Assyrisk identitet, historia och politik

Syria: Security Zone or a Sunni belt

Kategori: Allmänt


Will the envisioned safety zone in northern Syria be transformed into a Sunni belt? Political analysts believe that both the United States, Turkey, the EU and Syria's regime would be pleased that a few million Syrian refugees in Turkey, as well as jihadists in Idlib and captured IS terrorists, could be given refuge in newly built communities along the Syrian-Turkish border.

All the aforementioned parties appear to benefit from a possible Sunni Arab belt; Turkey gets rid of a future Kurdish threat to its territory. The Syrian government will regain sovereignty over Idlib. The US and Israel prevent Iran from forming a Shiite belt from Iran to Lebanon. The EU does not need to accept millions of new refugees and their own IS terrorists who carry European citizenship. The latter is at least what the EU countries hope for, but IS terrorists with, for example, Swedish passports will probably still try to get home to Sweden.

The Turkish offensive against the Kurdish controlled region of Syria has just begun. US dithering finally came to an end when President Trump last weekend made it clear that the US is pulling its hand away from its Kurdish "mercenaries", the YPG/SDF. Trump says that the Kurds of course have played a big role in helping the US and the coalition defeat IS. However, they have been well paid for their services with “huge amounts of money and equipment”. He also acknowledges, for the first time, that the United States has cooperated with the PKK. Previously, the US administration denied any ties between YPG and terror classified PKK. For that reason the US established the so-called Syrian Democratic Forces (SDF), which in reality is fully controlled by the Kurdish YPG. 

YPG, which is the PKK's Syrian branch, has seen itself as an ally of the United States and has dreamed big about Kurdish independence or self-government similar to that found in northern Iraq. The Western media as well as the Kurds themselves have presented themselves as the guarantors of democracy and diversity. But we as Assyrians have had a bitter experience with the Kurdish PKK regime in Gozarto in recent years. Targeted assassinations against Assyrian leaders, ethnic cleansing of homogeneous Assyrian areas, forced recruitment of Assyrian youth, confiscation of Assyrian property, bombings of Assyrian businesses and attempts to indoctrinate Assyrian schoolchildren have been commonplace. Free Assyrian media such as Assyria TV and Hujådå magazine have continuously highlighted these abuses, but the general image in the West is still that the Kurdish regime is an exemplary model for Syria.

On Wednesday, October 9, 2018 when the Turkish offensive began, Kurdish military posts became the primary target for Turkish artillery. But the YPG, which has throughout the years given a false image that all the peoples of the area support its rule, continues to use Assyrians and other Christians as a propaganda tool. In order to show that even Assyrians are the primary target of Turkish fire, YPG shelled rockets from Assyrian districts in Kameshly towards the city of Nsibin (Turkish Nusaybin) on the other side of the border. As a natural consequence, the Turkish defense responded by shelling at the places from which the rockets came. The Turkish bombs hit an Assyrian home near the church of Mor Giwargi, which belongs to the Assyrian church of the East in the Bsheriye district. The Fadi Habsuno family was hit by the bombs. Rudaw and other Kurdish media immediately spred images of the injured, claiming they were dead and speaking of "Christian martyrs of Turkish aggression". Fadi Hapsuno and his wife were taken to hospital where they were treated. Fadi's injuries are not said to be life-threatening, but his wife’s state is unsure, according to Assyria TV reporter Ahiqar Issa.

Obviously, the YPG feels pressed and uses all the means to get the world's attention to stop Turkey's offensive. The YPG is working diligently to bring the war into areas where civilians exist and has also called on the inhabitants for general mobilization by going to the border as human shields. However, the call has been a blow in the air, says Ahiqar Issa. The population does not buy the Kurdish regime for five cents and waits impatiently to be freed from its yoke. The Assyrians of Gozarto (al-Jazeera) Province are among these people, though they prefer no Turkish rule as a substitute. Many Assyrian organizations and activists have condemned the Turkish offensive, relying on the experience after the Assyrian genocide Seyfo. On the other hand, many feel relieved that the deadlock is now being broken, that a change may finally be underway. Most residents hope that the regime in Damascus will regain control, thus end the Kurdish regime's abuses that have turned out to the character of terrorism. Also against Kurds of a different view are suffering from this terror rule.

How the development on the ground will progress remains to be seen. However, as far as the security corridor is concerned, most political analysts agree that all major players (except Kurdish YPG/SDF) accept that it will turn to a new Sunni belt. The majority of refugees in Turkey are Sunni Arabs, as are jihadists and their families in Idlib. Already 40 years ago, President Hafez Assad tried to relocate population groups and gave land to Sunni Arabs to settle in the area east of the Euphrates on the pretext that the so-called Assad Lake would be built of Euphrates’s waters.

The IS terrorists, who are Sunni Muslims from different parts of the world, are also likely to be offered residence in the new Sunni belt, but those who have European citizenship will probably try to return to Europe. Whether Turkey, now blessed by President Trump to take care of the IS prisoners, will keep them in its grip, remains to be seen. President Erdogan may use them as continued extortion against the EU after the refugees in Turkey have resettled in Syria. Many of these refugees have been granted Turkish citizenship, which also paves the way for any Turkish claim to incorporate the new Sunni belt into Turkish territory in the future, analysts believe.

As to the IS, it is less known in the outside world that even thousands of Kurds joined the terrorist sect. In the attack on the Shigor Yezidis in August 2014, surviving Yezidis recognized many IS terrorists as their Kurdish neighbors. This fact has been silenced in Western media whereas the Kurds have been portrayed as the defenders of democracy and Middle Eastern feminists with female guerrillas.

It is true that the PKK has long had female guerrilla soldiers and presented itself as a revolutionary Marxist liberation movement for all ethnic groups in the area. But the experience of the PKK's government in Syria has proved the opposite. In reality, the PKK/YPG has shown a pure and cutting edge of opportunism and intolerance towards other people groups or dissidents. It has been YPG's motto for the exercise of power. And now this rule finally looks set to an end. Faithful to their habit, the YPG now tries to bring other innocent groups of people like the Assyrians into the fall. Let's harden and stay in our own country, says Assyrian enthusiasts like Ahiqar Issa, who urge Assyrians in the diaspora to spread the real picture as a counterweight to the disinformation spred by Kurdish media.

Syrien: säkerhetszon eller ett sunnibälte?

Kategori: Allmänt


Kommer den tilltänkta säkerhetszonen i norra Syrien att omvandlas till ett sunnibälte? Politiska bedömare tror att både USA, Turkiet, EU och Syriens regim vore tillfreds med att ett par miljoner syriska flyktingar i Turkiet, liksom jihadister i Idlib och fångna IS-terrorister skulle kunna få en fristad i nybyggda samhällen längs den syrisk-turkiska gränsen.

Alla nämnda parter verkar dra fördel av ett eventuellt sunniarabiskt bälte; Turkiet blir av med ett framtida kurdiskt hot mot dess territorium. Syrien återtar kontrollen över Idlib. USA och Israel förhindrar Iran från att bilda ett shiitiskt bälte från Iran till Libanon. EU slipper ta emot miljoner nya flyktingar och sina egna IS-terrorister som bär europeiska medborgarskap. Det senare är i alla fall vad EU-länderna hoppas på, men IS-terrorister med t ex svenska pass kommer nog ändå att försöka ta sig hem till Sverige.

Den turkiska offensiven mot det kurdkontrollerade området i Syrien har just börjat. USAs velande tog äntligen slut när president Trump i helgen gjorde klart att USA drar sin hand ifrån sina kurdiska ”legoknektar” inom YPG/SDF. Trump säger att kurderna visserligen har haft en stor roll i att hjälpa USA och koalitionen att besegra IS, men att de har fått bra betalt för sina tjänster i form av mycket pengar och utrustning. Han erkänner också för första gången att USA har samarbetat med PKK.

YPG, som är alltså PKKs syriska gren, har sett sig själva som en allierad till USA och drömt stort om kurdisk självständighet eller självstyre som liknar det som finns i norra Irak. Gentemot omvärlden har såväl västliga medier som kurderna själva framställt sig som garanter för demokrati och mångfald. Men vi som assyrier har en bitter erfarenhet av det kurdiska PKK-styret i Gozarto under de senaste åren. Riktade mord mot assyriska ledare, etnisk rensning av homogent assyriska områden, tvångsrekrytering av assyriska ungdomar, konfiskering av assyrisk egendom, bombningar av assyriska rörelser och försök till indoktrinering av assyriska skolbarn har varit vardagsmat. Fria assyriska medier som Assyria TV och Hujådå har belyst dessa övergrepp kontinuerligt, men den allmänna bilden i Väst är fortfarande att det kurdiska styret är en föredömlig modell för Syrien.

Onsdagen den 9 oktober 2018 när den turkiska offensiven inleddes, blev kurdiska militära posteringar det primära målet för turkiskt artilleri. Men YPG, som under alla dessa år har gett en falsk bild av att alla folkgrupper i området stödjer dess styre, fortsätter att använda assyrier och andra kristna i sin propaganda. För att visa på att även assyrier är ett primärt mål för turkisk eld, sköt YPG raketer från assyriska stadsdelar i Kameshli mot staden Nsibin (turkiska Nusaybin) på andra sidan gränsen. Som en naturlig följd svarade turkiska försvaret med att skjuta mot de ställen varifrån raketerna kom. De turkiska bomberna träffade ett assyriskt hem i närheten av Mor Giwargis kyrkan som tillhör Österns assyriska kyrka i stadsdelen Bsheriye. Familjen Fadi Habsuno träffades. Rudaw och andra kurdiska medier kablade genast ut bilder på de skadade och talade om ”kristna martyrer för turkisk aggression”. Fadi Hapsuno och hans fru togs till sjukhus där de fick vård. Fadis skador sägs inte vara livshotande, men det är osäkert om hans fru klarar sig, enligt Assyria TVs rapportör Ahiqar Issa.

Uppenbarligen känner sig YPG trängt och använder alla medel för att få omvärldens uppmärksamhet att stoppa Turkiets offensiv. YPG försöker med flit dra in kriget till områden där civilbefolkning finns och har också uppmanat invånarna till allmän mobilisering genom att bege sig till gränsen som mänskliga sköldar. Uppmaningen har varit ett slag i luften, säger Ahiqar Issa. Befolkningen köper inte det kurdiska styret för fem öre och väntar otåligt på att befrias från dess ok. Assyrierna i Gozarto-provinsen är bland dessa människor, fast de inte föredrar något turkiskt styre som ersättning. Många assyriska organisationer och aktivister har fördömt den turkiska offensiven, visa av erfarenhet efter folkmordet Seyfo. Å andra sidan känner många en lättnad över att dödläget nu bryts, att en förändring äntligen kan vara på gång. De flesta invånare hoppas på att regimen i Damaskus återtar kontrollen och därmed gör slut på det kurdiska styrets övergrepp som har fått karaktären av terrorvälde, även gentemot kurder av annan uppfattning.

Hur utvecklingen på marken kommer att fortskrida återstår att se. Men när det gäller den omtalade säkerhetskorridoren är de flesta politiska bedömare överens om att alla viktiga aktörer (utom kurdiska YPG/SDF) är införstådda med att den kommer att vara ett nytt sunnibälte. Majoriteten av flyktingarna i Turkiet är sunniaraber, liksom jihadister och deras familjer i Idlib. Redan för 40 år sedan försökte president Hafez Assad omplacera befolkningsgrupper och gav mark åt araber att bosätta sig i området öster om Eufrat under förevändning att den s k Assad-sjön skulle anläggas av Eufrats vatten.

Även IS-terroristerna, som är sunnimuslimer från olika delar av världen, kommer sannolikt att erbjudas bosättning i det nya sunnibältet men de som har europeiska medborgarskap kommer nog att vilja återvända till Europa. Huruvida Turkiet, som nu har fått president Trumps välsignelse att ta hand om IS-fångarna, kommer att hålla dem kvar i sitt grepp återstår att se. President Erdogan kan komma att använda dem som fortsatt utpressning gentemot EU efter att flyktingarna i Turkiet återvänder till Syrien. Många av dessa flyktingar har fått turkiskt medborgarskap, vilket också bäddar för eventuella turkiska anspråk på anslutning av det nya sunnibältet till Turkiet längre fram i tiden, tror bedömare.

När det gäller IS är det mindre känt i omvärlden att även tusentals kurder anslöt sig till terrorsekten. I attacken mot yezidierna i Shigor i augusti 2014 kände överlevande yezidier igen många IS-terrorister som sina kurdiska grannar. Detta har förtigits i västliga medier när kurderna har framställts som demokratins försvarare och mellanösterns feminister med kvinnliga gerillasoldater.

Det är sant att PKK länge haft kvinnliga gerillasoldater och framställt sig som en revolutionär marxistisk befrielserörelse för alla folkgrupper i området. Men erfarenheten från PKKs styre i Syrien har kullkastat alla dessa teorier. I verkligheten har PKK/YPG visat en ren och skär opportunism och intolerans mot andra folkgrupper eller oliktänkande. Det har varit YPGs motto på maktutövning. Och nu ser detta styre äntligen ut att gå mot sitt slut. Sin vana trogen försöker det nu dra med sig andra oskyldiga folkgrupper som assyrierna i fallet. Låt oss härda ut och förbli i vårt eget land, säger assyriska eldsjälar som Ahiqar Issa, som uppmanar assyrier i diasporan att sprida den verkliga bilden som motvikt till den desinformation som sprids av kurdiska medier.

”Turkistan eller Kurdistan - ingen roll?"

Kategori: Allmänt


Den här artikeln är från februari 2009. Återpubliceras här eftersom domänen, där den hade publicerats första gången, numera är nedlagd.

För ett par år sedan hade jag ett samtal med företrädaren för ADO Sverige om assyriernas plats i det framtida Irak och då fick jag höra att för honom kvittar det vilket folk vi ska samarbeta med eller acceptera som våra härskare: ”Turkistan eller Kurdistan, vad spelar det för roll?” undrade han. Men för mig spelar det stor roll eftersom det finns en avgörande skillnad. Kurderna gör anspråk inte bara på Assyrien utan även på dess historia.

Nyligen hade Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan ett häftigt gräl med Israels president Shimon Peres vid World Economic Forum i Davos under en debatt om Mellanöstern. Turkiet har de senaste veckorna kritiserat Israel hårt för invasionen av Gaza.

Enligt TT:s utsände talade Erdogan om barnen som dödats under kriget i Gaza och avbröts av Peres som undrade hur Erdogan skulle reagera om det regnade raketer över Istanbul. Erdogan krävde, men fick inte, förlängd repliktid. Medan han ilsket hotade med att aldrig mera komma till Davos, rafsade Erdogan därefter ihop sina papper och lämnade debatten.

Rapporterna om händelsen berättar att tusentals människor med turkiska och palestinska flaggor väntade på Recep Tayyip Erdogan när han landade på Atatürk-flygplatsen i Istanbul.

Erdogan hyllades som en hjälte som vågar stå upp för det palestinska broderfolket. Även Hamas hyllade sin turkiske vän med orden: ”Hamas hyllar Turkiets modige premiärminister som försvarade offren för det kriminella sionistiska kriget mot våra barn och kvinnor”, sade en talesman till AFP.      De anti-israeliska stämningarna har under de tre veckor som kriget i Gaza pågick varit häftigare och mer iögonfallande i Turkiet än i något arabland. Varför? Är det verkligen så att turkarna brinner för Palestina mer än andra muslimer i allmänhet och araber i synnerhet gör?

Nej, det är inte troligt. Israel och Turkiet har trots allt haft goda relationer under lång tid, vilket såväl president Shimon Peres som företrädare för den judiska lobbyn i USA påpekar särskilt tydligt efter grälet med Erdogan, i ett försök att tona ner det hela. 

Orsaken till den turkiska regeringens frustration gentemot Israel bör därför sökas någon annanstans än som ett försvar för det palestinska folket. Erdogans ilska torde vara ett tecken på att hans regering verkar stöta på patrull i sina försök att stoppa Israel och USA från att stödja bildandet av en kurdisk stat i Irak. Vi ska inte heller glömma att regeringen i Ankara dessutom har många interna svårigheter att övervinna och då kan det vara viktigt att rikta uppmärksamheten bort från inrikes problem. Men huvudorsaken borde ändå vara Irak.

Var kommer assyrierna in i bilden när det gäller en kurdisk statsbildning i norra Irak? För ett par år sedan skrev Maryam S Shimoun från Kanada ett inlägg i webbtidningen om just detta ämne och förklarade på ett pedagogiskt sätt varför Masoud Barzani agerar som han gör när han försöker inkludera assyrierna i sin blivande kurdiska stat.

Artikelförfattaren var förstås inte glad över den kurdiske ledarens intentioner, men riktade udden av sin kritik mot sitt eget folks beredvillighet eller likgiltighet i frågan. Hon ställde dock sitt hopp till Turkiet som hon menade kommer att förhindra en utveckling mot bildandet av ett kurdiskt land i norra Irak.

Jag skrev också ett inlägg i debatten och ställde då den retoriska frågan om Israel håller på att bilda en allierad kurdisk stat i Mellanöstern.

Den stora frågan för oss assyrier är alltså om vi som folk ska låta oss inlemmas i en kurdisk statsbildning som ”kristna kurder” under våra kyrkonamn eller om vi ska försöka stå utanför kurdisk överhöghet genom en autonomi av någon form, kanske tillsammans med andra minoriteter i Irak som t ex yeziderna (på folkspråket kallade Chelkoye).

För ett par år sedan hade jag ett samtal med företrädaren för en assyrisk politisk organisation, ADO Sverige, om detta ämne och då fick jag höra att för honom kvittar det vilket folk vi ska samarbeta med eller tvingas acceptera som våra härskare: ”Turkistan eller Kurdistan, vad spelar det för roll?” undrade han.

Men för mig spelar det stor roll eftersom det föreligger en avgörande skillnad. Arabiska och turkiska makthavare som styr över forntida assyriska landområden, vill ha kontroll över medborgarna och territoriet som sådant. Men många kurdiska organisationer och partier som håller på att bilda en egen kurdisk stat vill dessutom ha vår assyriska historia och göra den till sin.

Det är stor skillnad när kurdiska intellektuella försöker förfalska historien genom att påstå att t ex kung Nemrud, drottning Helena av Adiabene (dagens Arbil) och andra forntida assyriska storheter i själva verket var kurder. Idag är det kanske skrattretande, men en lögn som upprepas tillräckligt många gånger kommer till slut att framstå som en sanning, säger ett ordspråk.

Vi behöver här av utrymmesskäl inte gå in på alla de aktiviteter som ledande kurdiska partier som Barzanis KDP bedriver för att locka, men också pressa, assyrierna i Irak att ställa sig på kurdisk sida när det nya Irak håller på att födas.

Vad vi ser är att trycket mot assyrierna i de senaste provinsvalen har varit lika hårt som vid tidigare val. Rapporterna från Nineve-slätten, dit många assyrier flydde från Mosul förra året, berättar att de flyktingar som inte röstar på den prokurdiska vallistan Ishtar 513 hotas med uteblivet bistånd. Hoten framförs via de assyrier som samarbetar med Barzani och den regionala kurdiska regeringen KRG. Deras främste företrädare är assyriern Sarkis Aghajan, som är finansminister i KRG.

Avsikten bakom fördrivningen av ett stort antal assyrier bort från den sunniarab-dominerade storstaden Mosul, är enligt de lokala assyriska företrädarna att kurderna vill inkorporera slätten med de tre autonoma kurdiska provinserna Arbil, Duhok och Sulaymania som gränsar till provinsen Ninawa (som den heter på arabiska). Där vajar redan idag den kurdiska flaggan med sin solskiva på både skolor och offentliga byggnader som också kontrolleras av kurdisk Peshmerga. Kurderna fick majoritet i många församlingar i Nineve-provinsen vid förra valet 2005, sedan sunniaraberna hade bojkottat det. Men så är inte fallet den här gången och valresultatet väntas medföra en annan representation i de lokala församlingarna, säger bedömare som talat med.

I skrivande stund har valresultatet inte blivit klart, det kan ta veckor. Men fruktan och hoten mot assyrierna har inte lagt sig, trots att en del har återvänt till sina hem i Mosul, som är Iraks andra stora stad efter Bagdad.

Hur assyriernas och andra minoriteters situation kommer att utveckla sig bör vi uppleva inom en snar framtid. Och hur stor roll Turkiet kommer att spela när det nya Irak bildas återstår att se. Av premiärminister Erdogans utfall i Davos att döma är det ett tecken på uppgivenhet vi ser hos de turkiska makthavarna i spelet om Irak.

Naum Faiq on Mar Shimon

Kategori: Allmänt

Mar Shimon Benyamen and the publisher Naum Faiq

You find the Swedish version at:


This is the lamentation of Naum Faiq on the assassination of Mar Shimon Benyamen the Patriarch of the Church of the East on March 16, 1918, by Kurdish warlord Simko Agha Shikaki. The Patriarch was a guest at Simko’s home when he was shot on his back. Naum Faiq, the editor of Bethnahrin, wrote this poem and read it himself in the church during the service organized on the soul of Mar Shimon in Yonkers city few days after the assassination:


Today a mighty worrier fell among the Assyrians

On the sadness of his fall the earth laments

With immeasurable tears in the eyes, and grief in the hearts

For the offspring of iniquity betrayed Mar Shimun the Catholicos.


What is this grievous news that has fallen upon our ears?

That the devils have assassinated our praised father in treachery

Is this a hallucination sent upon us?

Or is it a dream that troubles our eased mind?


Yes we read in the Newspapers that the Kurds assassinated Mar Shimun

Our eyes dimmed, our emotions moved and we were shocked greatly.

