmärkningsvärt.
Den israeliske ambassadören i Sverige, Isaac Bachman, var huvudtalare vid årets Akitufirande i Södertälje. Det är första gången Israel skickar en officiell representant till en assyrisk aktivitet i Sverige under de fyra decennier som jag har varit med i vår föreningsverksamhet. För en utomstående är det kanske inget att höja på ögonbrynen åt. En ambassadör från vilket land som helst som vill visa sitt stöd för det assyriska folket i dessa svåra tider är välkommen, tycker de flesta. Men Israel är inte vilket land som helst för de assyrier som kommer från arabländerna Syrien och Irak. Sedan 1948 då staten Israel bildades råder det officiellt krig länderna emellan, men med ett bestående vapenstillestånd. Så långt är det allmänt känt. Men det som är mindre känt är att fascistiska Baath-regimer i arabländerna har i mer än att halvt sekel tvingat etniska minoriteter så som assyrierna till underkastelse. De har också indoktrinerat uppväxande generationer med propaganda som demoniserar både judarna och deras stat. Många assyrier i Sverige som har sitt ursprung i Syrien är fortfarande rädda för regimens förlängda arm, som består av ett stort antal assyriska angivare i Södertälje och på andra håll.
Det är i ljuset av detta som biskop Shabos häftiga utfall mot närvaron av en israelisk representant i ett assyriskt arrangemang ska ses. Hans bojkott visar med all tydlighet att han som representant för sin kyrka i Skandinavien tar ställning i den israelisk-arabiska konflikten på Baath-regimens sida. Ur hans synvinkel är regimen i Syrien den bästa garanten för olika minoriteter i landet. Detta synsätt delas av många assyrier idag efter Islamiska statens skoningslösa våld mot assyrier och andra grupper. Men den senaste månadens händelser i norra Syrien, då 35 assyriska byar längs floden Khabur har tömts på sin befolkning, visar att den syriska armén inte har lyft ett finger för att hjälpa assyrierna. Deras baser finns bara tio kilometer från Khabur. Inte heller regimens allierade kurdiska styrkor har förmått att skydda assyrierna, som nu är flyktingar i sitt eget land och håller på att lämna landet. Politiska bedömare tror att assyrierna i Khabur används som en bricka i ett pågående propagandakrig mellan det kurdiska partiet PYD och IS, där båda försöker skapa fakta på marken.
När det gäller assyriska kyrkoledares samarbete med arabiska regimer är det ett välkänt faktum att många av dem går till överdrift och omvandlar sitt samarbete till underkastelse. I min kommande bok redogör jag detaljerat för detta fenomen, som har bidragit till att vi som en etnisk minoritet har drabbats särskilt hårt av våra kyrkoledares agerande. Biskop Ablahad Shabos bojkott mot Akitu är den senaste i raden av dessa olämpliga ställningstaganden.