Woe to the oppressors that paid their neighbours back in evil.

Instead of tranquillity and in exchange of our goodwill, they faced us with the Sword.


The Shepherd was smitten the flock too was scattered

Our mind was paralysed due to this news full of tragedy.

The earth quaked and heavens quivered because of this account

Today the head of the church was assassinated by the sword of the damned.


A valiant man, a warrior and a good shepherd

Sacrificed his life for the sake of his flock with a rejoicing heart

Manifested himself as a hero in this war

It is an astonishing affair; he mocked death for the sake of his nation.


For his country he offered himself as a perfect sacrifice

He became an example for martyrdom and fashioned its form

For him lament all that are in heavens and earth

Because Mar Shimun was assassinated by the treachery and ill-will of the unfaithful.


Lament and cry O Assyrians for our leader has fallen

And in the darkness of Kurdishness our sun has set

Until when will these savages trudge on our sanctuaries?

And increase our pain and add more torment on our suffering.


O Assyrians shed tears for our crown has fallen

Our light dimmed our dawn dusked and our torch extinguished

By his assassination the wormwood was prepared and our aspiration turned bitter

Again our people are oppressed and our fence destroyed, pillaged and ruined.


Grief prevails over the world today due to the news of your death

Your memory shall never depart from among us

Sadness and grief surround us because of your separation

Forever your memory will be praised in our hearts


Because of your death Assyrianity is covered in mourning

Because to us, your Assassination is an incurable wound

If Kurdishness rejoices today over your death

Our lord is ready to revenge your blood in justice tomorrow.


Translated by: Nineb Lamassu


Turkish exemption warrant for 1000 €

Kategori: Allmänt


Turkey's parliament will soon adopt a new law meaning all citizens living abroad can buy themselves an exemption warrant from military service for only 1000 Euro. Tens of thousands of Assyrians and their children can benefit from this facilitation.

For decades, Assyrians and other immigrants from Turkey have been squirmed on the difficulties and the cost to get a free ticket for military service in their country of origin. But now a committee in the Turkish parliament decided that the cost should be lowered from 6000 to 1000 Euro. The proposal covers all Turkish citizens of conscription age in the Diaspora - even those over 39 years and who must currently pay a penalty. The Turkish Parliament's Committee on Planning and Budget approved the proposal, while the members of the Kurdish HDP and Republican CHP made thier reservation. As the ruling AK Party has a majority in the chamber, the bill will go through without difficulty, writes the Turkish website, based in Austria.

This facilitating of the duty of military service in Diaspora is a result of AKP's election promise to the elections in July 2015, presented by Prime Minister Ahmet Davutoglu during a visit to Germany, where more than four million migrant workers of Turkish origin are living. In an attempt to fish up the Diaspora votes, the government promised to implement a series of populist proposals that facilitate the guest workers' legal relationship to their homeland. Another promise was, for example, that a person who has introduced a foreign vehicle in Turkey can run it for two years before the vehicle must leave the country. The current rule states that after six months you have to go out of the country boarder, before a new six-month period can start.

When it comes to the military service in Turkey it has been a dreaded feature in young Assyrian's lives since they were harassed, beaten and violated because they were non-Muslims and non-Turks. For this reason, parents tried to find different ways to minimize the damage to their children. They were registered, for example, a few years younger in order to become stronger men. Or they registered to a Turkish-sounding name of the boy, for example, Simon could be Yusuf on his ID-card. In the 1970s, the Assyrians in Turabdin started also to give their children pure Turkish names, such as Özcan, Zeki, Orhan, Ayhan, Umit and Özkan. As part of this adaptation even girls were given Turkish names like Nurcan, Aygül, Türkan, Ayten etc. The surnames were already Turkish after a law of 1934 with the purpose to assimilate all non-Turkish minorities in the new Republic. (Read more about it in my article in Swedish Därför bär vi turkiska efternamn). One of those who have written down their bitter experience from the Turkish military service, is the author Fehmi Bargello in his book Gabro – ”förrädaren” i den heliga tjänsten (Linköping, Sweden 2010). The title means Gabro - "the traitor" in the sacred service. The book has recently been translated into Turkish.

In the 1960s, many Assyrian men went to Germany as guest workers. After a few years their wives and children joined. During the Cyprus war in 1974, when Turkey occupied the northern part of the island, repressions of Assyrians in Turabdin intensified and a mass exodus began. Sweden became a primary direction. Even a huge number of Assyrian guest workers from Germany came to Sweden and applied for asylum. One of the strongest reasons was to avoid the dreaded military service in Turkey. In Sweden it's easy to get Swedish citizenship, which has enabled tens of thousands of young Assyrians to either make Swedish military service or completely neglect the Turkish military service. Anyone who has fulfilled his military service in Sweden can apply to the Turkish embassy and be freed from Turkish military service. Otherwise you have to pay dearly and serve a few weeks in Turkey. These rules have gradually been simplified from the Turkish side and now they are down to 1000 Euro, without requiring a shorter service. This opens up great opportunities for anyone who does not want to cut his ties with Turkey.

During the 2000s, a large number of Assyrians returned to build or restore their houses in Turabdin. These are living in Turabdin during the summer months. A small number have returned permanently, but the supposed great return has come down, due to the security situation and uncertainty about the future. The Assyrians would like to maintain strong ties to their ancenstral lands and has therefore welcomed the new land registry, but the difficulties were many. Large areas have been confiscated by the state forest authority or Kurdish neighbours (read more in my articles Turkey's Duplicitous Game With Assyrians and Report Turkish and Kurdish confiscation of Assyrian property).

Some critics interpret the new exemption warrant as a way to raise more money for the Turkish army. That may be so, but for tens of thousands of Assyrians and their children, it can also be an opportunity to establish greater ties to Turabdin and benefit their civic rights such as the right to dispose of your own property. Without a valid ID not even legally qualified owners can not claim their lands and properties. With the military service obstacle eliminated, it becomes easier to dispose the new ID number or to retrieve your terminated citizenship. The new law is likely to be adopted by the Parliament in the near future.

Turkisk frisedel för 1000 Euro

Kategori: Allmänt

      Ur webbtidningen 
Turkiets parlament kommer snart att anta en ny lag som innebär att alla medborgare som bor i utlandet kan köpa sig en frisedel från turkisk militärtjänst för bara 1000 Euro. Tiotusentals assyrier och deras barn kan dra nytta av denna lättnad.

I flera årtionden har assyrier och andra invandrare med ursprung i Turkiet våndats över svårigheterna och kostnaderna för att få en frisedel från militärtjänstgöring i sitt ursprungsland. Men nu har ett utskott i det turkiska parlamentet beslutat att kostnaden ska sänkas från 6000 Euro till 1000. Förslaget omfattar alla medborgare i värnpliktsålder i utlandet – även de som är över 39 år och som idag måste betala en straffavgift. Det turkiska parlamentets utskott för planering och budget antog förslaget, medan ledamöterna ur kurdiska HDP och republikanska CHP reserverade sig. Eftersom det styrande AKP har egen majoritet i kammaren kommer lagförslaget att gå igenom utan svårigheter, skriver den turkiska webbtidningen, baserad i Österrike.

Denna lättnad i militärtjänstgöringen är ett resultat av AKPs vallöfte inför parlamentsvalet i juli 2015, framfört av premiärminister Ahmet Davutoglu vid ett besök i Tyskland. Där bor mer än fyra miljoner gästarbetare med turkiskt ursprung. I ett försök att fiska utlandsröster lovade regeringen att vidta en rad populistiska förslag som underlättar gästarbetarnas juridiska relationer till sitt hemland. Ett annat löfte var t ex att den som har infört ett utländskt fordon i Turkiet kan köra det i två år innan fordonet måste lämna landets gräns. Nuvarande regel säger att efter sex månader måste man åka ut ur landet, innan en ny sexmånaders period kan börja. 

När det gäller militärtjänsten i Turkiet har den varit ett fruktat inslag i unga assyriers liv eftersom de trakasserades, misshandlades och kränktes för att de var icke-muslimer och icke-turkar. Av denna anledning försökte föräldrarna hitta på olika sätt att minimera skadan för sina barn. De skrevs t ex ett par år yngre i folkbokföringen för att hinna mogna till starkare karlar. Eller så registrerade man ett turkisktklingande namn på pojken, t ex en som döptes till Simon kunde heta Yusuf på pappret. På 1970-talet började också allt fler assyrier i Turabdin ge sina barn helturkiska namn som Özcan, Zeki, Orhan, Ayhan, Umit och Özkan. Som ett led i denna anpassning började även flickor ges turkiska namn som Nurcan, Aygül, Türkan, Ayten etc. Efternamnen var redan turkiska enligt en lag från 1934 vars syfte var att assimilera alla icke-turkiska minoriteter. (Läs mer om efternamnslagen i min artikel Därför bär vi turkiska efternamn). En av dem som har tecknat ner sina bittra erfarenheter från turkisk militärtjänst är författaren Fehmi Bargello i boken Gabro – ”förrädaren” i den heliga tjänsten (Linköping 2010). Boken har nyligen översatts till turkiska.

På 1960-talet sökte sig många assyriska män till Tyskland som gästarbetare. Efter några år anslöt sig deras fruar och barn. I samband med Cypernkriget 1974 då Turkiet ockuperade norra delen av ön, tilltog förtrycket mot assyrierna i Turabdin och en massutvandring satte igång. Sverige blev ett primärt mål. Hit kom även assyriska gästarbetare från Tyskland och sökte asyl. Ett av de starkaste skälen var just att slippa den fruktade militärtjänsten. I Sverige är det enkelt att få svenskt medborgarskap, vilket har gjort att tiotusentals unga assyrier antingen har gjort svensk militärtjänst eller helt struntat i att bry sig om turkisk militärtjänst. Den som har gjort lumpen i Sverige kan ansöka hos turkiska ambassaden och bli befriad från turkisk värnplikt (dock ej den som har en frikallelse), annars måste man betala dyrt och tjänstgöra några veckor i Turkiet. Dessa regler har successivt förenklats från turkisk sida och nu är man snart nere på tusen euro, utan krav på någon kortare tjänst. Det öppnar stora möjligheter för alla som inte vill klippa banden med Turkiet.

Under 2000-talet har ett stort antal assyrier återvänt för att bygga eller restaurera sina hus i Turabdin. Dessa bor i Turabdin under sommarhalvåret. Ett litet antal har återvänt permanent, men den förmodade stora återvandringen har kommit av sig på grund av säkerhetsläget och osäkerheten inför framtiden. Assyrierna vill gärna hålla starka band till sina fäders jord och har därför välkomnat det nya landregistret, men svårigheterna har varit många. Stora arealer har konfiskerats av statens skogsmyndighet eller av kurdiska grannar (läs mer i mina artiklar Turkiets dubbelspel gentemot assyrier och Rapport om turkisk och kurdisk konfiskation av assyrisk egendom).
En del kritiker tolkar sänkningen av ersättningen för frisedel som ett sätt att dra in pengar till den turkiska armén. Må så vara, men för tiotusentals assyrier och deras barn kan den också vara en möjlighet att knyta ännu större band till Turabdin och utnyttja sina medborgerliga rättigheter, t ex rätten att disponera över sin egendom. Utan en giltig ID-handling kan inte ens lagfarna ägare göra anspråk på sin mark. Med värnpliktshindret undanröjt, blir det lättare att förfoga över ID-nr eller återta uppsagt medborgarskap. Den nya lagen kommer sannolikt att antas av parlamentet inom en snar framtid.

PYD denies and threatens

Kategori: Allmänt


PYD and its Dawronoye-puppet Senharib Barsum deny any abuses against Assyrians.


Kurdish PYD, the daughter organization of PKK, denies any abuses against Assyrians and other Christians, such as confiscation and forced recruitment. Their representative claims that a law is under consideration, but it intends to protect the property of those citizens whom have fled the war. PYD's Dawronoye-puppets agree and claim that they are legitimate representatives of the Assyrians in Gozarto. It seems the Kurdish administration in Syria, after all, is taking a step backwards after the massive criticism on its abuses against Assyrians, Armenians and other ethnic groups. At the same time PYD is threatening the churches which have joined the critics, saying that they should not interfere in political issues.

Saturday, November 7, 2015 Shinko Dibo, an adviser to the PYD's leadership in Syria, made a statement in the Kurdish news agency ANF News (, in which he refutes the criticism that 16 Assyrian and Armenian representatives recently performed against confiscation, forced recruitment, Kurdish curricula and extra taxes. Dibo says about mentioned law, "Özel mülkiyetin korunması konusunda çıkacak olan bir yasanın önceliği the Suryani, Asuri ve Arap halkımızın özel mülklerini korumayı bir Gorev olarak görür".

It means: "The upcoming law prioritizes the protection of private property belonging to our Assyrian and Arab residents as its task," says Dibo and claims that the background to the bill to the local Kurdish Parliament, is due to protection of property of Assyrians and Arabs who had fled ISIS in the areas of Tel Tammer and Tel Hamis. He says that the inhabitants of these areas began to argue about certain properties when they had returned to their villages, after the Kurdish militia had driven back ISIS. Dibo contradicts thereby the press release from the Kurdish Parliament's press service on September 15, which said that the current law of 19 paragraphs had been adopted. This must be a sign of retreat by the Kurdish administration, when arguing that such a law has not been adopted yet.

Shinko Dibo denies any other abuses claimed by the Christians in Gozarto. At the same time he raises a warning finger toward the church representatives who signed the statement. He says that churches should not interfere in politics and he mentions precaution even mosques. It is elected politicians' task to maintain political issues and all communities are represented in the cantonal government, whom are responsible of the new laws, Dibo says in the Turkish version of his statement:

"Kiliselerin ISI, politics konularda Açıklama yapmak değildir. Ayni şey camiler için the geçerlidir. Yönetim konularında zaten halkların seçilmiş temsilcileri was onlar Karar verir. Kantonlarımızda kanunlar tüm halklardan temsilcilerin katılımı ile yapılıyor ". 

Shinko Dibo turns a blind eye to the fact that both the churches and political organizations criticized the Kurdish violations. His statement is as arrogant and misleading like in the case of the assasination of David Jendo. Even at that occasion YPG (the armed militia of PYD) backed when it was convinced, and when a storm of criticism raised against the murder. But they still insisted that it was a matter of dark forces behind, to sow division among different ethnic groups. Now the Kurdish representatives are attacking the issue by belittling the political and cultural organizations which signed the critical statement, while playing secular. When it suits Kurdish representatives go to clergymen to exploit them for political purposes. When the clergymen join critics, they get a warning.

Even the newspaper has come to same conclusion as mine and points out that it is distressing when the PYD-Kurds both deny assaults and threatening at the same time.

The truth is that the 16 organizations and churches which have signed the statement, widely distributed in various languages, are representative of both the Assyrians and Armenians in the area. The only Assyrian organization which attended the meeting but refused to sign, is the puppets of PYD, i.e Dawronoye, whom have several paper organizations. Their representative Senharib Barsum from Syriac Union Party repeated, at the same day, all that Shinko Dibo said. He also states that those in the statement purporting to be representatives of the Assyrians lie when they claim Kurdish abuses. His gols is to portray himself and his group a legitimate representative of all Assyrians in Gozarto. The Kurdish news agency ANHA has published Barsum’s statement titled "Bersûm: Süryanilerin Adı kullanılarak geliştirilen iddialar yalandır" and several Kurdish websites quoted it.

Kurdish PYD is very well aware that Dawronoye is a marginal group among the Assyrians. They have also been told this in various meetings with Assyrian representatives in Sweden and other EU countries. The question is how long this relationship will continue and how long Kurdish representatives will maintain their arrogant behaviour towards other ethnic groups in Gozarto.

PYD:s chauvinistiska övergrepp

Kategori: Allmänt

 Assyriska och andra kristna organisationer i Gozarto som har undertecknat ett uttalande mot kurdiska övergrepp. Dawronoye är dock inte är med, eftersom de är en del av PYD. Fotomontage.

Den självutnämnda kurdiska administrationen i Gozarto, under ledning av PKK:s dotterorganisation PYD, visar allt mer öppet sin chauvinistiska agenda gentemot andra etniska grupper. Konfiskering av utvandrarnas egendom, nya läroplaner i privata och statliga skolor, tvångsrekrytering av ungdomar till YPG-milisen och extra skatter, är några av de senaste övergreppen. Kurderna kopierar samma recept av intolerans som turknationalisterna och arabiska Baathpartier har gjort under 1900-talet.

Medan en stor del av världens makthavare lovsjunger den kurdiska YPG-milisens påstådda framgångar gentemot IS, bedriver PYD en chauvinistisk agenda av sällan skådat slag. Trots att PYD inte utgör mer än 10 % av kurdernas antal i Syrien, enligt dess ledare Saleh Muslims bror Mustafa Muslim till, våldför sig PYD på invånarna i Gozarto genom att utnyttja sitt samförstånd med Bashar-regimen. Assyrier, armenier och andra kristna grupper har fått nog av övergreppen och går nu ut i ett uttalande som tar avstånd från dessa övergrepp. Uttalandet är undertecknat av kyrkor, organisationer och politiska partier bland assyrier och armenier i Gozarto - utom av Dawronoye, som är en gren av PYD. Uttalandet har bland annat publicerats av assyriska människorättsorganisationen Assyrian Monitor för Human Rights och det stora mediebolaget Det har också fått stor spridning på sociala medier.

Undertecknarna anger följande fyra exempel på övergrepp från den kurdiska PYD-administrationens sida. Jag har inte översatt ordagrant, utan sammanfattat budskapet:

1.  Lagen om ”administrering” av egendomar till dem som flytt kriget, måste återkallas på grund av att den

a)      strider både mot mänskliga rättigheter och individens rätt till ägande

b)      framställer utvandrarna som landsförrädare

c)      den tilltänkta kommissionen som ska värdera egendomarna är inget annat än ett sätt att konfiskera                  andras egendom

d)      är ett alvarligt hot mot de kristnas demografi i Gozarto och ett sätt att konfiskera de kristnas            jordbruksareal som idag uppgår till 35 % av områdets marker. Den skrämmer iväg dem som vill återvända hem när det blir fred i landet

e)      Förbudet för de kristna att sälja sin egendom eller ge fullmakt åt sina anhöriga ökar risken för att de inte längre återvänder hem.

2.  Lagen om nya (kurdiska) tillstånd, avgifter och skatter är oacceptabel, eftersom befintliga tillstånd från den syriska staten måste gälla. Medborgarna får inte pådyvlas nya skatter som de inte klarar av.

3.  Lagen om tvångsrekrytering till militärtjänst utgör ett dubbelt tvång för medborgarna, som måste rekryteras av två olika militärmakter (den syriska och kurdiska).

4.  Inblandning i kyrkornas privata skolors angelägenheter är oacceptabel och ett hinder i våra barns utbildning.

Uttalandet är undertecknat av följande organisationer och samfund:

Syrisk-ortodoxa kyrkan, Kaldeiska kyrkan i Qameshly, Syrisk-katolska kyrkan, Assyriska demokratiska organisationen (ADO), Kristna civila samlingen, Centret för uthålliga kristna i Syrien, Armeniska ortodoxa kyrkan, Österns assyriska kyrka, Nationella evangeliska kyrkan, Fria arameiska partiet, Ungdomssamlingen moder Syrien, Armeniska biskopsstiftet i Jazira och Eufrat, Österns gamla assyriska kyrka, Syrisk-ortodoxa styrelsen för invånarfred, Styrelsen för assyriska bönder, Ungdomsorganisationen för nationellt samförstånd.

Mer om uttalandet och kurdiska övergrepp finns på Assyria TV, bl a här och här.


För dig som inte känner till bakgrunden till nya kurdiska påbud i Gozarto, kan jag kort summera den. Den 15 september utfärdade det kurdiska självstyrets parlament en lag för att konfiskera all egendom som assyrier och andra utvandrare lämnar efter sig. Kurderna själva kallar det inte konfiskation, utan talar om att förvalta egendomen tills ägaren kommer tillbaka. Men det är ren lögn. Det handlar om samma metoder som turknationalisterna använde 1942 när de pålade de kristna extremt höga skatter, Varlık Vergisi, vilket ledde till att ekonomin i en handvändning övergick från kristna minoriteter till staten och dess muslimska hantlangare. Kurdiska PYD erkänner i lagtexten att de flesta drabbade är assyrier och säger sig vilja ”förvalta” både fast och lös egendom för den som har varit borta längre än ett år. Det gäller hus, lägenhet, fordon, affärsrörelse, fabrik, tomt- och åkermark. Alltså rubbet. En kommitté har tillsats för att värdera egendomarna, men har inte kommit igång ännu.

När det gäller PYD:s direktiv för skolorna är både statliga och privata skolor ålagda att undervisa kurdiska elever de nytryckta läromedlen på kurdiska, medan de assyriska och arabiska barnen måste läsa vissa ämnen på kurdiska, t ex samhällskunskap och kurdisk historia, samt huvuddragen i yezidism och kristendom vid sidan om islamkunskap. De får också läsa sitt hemspråk. Om direktivet lyckas är det en tidsfråga innan all undervisning måste ske på kurdiska. Sådana krav har riktats mot assyriska skolor i norra Irak också.

Den assyriske aktivisten Dr Nicholas al-Jeloo skrev nyligen en indignerad kommentar på sin FB-sida om det kurdiska tvånget:

While Chaldean prelates are busy trying to create a "nation" from lies, and divide our already weak ethnic group, the Kurds in Syria are forcing our children to learn Kurdish "history" in Kurdish. Who would have thought that this would be happening in the cradle of Assyrianism - Qamishli itself, the birthplace of the oldest surviving Assyrian political organization. They are making our children learn their history (what damn history?) on our own lands - just because we are now a minority! When I was in Syria in 2009 and 2010, I was taken aback by certain leaders of the Assyrian Democratic Organisation (ADO), who were lamenting the fact that, while Assyrians were allowed to teach Syriac in their private schools, the children of their Kurdish neighbours were not allowed to learn their own language. That's how much the ADO cared about freedom and democracy, and it even joined the Syrian Opposition in order to bring that about. Too bad, their lovey-dovey view of the world backfired on them, and now their own children are being forced to learn their neighbours' language against their will.  

Det betyder:

”Medan kaldeiska prelater är upptagna med att försöka skapa en "nation" av lögner och dela vår redan svaga folkgrupp, tvingar kurderna i Syrien våra barn att lära sig kurdisk "historia" på kurdiska. Vem skulle ha trott att detta skulle hända i assyrianismens vagga – självaste Qamishli, födelseplatsen för assyriernas äldsta politiska organisation. De ser till att våra barn lär sig deras historia (vilken förbaskad historia?) på vår egen mark - bara för att vi nu är en minoritet! När jag var i Syrien under 2009 och 2010, blev jag förbluffad av vissa ledare för Assyriska demokratiska organisationen (ADO), som beklagade det faktum att medan assyrierna fick undervisa assyriska i sina privata skolor, fick deras kurdiska grannars barn inte lära sig sitt eget språk. Så mycket brydde sig ADO om frihet och demokrati och anslöt sig därefter till den syriska oppositionen i syfte att åstadkomma detta. Synd, för deras romantiska bild av världen har slagit tillbaka på dem. Och nu tvingas deras egna barn lära sig sina grannars språk mot sin vilja.”

Mer om den nya kurdiska läroplanen finns på webbsidan raseef22 på arabiska eller på AINA på engelska. Det som Al-Jeloo syftar på när han kritiserar kaldeiska prelater är att patriark Sako och några biskopar nyligen har uppmuntrat bildandet av ett kaldeiskt förbund i Frankrike och skapat stora rubriker när de påstår att de katolska kaldéerna utgör en egen nation.

Det kurdiska projektet att skapa egna autonomier och så småningom en egen stat genomförs för fullt, medan olika assyriska företrädare går sina egna vägar och skapar mer splittring inom folkgruppen. Många assyriska bedömare är övertygade om att dessa går Barzanis och andra kurdiska makthavares ärenden för att försvaga assyrierna, eftersom kurdiska statsbildningar är tänkta att bildas på ockuperad assyrisk mark. När det gäller Syrien har PYD visat en oblyg ambition att agera som en kopia av Baath eller Ungturkarna i sitt chauvinistiska tillvägagångssätt. 

När tanken påverkar den fysiska världen

Kategori: Allmänt

En hyllning till min avlidne far, Circis Haninke, och hans förlorade kunskap i astrologi. T h ett stycke ur hans bok där han kunde förutse människors framtid. Binära tal, ettor och nollor, står för olika planeter i solsystemet. Artikeln är publicerad i min bok Obekväm sanning (2011) och är här uppdaterad.

Inspirationen till den här artikeln fick jag när jag läste den amerikanske författaren Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Brown blev en av världens mest lästa författare med boken Da Vinci Koden. I Den förlorade symbolen söker han efter förlorad kunskap om universums hemligheter i de gamla kulturerna. Han vill visa att människans tankar kan stråla energi som påverkar saker och ting utanför kroppen och till och med förändra den fysiska världen. Denna studie går under namnet noetik, enligt Brown. När jag läste om denna teori kom jag osökt att tänka på den skadliga energi som utstrålar från det som vi kallar onda ögat, men också på de assyriska astrologer som kan sia om framtiden genom att använda urgammal kunskap. Min egen pappa var en duktig astrolog som både kunde läsa framtiden och skapa synvilla hos betraktaren, enligt flera trovärdiga vittnesmål.

Dan Brown försöker alltså visa på okända krafter i människans tankeförmåga som kan påverka den fysiska världen. Beroende på om man utstrålar positiv eller negativ energi i sina tankar kan till exempel materia, som håller på att förvandlas från flytande till fast form, bilda symmetriska eller kaotiska kristaller - allt beroende på tankens förmåga hos den som har riktat sin energi mot materian.

I gammal svensk folktro finns redan ett utryck som har sin grund i att använda tankens positiva kraft. Man brukar säga; jag ska skänka honom en tanke. När man i religiösa sammanhang använder många tankar för ett och samma ändamål, utgår man från samma resonemang, d v s att många skänkta tankar för en god sak kan verka som en samlad positiv energi. Vi talar alltså om energi som en produkt av tanken och inte bara om religiös tro. Många religioner både tror på denna form av energi och använder den i sina förböner, till exempel för att hjälpa medmänniskor i nöd. För ateister och naturvetare låter dock det hela som ockult mysticism.

Att uråldrig kunskap om skapelsen och universums hemligheter betraktas som ockult, kan tillskrivas först den kristna kyrkan och därefter naturvetenskapen. Den senare har i århundraden betraktat tillvaron endast ur dess materiella sida och förkastat allt som inte går att bevisa med fysikens lagar. Men nu verkar det som om ett uppvaknande i västvärlden håller på att ske, att döma av författare som Dan Brown som söker ge svar på frågan om antimateria (i boken Änglar och demoner) och tankens förmåga, med utgångspunkt i alla stora världsreligioner och historiens framstående tänkare som talar om en dold kraft hos människan.

Den amerikanske succéförfattaren Dan Brown

Brown menar att det finns ett universellt medvetande som vi definierar som Gud. Men gudomligheten är inneboende i människans egen hjärna och dess övernaturliga krafter kan frigöras genom träning, resonerar han genom sina karaktärer i Den förlorade symbolen. Och nu lär även vetenskapliga tester ha inletts om detta, skriver Brown till exempel i kapitel 15:

”Experiment vid anläggningar som Institutet för noetikstudier (IONS) i Kalifornien och Princeton Engineering Anomalies Research Lab (PEAR) hade kategoriskt bevisat att den mänskliga tanken, om den koncentrerades på rätt sätt, kunde påverka och förändra fysisk massa. Experimenten var inga trollkonster med skedar som böjdes, utan noga kontrollerade studier som alla gav samma förbluffande resultat: våra tankar samspelar faktiskt med den fysiska världen, vare sig vi är medvetna om det eller inte, och orsakar förändringar ända ner på subatomär nivå. Andens seger över materien”.

Onda ögat är något som de flesta av oss idag viftar bort som vidskepelse. Men om man väger alla förstahands vittnesmål om dess verkan kan de omöjligt avfärdas som nonsens. Jag kan till exempel berätta om en kurdisk man i min egen hemby Anhel i Turabdin som var fruktad för sitt onda öga. Han hette Sleiman-e Bero och byborna berättar att han mycket väl kunde döda såväl människor som djur när han fixerade blicken på någon och lät sin avundsjuka få fritt utlopp. Det mest troliga är att han då sände skadlig energi som påverkade mottagaren så negativt att mottagaren blev dödligt sjuk. 

Detta var för 50-60 år sedan och mannen är sedan länge död. Men folks rädsla för sådana som Sleiman-e Bero är fortfarande stor när man talar om onda ögat. Anhöriga till två offer berättar till exempel hur han, vid två olika tillfällen, fällde några avundsjuka kommentarer om männens klädsel och gångstil och båda föll i feber och dog ett par dagar senare. Den ene var Iskender Ego och den andre var Lahdo Abdalla. Båda var dessförinnan vid god hälsa. Lahdo var drygt 20 år gammal och Iskender var vid 30-årsåldern när de dog.

Några år tidigare hade Sleiman-e Bero också fällt en kommentar om min egen moster Nure[1], som var nygift med Iskender Egos bror Eliyo. Nure var bara 14-15 år gammal och var på väg hem från fältet med nyskördat vete på hästryggen, när hon passerade det muslimska kvarteret i Anhel. Sleiman-e Bero satt i skuggan till ett litet oansenligt hus, som tjänade som moské, och såg hur den unga flickan var tvungen att springa för att hinna i kapp hästen. Han tyckte synd om henne och befarade att hon skulle sätta hjärtat i halsgropen av all stress. Vårt eget assyriska uttryck för det är att levern kan ramla ner från bröstkorgen. På kvällen berättade Nure vad Sleiman-e Bero hade sagt. Iskender blev orolig och bad till Gud att det onda ögat skulle träffa hästen och inte den unga flickan Nure. På morgonen låg hästen livlös i stallet.

Vittnen som var med berättar också att Sleiman-e Bero en gång var en av gästerna i en begravningsceremoni i grannbyn Karshaf. Både han och de andra assyriska Anhelborna satt på det platta hustak där den dödes anhöriga tog emot allmänhetens kondoleanser. Plötsligt såg han en stor bock uppe på ett hustak mittemot som åt sitt foder. Det var ett husdjur som fodrades hemma för vinterslakt. Bocken såg pigg och frisk ut, men Sleiman-e Bero sade till sitt följe på assyriska så att de andra kurderna inte skulle förstå: Vad tycker ni, killar? Jag kan se till att ni äter av det där djurets kött snart. De bad de honom att visa prov på sin förmåga.

Då riktade han sin skarpa blick mot bocken och började mumla för sig om vilket storslaget djur det där var. Den kunde lika gärna vara en häst och inte en enkel bock, så fin som den var, sade han. Det gick bara någon minut och bocken ramlade ner framstupa från taket och ner på gården. Den fick slaktas med en gång.

Vid ett annat tillfälle slog Sleiman-e Bero vad med några andra män som hade samlats på en veranda, varifrån de kunde se en man plöja sin åker med två oxar. Sleiman-e Bero sade att han kunde fälla de båda oxarna. Därefter riktade han skarpt sin blick mot bondens oxar och stirrade en lång stund. Plötsligt föll den ena tjuren livlös till marken medan den andra krossade oket som höll hans nacke och flydde iväg. Den återfanns aldrig. Ägaren fick aldrig reda på orsaken. 

Nyligen berättade jag om dessa händelser och nämnde den här artikeln för en kvinnlig bekant. Hon tror inte på onda ögat, men kom plötsligt ihåg en egen erfarenhet och började berätta för mig:

– Jag var en ung flicka i 15-årsåldern och brukade ofta reta mig på en guldtand hos en kvinna i släkten. Jag tyckte att kvinnan var mycket vacker, men den där tanden såg hemsk ut i hennes mun, tyckte jag. En gång satt jag mittemot kvinnan, medan de vuxna kvinnorna pratade och drack sitt turkiska kaffe. Jag satt tyst och bara stirrade på guldtanden. Jag kunde inte slita min blick ifrån den. Så plötsligt och helt utan orsak lossnade guldskalet från tanden och hamnade i kvinnas handflata. När jag i efterhand berättade för min mamma trodde hon inte alls på ett eventuellt samband och sade att det måste ha varit slumpen. 

Det här är alltså sanna berättelser av personer som har varit vittnen. Det råder ingen tvekan om att personer som Sleiman-e Bero har en förmåga att skicka dödligt negativ energi genom sin blick. Om tanken besitter en förmåga att förändra den fysiska världen, är det bara naturligt att ögat blir dess fönster mot omvärlden. Och då handlar det om onda ögat när det handlar om skadlig energi.

En annan intressant företeelse som naturvetenskapen länge betraktat som hokus pokus är assyriernas och många andra folks tro på astrologin. Min egen pappa var en erkänt duktig astrolog som kunde sia om framtiden för många människor som hade bett honom läsa deras öde. Han var inget medium med någon medfödd förmåga. Han hade lärt sig hur man använde gamla formler som gav honom insyn i en värld bortom den som kan uppfattas med våra sinnen. Jag har inte fått förmånen att få lära känna honom, för han sköts ihjäl när jag var några månader gammal. Men av min mors och andras vittnesmål att döma, var det inte fråga om hokus pokus han ägnade sig åt. Han hade genom sin speciella bok tillgång till en avancerad kunskap som i stort är förlorad i västvärlden idag.

Min mamma berättar om flera fall av hans siande av framtiden som senare visade sig stämma. Han sade till exempel åt en man i byn Gremira som hette Gawro att han en dag skulle lämna sin hustru för en annan kvinna. En sådan sak är idag vardagsmat men på den tiden, i slutet av 1950-talet, var det ett oerhört stort brott inom det assyriska kollektivet. Gawro blev rasande så till den grad över denna ”anklagelse” att han hotade anmäla min far till myndigheterna för olovlig verksamhet. Det gjorde att pappa, mamma och en dotter på sex månader fick ge sig iväg till grannbyn Sedari högt uppe på Izloberget redan samma natt. Det var kolsvart och mycket besvärlig terräng men de kom i alla fall undan helskinnade, berättar mamma. Vad hände sedan med Gawro? Precis som pappa hade förutspått lämnade han sin familj och tog en annan kvinna och bannlystes av kyrkan för resten av sitt liv. När den här artikelns innehåll blev känt för en av Gawros söner i Sverige, berättade han för mig att pappa också hade förvarnat Gawro om två kritiska tillfällen i livet som han borde vara uppmärksam på. Det ena skulle inträffa vid 35-årsåldern och det andra vid 50. Om han överlevde dessa faror skulle han komma att leva ett långt liv. Sonen säger att Gawro trampade på en mina på gränsen till Syrien när han var 35 år, men att han kastade sig åt sidan och klarade sig helskinnad. Men när han var 50 år gammal drabbades han av cancer och dog.

Den som spår andras framtid kan naturligtvis inte låta bli att kolla sitt eget framtida öde, vilket pappa också gjorde. Eftersom hela kunskapen är starkt sammanbunden med stjärnhimlens rörelser och olika planeters position, brukar man säga att människan kan utsättas för dödliga risker vid vissa speciella tillfällen. Men det går att vara på sin vakt och undvika farorna, enligt folktron.

Min pappa berättade för sina närmaste, bara veckor innan han blev skjuten, att den närmaste tiden var mycket kritisk för honom. Han riskerade att dödas av en gevärskula. Men han tröstade sig genast med att konstatera att det inte fanns några riktiga gevär i hembyn Anhel. Det som fanns var mestadels hagelgevär för jaktändamål. Han berättade också för mamma att han skulle leva ett långt liv, om han skulle överleva denna kritiska period.

Bara några dagar före sin död var han gäst i den yezidiska grannby Diwanke. När pappa skulle hem vågade han inte gå ensam, utan fick eskort av ett par beväpnade yezidier ända fram till vår dörr. Men hans försiktighet hjälpte inte. Han sköts på Kristi himmelsfärdsdag den 25 maj 1960 och dog på sjukhuset i Mardin dagen därpå när en militärkupp gjorde att all vårdpersonal jagades iväg av soldater. Hans öppna sår kunde inte sys ihop i tid och han förblödde.

Adnan Menderes, turkisk premiärminsiter
som avsattes 1960 och hängdes

50 år senare, den 27 maj 2010, hölls en minnesceremoni av barnen till dåvarande turkiske premiärministern Adnan Menderes, som mindes att deras pappa hade hängts av militärjuntan. Själva hängningen ägde rum först i september året därpå, d v s 1961, men kuppen som avsatte honom ägde rum samma dag som min far avled. När jag läste nyheten i turkiska webb-tidningar blev jag starkt tagen av min egen pappas tragiska öde, som bara fick leva i 27 år, trots att han som duktig astrolog visste på vilket sätt han skulle komma att dö – av en gevärskula.

En nära släkting till oss, som hamnade under ett tåg i Stockholm på 1990-talet, brukade också berätta att min pappa hade läst hans framtida öde och sagt att han skulle dö av järn. Det blev en våldsam död genom en järnväg och ett tåg i full fart som mosade honom i bitar.

Det fanns också andra duktiga siare i min hemby och övriga Turabdin. Alla hade samma verktyg, en bok där avancerade formler används på ett speciellt sätt för att berätta om människornas framtida öde. En av dem var Djedjo dbe Qudjur vars barn och barnbarn nu bor i Sverige. Hans bok[2] finns kvar men det är tveksamt om barnbarnen behärskar tekniken att använda koderna i boken i rätt ordning.  

Min pappas bok har försvunnit spårlöst efter hans död. Men nyligen fick jag tag på en mindre version av boken, ett litet inbundet häfte skrivet på assyriska och arabiska (garshuni) med hans egen vackra handstil. Jag kan läsa dess innehåll utan problem men saknar anvisningar om hur formlerna och koderna ska användas på rätt sätt. Jag har dock upptäckt en intressant detalj i det här lilla häftet; binära tal, alltså ettor och nollor som hela vår datoriserade tillvaro bygger på, finns tydligt angivna som symboler för olika planeter i vårt solsystem. Nollorna anges som prickar, eftersom det är arabiska tecknet för noll. Jag har scannat av några sidor och lämnat dem till författarna till boken Assurs folk, som ännu inte är utgiven.

När det gäller assyriernas tro, är den allmänna meningen bland oss att själen lämnar kroppen vid döden, men att den sedan lever ett immaterialiserat liv, d v s går in i en helt annan dimension som vi levande inte kan uppfatta med våra sinnen. Även i kyrkan får vi höra en grundfilosofi om skapelsen som den moderna naturvetenskapen förkastar. Jag tänker på det varje gång som jag deltar i en begravning när man läser ur Paulus första Korintierbrev om olika livsformer. Det finns olika sorters liv och förekommer i olika skepnader, säger aposteln och talar om en fysisk kropp och en andlig:

Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. (Kor 1:15, 40).

Den uråldriga kunskapen visar att de gamla kulturerna visste mycket mer än vad vi tror om dem. Krishna talade i Bhagavadgita om den dualistiska världen för att beskriva det som vår moderna forskning betecknar som polaritet, alltså balansen mellan positivt och negativt på subatomär nivå, enligt Dan Brown. Likaså när vi talar om socialismens grundfundament, den dialektiska materialismen, knyter vi bara an till gamla kulturers syn på naturens motsatta krafter, vilket innebär att allting har sin motsatta sida, svart och vitt, ont och gott, Ying och Yang.

Men Krishna visste inget om teoretisk fysik, som till exempel supersträngteorin och multidimensionella kosmologiska modeller, invänder en av huvudkaraktärerna, Katherine, i Dan Browns bok Den förlorade symbolen. Nej, det stämmer, säger hennes bror Peter och plockar fram en gammal bok från sin bokhylla med titeln Den fullständiga Zohar:

En 1200-talsöversättning från medeltida arameiska//…. //Översättningen var gammal och mycket svårläst, men till hennes stora häpnad visade sig texten och ritningarna skissa precis samma universum som den moderna supersträngteorin hade lagt fram – ett tiodimensionellt universum av genljudande strängar. Då hon fortsatte läsa flämtade hon plötsligt till och ryggade tillbaka. ’Herregud, här står till och med beskrivet hur sex av dimensionerna är sammanflätade och fungerar som en!’// ….//Även om Katherine aldrig hade läst Zohar visste hon att den låg till grund för tidig judisk mystik och att texten en gång i tiden ansetts besitta så stor kraft att endast de mest lärda rabbinerna fick läsa den”. 

Den assyriske filosofen och
vetenskapsmannen Bar Ebroyo

Så långt Dan Brown. Hur mycket som är fakta och hur mycket som är fiktion, vet jag inte. Men det är känt att till exempel våra gamla assyriska böcker döljer en rikedom som är värd att undersöka. Den bok som det talas om från 1200-talet skulle mycket väl kunna vara ett verk av vår världsberömde maferyono Yuhanon Bar ‘Ebroyo (1226-1286), mest känd under namnet Barhebréus. Trots sitt namn hade han inget hebreiskt ursprung. Han föddes av assyriska föräldrar i en by utanför den anrika assyriska staden Malatya i dagens Turkiet. Han hade vid vuxen ålder fått djupa kunskaper i bland annat  astronomi och astrologi. Legenden säger att han kunde förutse alla viktiga händelser i sitt eget liv, som när han skulle vigas till munk, biskop och maferyono. Detta genom att iaktta stjärnhimlens återkommande positioner. Det sägs att han förutsåg till och med sin egen död år 1286, då samma gruppering av vissa planeter skulle upprepas.

Min far köpte en gång en bok som sades vara ett verk av Bar ‘Ebroyo och som innehöll avancerade matematiska och astronomiska formler. Den hade hittats inne i den gamla stadsmuren till Amid (Diyarbakir). Men den var skriven på arabiska som han inte behärskade så bra. I hopp om att få anvisningar om hur man använde boken vände han sig till den muslimske shejken Latif i grannbyn Daline. Latif ville dock själv lägga beslag på en sådan dyrgrip så fort han förstod dess innehåll. Pappa sade förstås nej, men lite senare började Latif mumla något över en cigarett som han rullade och överräckte åt pappa. Efter några bloss blev pappa hypnotiserad och lämnade ifrån sig sin ovärderliga bok frivilligt.

När hypnosen hade släpp, krävde han sin bok tillbaka, men shejken förnekade all kännedom om den. Han försökte komma åt den vid ett återbesök i maskerad dräkt, men misslyckades. Han hade virat en stor schal runt huvudet så att bara ögonen syntes, men shejkens fru kände genast igen hans vackra ögon och han blev tvungen att ta av sig sin maskering. Några månader senare sköts han ihjäl. Boken lär fortfarande vara i familjen shejk Latifs ägo och hans barn tros använda den för någon form av magi. 

Om vi återgår till tron på en själ som lever i en annan dimension när den har lämnat vår förgängliga kropp, kan vi kanske ta hjälp av tekniken en vacker dag. Mänskligheten har bara under de senaste fem åren gjort större tekniska framsteg än under de senaste 5000 åren, säger Dan Browns karaktär Katherine. Eftersom den tekniska utvecklingen går så rasande fort nu när mycket är uppfunnet, är det därför inte omöjligt att det kommer en dag när människorna har en liten manick, till exempel inbyggd i mobilen, som skulle kunna göra det möjligt att se anden eller själen som en projektion i någon form. Vilken svindlande tanke! 

Den tekniska utvecklingen kommer inte att hejdas om inte mänskligheten spränger sin civilisation i luften med något domedagsvapen. Idag kan våra superdatorer i superacceleratorn LHC i schweiziska Cern bevisa förekomsten av antimateria. Till slut får vi kanske veta hur antimaterian samspelar med materian, även om det finns mindre av antimateria i universum, enligt fysikerna. Anden är kanske förknippad med antimateria och kan en dag bli lika naturlig del av livet som kroppen är – även för naturvetenskapen.


Artikeln är skriven första gången i januari 2011, uppdaterad augusti 2015.

[1] Moster Nure dog i Upplands Väsby utanför Stockholm sommaren 2008 och lämnade efter sig maken Eliyo som dog 2014, hundra år gammal.

[2] Sannolikt är det samma bok som en av mina släktingar, munken Sawme, hade i sin ägo i början av 1900-talet. Han kunde förutsäga både flyget och bilen. Denna värdefulla bok hamnade sedan hos prästen Malke, far till Gawriye Gündüz, och därefter hos farbror Djedjo dbe Qudjur, har en insatt släkting berättat för mig.

Ethnic cleansing in the shade of ISIS

Kategori: Allmänt

 Part of the joint letter of three Assyrian bishops, signed August 17, 2015

It is no secret that certain interests in the Middle East are using the fight against ISIS as a cover to pursue their political agenda. The most famous example is Kurdish parties engaged in etnic cleansing of the Assyrians, undermining their national rights, while boasting that they protect the Assyrians against ISIS. Assyrian church leaders recently signed a joint letter in support of the Kurdish president Masoud Barzani, where the combat against ISIS is put as a reason to the choice of the bishops. 

Sunday, August 16, 2015 Masoud Barzani, urged the Kurdish parliament in northern Iraq to extend his presidency. The day after, three Assyrian bishops in northern Iraq wrote a joint letter to the Kurdish politicians, where they express their support for Masoud Barzani in this matter. Because the current constitution does not regulate the President's mandate in detail, the issue has created great debate among Kurds within Kurdish Regional Government (KRG). Many are tired of Barzani's corrupt and autocratic party KDP, which dominates both the economic and political system in the KRG. It is said that the KDP is the world's richest political party. Thus, both Kurds and other residents who do not benefit from the Barzani-rule wishe to see a change.

Ethnic minorities are also trying to get their rights in the new draft constitution that is being processed, but the Kurdish members of the constitutional committee are delaying the issue. This got the Assyrian member Mona Yaqo recently to boycott the committee’s further sessions. She protests against the Kurdish representative’s arrogance and their refusal to include the rights of ethnic minorities and their real names in the new constitution. For exemple the Assyrians are called "The Christians of Kurdistan". Mona Yaqo is an expert on constitution and appointed by the Assyrian members of the KRG parliament as their representative. Even Yazidi and Turkomen members of the Committee supports her boycott.

Slavery mentality

As for the Assyrian church leaders, they act the same way their predecessors have done for centuries. My new book The heirs of Patriarch Shaker has this slavery mentality as a supreme theme. The book lines up examples of how our church leaders have surrendered to the power and thereby damaged the ethnic Assyrian identity. The three bishops who have now signed the joint letter in support of Masoud Barzani, represent three Assyrian churches in northern Iraq; Mosul, Kerkuk and Arbil. They are Boutros Mushe (Syrian Catholic Church), Matte Bashar Warda (Chaldean Church) and Dawoud Matte Sharaf (Syrian Orthodox Church). They make themselves willingly to spokesmen for "the Christians in Kurdistan" and argue that Barzani and his peshmerga are the only ones who are safeguarding the Christians against the Islamic State, ISIS, according to an article by the Kurdish media company Rudaw, entitled Kurdistan Christians Call For Extending Masoud Barzani's presidency, quoting the Arabic original of the letter: 

We, as Christians, believe in the supremacy of the law and serve the community and the country. Through past experiences, it has become clear for us that President Barzani is a leading factor behind the Kurdistan region's peace and stability. Therefore, we as the representatives of Kurdistan’s Christians, including all elements, express our support for extending the Barzani presidency term. Because, at this time, the Kurdistan region is going through a stage of hardship and is in a fight against ISIS. In this observation, again we see the decisive role of Barzani in leading the Peshmerga against ISIS. With Barzani remaining in power, he will restore our lands and rights from ISIS," read the statement. The statement also called for Christians and other religious minorities to be included in the constitutional drafting committee. The Kurdistan Parliament is currently reviewing a draft of a regional constitution that will be put to referendum after it is ratified, "writes Rudaw which is a media empire with close relationship to Barzani.

The claim that peshmerga would have protected the Assyrians in the Nineveh Plains or the Yazidis of Mount Sinjar, however, is far from the truth. In fact peshmerga got orders to retreat in the middle of the night and left the residents of these areas completely defenseless when ISIS attacked the area in early August 2014. In the case of Yazidis peshmerga also gathered the villager’s light weapons and gave them empty promises of new and more modern weapons. But that same night, August 3rd, ISIS attacked the Yazidi communities and the disaster was a fact. 

Ethnic cleansing via IS

Analysts suspect that Barzani agreed to ISIS’ attacks both on Mosul, the Nineveh Plains and Sinjar. Around 200 000 Assyrians left the Nineveh Plains head over heels and fled to the nearby Kurdish-controlled towns Nohadra (Duhok) and Arbil. Since then, several emigrated to various Western countries because they no longer see any future in their own homeland Assyria. Barzani is thus accused to have facilitated ISIS to ethnic cleansing of both the Nineveh Plains and Sinjar, which geographically belong to the province of Ninewa, but which the Kurds claim belongs to them. 

Recently, both President Masoud Barzani and his nephew, Prime Minister Nechirvan Barzani said that they are going to cut Sinjar from Ninewa province and make it part of the KRG. They would of course do the same with the Nineveh Plains if they get their way. Recently one of their Assyrian puppets, Fahmi Mansur, chairman of the so-called People's Council, namely Chaldean Syriac Assyrian Popular Council, came to Sweden to seek support for "an autonomous province of the Chaldean, Syriac and Assyrian groups in Iraq”, according to the Swedish newspaper Jönköpings-Posten. The newspaper quoted both Mansur and the Social Democrat MP Thomas Strand who wants to push the issue into the Swedish Parliament. Since substance is more important than the messenger, we as Assyrians must appreciate Swedish politicians' involvement. But we should not forget that if Barzani will decide, the Nineveh Plains will be a province incorporated into the KRG. And then there is a great danger the rights of Assyrians and other ethnic minorities will be undermined.

The status of the Nineveh Plains 

The status of the Nineveh Plains is not settled yet. In January 2014 the former Baghdad government, led by Nouri al-Maliki, decided to make the Nineveh Plains to an own province. But the decision has never been put into practice, since a new government took power, after al-Maliki was forced to retire. Voices are now raised again requesting that Iraq's minorities to obtain an internationally protected region, because the Iraqi government is not able to protect its nationals or its territory. The latest debater who has suggested this is Dr. Mordechai Kedar in an article in entitled How to Ensure the Future of Iraq's Minority Groups. He proposes to form a political entity, or an area in northern Iraq, perhaps under the name of Mesopotamia, where all minorities can move. This area must be protected by an international force, Kedar adds.

 Barzani's scheming

The Barzani administration has, especially after the fall of Saddam, successfully intrigued among Assyrian organizations and churches to tie them to himself. The so-called People's Council is a Barzani-friendly organization, created with his efforts as a counterweight to more independent Assyrian political organizations. In the case of Assyrian churches, Barzani is even more successful, not least through the total support of Chaldean Patriarch Luis Sako. Patriarch Sako, who has moved his residence from Baghdad to Arbil, makes no secret of his anti-Assyrian position, pitching Barzani's propaganda regarding the Assyrian people’s name and its future geographical affiliation. 

solicity of power 

The Assyrian church leaders who recently wrote a joint letter in support of Barzani, know vey well that their letter will not have any decisive effect on local Kurdish politicians. But the bishops are following an old tradition to ingratiate themselves with the powerful Barzani and to ensure his support of their own parish. They forget, however, that thereby damaging their people's national and ethnic rights when benevolently accept being called "the Christians in Kurdistan". The next step is that they will be called "Kurdish Christians", but these bishops and their superiors does not seem to care about the consequences as long as they can take advantage by their own person or their congregation from the "benevolence" of the government. So this is a well-known pattern that we have lived with for a long time. In my new book about the clergy's actions, I have, for example, written the following about similar letter that  was written by Assyrian church leader during early 1930s, when Iraq was a new, independent state. Here is an excerpt:

Patriarch Barsom probably have not felt any greater sympathy with the victims of the Simele massacre, because they belonged to the Nestorian Church. Another document indicates even more clearly how he acted towards Iraq's ruler. On September 14, 1933, six days after his old friend King Faisal had died and just one month after the Simele massacre, the patriarch sent a letter to the monk Yeshu Samuel at St. Mark’s Monastery in Jerusalem, where he requires two entire pages in the magazine Ḥekhemtho be devoted to the late King Faisals life, ending with the biography of the king. The patriarchal secretary Iskender, who writes in Arabic, further commands editor Yeshu to publish the telegram "His Holiness [the Patriarch] sent to King Ghazi in which he regrets the grief after the passing away of his father” Faisal. Furthermore, Iskender says on behalf of the patriarch Barsom, the biography of Faisal must contain a statement that the king was merciful and a great friend of the Christians.

What an irony that King Faisal would have been a friend of the Christians, as he had recently ordered a mass murder of about 3,000 defenseless women, children and old people in Simele and surrounding villages. They were all Christian Assyrians. 

Church leader's telegram to King Faisal

Other documents from British and American archives from the time shortly after the Simele massacre, show that Assyrian church leaders in Iraq sent a telegram to King Faisal to thank him for the peace of the country had been restored.

The British document was written by the British Consul R. G. Monypenny to the British representative at the Vatican George Ogilvie-Forbes. He reports on the situation in Mosul after the Simele massacre and adds:

“I am further informed that the Chaldean Patriarch Emanuel and the Jacobite Bishop Mar Athanaseus [Tuma Qasir] have signed a telegram addressed to His Majesty King Feisal thanking His Majesty and the army, and stating that the country is now quite peaceful. I gather they were afraid to refuse to sign the telegram, which was drafted for them by the Iraqi authorities”.

The US ambassador in Iraq, Paul Knabenshue, sent several telegrams to Washington on September 1933 about the Simele massacre, in which he describes how the Arabs had celebrated the "victory over the Assyrians" through parades in the streets of Baghdad. He also mentions a third priest who had sent a congratulatory telegram to King Faisal. The priest was Audisho from Alqushand claimed to be the spokesman for the Chaldean monasteries. All three telegrams were identical. Ambassador Knabenshue writes that the Pope's nuncio was horrified by the massacre of Assyrians in Simele and wanted to send a telegram to the Vatican but was prevented by the Iraqi postal officials in Baghdad. "But the message had reached any way," Knabenshue writes in his report to Washington, according to Sargon Donabed’s PhD in 2010.

That these church leaders were afraid after the barbaric mass murder in Simele, was no exaggeration of the British consul. It could also affect their congregations. But we should not forget that these two, i.e Chaldeans and Syrian Orthodox, belonged to rival sister churches. This means that the Chaldean Patriarch may well have been pleased that the "rebel" Nestorian Assyrians were expelled and their women and children murdered. The same applies to the Syrian Orthodox Bishop of Mosul Tuma Qassir, which likely had been instructed by the Patriarch Afrem Barsom to show loyalty to the Iraqi regime.

Now, almost a century later, history is repeating itself. Our religious leaders act the same way and with the same mentality. Their personal gain and self-interest of their parish have higher priority than the supreme national interest. And they can continue so, because we lack a control system to hold them accountable.


You can read here how the issue of reelecting Barzani was postponed due to the boycott of KDP MPs to the session of KRG parliament.

Etnisk rensning i skuggan av IS

Kategori: Allmänt

 Brev av tre assyriska biskopar den 17 augusti 2015 till stöd frör Barzani


Det är ingen hemlighet att vissa aktörer i Mellanöstern använder kampen mot IS som en täckmantel för att genomföra sin politiska agenda. Det mest kända exemplet är hur kurdiska partier bedriver etnisk rensning mot assyrierna och undergräver deras nationella rättigheter, medan de inför omvärlden skryter om att de skyddar assyrierna mot IS. Assyriska kyrkoledare undertecknade nyligen ett gemensamt brev till stöd för Masoud Barzani där just kampen mot IS lyfts fram. 

Söndagen den 16 augusti 2015 uppmanade Masoud Barzani det kurdiska parlamentet att förlänga hans presidentperiod. Dagen efter Barzanis uppmaning skrev tre assyriska biskopar i norra Irak ett gemensamt brev till de kurdiska politikerna, där de utrycker sitt stöd för Masoud Barzanis önskemål. Eftersom nuvarande konstitution inte reglerar presidentens mandatperiod i detalj, har frågan skapat stora diskussioner bland kurderna i norra Irak. Många är trötta på att Barzanis korrumperade och maktfullkomliga parti KDP dominerar både det ekonomiska och politiska systemet inom KRG. Det sägs att KDP är världens rikaste politiska parti. Både kurder och övriga invånare som inte drar nytta av Barzani-styret vill därför se en ändring.

Etniska minoriteter å sin sida försöker få in sina rättigheter i förslaget till ny konstitution som är under bearbetning, men de kurdiska ledamöterna i grundlagskommittén förhalar frågan. Därför beslöt den assyriska ledamoten Mona Yaqo nyligen att bojkotta kommitténs fortsatta möten. Hon gör det i protest mot att de kurdiska företrädarna agerar arrogant och vägrar skriva in minoriteternas etniska rättigheter och deras riktiga namn i den nya grundlagen. Assyrierna betecknas t ex som ”de kristna i Kurdistan”. Mona Yaqo är en oberoende grundlagsexpert som de assyriska parlamentsledamöterna har utsett som sin representant. Yezidiska och turkmenska ledamöter i kommittén stödjer också hennes bojkott.


När det gäller de assyriska kyrkoledarna agerar de på samma sätt som deras föregångare har gjort i århundraden. Min bok Patriark Shakers arvtagare har denna slavmentalitet som ett övergripande tema. Boken radar upp exempel på hur våra kyrkoledare har underkastat sig makten och därigenom skadat den etniska assyriska identiteten. De tre biskopar som nu har undertecknat det gemensamma brevet för Masoud Barzani företräder de assyriska församlingarna i norra Irak, närmare bestämt Mosul, Kerkuk och Arbil. De heter Boutros Mushe (syrisk-katolska kyrkan), Bashar Matte Warda (kaldeiska kyrkan) och Dawoud Matte Sharaf (syrisk-ortodoxa kyrkan). De gör sig gärna till talesmän för ”de kristna i Kurdistan” och hävdar att Barzani och hans peshmerga är de enda som är garanter för de kristna gentemot Islamiska staten, IS, enligt det kurdiska mediebolaget Rudaws artikel Kurdistan Christians call for extending Masoud Barzani’s presidency, som återger ett citat på engelska ur brevets arabiska original:

We, as Christians, believe in the supremacy of the law and serve the community and the country. Through past experiences, it has become clear for us that President Barzani is a leading factor behind the Kurdistan region's peace and stability. Therefore, we as the representatives of Kurdistan’s Christians, including all elements, express our support for extending the Barzani presidency term. Because, at this time, the Kurdistan region is going through a stage of hardship and is in a fight against ISIS. In this observation, again we see the decisive role of Barzani in leading the Peshmerga against ISIS. With Barzani remaining in power, he will restore our lands and rights from ISIS," read the statement. 

The statement also called for Christians and other religious minorities to be included in the constitutional drafting committee. The Kurdistan Parliament is currently reviewing a draft of a regional constitution that will be put to referendum after it is ratified.

 Vi, som kristna, tror på lagens överhöghet och att den ska tjäna samhället och landet. Tidigare erfarenheter visar tydligt att president Barzani är en ledande faktor bakom Kurdistan regionens fred och stabilitet. Därför utrycker vi som företrädare för Kurdistans kristna, inklusive alla delar, vårt stöd för att förlänga Barzanis presidentperiod, i en tid då regionen Kurdistan genomgår en svår period och befinner sig i kamp mot ISIS. Vi noterar återigen Barzanis avgörande roll i att leda Peshmerga mot ISIS. Med Barzani kvar vid makten kommer han att återta vårt land från ISIS och garantera våra rättigheter, säger uttalandet.

Uttalandet uppmanar också de kristna och andra religiösa minoriteter att ingå i den konstitutionella beredningsgruppen. Kurdistans parlament håller för närvarande på att skriva ett utkast till en regional konstitution som kommer att gå till folkomröstning efter att det har ratificerats”, skriver Rudaw som är ett medieimperium med nära relationer till Barzani.

Att peshmerga skulle ha skyddat assyrierna på Nineveslätten eller yezidierna vid berget Shigor (Sinjar) är dock en sanning med modifikation. I själva verket fick peshmerga order om reträtt mitt i natten och lämnade invånarna i dessa områden helt försvarslösa när IS anföll området i början av augusti 2014. I fallet yezidierna hade peshmerga dessutom samlat in bybornas lätta vapen och gett dem tomma löften om nya och modernare vapen. Men samma natt, den 3 augusti, angrep IS de yezidiska samhällena och katastrofen var ett faktum. 

Etnisk rensning via IS 

Bedömare misstänker att Barzani var införstådd med IS angrepp såväl på Mosul som på Nineveslätten och Shigor. Omkring 200 000 assyrier lämnade Nineveslätten hals över huvud och flydde till de närliggande kurdkontrollerade städerna Nohadra (Duhok) och Arbil. Sedan dess har många utvandrat till olika västländer eftersom de inte längre ser någon framtid i sitt eget hemland Assyrien. Barzani anklagas alltså för att ha underlättat för IS att tömma både Nineveslätten och Shigor, som geografiskt tillhör provinsen Ninewa, men som kurderna gör anspråk på.

Nyligen sade både president Masoud Barzani och hans brorson premiärminister Nechirvan Barzani att de tänker kapa Shigor från Ninewa  och inlemma det i KRG. De vill förstås göra detsamma med Nineveslätten om de får sin vilja igenom. I dagarna har också en av deras assyriska marionetter, Fahmi Mansur, ordförande för det s k folkrådet Chaldean Syriac Assyrian Popular Council, kommit till Sverige för att söka stöd för ”en självstyrande provins för de kaldeiska, syrianska och assyriska folkgrupperna i Irak”, enligt Jönköpings-Posten. Tidningen citerar både Mansur och den socialdemokratiske riksdagsledamoten Thomas Strand från Vaggeryd som vill driva frågan i riksdagen. Sakfrågan är viktigare än budbäraren och vi som folkgrupp måste därför uppskatta svenska politikers engagemang. Men vi bör inte glömma att om Barzani ska få bestämma blir det en provins som inlemmas i KRG. Och då finns det stor risk för att assyriers och andra minoriteters etniska rättigheter kommer att undergrävas. 

Nineveslättens status 

Frågan om Nineveslättens status är dock inte avgjord. I januari 2014 beslöt den förra Bagdad-regeringen under ledning av Nuri al-Maliki att göra Nineveslätten till en egen provins. Men beslutet har aldrig omsatts i praktiken eftersom en ny regering tog makten, sedan al-Maliki tvingades avgå. Röster höjs nu återigen för att Iraks minoriteter ska få en internationellt skyddad provins, eftersom landets regering inte förmår skydda sina medborgare eller sitt territorium. Den senaste debattören som har föreslagit detta är Dr. Mordechai Kedar i en artikel i med rubriken How to Ensure the Future of Iraq's Minority Groups. Han föreslår att man bildar en politisk enhet eller ett område i norra Irak, kanske under namnet Mesopotamien, dit alla minoriteter kan flytta. Detta område måste skyddas av en internationell styrka, tillägger Kedar.

Barzanis intrigerande

Barzani och hans närmaste medarbetare har, särskilt efter Saddams fall, framgångsrikt intrigerat bland assyriska organisationer och kyrkor för att knyta dem till sig. Det så kallade folkrådet är en Barzani-vänlig organisation, eftersom han har bidragit till dess skapelse som en motvikt mot assyriska politiska organisationer som är mer självständiga. Inom kyrkorna är han ännu mer framgångsrik, inte minst genom den kaldeiske patriarken Luis Sakos oreserverade stöd. Patriark Sako, som har flyttat sitt residens från Bagdad till Arbil, gör ingen hemlighet av sin anti-assyriska inställning och torgför ofta Barzanis propaganda när det gäller det assyriska folkets benämning och dess framtida geografiska tillhörighet.

Inställsamhet hos makten

De assyriska kyrkoledare som nu har skrivit ett gemensamt brev till stöd för Barzani, vet säkert att deras brev inte kommer att ha någon avgörande verkan hos lokala kurdiska politiker. Men biskoparna följer en gammal tradition för att ställa in sig hos den mäktige Barzani och tillförsäkra sig hans stöd för sin respektive församling. De glömmer dock att de på så sätt skadar sitt folks nationella och etniska rättigheter när de välvilligt accepterar att bli kallade ”de kristna i Kurdistan”. Nästa steg är att de kommer att heta ”kristna kurder”, men dessa biskopar och deras överhuvud verkar inte bry sig om konsekvenserna så länge de kan dra personlig nytta eller om deras församling drar fördel av maktens ”välvilja”. Detta är alltså ett välkänt mönster som vi har levt med under lång tid. I min nya bok om prästerskapets agerande har jag t ex skrivit följande om liknande brev som assyriska kyrkoledare skrev under på 1930-talet när Irak var en nybildad självständig stat. Här är ett utdrag:

Patriark Barsom har sannolikt inte känt något större medlidande med offren för Simelemassakern, eftersom de tillhörde den nestorianska kyrkan. I ett annat dokument framgår det ännu klarare hur han agerade gentemot Iraks härskare. Den 14 september 1933, sex dagar efter att patriark Barsoms gamle vän kung Faisal hade dött och bara en månad efter Simelemassakern, skickar patriarkens ett brev till munken Yeshu Samuel i Markusklostret i Jerusalem, där han kräver att två helsidor i tidskriften Ḥekhemtho ska ägnas åt den avlidne kung Faisals liv och avslutas med kungens biografi. Patriarkens sekreterare Iskender, som skriver på arabiska, manar redaktör Yeshu att också publicera telegrammet som ”Hans Helighet [patriarken] skickade till kung Ghazi där han beklagar sorgen” efter fadern Faisals död. Vidare säger Iskender å patriark Barsoms vägnar att biografin över Faisal måste innehålla uppgift om att kungen var barmhärtig och en stor vän av de kristna.

Vilken ironi att kung Faisal skulle ha varit en vän av de kristna, när han nyligen hade beordrat ett massmord på omkring 3000 försvarslösa kvinnor, barn och gamlingar i Simele och omgivande byar. De var alla kristna assyrier.

Kyrkoledares telegram till kung Faisal

Andra dokument ur brittiska och amerikanska arkiv från tiden strax efter Simelemassakern, vittnar om hur assyriska kyrkoledare i Irak skickade ett telegram till kung Faisal för att tacka honom för att lugnet i landet hade återställts.

Det brittiska dokumentet är skrivet av den brittiske konsuln R. G. Monypenny och tillställt den brittiske representanten i Vatikanen George Ogilvie-Forbes. Han rapporterar om situationen i Mosul efter Simelemassakern och tillägger:

“I am further informed that the Chaldean Patriarch Emanuel and the Jacobite Bishop Mar Athanaseus have signed a telegram addressed to His Majesty King Feisal thanking His Majesty and the army, and stating that the country is now quite peaceful. I gather they were afraid to refuse to sign the telegram, which was drafted for them by the Iraqi authorities.”

”Jag är vidare informerad om att den kaldeiske patriarken Emanuel och den jakobitiske biskopen Athanasius [Tuma Qassir] har undertecknat ett telegram till Hans Majestät kung Faisal, där de tackar Hans Majestät och armén för att det nu råder lugn i landet. Jag förmodar att de inte vågade vägra skriva under telegrammet, som hade lagts fram för dem av irakiska myndigheter”.

Den amerikanske ambassadören i Irak, Paul Knabenshue, skickade flera telegram om Simelemassakern till Washington i september 1933, där han beskriver bland annat hur araberna firade ”segern över assyrierna” genom parader på Bagdads gator. Han nämner också en tredje präst som hade sänt ett gratulationstelegram till kung Faisal. Alla tre telegram var identiska. Prästen var Audisho från Alqush och uppgav sig vara talesman för kaldeiska kloster. Ambassadör Knabenshue skriver att påvens nuncio var upprörd över massakern på assyrierna i Simele och ville telegrafera till Vatikanen men hindrades av irakiska posttjänstemän i Bagdad. ”Men budskapet hade nog ändå nått fram”, skriver Knabenshue i sin rapport hem till Washington, enligt Sargon Donabeds doktorsavhandling 2010.

Att dessa kyrkoledare kände sig rädda efter det barbariska massmordet i Simele, var nog ingen överdrift från den brittiske konsulns sida. Det kunde också drabba deras församlingar. Men vi ska inte heller glömma att dessa två tillhörde konkurrerande systerkyrkor. Det innebär att den kaldeiske patriarken mycket väl kan ha varit tillfreds med att de ”rebelliska” nestorianska assyrierna hade fördrivits och deras kvinnor och barn mördats. Detsamma gäller den syrisk-ortodoxe biskopen i Mosul Tuma Qassir, som sannolikt hade fått direktiv av patriark Afrem Barsom att visa lojalitet med den irakiska regimen”.

Nu, nästan hundra år senare, upprepar sig historien. Våra religiösa ledare agerar likadant och med samma mentalitet. Deras personliga vinning och församlingens egenintresse kommer före det övergripande nationella intresset. Och de kan fortsätta så, eftersom vi saknar ett kontrollorgan för att avkräva dem ansvar.

Oacceptabel bortförklaring av YPG

Kategori: Allmänt

  PKKs inofficiella organ Özgür Gündem den 26 maj 2015

I ett uttalande som citeras i PKK-tidningen Özgür Gündem förnekar den kurdiska YPG-milisen i Syrien all inblandning i mordet på den assyriske ledaren David Jendo i Khabur. YPG:s ledning hävdar att de som anklagar milisen för dådet vill fjärma assyrierna från YPG och lämna dem utan försvar i Islamiska statens händer. YPG:s assyriska allierade Dawronoye hävdar också i ett uttalande efter sin kongress att ”mörka krafter försöker förstöra de goda relationerna mellan kurder och deras assyriska allierade”, enligt Suroyo TV:s nyheter den 31 maj. Det här är en oacceptabel bortförklaring, för det råder ingen tvekan om mördarnas identitet. Den sårade assyriske ledaren Elias Naser har tydligt pekat ut deras namn och uppgett att två av gärningsmännen är ledande medlemmar inom YPG.

YPG är den militära grenen av PYD som i sin tur är PKK:s dotterorganisation i Syrien. Eftersom PKK betraktas som en terroristorganisation av USA, håller PKK officiellt tyst om att det är PYD:s moderorganisation, särskilt efter samarbetet med amerikanska styrkor i slaget om Kobane. När det gäller Dawronoye förnekar de inte bara och talar om konspirationer och mörka krafter, de har också lanserat en kampanj för att samla in medel för återuppbyggnad av de assyriska byarna i Khabur – ett välkänt knep i rörelsens policy att profitera på assyriernas nationella kamp och känslosamma situationer. Även om kurderna och deras assyriska hantlangare vid det här laget har visat sina verkliga avsikter, försöker de fortfarande manipulera den allmänna opinionen angående attacken på assyriska ledare.

Vid midnatt den 22 april trängde sig fem personer ur YPG in i det hus där de assyriska ledarna för vaktstyrkan Natore d-Khabur befann sig och övertalade dem att följa med på ett hemligt möte. Ämnet för mötet sades vara för att reda ut assyriernas anklagelser mot den kurdiska plundringen av tomma assyriska byar i Khabur. En stund senare var David Jendo mördad och Elias Naser dödligt sårad. Men mirakulöst nog och oturligt för de kurdiska gärningsmännen överlevde Elias Naser. Han kunde senare skriva ner namnen på gärningsmännen och berätta att alla fem är medlemmar i YPG, två av dem med ledarpositioner. Han kände dem sedan tidigare och hade inga svårigheter att ange deras kodnamn inom milisen. Men YPG:s ledning kände till en början inte till att Elias Naser var vid liv och gick därför ut med ett uttalande den 29 april 2015 i den kurdiska nyhetsbyrån ARA News, där man lade skulden på IS och lovade att ställa de ansvariga till svars. Den 30 april vidarebefordrade AINA uttalandet, där man bl a kan läsa följande: 

The YPG leadership emphasized that this crime will not go unpunished, pointing out that a special committee was formed to investigate the assassination operation in order to uncover the truth and bring the perpetrators to justice, taking the necessary measures and actions.

Leader of the Syriac Union Party, Hanna Malki, told ARA News: We are highly concerned about mass displacements taking place in the province of Hasakah. The IS terrorists and al-Qaeda militants are displacing civilians on basis of ethnic and religious identities."

Syriac Union Party tillhör gruppen Dawronoye som samarbetar med kurdiska PYD. Både Dawronoye och YPG lade skulden på IS och al-Qaida för mordet på Jendo och för assyriernas fördrivning från Khabur. Den 15 maj 2015, kort efter att Assyria TV hade gått ut med nyheten om Elias Nasers vittnesmål, skrev Hanna Malkis partivän Yakub Nuhomo ett kritiskt inlägg i Özgür Gündem och varnade för att de goda relationerna mellan den kurdiska politiska rörelsen och deras assyriska allierade kunde försämras, om inte de ansvariga kunde ställas till svars. 

Men från YPG:s sida kom ingen officiell förklaring förrän den 26 maj 2015 som i ett uttalande i Özgür Gündem och andra PKK-tidningar tillbakavisar alla anklagelser och hävdar att fyra personer är arresterade och att ingen av dem har någon koppling till YPG:

Bu iddia tamamen gerçeklerden uzak olup bölge halkları arasına fitne sokmaya çalışan birkaç kişinin işidir. Oysa şüphelenilen kişilerin YPG'yle bir ilişkileri yoktur.”

Det betyder: ”Denna anklagelse är fullständigt verklighetsfrämmande och är ett verk av några personers försök att så splittring bland olika folkgrupper i området. De [arresterade] misstänkta gärningsmännen har ingen koppling till YPG.”

På turkiska säger YPG att de misstänkta inte är medlemmar, men på sin hemsida på engelska skriver man:

"The allegations and accusations published in the media about the murder and accusing People's Defense Units were totally incorrect by means of proposing to achieve malicious goals, which can ignite sedition and hit region components together. The truth is the murder suspects are individuals and they do not represent the YPG and our position as the People's Defense Units. As well as we obliged to do our duty to protect our Assyrians and Arab brothers."

Det betyder: ”De påståenden och anklagelser som publicerats i media om mordet och som anklagar YPG var helt felaktiga. De har till syfte att nå skadliga mål som kan antända uppvigling och skapa konfrontation mellan regionens komponenter. Sanningen är att de mordmisstänkta är individer som inte representerar YPG och vår position som Folkets försvarsenheter. Likaså är det vår skyldighet att skydda våra assyrier och arabiska bröder.” 

YPG:s uttalande visar också tydligt kurdiska organisationers ambitioner att kurdifiera hela området Gozarto genom att använda kurdiska namn både på orter och på den assyriska vaktstyrkan i Khabur. Dess riktiga namn är Natore d-Khabur, men i YPG:s uttalande på turkiska heter det Zîrevanên Xabûr. I slutet av uttalandet säger YPG följande efter att ha tagit på sig rollen som försvarare åt araber, kurder och assyrier i området:

”Burada çok açıktır ki, söz konusu olayda bir tarafı itham eden kesimlerin yada kişilerin amacı Asuri, Süryani halkını uzaklaştırmak ve savunmasız kılarak DAIŞ vahşetine karşı kendilerini yalnız bırakmaktır.” 

Det betyder: ”Det är uppenbart att de parter eller personer som anklagar en viss sida för det aktuella dådet har som avsikt att fjärma assyrierna [från YPG ] och lämna dem ensamma och försvarslösa gentemot IS’ barbari.”

Uttalandet är en bortförklaring och ett förtäckt hot på samma gång. Det är också motsägelsefullt när man hävdar att dess syfte är att lämna assyrierna försvarslösa. Den som har vittnat om gärningsmännens identitet är den svårt skadade Elias Naser. Han har vittnat vid ”dödsbädden” efter att ha varit nära döden. Han höll på att ge sitt liv för sitt folk i sitt uppdrag som ledare för den assyriska vaktstyrkan. Därför vore det främmande för honom eller de assyriska aktivister och organisationer som pekar ut YPG att vilja lämna sitt eget folk utan försvar i händerna på ”det barbariska IS”. Det faller på sin egen orimlighet. Istället för att ta på sig ansvaret för dådet och straffa de ansvariga, lägger YPG mer salt i assyriernas sår och agerar oförskämt mot offren i synnerhet och det assyriska folket i allmänhet. Vi vet inte vilka misstänkta de har arresterat och var dessa befinner sig idag. Elias Nasers vittnesmål säger att två av de fem gärningsmännen är ledare inom YPG och är inte från Syrien. Det vore inte främmande om de har åkt tillbaka till Turkiet och kanske kopplar av i en turistort som ”straff” för sin attack mot assyriska ledare.

A desperate anti-Assyrian movement

Kategori: Allmänt

Representatives of the Aramean movement are disappointed in Patriarch Karim. In a live program in Suryoyo Sat on May 20 they questioned the Patriarch's classification of the Aramean faction as one of many political parties within our group.

The anti-Assyrian movement that for four decades has used the church as a tool has begun acting desperately now that the new Patriarch has begun treating equally all political organizations consisting of members within the Syrian Orthodox Church.  Aramaic representatives recently boycotted the Patriarch's meetings in Germany. One of them also tried to berate Patriarch Aphrem II Karim at a press conference, which can be seen on Assyria TV.

Since the late 1970s, when the Assyrian movement began gaining ground, the leadership of the Syrian Orthodox Church collaborated with anti-Assyrian forces and built a movement that eventually established the Aramaic term as their ethnic identity. Influential bishops have played a crucial in supporting this Aramean movement and it has benefited from the church's strong position among the people and used the church as a tool for its policy of divide-and-conquer. The Aramean faction has thus been privileged in the church and has raised an entire generation that denies any connection with the Assyrians, including a number of monks who today are bishops in the Syrian Orthodox Church.

But now the church has a new Patriarch who does not accept that God's house be used by destructive forces who create divisions within his people. He declared it in his inaugural speech when he made clear that the Church's single symbol is the Cross. No other flags are allowed. Admittedly, some Aramaic flags are still swaying on certain church buildings, mainly in Sweden, but the Patriarch seems be keeping a consistent position, which means that it is probably a matter of time before these flags will disappear from the church areas. In any case, this must be the consequence of the uncompromising line for unity that Patriarch Aphrem II Karim is promoting. Representatives of the Aramean movement are uncomfortable with Patriarch Karim's edicts and show a clear dissatisfaction with his attitude in the matter.

The Patriarch and the Synod also need to put a stop to the bishops who spread a virulent anti-Assyrian propaganda and openly show their sympathy for the Aramean faction. One of them is Bishop Benjamin Ataş in Södertälje. Another is Bishop Malke Urek in the city of Adiyaman in Turkey. On May 20, 2015 Suryoyo Sat broadcasted a live program with Johny Messo, Chairman of the World Council of Arameans (WCA) and Daniyel Demir, Chairman of the Aramaic Federation in Germany. The theme was to follow up the discussion at the press conference with Patriarch Karim. In the advertisement of the broadcast the host Benjamin Bulut wrote "Unity?", where he was questioning the Patriarch’s call for unity. No phone calls from viewers were allowed, but Bishop Malke Urek was on the line and spewed his bile on all the Syrian Orthodox Church members who call themselves Assyrians. He called them heretics and enemies of the “Syrianity.” The entire program was a showcase of classical Aramean manipulation of the viewers, by constantly equating the terms Suryoyo and Oromoyo. All participants were in agreement that the so-called Arameism is an ethnic identity that is indisputable and the Patriarch, therefore, is doing wrong when he calls the Aramean movement a regular party among our people. The only thing they monitored from the press conference was the part where Patriarch Karim comments the Chaldean Patriarch Luis Sako’s proposal for a common term for the name of the people in the KRG constitution, whereby Patriarch Karim says he has nothing to object against the Aramean name if all parties agree that it can create unity among our people in Iraq.

Regarding the use of the Aramaic flag in churches, Johny Messo wondered why the Syrian Orthodox Church does not follow the example of the AssyrianChurch of the East, which is using the Assyrian flag in all contexts within the church. He says that although he knows that Patriarch Karim wants to ban all alien symbols in the church, including the Aramean flag. Johny Messo’s family is not even members of Syrian Orthodox Church, but Protestant.

Johny Messo and Daniyel Demir had a meeting with the Patriarch, just before the current program in Suryoyo Sat began. They seem to have compromised in their collaboration with the church. But during the Patriarch's visit to Germany they initially boycotted his second meeting with different Assyrian political organizations. 

According to the reports we have received, Johny Messo and Daniyel Demir arrived half an hour late to the meeting. But they insisted anyway on getting a private meeting with the Patriarch before they would participate in the general meeting. The Patriarch is said to have stated that he has no hidden agenda and therefore saw no reason for a private conversation. The Aramean representatives boycotted the meeting as a result. A day earlier, Johny Messo and Daniyel Demir highlighted their displeasure by sitting still and not applauding when everyone else got up and gave the Patriarch a standing ovation. The reason was that the Patriarch had once again said that he does not want to differentiate between different political groups operating outside the church.

Two days later the Patriarch held a press conference for all three TV channels operating within Syrian Orthodox Assyrians, namely Assyria TV, Suryoyo Sat and Suroyo TV. When it came to Benjamin Bulut’s turn, of Suryoyo Sat, he tried to lecture the Patriarch because of his equating the Aramenas with Assyrians. Instead of asking relevant questions, he argued with the Patriarch about the importance of using the Aramean term as a generic name for our ethnic identity. He does not consider Suryoyo (which Patriarch translates into Syriac) as an identity-bearing term.

The following is an excerpt of the conversation between Benjamin Bulut and the Patriarch:

Benjamin Bulut:

- When I consider Your Holiness, I imagine that you are sitting on the same chair as the Apostle Peter and his successors, church fathers and masters, such as Mor Afrem, Ignatius Nurono, Mor Severios, Mor Mikhoel Rabo. But today I hear something from a Patriarch sitting on the Apostolic See that I've never heard before. I can not say if it's good or not. But as a son of this people, I have difficult to understand how one can speak about parties. I personally can not understand this statement. No parties have been formed, whether in the Aramean or Assyrian history. However, federations have been formed under the name of Suryoye, mostly with the assistance of the threefold Blessed Bishop Jeshu Çiçek. It is these associations that have built these churches. No one can deny it. They have been established as Suryoye. The people who are Suryoyo and stand behind these church building have a federation. When I say Suryoye I mean clearly that it is synonymous to the Arameans, like all previous church fathers have claimed. The latest among them, Patriarch Mor Ignatius Zakka, has written in his books that no one may distinguish between Suryoyo and Oromoyo. I suppose you manage this better than us. Today this federation is regarded as a political party, which I consider offensive. It is a matter of a people, not a party. Therefore, it is offensive to call Suryoye, i.e the Aramean people (or Assyrians, for that matter), a political party. It is wrong because we are one people. But these two [Assyrians and Arameans, ed] have never been one. Myself, I know that my brother and I are one [i.e., those within the Syrian Orthodox Church who call themselves Assyrians have the wrong name because he regards them as his Aramean brothers, ed]. Your Holiness, when you say "our people with all their names" then the question is do you unite your people or divide them?

Patriarch Karim:

-         I want to answer your questions by beginning from the end. I never said "a people with all their names." I insist that the people are Suryoye, no matter what they call themselves outside the church. For me all are Suryoye, because we in the church have a Synod decision [November 1981, ed] which says that "Suryoyo" should be the name of the church, the people and the language. Regarding our language anybody who has knowledge of history knows that the Syriac language is Aramaic, and not Assyrian or Akkadian [See here:]. No one can deny this. Therefore it is true if Patriarch Zakka said that about the language. If your question is about the people's names, I have a personal opinion. But as Patriarch, I have a responsibility to follow the Holy Synod's decision and the official position of the church. Outside the church there are different organizations with different names, whether we deny it or not. They are free in their choice of political line as they do not fall under the church's supremacy. Whether we like it or not, they are political parties [here he gives examples, ed]. We respect their choice of name for their organization. But everyone is welcome as Suryoye within the church sphere. Outside the church, they are free in their activities. However I do not allow that any of these organizations should claim to represent the Syrian Orthodox Church. Different organizations can claim that they represent the Suryoye people. It is their opinion and their right. We are living in the 21st century. Even in our countries of origin, people have the right to such freedom of choice. But I as Patriarch have to take responsibility for the organization of the church. It is true that what I say none of my predecessors have said, since we live in different times. What the apostle Peter said I cannot repeat, because he lived in a different time. Nor can I repeat what Patriarch Afrem I [Barsom] said, because it belongs to another time. We know he had participated in conferences in Europe and said some things and used a particular name [Assyrian, ed], but then he changed his mind and began using a different name. The time and the circumstances demanded it of him. We must be tactful and find what unites us. Today it is the church that unites this people. Within the church, we accept no other name than Suryoyo. Outside each one is free to call himself whatever he wants. However, we want all parties to work together for their people and promote an overall common objective.

In response Benjamin Bulut argues that he cannot possibly cooperate with his “brothers" while wearing two different names. He as a teacher in the church wants to teach his pupils that only the Aramean term is acceptable. The Patriarch doubts and wonders why Benjamin cannot use two names, and if he after all respects the Assyrian’s choice of name. Then the Patriarch proposes that both sides can use the common term Suryoye if it is so difficult to accept each other’s name. The Patriarch explains the fact that the differences often arise when translating the term Suryoyo to foreign languages, for example, Aramäisch in Germany and Assyrian in the United States have been common. 

For the Patriarch, it is enough to say Suryoye and translate it into Syriac in English, for which he has criticized the Armenian Church both in Beirut and in Armenia. During his visit to Yerevan on April 24 he asked the Armenian Patriarch to translate their domestic term Asori to Syriac instead of Assyrian. The Assyrian movement has usually accepted that even the term Aramean is a part of our people's historical heritage, but the Aramean anti-movement has so far been uncompromising on the issue and refuses to accept their Assyrian heritage. The question is how long they can stay on when they no longer enjoy the patronage of the church.

En desperat anti-rörelse

Kategori: Allmänt

Företrädare för arameiska rörelsen är besvikna på patriark Afrem I Karim. I ett direktsänt program i Suryoyo Sat den 20 maj ifrågasatte de patriarkens klassificering av den arameiska falangen som ett av många politiska partier inom folkgruppen.

Den anti-assyriska rörelse som i fyra decennier har använt kyrkan som ett verktyg, börjar agera desperat nu när den nye patriarken vill jämställa alla politiska organisationer som utgörs av medlemmar i syrisk-ortodoxa kyrkan. Detta sedan arameiska företrädare nyligen har bojkottat patriarkens möten i Tyskland. En av dem försökte också läxa upp patriark Karim vid en presskonferens. Hela presskonferensen finns att se på Assyria TV.

Sedan slutet av 1970-talet, då assyriska rörelsen var på stark frammarsch, har ledningen för syrisk-ortodoxa kyrkan samverkat med anti-assyriska krafter och byggt upp en rörelse som så småningom etablerat den arameiska termen som sin etniska identitet. Tongivande biskopar har spelat en avgörande roll när denna anti-rörelse har dragit nytta av kyrkans starka ställning bland folket och använt kyrkan som verktyg för sin politik att söndra-och-härska. Den arameiska falangen har alltså haft en gräddfil genom kyrkan och uppfostrat en hel generation som förnekar allt samband med assyrier, däribland ett antal munkar som idag är biskopar inom syrisk-ortodoxa kyrkan.

Men nu har kyrkan fått en ny patriark som inte finner sig i att Guds hus ska användas av destruktiva krafter för att skapa splittring inom hans folk. Detta har han markerat redan vid sitt installationstal då han gjorde klart att kyrkans enda symbol är korset. Inga andra flaggor är tillåtna. Visserligen vajar fortfarande arameiska flaggor på vissa kyrkobyggnader, framför allt i Sverige, men patriarken verkar hålla en klar linje och då är det troligen en tidsfråga innan dessa flaggor kommer att försvinna från kyrkorummet. Det är i alla fall kontentan av den kompromisslösa linje för enighet som patriark Karim säger sig driva. Företrädare för den arameiska rörelsen är förstås obekväma med patriark Afrem I Karims påbud och visar ett tydligt missnöje mot hans inställning i frågan.

Patriarken och kyrkomötet behöver också sätta stopp för de biskopar som sprider en hätsk anti-assyrisk propaganda och öppet visar sin sympati för den arameiska falangen. En av dem är biskop Benjamin Atas i Södertälje. En annan är biskop Malke Urek i staden Adiyaman i Turkiet. Den 20 maj 2015 sände Suryoyo Sat ett liveprogram med Johny Messo, ordförande för World Council of Arameans (WCA) och Daniyel Demir, ordförande för Arameiska förbundet i Tyskland. Temat var att följa upp diskussionen på presskonferensen med patriark Afrem I Karim. I programannonsen inför sändningen hade programledaren Benjamin Bulut skrivit ”Unity?” där han alltså ifrågasätter det som patriarken kallar enighet. Inga telefonsamtal från tittarna var tillåtna, men biskop Urek fick ändå komma fram per telefon och spy ut sin galla över alla inom syrisk-ortodoxa kyrkan som kallar sig assyrier. Han kallade dem heretiker och fiender till syriskheten. Hela programmet var en uppvisning i klassisk arameisk manipulation av tittarna, genom att ständigt sätta likhetstecken mellan termerna Suryoyo och Oromoyo. Alla medverkande var rörande överens om att den s k arameismen är en etnisk identitet som är odiskutabel och att patriarken därför gör fel när han kallar den arameiska rörelsen för ett vanligt parti inom vårt folk. Det enda från presskonferensen som de visade var den del där patriark Karim kommenterar den kaldeiske patriarken Luis Sakos förslag till ett samlingsbegrepp för folkets namn i KRGs konstitution och säger att han inget har att anmärka mot namnet araméer om alla parter är överens om att det kan skapa enighet bland folket i Irak.

När det gäller användandet av den arameiska flaggan i kyrkan undrade Johny Messo varför inte syrisk-ortodoxa kyrkan följer Österns assyriska kyrkas exempel som använder den assyriska flaggan i alla sammanhang inom kyrkan. Detta säger han alltså medan patriark Karim vill förbjuda alla främmande symboler i kyrkan, däribland den arameiska flaggan. Inom parentes kan nämnas att Johny Messo tillhör den protestantiska kyrkan och vill ändå diktera villkoren för syrisk-ortodoxa kyrkan.

Johny Messo och Daniyel Demir har sent omsider haft ett möte med patriarken, strax innan det aktuella programmet i Suryoyo Sat skulle börja. Men under patriarkens besök i Tyskland har de initialt bojkottat hans andra möte med assyriska politiska organisationer. Enligt de rapporter vi har fått kom Johny Messo och Daniyel Demir en halvtimme försenade till mötet. Men de krävde ändå att få ett privat samtal med patriarken innan de skulle delta i mötet. Patriarken lär ha sagt att han inte har någon dold agenda och såg därför ingen anledning till ett privat samtal före mötet. Då bojkottade de arameiska företrädarna mötet och gick sin väg. En dag tidigare hade Johny Messo och Daniyel Demir markerat sitt missnöje genom att sitta kvar och inte applådera när alla andra reste sig och gav patriarken en stående ovation i den stora salen. Orsaken var att patriarken ännu en gång hade sagt att han inte vill göra skillnad mellan olika politiska grupper som verkar utanför kyrkan. 

Två dagar senare höll patriark Karim en presskonferens för alla tre TV-kanaler verksamma bland syrisk-ortodoxa assyrier, nämligen Assyria TV, Suryoyo Sat och Suroyo TV. När turen kom till Suryoyo Sats representant Benjamin Bulut, försökte han läxa upp patriarken för att denne likställer araméer med assyrier. I stället för att ställa relevanta frågor argumenterade han med patriarken om vikten av att använda den arameiska termen som ett samlingsnamn för vår etniska identitet. Suryoyo (som patriarken översätter till Syriac) räcker inte som identitetsbärande term ansåg han. Här är ett utdrag ur samtalet mellan Benjamin Bulut från Suryoyo Sat och patriarken i min översättning.

Benjamin Bulut:

”När jag betraktar Ers Helighet föreställer jag mig att ni sitter på samma stol som aposteln Petrus och hans efterföljande kyrkofäder och läromästare, t ex Mor Afrem, Ignatius Nurono, Mor Severios, Mor Mikhoel Rabo… Men idag hör jag något av en patriark som sitter på den apostoliska stolen, som jag aldrig tidigare har hört. Jag kan inte säga om det är bra eller inte. Men som en son av detta folk har jag svårt att förstå hur man kan tala om partier. Jag som person kan inte förstå detta påstående. Inga partier har bildats, vare sig i den arameiska eller assyriska historien. Däremot har förbund bildats under namnet Suryoye, mestadels med bistånd från trefaldigt salige biskop Jeshu Cicek. Det är dessa förbund som har byggt dessa kyrkor. Ingen kan förneka detta. De har grundats som Suryoye. Detta folk som är Suryoyo har ett förbund och står bakom dessa kyrkobyggen… När jag säger Suryoye menar jag helt tydligt att det är synonymt med araméer, så som alla tidigare kyrkofäder har hävdat. Den senaste bland dem var patriark Mor Ignatius Zakka som i sina böcker har skrivit att ingen får skilja mellan Suryoyo och Oromoyo. Jag förmodar att Ni kan det här bättre än vi. Idag betraktas detta förbund som ett politiskt parti, vilket jag uppfattar som en kränkning. Det rör sig om ett folk, inte ett parti. Därför är det kränkande att kalla Suryoye, d v s det arameiska folket (eller assyrierna för den delen) för ett politiskt parti. Det är fel eftersom vi är ett folk. Men dessa två (syftar på assyrier och araméer, red a) har aldrig varit ett. Själv vet jag att min egen bror och jag är ett (menar att de inom den syrisk-ortodoxa kyrkan som kallar sig assyrier har fel namn, eftersom han betraktar dem som sina arameiska bröder, red a). Ers Helighet, när Ni säger ”vårt folk med alla dess namn…” då är frågan: Enar man sitt folk eller splittrar det istället?”

Patriark Karim:

”Jag vill svara på dina frågor genom att börja från slutet. Jag har aldrig sagt ”ett folk med alla sina namn”. Jag står fast vid att folket är Suryoye, oavsett vad de kallar sig utanför kyrkan. För mig är alla Suryoye, däför att vi inom kyrkan har ett synodbeslut (november 1981, red a) som säger att ”Suryoyo” ska vara namnet på kyrkan, folket och språket. När det gäller språket vet alla som kan historia att det syriska språket har arameiska som grund, inte assyriska eller akkadiska. Ingen kan förneka detta. Därför är det riktigt om patriark Zakka säger så om språket. Om din fråga gäller folkets namn har jag som privatperson en åsikt i frågan. Men som patriark har jag ett ansvar att följa det heliga kyrkomötets beslut och kyrkans linje. Utanför kyrkan förekommer olika organisationer med olika namn, oavsett om vi förnekar det eller ej. De är fria i sitt val av politisk linje eftersom de inte sorterar under kyrkans överhöghet. Vare sig vi vill eller inte är de partier (och ger exempel, red a). Vi respekterar deras val av namn på sin organisation. Men alla är välkomna som Suryoye inom kyrkans sfär. Utanför kyrkan är de fria i sin verksamhet. Däremot tillåter jag inte att någon av dessa organisationer ska göra anspråk på att representera syrisk-ortodoxa kyrkan. Olika organisationer kan hävda att de representerar folket Suryoye. Det är deras åsikt och deras rätt. Vi lever i 2000-talet. Även i våra länder har människor rätt till en sådan frihet att välja. Men jag som patriark har att ta ansvar för kyrkans organisation. Det är sant att det jag säger som patriark har inte sagts av mina föregångare eftersom vi lever i olika tidsåldrar. Det som aposteln Petrus har sagt kan inte jag upprepa, eftersom han levde i en annan tid. Inte heller kan jag upprepa det som patriark Afrem I (Afrem Barsom, red a) har sagt, för det tillhör en annan tid. Vi vet att han har deltagit i konferenser i Europa och sagt vissa saker och använt ett visst namn, men sedan ändrade han sig och började använda ett annat namn. Tiden och omständigheterna krävde det av honom. Vi måste vara finkänsliga och hitta det som förenar oss. Idag är det kyrkan som förenar detta folk. Inom kyrkan accepterar vi ingen annan benämning än Suryoyo. Utanför är var och en fri att kalla sig vad han vill. Däremot vill vi att alla parter ska samverka för sitt folks bästa och verka för en övergripande gemensam målsättning.”

Av utrymmesskäl kan vi här inte översätta hela samtalet. Men i fortsättningen argumenterar Benjamin Bulut för att han omöjligt kan samverka med ”sina bröder” när man bär två olika namn. Han vill som lärare i kyrkan lära sina elever att endast den arameiska termen är acceptabel. Patriarken ställer sig frågande och undrar varför Benjamin inte kan använda två namn och om han respekterar assyriernas val av benämning. Sedan föreslår patriarken att båda sidor kan använda den gemensamma termen Suryoye om det är så svårt att acceptera varandras andra namn. Patriarken påtalar det faktum att skillnaderna ofta uppstår vid översättning av termen Suryoyo till främmande språk, t ex har Aramäisch i Tyskland och Assyrian i USA varit vanliga. 

För patriarken räcker det med att säga Suryoye och översätta det till Syriac på engelska, vilket han också har påtalat för armeniska kyrkoledare både i Beirut och i Armenien.  Han har vid sitt besök i Jerevan den 24 april bett den armeniske patriarken att de ska översätta sin inhemska term Asori till Syriac istället för Assyrian. Från den assyriska rörelsens sida har man i regel accepterat att även termen araméer är en del av vårt folks historiska arv, men den arameiska anti-rörlesen har hittills varit kompromisslös i frågan och vägrar acceptera sitt assyriska arv. Frågan är hur länge de kan hålla på när de inte längre åtnjuter kyrkans beskydd.

MR-förening om Turabdins landregister

Kategori: Allmänt

 Den armeniska tidningen Agos den 29 april 2014

En delegation från turkiska människorättsföreningen IHD har nyligen undersökt konfiskeringen av assyrisk och yezidisk mark i Turabdin. I sin rapport kräver IHD att lagfartsförfarandet ska göras om och att assyrier och yezidier måste inkluderas i arbetet för att landegendomarna ska registreras på sina rättmätiga ägare, enligt den armeniska tidningen Agos.

I december 2014 uppmärksammade jag Turkiets konfiskering av assyrisk mark i Turabdin och det dubbelspel som den turkiska regeringen bedriver gentemot assyrierna. Nu har en delegation från den turkiska människorättsföreningen, Insan Hakları Derneği (IHD), besökt Turabdin för att undersöka saken. Gruppen har tillsammans med biskopen i Turabdin Samuel Aktaş träffat borgmästaren i Midyat Oğuzhan Bingöl som skyller ifrån sig. Borgmästaren förnekar att assyrier eller yezidier som skulle ha bett om hjälp har mött några svårigheter när de försökt få tillbaka sin konfiskerade mark.

Men IHD:s tre representanter som den 14 april inledde sin undersökning konstaterar i en rapport att assyrier och yezidier som återvänder från utlandet möter stora hinder att återfå sina lantegendomar som har skrivits på staten. Rapporten pekar på ett systematiskt samarbete mellan myndigheter och lokalbefolkningen. Den konfiskerade egendomen läggs ut till försäljning där kurdiska klanledare och byvakter bjuder ett högre pris än de rättmätiga ägarna. Man påtalar också att de assyrier och yezidier som hade tänkt bosätta sig permanent i Turabdin har återvänt till EU-länderna på grund av alla svårigheter de möter när de vill få tillbaka sin egendom.

IHD:s rapport föreslår följande åtgärder för att få bukt med problemet:

-         Lantmäteriet måste göra om lagfartsförfarandet när det gäller assyrisk och yezidisk egendom.

-         Assyriska och yezidiska familjer måste inkluderas i gruppen av tjänstemän som på nytt ska mäta landegendomarna.

-         Assyriska och yezidiska familjer måste få sina lantegendomar registrerade på sig själva – oavsett om de har utvandrat eller återvänt.

Hela rapporten på turkiska går att läsa på IHDs hemsida.

Bishop Ablahad Shabo and Israel

Kategori: Allmänt

On Sunday, March 29, 2015 the Syrian Orthodox bishop to Scandinavia,Ablahad Gallo Shabo, urged his congregation to boycott the celebration of the Assyrian Akitu New Year in the Assyrian Association in Södertälje, located next door to the cathedral. The reason was that the Assyrian Federation in Sweden had invited the Israeli ambassador to give a speech. Many Assyrians ignored the bishop's boycott and celebrated their New Year. But the bishop's position in the Israeli-Arab conflict is still remarkable. 

The Israeli ambassador to Sweden, Mr. Isaac Bachman, was the keynote speaker at this year's celebration of Akitu in Södertälje, the de facto capital of Assyrians in Sweden. This is the first time Israel sent an official representative to an Assyrian activity in Sweden during the four decades that I have been involved in the Assyrian Movement. To an outsider, it is perhaps nothing to raise eyebrows. An ambassador from any country who wants to show its support for the Assyrian people in these difficult times is welcome in most people’s eyes. But Israel is not whichever country to Assyrians who come from the Arab countries of Syria and Iraq. Since 1948, when the state of Israel was founded, it is officially war between theese countries (at least for Syria nowadays), but with an ongoing ceasefire. This is commonly known. But what is less known is the fascist Baath regimes in different Arab countries have forced Assyrians and other ethnic minorities into submission for the last 50 years. They also have indoctrinated the younger generations with propaganda that demonizes both Jews and their state. Since political parties were not allowed in those Baathist countries, the clergymen became the real leaders of different minorities. For that reason most of the prominent Assyrian church leaders originating from Syria are today considered loyal servants to the regime.

Many Assyrians in Sweden who originate from Syria are still afraid of the regime's extended arm, which consists of a large number of Assyrian informers to the Security apparatus of Bashar al-Assad, the Mukhabarat. Their headquauters seems to be in the town of Södertälje where about 30.000 Assyrians reside. A large number of Assyrians from Syria were thus afraid of coming to the celebration of Akitu. Even a well known Assyrian singer, who has been in Sweden for about 40 years, did not dare to participate.

It is in this light that the violent outbursts of Bishop Shabo against the presence of an Israeli representative in an Assyrian arrangements should be seen. His boycott clearly shows that as a representative for his church in Scandinavia he takes a position in the Israeli-Arab conflict on the Baathist regime. From his point of view, the regime in Syria is the best guarantor of the minorities in the country. This point of view is nowadays shared by many other Assyrians, ecpecially after the Islamic State's ruthless violence against Assyrians and other groups. But the latest events in northern Syria, where 35 Assyrian villages along the river Khabur has been emptied of its population, show that the Syrian army has not lifted a finger to help the Assyrians. Their bases are located just ten kilometers from the Khabur. Neither do the regime’s allied Kurdish forces have the will to protect the Assyrians, who are now refugees in their own country and are about to leave Syria for good. Political analysts believe that the Assyrians in the Khabur are being used as a pawn in an ongoing propaganda war between the Kurdish PYD and the Islamic State, where both sides are trying to create facts on the ground, by expanding their border lines.

As to the cooperation of Assyrian Church leaders with Arab regimes, it is a well known fact that many of them go to extremes and transform their cooperation into submission. In my forthcoming book, I describe in detail this phenomenon, which has been particularly hard for us as an ethnic minority. Bishop Ablahad Shabo’s boycott against Akitu is the latest of these inappropriate statements by Assyrian church leaders.

ISIS - a tool for the U.S. and its allies?

Kategori: Allmänt

 The leader of ISIS, Abu Bakr al-Baghdadi in his first picture after declaring himself as the leader of Isamic Caliphate. Documents released by Edward Snowden state that ISIS was created by USA, UK and Israel.

The brutal Islamist terrorist organization ISIS is said to be conducted by the U.S. and its allies as a tool to redraw the Middle East map. Even the regime in Syria is suspected to have been in agreement with ISIS in some way. Below I have gone through various media that shed light on the game behind ISIS.

ISIS[1] has recently spread fear among non-Sunnis in the Mosul area. On July 19, 2014 they forced the last Assyrian famillies to leave Mosul. Prior to this, the population of Syria witnessed horrific scenes during the past year with ISIS as an actor. This has meant that Christians have fled away in thousands to seek shelter elsewhere. And now, ISIS has intensified its attacks in northern Syria in order to take control of various oppositional forces but also of oilfields. But what's behind all this? Is it a newborn Islamist anger against non-Muslims or is ISIS a cover for a larger plan? And what is the Christian West doing to save Christianity in the Middle East?

We know that the West cares more about their finances than their Christian brothers in the Arab world. It is also wellknown that the West could sell ten thousand Christians for a barrel of oil. But the fact that the foremost democracies in the West, such as the U.S., would create and direct brutal Islamists and ignore when they murder and expel the Christians, it sounds like a strange idea. However we should not forget that the political game where the map is being redrawn, is a dirty game, where unholy alliances formed crisscrossing and where the aim justifies the means. Major powers and local actors can make deals over the heads of the citizens and the weaker groups are paying the price.

Renowned Lebanese Professor Walid Phares in the U.S. writes in a long analysis of the current situation in the Middle East under the title The Lost Spring that the U.S. has made up with Iran, how the question of Syria should be handled. Therefore the U.S. did not attack Syria in the summer 2013. Phares writes:

”The decision had already been made a year ago that a deal would be cut with the Iranian regime. If one has a deal, one is not going to enter into a war with the allies of the Ayatollah, such as Syria. That would kill the deal. These advisors and the pro-Iranian lobby in Washington are not made up only of Iranians. They are made of financial interest groups. For all these years there has been the idea that if we cut a deal with the Iranian regime, they will stabilize Iran, Iraq, Syria and Lebanon. When the Iranians moved in to Syria, Hezbollah moved in. When both moved in, al-Qaeda moved in. That was the end of civil demonstrations”, said Walid Phares.

Assad's regime and ISIS

Regarding ISIS, political observers believe that its leadership and the Assad regime have agreed and worked together on common issues. ISIS has introduced Islamic Sharia law in the province of Raqqa and forced the Christians to the Muslim sheltering tax Jizya. Those who do not agree must either convert to Islam or leave their homes. So far we are aware of what happened. But during the war, ISIS has not attacked the regular Syrian army. Why? If they oppose the regime should they end up in conflict with it. The only major clash occurred on July 19, 2014 near Homs where ISIS killed 270 soldiers of the regim before taking control över a field of natural gas, accordint to Swedish newspaper Aftonbldet.

Observers also believe that the Syrian government is supposed to use ISIS as a tool to attack the PKK autonomous areas in northern Syria. Currently there are intensive battles between ISIS and the PKK's Syrian department PYD in the city of Kobane outside Aleppo. Kobane is one of three "cantons" that PYD has declared as autonomous. Even Turkey and Barzani have the same objective to prevent  the PKK’s plans for an autonomous region in Syria. More on Turkey and Barzani's stance on this issue can be read in the Turkish newspaper Cumhuriyet Gazetesi of July 16, 2014. Here we can see the interests of Syria and Turkey about a common enemy, even though the Assad regime conciders the Turkish Prime Minister Erdoğan as a bitter enemy. The Syrian government sees Turkey as the greatest actor that supports various Islamic terrorist groups who have created chaos in Syria. Cumhuriyet writes on July 17, 2014 that the city of Urfa (Urhoy) is the base for ISIS and its mercenaries are shipped from there over the border into Syria, to fight PYD forces in Kobane. Turkish press has over the past year highlighted a series of revelations that Turkish intelligence shippes weapons and mercenaries to various terrorist groups in Syria.

Regarding the expulsion of the Christians from Syria, of course we can not say that the Assad regime would like to see the country depleted of its Christian population, as the majority has given the regime their support for many years. Some of the countries that control ISIS perhaps do not see Christians as a primary target, but the terror group's progress has nevertheless meant that Christians have had to pay the price. The goal justifies the means.

Germany's role in jihad 1914

In the modern history, we can see a parallel to this in the beginning of World War I, when the Christian Germany called on its ally Turkey to declare jihad (holy war), according to genocide researcher Dr. Gabriele Yonan in Berlin. It got the result that Christian Assyrians, Armenians and Greeks were subjected to an outright genocide carried out by fanatical Muslims (mainly Kurds). The thing is that the Young Turk leaders who issued the order about mass deportation and mass murder of Christians, were secular Turks who did not care much about religion. They were educated in Paris and Berlin and were influenced by the European idea of a secular national state. But they took advantage of the religion’s inherent power to enforce the genocide.

Why did the Germans want Turkey to declare Jihad? The Germans' intention was not to hurt their Christian brothers in Turkey. Jihad was a tactical game to win major Muslim groups on their own side, whom were under British or French rule in different parts of Asia and Africa. The Germans' goal was that these Muslims would rise up against France and Great Britain, i.e. the  enemies of the Germans if they will join Jihad. The consequence was that the Christians of Turkey suffered very hard of the German act, Dr. Gabriele Yonan stated during her lectures in Sweden 2001.

Israel's security

Mesopotamia, the cradle of civilization, has experienced several conquests and new masters for the last three millennia. But the indigenous people have never been so close to extinction from their native land. Assyrian culture and history is on the brink of annihilation. But it does not seem to bother the actors involved. In summer 2006, I wrote a debate article entitled "Will Israel create an allied Kurdish state in the Middle East?". It was published in The server to this website is off for now. In short, the message was that the Assyrian existence in Assyria seems to weigh less in the context when big actors like Israel seeking to secure their safety and their future business opportunities in the Middle East. This can best be done by a Kurdish ally state that controls a major part of the oil in Iraq. Some Israeli readers reacted strongly on my article. Today the country's top leaders, President Shimon Peres and Prime Minister Benjamin Netanyahu, admit that an independent Kurdish state in Iraq is Israel's main alternative (Reuters June 26, 2014).

Snowden about ISIS

In fact, Israel is said to be the key player in the creation of ISIS. Documents that Edward Snowden has revealed and quoted by the International Business Times (IBT) July 15, 2014 alleging that ISIS leader Abu Bakr al-Baghdadi has been trained by the intelligences of the U.S. and Britain, in collaboration with the Israeli Mossad. Other reports indicated previously that the U.S. trained ISIS recruits in 2012, but the White House has not commented on it, writes the IBT, adding:

“As per a report in Gulf Daily News, Snowden revealed that the US, the UK and Israel drew up a plan to protect the Zionist entity, by using a strategy called ‘the hornet's nest’. The strategy was to get all the terrorists together in one place under an Islamic slogan and engaging them in a war far from Israel. In the documents leaked by Snowden, it claims that the ISIS was made for ‘the protection of the Jewish state’, and thereby keeping the enemies of Israel engaged”. 

On July 4, 2014 the Turkish newspaper Özgür Gündem writes that ISIS' rampage in the Middle East is sanctioned by U.S., Israel, Turkey and Barzani's KDP. Özgür Gündem is close to PKK and its reporter Akif Serhat refers to an unnamed diplomat, who claims that a secret meeting was held in Amman, Jordan, on June 1, 2014. The meeting was attended by representatives from the U.S., Israel, Turkey, Saudi Arabia, Jordan, KDP, Kurdish Islamist Ansar al-Islam of Mullah Krekar and Iraqi Baath Party, along with several Islamist terrorist groups. The newspaper reports a list with the names of the participants.

A week later, the ISIS took control over Mosul. According to the source of Özgür Gündem Iran became aware of this plan and warned Massoud Barzani for continuing his support to ISIS. The diplomat quoted by Özgür Gündem made then the following analysis of the creation of ISIS (translated from the Turkish original):

"The U.S. and Israel want to exploit the chaos in Syria to enforce their plans. There are forces that are no longer under their control. They also have serious problems with their closest allies. This means that they risk losing control over the developments in the Middle East. They fear that the chaos in Syria could spread to the rest of the Middle East. Therefore the U.S. and Israel want to create opportunities to exploit the warring parties for their own purposes”.

ISIS changed the power balance in Syria

In the shadow of the ongoing Israeli attacks on Gaza, where the international media attention is directed to Palestine, ISIS is changing the balance of power in war-torn Syria, writes The Independent on July 17, 2014. ISIS is attacking both Kurdish PYD and Jabhat al-Nusra along with other opposition groups, in order to take control of the opposition. ISIS is also targeting the oilfields in northern Syria. They have recently conquered the oil-rich city of Dier-ez-Zor on the Euphrates, and killed the commander of Jabhat al-Nusra. They have been welcomed by local Sunni Arab clans by promising them shares in the oil, according to the Independent which adds:

“The recent Isis advances in Syria, following victories in Iraq last month, are altering the balance of power in the whole region. The opposition military forces not aligned with the Syrian government or Isis are being squeezed out of existence, making obsolete the US, British, Saudi and Turkish policy of backing groups hostile to both Assad and Isis”.

ISIS will not attack Israel

The last days of Israeli bombing of Gaza has also led to ISIS has been asked why they do not attack Israel to defend their Muslim brothers. ISIS has responded on Twitter that they will not attack Israel as long as the Israelis do not interfere in fitne (classical Muslim civil war). What is meant by fitne in this case, ISIS has not explained closer, writes the Turkish newspaper Yeni Akit. According to other statements in media, ISIS have answered that God had not commanded them to attack Israel. Their main enemy is the Shiites which ISIS regards as apostates from Islam.

Just days after ISIS took Mosul media reported that Barzani and ISIS had agreed on geografic interests and their common enemy was the Shiite government under Nuri al-Maliki. For that reason there was no direct confrontation between ISIS forces and Kurdish Peshmerga in Mosul or Kirkuk. Nuri al-Maliki himself claimed earlier that ISIS and Barzani had an agreement, but he was not taken seriously. The isolated fights that occurred outside the Assyrian city Baghdede on the Nineveh Plain were the result of a provocation  by the Kurdish elite troops against Sunni Arab villages east of the river Tigris. The Arabs were told to move to the other side of the river, according to the reports of the Assyrian Federation of Sweden.  

Various media that are close to Western interests give attention to daily atrocities of ISIS. Thus ISIS is shown as the biggest threat to the stability in the area. In fact, it seems that ISIS is a tool in the hands of the U.S. and its allies to implement their plans.

[1] Also called ISIL (Islamic state in Iraq och Levant) or just IS (Islamic state). Its abbreviation in Turkish is IŞID and in Arabic Da’esh

Mina debattinlägg från 2006

Kategori: Allmänt


 Mellanösterns karta ritas om?

Diskussionen om hur Mellanösterns karta kommer att se ut i den närmaste framtiden och hur olika folkgrupper reagerar är högaktuell i såväl turkiska, assyriska som arabiska medier. Den största reaktionen kretsar naturligtvis kring en eventuell statsbildning för kurderna med bistånd från USA och Israel. I ett sådant läge är Turkiets reaktion och makt något som debattörerna tvistar om.

Jag skrev därför ett inlägg i debatten den 29 juli 2006 efter att ha följt turerna i den assyriska webbtidningen Zindamagazine. I samma nummer av Zinda uppmanade assyriska ledare i Mellanöstern Israel att stoppa bombningarna av Libanon, av rädsla för att assyrierna åter skulle bli måltavla för arabiska och islamiska krafter.

En läsare i Israel vid namn Yavin Katz reagerade på innehållet i Zinda, särskilt på mitt inlägg, och skrev ett svar i det efterföljande numret av Zinda den 7 augusti under rubriken Why ask Israel to stop? (Varför be Israel stoppa bombningarna?) Du hittar det i direkt anslutning till mitt debattinlägg som följer här:

Kommer Israel att skapa en allierad kurdisk stat i Mellanöstern?

Debatten om Mellanösterns framtid och vad olika aktörer har i sikte, är i full gång på assyriska hemsidor som En av debattörerna är Mariam S Shimoun från Kanada med intressanta inlägg som If You Were Barzani och senast The Turkey FactorEnligt artikelförfattaren kommer Turkiet, så snart som amerikanerna har dragit sig tillbaka från Irak, att kasta sig in i leken för att till varje pris förhindra bildandet av ett ”Kurdistan”. Då kommer turkarna att inse värdet av trogna assyriska allierade, menar Mariam Shimoun och citerar britterna som har sagt att assyrierna var de mest pålitliga allierade i Mellanöstern. 

Visst ligger det något i denna analys - om det då finns några assyrier kvar att satsa på. Men resonemanget kan halta om Israel har bestämt sig för att skapa en kurdisk allierad stat som en sorts förlängd arm gentemot arabiska fiender. Om detta publicerade vi en artikel i Hujådå år 2000, där en judisk professor vid en föreläsning hade manat Israel att satsa på icke-arabiska minoriteter i Mellanöstern. Kurderna är en icke-arabisk minoritet. Är det denna strategi som vi ser frukterna av idag, när Israel har så täta kontakter med den kurdiska regionala regeringen (KRG) och utbildar t ex stridspiloter åt ett framtida ”Kurdistan”?

Mariam Shimoun verkar vara en mycket klarsynt person och hennes artikel If You Were Barzani (Zinda april 2006) är en av de bästa analyser jag läst om vår assyriska verklighet. Metoden att sätta sig in i motpartens situation och argumentera ur hans synpunkt, är pedagogisk och går hem hos läsaren på ett effektivt sätt. Vad skulle du göra om du vore i kurdledaren Masoud Barzanis kläder?

Men poängen med resonemanget är inte så mycket hur Barzani tänker och agerar, utan vad vi som assyrier gör i ett läge när Barzani och andra kurdiska ledare skapar splittring bland assyrierna för att härska. Mariam Shimouns svar på frågan är ett bittert konstaterande; istället för att se den stora faran med Barzanis agerande gentemot vår nations existens, håller vi assyrier oss sysselsatta med interna konflikter om vilken präst som är favorit, vilket namn vi kan anta och vilken gruppering som vet bäst. Med andra ord stoppar vi huvudet i sanden och kan inte, eller vill inte, inse situationens allvar.

Vad beror det på? Är vi som folk mindre medvetna om vår nationella identitet och dess värde? Eller är vi tillräckligt medvetna men föredrar den egna grupperingens intressen framför övergripande assyriska intressen?Jag tror att det handlar om en kombination av både okunnighet och opportun själviskhet. Detta är naturligtvis ingen specifik assyrisk egenskap. Det kan vara fallet hos många andra folkgrupper i samma situation. Men skillnaden ligger i att andra grupper har kommit längre och upprättat en politisk kraft som kan bemästra situationen och förena krafterna när det gäller nationens intressen.

Hos oss kan religiösa eller profana ledare liera sig med vem som helst utan att ta hänsyn till eventuella konsekvenser. Det är denna kraft som saknas bland oss assyrier. Vi har inte lärt oss av grannfolk och minoriteter i samma situation. De försök som har gjorts under de senaste decennierna har tillintetgjorts av mäktiga intressen, bl a genom infiltration och plantering av interna konflikter. Den assyriska rörelsen som startade i Sverige för 30 år sedan var ett sådant försök, som dock kvävdes i sin linda. Fruktlösa konflikter kring namnet är fortfarande ett hinder i vägen, t ex när vi ska enas om något så enkelt som texten på ett minnesmonument i Södertälje över Seyfo-offren.

För att återgå till frågan i rubriken, kommer den närmaste framtiden att utvisa om assyrierna över huvudtaget kommer att tillmätas någon betydelse när det nya Mellanöstern skapas. Två saker är då viktiga att komma ihåg;

1: Israels existens och dess framtida allierade är viktigare än ursprungsbefolkningens, t ex assyriernas, existens i Mellanöstern, sett ur ett amerikansk-israeliskt perspektiv. Bedömare som Mariam Shimoun menar att ekonomin blir till slut avgörande för USA:s agerande och dess val av koalitionspartner. Men erfarenheterna från de senaste årens turbulens i Irak pekar på att USA:s ekonomiska och politiska intressen kommer i andra hand när det gäller Israels framtida säkerhet. Orsaken är främst judarnas starka ställning i USA.

2: Assyrierna själva är inte förberedda på att ta tillfället i akt. Vi håller oss till våra barnsliga lekar kring präster och klaner och glömmer att tåget håller på att passera. Om och när nästa tillfälle kommer, finns det kanske inga assyrier kvar i Assyrien.

Det här låter kanske som svart pessimism, men realiteten går inte att bortse ifrån. Både vår religion och etnicitet är tyvärr faktorer som är ett hinder i vår väg för fortsatt existens i Mellanöstern. Vi befinner oss i ett hav av fientligt inställda muslimer som betraktar oss som Västvärldens medlöpare, medan västmakterna inte bryr sig om vår kristna tro. En del mäktiga krafter ser också vårt etniska ursprung som ett hot mot sina egna ambitioner. Visst kan vi förlita oss på Guds nåd, men vi måste vara värdiga sådan nåd. Historien visar oss att Gud satsar på de starka som tar vara på hans givna möjligheter. Hittills har vi dock inte lärt så mycket av historien.


Yavin Katz från Israel reagerar:  Varför be Israel att sluta bomba?

 Zindas rubriker av den 29 juli 2006 berättar för oss att “Assyriska kyrko- och parlamentsledamöter i Mellanöstern snabbt fördömer Israels attacker mot Libanon, av fruktan för repressalier från islamiska och arabiska regeringar och folkmassor”. Tack gode Gud att fruktan inte styr i Israel, Mellanösterns enda demokrati, där arabiska medlemmar av Knesset (israeliska parlamentet) kan stå upp och kalla premiärministern för mördare framför internationell media och sedan kan fortsätta leva sina liv utan fruktan för repressalier, under statens beskydd.

Vad gäller föreliggande fakta i detta fall, så korsade Irans agent i Libanon, Nasralla, en internationell gräns och gick in i Israel, dödade, sårade och kidnappade Israeliska soldater, som en avledningsmanöver, samtidigt som han bombade civila israeliska städer i norra Israel med ”katyush” raketer. Staten Israel beslutade sig för att försöka sätta stopp för denna sorts terror. De som samarbetar med Nasralla, och ibland även dessas grannar, blir lidande. Detta är beklagligt, men så fungerar alla krigshandlingar.

Augin Kurt frågar om Israel kommer att skapa en kurdisk stat. Han går även vidare och säger att ”Staten Israels och dess framtida allierades existens är viktigare än existensen för Mellanösterns ursprungsbefolkningar, såsom Assyrierna. USA:s ekonomiska intressen är i detta avseende sekundära. Den främsta anledningen till detta är de judiska gruppernas starka position i USA”.

Detta påstående tar oss 90 år tillbaka i tiden till ”Sions vises protokoll”, en falsk anti-semitisk publikation som påstods bevisa hur den internationella judenheten styr världen. Det sanna sorgliga beviset kom några år senare, under andra världskriget, när en tredjedel av den judiska nationen mördades av nazisterna och ingen i hela världen lyfte ett finger för att hjälpa till. USA vägrade till och med utföra ett barmhärtighetsdåd och bomba dödslägren. De starka judiska grupperna hjälpte inte heller här. 

Israel kan utbilda piloter – jag vet inte om så sker – på samma sätt som Israel kan utbilda någon i hur man driver ett mejeri eller klyver en atom. Vi har kunskapen. Men Israel kan inte skapa stater, vi är inte så stora. Israel kämpar fortfarande för att säkra sina egna gränser. Assyriska bröder; jag är inte arg, jag lider med er.

Zinda 7 aug 2006


Mitt svar: Det ligger i Israels intresse att skaffa sig vänner

Vår vän Yavin Katz förkastar påståendet om Israels makt att skapa en ny stat, i tider när landet ”kämpar för att säkra sina gränser”, skriver han i sitt svar och hänvisar till Hizbollahs raketanfall mot norra israel under sommarens Libanon-krig.

Jag har ingen anledning att ansluta mig till historierevisionister eller att ta ställning för eller emot de krigande parterna. Men jag har förståelse för att assyriska ledare i Mellanöstern är oroliga för sitt folk i tider när muslimska fundamentalister utnyttjar varje sådant tillfälle för att driva assyrierna på flykt från Mellanöstern.

Det är våra kyrkor som brinner ochvåra bröder och systrar som mördas när våra muslimska grannar känner sig uppretade av andras agerande, som vi inte är delaktiga i på något sätt. Men det är vi som folk som får betala priset för Västvärldens politiska agerande i Mellanöstern och andra delar av världen.

Min artikel i Zinda hade inget med kriget i Libanon att göra. Den råkade sammanfalla med ett upprop från kristna ledare för att stoppa kriget. Vad jag gjorde var att skriva ett inlägg i debatten om Mellanösterns närmaste framtid och särskilt den roll som Turkiet kan komma att spela i försöken att förhindra en kurdisk statsbildning i Irak med omnejd. Självfallet utgår jag som assyrier från det faktum att stormakterna, som är i färd med att rita om Iraks karta, inte ser ut att prioritera svaga grupper som assyrierna. En viktig poäng i min artikel är att vi själva inte förbättrar oddsen för att stormakter som USA ska hjälpa även oss assyrier, när vi är inbegripna i interna stridigheter och glömmer att tåget håller på att passera.

Israels fortsatta existens sägs vara i fara om vissa Israel-fientliga regimer i området får massförstörelsevapen. Då är det bara naturligt att en stat som Israel, som befinner sig i ett hav av fientligt inställda arabiska och muslimska massor, söker trygga sin framtid genom att skapa allianser med olika aktörer så som kurderna, som nu ser sin historiska chans att bilda en egen stat. För första gången i historien verkar de kurdiska ledarna ha satsat på vinnande häst och det kommer inte att dröja längre än till nästa år[1] när vi får bevittna en folkomröstning bland kurderna i Irak om de vill bli självständiga eller inte. Svaret är nästan givet; vem skulle tacka nej till självständighet. I det läget har kurderna, som det ser ut idag, en oerhört stark påbackning från USA och Israel.

Naturligtvis kan det hända många saker som sätter hinder i vägen. En sådan faktor är Turkiet, men till syvende och sist är det ändå stormakterna som brukar få sin vilja igenom. För oss assyrier är det oklart var vi kommer att hamna, om vi ställs under kurdisk överhöghet eller får en egen autonom region kring vår gamla huvudstad Nineve. Det kan också hända att vi inte får något alls, utan får nöja oss med att leva som medborgare där vi befinner oss.

Ett är i alla fall säkert: vi befinner oss mitt i den snabba processen där saker och ting händer runt omkring oss. Vi behöver alltså inte vänta i 50 eller 100 år för att få facit i hand. Den kommer mycket snart, kanske nästa år eller året därpå.

[1] Den tänkta folkomröstningen 2007 blev aldrig på grund av kurdernas anspråk på den oljerika staden Kirkuk. I juni 2014 tog kurdiska styrkor kontrollen över Kirkuk och nu kommer kurderna att rösta om självständighet, enligt Barzanis direktiv till parlamentet i KRG. 

Mustafa Barzanis planer för assyrierna

Kategori: Allmänt

Den kurdiske revolutuinsledaren Mulla (imam) Mustafa Barzani
En kall vinterdag 1967 fäller Mustafa Barzani följande kommentar om assyrierna:

- Åt dem som inte accepterar sin kurdiskhet kommer vi att säga; gå till araberna!


Etnisk rensning av assyrierna och tanken på att assimilera dem som kristna medborgare i ett framtida ”Kurdistan” verkar vara planerat sedan den kurdiska revolutionen i Irak startade i början av 1960-talet. Här är ett unikt vittnesmål från en tidigare livvakt till pappa Barzani från 1967, ur min kommande bok i kapitlet Kurdifieringen av Assyrien.

Massouds Barzanis pappa, Mulla Mustafa Barzani, inledde sitt uppror mot centralregeringen i Bagdad 1961 och en del assyriska ledare i Irak ställde sig aktivt på kurdernas sida. Assyrierna hade ställts inför samma dilemma som deras bröder i Turabdin gjorde senare på 1990-talet; att ställa sig på PKK:s sida eller på den turkiska regeringens. I Turabdin valde assyrierna att vara neutrala men drabbades likväl av både mord och fördrivning. Idag bor det inte mer än ett par tusen assyrier kvar i Turabdin. I norra Irak var somliga assyrier övertygade om att kurderna bedrev en rättfärdig kamp och ville vara en del av den, medan andra ville ha kurdiskt beskydd av sina familjer och byar. Resultatet blev dock inte så mycket bättre än i Turabdin. Assyrier på ledande poster inom KDP har ofta eliminerats, t ex Arbils guvernör Franso Toma Hariri[1], medan många assyrier har flyttat till Iraks storstäder eller utomlands för att finna ett tryggare liv. Kurdiska familjer övertog de byar som assyrierna lämnade.

1992 beslöt det nybildade kurdiska parlamentet att all ockuperad mark skulle återlämnas till de assyriska ägarna. Men beslutet har inte genomförts i praktiken. Den assyriske ledamoten Francis Yousif Shabo krävde 1993 att beslutet skulle omsättas i praktiken, men mördades kort därefter. Utredningen av mordet förhalades under lång tid. I ett klipp på YouTube berättar Yonadam Kanna, dåvarande bostadsminister i KRG, omständigheterna kring mordet. Han tillägger också att han ställde frågan till Massoud Barzani varför det inte hände något i utredningen. Han fick till svar av en rådgivare att alla papper i ärendet hade förstörts i en brand i Arbil.

Francis Yousif Shabo

Barzaniklanen, som sägs ha varit kristna[2] assyrier en gång i tiden, har använt assyrierna som ett verktyg i sin kamp mot Bagdad. Men när kampen så småningom skulle bära frukt verkar klanens avsikt ha varit att ställa assyrierna inför valet att se sig som kristna medborgare eller försvinna iväg. Här är ett unikt vittnesmål från en tidigare livvakt[3] åt pappa Barzani som sedan hoppade av KDP. Enligt denne lär Mustafa Barzani ha klargjort sina avsikter angående assyriernas framtid i det framtida ”Kurdistan” genom att använda etnisk rensning eller fördrivning. Detta skulle ha skett vid ett möte med kurdiska klanledare 1967 i hans vinterbostad i byn Delman i Ravanduz. Så här gick mötet till, enligt livvaktens berättelse:

De kurdiska klanledarna från olika distrikt i norra Irak hade samlats hemma hos revolutionsledaren Mustafa Barzani för att uttrycka sin lojalitet. Han kom som vanligt något försenad till mötet, då alla reste sig i givakt och ställde sig i kö för att kyssa hans hand. Han mönstrade dem var och en med en hård blick och sade sedan att han visste att de skulle hitta hem efter att ha ”sålt sig till fienden”. Alla instämde och bad om förlåtelse, samtidigt som de lovade visa fullständig lojalitet åt sin ledare i fortsättningen. Barzani godtog deras ursäkt och mötet kunde börja.

Klanledarna räknade upp var sin styrka av stridande män som stod till förfogande. Därefter bad Barzani sin livvakt att hämta en väska full med pengar som han delade ut till klanledarna genom att säga; ”Detta är mitt vapen för att köpa lojaliteten hos den som inte tror på vårt folks rättmätiga sak”. Barzanis närmaste man Ismail Tellani, som satt intill honom, förklarade att ledaren inte menade att köpa de närvarandes lojalitet, utan ville upplysa om hur långt den kurdiska revolutionen hade kommit. Han tillade; ”Vår ledare har fått till och med Amerika på knä. Därför har våra möjligheter ökat som en porlande vattenkälla”.

Klanledarna bedyrade återigen sin lojalitet medan en av dem, Fattah al-Hirki, beklagade sig över att de stora framstegen i ”Kurdistan skulle delas med de gudlösa (gavur) kristna assyrierna”. Han fortsatte; ”Alla är vi medvetna om vilken anrik historia de har. Det finns ingen bland oss som inte känner till att Nineve är deras historiska hemvist…” Men Mustafa Barzani avbröt genast med följande ord:

Efter att vår revolution fullbordas, blir mitt första mål att splittra de assyrier som lever i vårt land och fjärma dem från varandra. Jag kommer att sprida ut dem över olika byar med minst 100 kilometers avstånd emellan. På så sätt kommer jag att kapa banden mellan dem. En annan åtgärd kommer att bli förbud för dem att köpa mark. Med tiden kommer även så kallade historiska dokument att försvinna. Men för tillfället måste jag följa samma policy som engelsmännen gjorde en gång i tiden. För närvarande är vår revolution i stort behov av deras stridskraft. När det gäller den postrevolutionära författningen, kommer den att ligga i våra händer och alla som kallar sig ’kurder’ kommer att få en plats i Kurdistan. Åt dem som inte accepterar sin kurdiskhet kommer vi att säga; Gå till araberna!”.

Därefter förklarade sig en del klanledare redo att omedelbart sätta igång med att driva ut assyrierna. Tawfiq al-Barwari sade att han kunde få bort assyrierna från Barwari på mindre än 24 timmar. Mustafa Barzani svarade: ”Herr Tawfiq, du är ansvarig för ditt distrikt. Du kan långsamt sätta igång med arbetet”. Ali Halo sade: ”Jag kommer också att sätta igång detsamma i distriktet Sindi och Zakho”. Pashdar Agha tog till orda och sade: ”Ärade ledare! Jag säger så här. Om det finns ett uns av hederligt blod i våra ådror, måste vi förinta assyrierna. Ni vet mycket väl att misslyckandet för Shejk Mahmuds och el-Hafez’ revolution i Barzan berodde på assyrierna. Därför måste assyrierna antingen lämna Kurdistan eller knäböja för Kurdistan”.

Mustafa Barzani svarade att han noterade att alla var överens men att man måste vänta till efter revolutionen med att vidta åtgärder i större skala. Assyrierna behövdes under tiden. Däremot skulle han redan nu skicka order till Peshmerga-gerillan i distriktet Behdinan att attackera assyrierna i området och tvinga dem på flykt. Men plötsligt insåg Barzani att han kanske hade försagt sig (med tanke på att livvakten hade assyrisk mor) och bytte genast samtalsämne genom att låta kalla på sin assyriske livläkare Oro (Orahem). Livvakten som hade sökt Dr Oro kom tillbaka med beskedet att han inte var på sitt rum, utan satt hos den assyriske skräddaren Isa Rihane i dennes ateljé. Mötet avslutades. Detta var en kall vinterdag i Barzanis bostad, avslutar den före detta livvakten sin berättelse.

Den assyriske akademikern Nineb Lamassu, doktorand vid Cambridge University, skrev i maj 2006 ett öppet brev till den kurdiske revisionisten Diayako Xarib som svar på dennes artikel Is there an Assyrian cause in Iraqi Kurdistan?[4]  Lamassu påtalade i sitt svar, som han kallade Fallacy of a Kurdish Intellectual (En kurdisk intellektuells villfarelse), bland annat det svek som ledande assyrier upplevde från Barzani-klanens sida, trots att de hade stridit sida vid sida. En sådan assyrier var fader Paulus Bidaro - en assyrisk präst från den kaldeiska kyrkan - som hade anslutit sig till Mulla Mustafa Barzanis styrkor tillsammans med många assyrier. Men han lämnade den kurdiska rörelsen efter att ha frågat Mustafa Barzani: "Vad händer nu med rättigheterna för mitt assyriska folk?”

Mustafa Barzani svarade: "Vi har burit vår Burnu (gevär) på axlarna. Ni kan väl börja göra detsamma". Det sägs att fader Bidaro omedelbart bad om Barzanis hand. När han sträckte sin hand skakade fader Bidaro den och sa: "Vänligen acceptera mina kondoleanser, för du har just likviderat den kurdiska frihetsrörelsen. Varje nation som inte erkänner rättigheterna för en annan förtryckt nation är inte värdig sin frihet”.

 Lamassu fortsätter sitt bemötande av Xarib: ”Ditt påstående att övertramp mot mitt assyriska folk i norra Irak inte är för att de är assyrier är absurt. Hur kommer det sig då att Francis Yousif Shabo, en assyrisk representant i den regionala regeringen (KRG, red a), mördades kort efter att han i parlamentet hade krävt att de assyriska byar som var ockuperade av kurderna skulle återlämnas till sina rättmätiga ägare? Och det är ingen hemlighet vilka som beställt mordet och deras hierarkiska ställning vid makten”. Lamassu syftar förstås på Barzani-klanen.

[2] Den amerikanske historikern Robert Brenton Betts påstår att klanen Barzani ursprungligen var kristna assyrier som konverterade till islam på 1800-talet.I bokenChristians in the Arab East, a political study (s 179, Lycabettus Press, Aten 1975) skriver han följande: ”The leader of the Kurdish separatist forces, Mulla Mustafa al-Barzani, is himself reputedly of old Nestorian stock, his family (from which sprang twelve bishops of the Church) having converted to Islam only a century ago”. Ambassadör Ingmar Karlsson tog med denna uppgift i sin bok Korset och halvmånen 1991, men tog bort uppgiften i 2005-års upplaga. Nineb Lamassu nämner i sitt svar till Diayako Xarib också att klanen Barzani var en gång assyrisk kristen och kallades Raulnaye eftersom deras biskop hette Mar Raul.

[3] Jan Beth-Sawoce, Kürt Milliyetçiliği ve Ulusal Inkarcılık, s 7-11, Bet-Froso Nsibin, Södertälje 1994. Efter ett reportage i tidskriften al-Turath som tillhörde det irakiska kristdemokratiska partiet, nr 11, mars 1989. Den som berättade för al-Turaht var Mustafa Barzanis tidigare livvakt, som hade en assyrisk mor. Hon hade tvingats gifta sig med en kurd 1918 när assyrierna hade drivits iväg från Urmia i Persien till Baquba i Irak.


Assyrierna och kurdisk autonomi i Syrien

Kategori: Allmänt

Det kurdiska partiet PYD[1] deklarerade nyligen att man vill bilda en kurdisk autonomi i norra Syrien. Det som idag heter Gozarto[2] (al-Jazira) har nu i kurdiska medier börjat kallas ”Rojava” och marknadsförs framgångsrikt via Internet och sociala medier. Först trodde jag att det var namnet på någon kurdisk by utanför Qameshlo, men en vän förklarade att ordet betyder väst på kurdiska och att kurder ser det som västra delen av ”Kurdistan”.

Om en sådan autonomi blir verklighet, var hamnar då assyrierna? Finns det plats för oss i ett framtida kurdiskt styre, med tanke på hur det gick i norra Irak?
Bedömare som jag talat med är optimistiska och ser en skillnad mot irakiska KRG. Assyrierna utgör ca 30 % av Gozartos befolkning och borde ha bättre förutsättningar, menar man. Men det största hotet mot assyrierna är utvandringen, eftersom många flyr för att söka sig ett bättre liv i Europa.

 Flykten är också något som vissa kurder ser som vår svaghet och hånar oss för. En läsare reagerade på min artikel ”Barzani förolämpar assyriska martyrer” med följande kommentar:

”Ni assyrier ska sluta hyckla då ni har assimilerat er som kristna araber under 100 år och då har ni tappat all respekt. Fortsätt med era fester och kebabpizzerior, så skänker vi pengar till PKK och snart njuter vi av vårt land – Kurdistan//… // vi stannar kvar och försvarar vårt folk, precis som i Rojava just nu. Vad gör ni syrianer? Ni flyr som råttor och pest”.

 Om vi bortser från att den här kurdiske skribenten är en extremist, att hela hans inlägg andas chauvinism, så har han faktiskt en poäng. Den som vill bevara sitt folks existens i landet, är tvungen att göra uppoffringar och inte ta till flykten. En del läsare kommer då att reagera och säga att det är lätt för oss som befinner sig i trygghet bakom våra dataskärmar att säga så. Men det är inte bara sådana som jag som resonerar på det viset. Det finns assyriska eldsjälar i Syrien som säger detsamma och manar till tålamod och fortsatt kamp för etnisk överlevnad. Tyvärr klingar det tomt i vanliga assyriers öron och utvandringen från Gozarto har tilltagit, trots att området har varit förskonat från det mesta av inbördeskrigets fasor.

 Möjligen beror det på att assyrierna i Gozarto inte har rotat sig ordentligt och tar gärna till flykten. Staden Qameshlo bildades strax efter folkmordet 1915, som det nya Nsibin när den moderna turkiska gränsen drogs mitt emellan de båda städerna. Min gammelfarmor, som dog 1978, brukade berätta för oss att hon med egna ögon hade sett när Qameshlo bestod av bara tre hushåll, varav ett tillhörde våra kusiner familjen Haddad. De unga bröderna Yusuf och Davud Haddad var smeder (på arabiska Haddad) som hade överlevt folkmordet. Deras far Elyas, medlem av Nsibins kommunfullmäktige, halshöggs 1915 tillsammans med fru, släkt och övriga assyrier i Nsibin. Hans två unga söner Yusuf och Davud hade gömts undan av en kurdisk grannkvinna och undkom så folkmordet. Kvinnan kallades mamma Hadjiye. Hon hade sagt till sina grannar att det vore synd om familjen Haydo[3] skulle utrotas, berättade Davud Haddad långt senare. Hans lillasyster Hassina, 3-4 år gammal, hade slängts levande på sina halshuggna föräldrars kropp i en tom brunn som var avsedd för vetemagasinering. En förbipasserande arab plockade upp henne och tog med sig flickan hem till sin by. När allt hade lagt sig och ungdomarna Haddad hade börjat bli lärlingar hos en armenisk smed, fick de besked om att systern Hassina befann sig i en arabisk by.  En granne hade känt igen henne bland lekande barn. Davud kom till den arabiska familjen för att hämta hem sin syster men de ville ha ersättning för att de hade tagit hand om henne. Han gick tillbaka till sin armeniske arbetsgivare, lånade pengar och löste ut Hassina. Dessa ungdomar byggde alltså det tredje huset i Qameshlo på 1920-talet.

Assyrier som flydde från Turabdin efter folkmordet bosatte sig i Qameshlo som kom att bli ett franskt mandat fram till 1946 då det arabiska landet Syrien bildades. Qameshlo blev med tiden ett viktigt centrum för assyrisk kultur. Assyrierna utgjorde majoriteten av stadens befolkning och satte sin klara prägel på den. När Egyptens president Jamal abdel-Nasser besökte Qameshlo i slutet av 1950-talet reagerade han på den starka dominansen av assyrier i kommunförvaltningen och lär ha sagt: ”Fattas bara ett kors på taket till kommunhuset. Det här är ingen arabisk kommun, det är snarare en kyrka”. Nasser besökte Syrien som president för de båda länderna, efter att Syrien och Egypten hade bildat en panarabisk union som varade åren 1958-61. Efter Nassers besök sattes en systematisk förföljelse igång som gjorde att många assyrier flydde till Beirut. När inbördeskriget bröt ut där 1975 flydde de vidare till Sverige och andra västländer.

Arabnationalismen tilltog i styrka och oppositionella röster tystades effektivt av Baathregimen efter att Hafez Assad tog makten genom en militärkupp på 1960-talet. Från och med 1970-talet upplevde Syrien en hård diktatur som kom att bli en utpräglad polisstat.

Assyrierna hade inga politiska rättigheter men kunde utöva sin kultur i skydd av sina kyrkor. Kurderna hade det ännu svårare under långa perioder. De sågs som ett gemensamt hot av alla länder i Mellanöstern med kurdisk befolkning (Irak, Syrien, Turkiet och Iran). Ländernas politik gentemot kurderna skedde ofta i samförstånd. Så sent som på 1980-talet var det förbjudet för en kurd att öppna en butik i Qameshlo. De som gjorde det var tvungna att registrera den på en assyrier eller en arab. Kurdiska flyktingar från Turkiet fick inget medborgarskap och levde med särskilda restriktioner. 

Så kom PKK:s gerillakrig mot Turkiet och Syrien såg sin chans att lägga sig i leken genom att bygga upp baser åt PKK på libanesiskt territorium. Libanon kontrollerades av Hafez Assad på den tiden. Men 1999 hotade Turkiet med krig om PKK-ledaren Abdullah Öcalan (med smeknamnet Apo) inte lämnades till Turkiet. Assad körde iväg Öcalan från Libanon. Efter en tid i Grekland tog han sig till Kenya där han greps av turkiska agenter, sannolikt med stöd från israeliska Mossad. Sedan dess sitter Apo i fängelse som ensam intern på en isolerad ö som heter Imrali i egeiska havet. Men Apo har fortsatt styra sitt PKK från fängelset och förhandlar sedan en tid tillbaka med den turkiska regeringen via ombud om en lösning på den kurdiska frågan i Turkiet. Han försöker även spela på islamistiska strängar gentemot den sunni-islamistiska AKP-regeringen i Turkiet. I sitt uttalande vid det kurdiska nyåret Newroz i mars 2013 beskrev han relationerna mellan kurder och turkar som ”ett tusenårigt sunnitiskt broderskap”.

Om vi återgår till inbördeskriget i Syrien, startade revolten spontant i södra delen av landet i mars 2011, då några ungdomar i staden Dar’a hade klottrat på en vägg att de ville ha en förändring. Regimens hårdföra svar ledde till en revolution där många oppositionella grupper bildade en gemensam front och ett politiskt alternativ till Assad-regimen. Assyrierna blev representerade av Assyriska demokratiska organisationen, ADO. Men ett drygt år senare blev revolutionen kidnappad av olika regionala aktörer som har bildat egna miliser och mördargäng. Dessa har satt skräck i befolkningen genom sällan skådat barbari. Numera är Syrien skådeplatsen för ett krig som inte längre tar vara på den syriska befolkningens intressen. Det är både regionala aktörer och stormakter som drar i trådarna. Det gör de i regel i alla krig, men i Syrien har det lett till ett kaos där ingen vet längre vem som är vän eller fiende. Beväpnade grupper av olika slag har oheliga allianser kors och tvärs.

Turkiet och Iran sägs vara huvudkombattanter med sina respektive allierade. Turkiet är allierat med Saudiarabien och USA, medan Iran och Ryssland stödjer Assad-regimen. Men även president Bashar Assad sägs ha särskilda grupper bland de oppositionella som terroriserar befolkningen. Avsikten ska vara att visa att Assad är det enda alternativet som kan styra Syrien. Hans motto har hela tiden varit; ”Bashar eller kaos”.

Kurderna i Syrien bor mestadels i norr längs gränsen mot Turkiet. I Gozarto-provinsen (Qameshlo och Hassake med omnejd) utgör de ungefär 40 procent av befolkningen. Till skillnad från de irakiska provinserna Arbil, Duhok och Sleimaniya, utgör kurderna i Syrien ingen egen majoritet i Gozarto. Därför menar politiska bedömare att en eventuell kurdisk autonomi i Syrien är mera långsökt och inte lika självklar som KRG i Irak. Dessutom förekommer en hård maktkamp mellan olika kurdiska aktörer som Masoud Barzani och Abdullah Öcalan om kontrollen över Syriens kurder, över naturtillgångar och handel. Syrien har rika oljekällor i staden Rmelan några mil öster om Qameshlo. Där har det inte förekommit ett enda attentat. Det sägs att Assad-regimen, kurdiska PYD och Jabhat al-Nusra har en överenskommelse att dela på oljeintäkterna solidariskt.  

För några månader sedan överlämnade Assad-regimen administrationen av Gozarto till kurdiska PYD som sedan dess har visat framtänderna. Till en början utövade PYD utpressning mot assyriska affärsidkare, men nu har PYD så mycket pengar från andra verksamheter, som t ex människosmuggling, att de inte längre kräver assyrierna på pengar, berättar en initierad källa. De flesta som flyr är assyrier som köper resehandlingar från PYD. Det kurdiska partiet PYD tjänar alltså stora pengar på assyrisk människosmuggling, samtidigt som Gozarto töms på dess ursprungsbefolkning. Det underlättar förstås ett framtida kurdiskt styre i området, när assyriernas röst blir allt svagare.

Assyrierna har ingen väpnad grupp. Det enda som finns är en självfinansierad vaktstyrka som skyddar assyriska kvarter i Qameshlo och små städer runtomkring. Assyriernas politiska företrädare söker hela tiden medla mellan olika stridande parter, som t ex PYD och Jabhat al-Nusra, för att bevara ett relativt lugn i Gozarto. Assyrierna har ett gemensamt råd som representerar alla fraktioner inom folket och alla dess samfund. Detta råd finansierar vaktstyrkan.

Kurderna är organiserade i ett nationellt kurdiskt råd och där drar olika kurdiska intressen åt var sitt håll. Kravet på autonomi har inte framförts officiellt i de plattformer som representerar oppositionen, säger assyriska företrädare. Mycket av snacket verkar vara för hemmabruk, som en del i den kurd-kurdiska maktkampen mellan KRG och PKK. Turkiska medier blåser också upp frågan för sina syften. Dock kan ett kurdiskt styre i någon form bli verklighet när kriget är över och när starka aktörer som Barzani och Apo har kommit överens om dess struktur. Och då är frågan vad som blir kvar av den assyriska befolkningen i Gozarto, som hädanefter heter ”Rojava” i kurdiska medier.  

[1] PYD är förkortning för Partiya Yakiti w Demokrati (partiet för enighet och demokrati) och är en gren av PKK. Har goda relationer med Assad-regimen.YPG, som syns på bilden, är PYDs militära gren.

[2] Gozarto betyder ö. Här syftar man på den halvö som bildar den del av nordöstra Syrien som avgränsas av floden Eufrat. I assyriska källor heter det Gozarto da Froth (Eufrats ö).

[3] Ätten Haydokiye, som min familj tillhör, är en av byn Anhels äldsta och största släkter. I Nsibin bodde många från Anhel, sannolikt som ett resultat av att kung Gewargis av Anhel ställde upp med arbetskraft och vaktstyrka när helgonet Mor Shemun d Zayte (också känd som biskopen av Harran) lät bygga en kyrka i Nsibin. Det var i slutet av 600-talet när Mor Shemun lät bygga nya kyrkor på flera håll i Turabdin. För att blidka den lokale muslimske härskaren i Hasno d Kifo byggde han ibland också en mindre moské i närheten av kyrkan. På den tiden rådde stora slitningar mellan jakobitiska och nestorianska assyrier i Nsibin. Varje gång Mor Shemun försökte bygga klart sin kyrka förstördes den av nestorianerna. Till slut bad han kungen av småstaden Anhel om hjälp och då gick det bra. Ända sedan dess har Anhelborna haft en stark koppling till Nsibin. Men folkmordet Seyfo satte punkt för Nsibins assyriska dominans. Där fanns också en stor koloni av judar som talade arabiska. En del mördades, andra konverterade till islam för att rädda livhanken.