Israels säkerhet och syrisk naturgas
Kategori: Politik
USA:s hot att angripa Syrien militärt hänger alltjämt i luften. Barack Obama är nu tillbaka för att bearbeta opinionen på hemmaplan och övertyga kongressen att bifalla ett angrepp. Utrikesminister John Kerry var nyligen på ett möte med EU:s utrikesministrar i Riga för att samla stöd för ett angrepp. Alla 28 utrikesministrar säger att det är regimen i Syrien som är ansvarig för den kemiska gasattacken mot civila och att åtgärder måste vidtas, men de vill avvakta FN-inspektörernas rapport. Denna rapport har dock ingen betydelse för beslutet om militärt angrepp, eftersom inspektörernas uppgift är att fastställa om kemiska vapen har använts eller ej. De kommer inte att peka ut vem som avfyrade den dödliga gasen. Därför är det ett spel för gallerian när EU:s utrikesministrar använder ett sådant argument.
Som bekant försökte även president Obama övertala G20-mötet i S:t Petersburg att ställa sig bakom ett militärt angrepp mot Assadregimen. Han fick stöd av 12 av de 20 medlemsländerna, men Rysslands president Putin vägrar kategoriskt böja sig och säger att han är beredd att försvara de ryska intressena. Vilka är dessa intressen? Det är att ha tillgång till en hamn i Medelhavet (Tartous), sälja så mycket vapen som möjligt till Assad och hans vänner, visa att även Ryssland är en stormakt att räkna med genom att dirigera ryska krigsfartyg till östra Medelhavet.
Men det finns en annan sida som inte kommer på tal; de ryska gasleveranserna till EU hotas av att man lär ha funnit stora gasreserver under jorden i närheten av Damaskus. Om regeringen i Syrien inte är ryssvänlig kan den komma att sälja gas till EU-länderna billigare, vilket rör sig om stora belopp i förlust för Ryssland. Rysk gas binder ju också EU till Kreml på ett politisk-ekonomiskt plan och skulle kunna användas som påtryckningsmedel den dag Ryssland inte får igenom sin vilja.
Israel känner sig sedan länge hotat av Iran och befarar att iranierna kan färdigställa atomvapen som skulle kunna utplåna Israel. Därför vill israelerna förmå USA att slå ut Irans möjligheter till kärnvapen innan det är för sent. Den pro-israeliska amerikanska lobbygruppen AIPAC har skickat ut hundratals aktivister för att försöka förmå ledamöterna i kongressen att stödja ett amerikanskt ingrepp, och säger att "USA måste skicka ett starkt budskap till Iran och Hizbollah", enligt Aftonbladet.
En eventuell attack med amerikanska tomahawkmissiler mot Damaskus vore, enligt vissa bedömare, ett sätt att avvärja hotet som kan komma mot Israel från Syrien och Hezbollah i södra Libanon. Om Israel eller USA attackerar Iran, ska Syrien och Hezbollah inte få fria händer att skicka sina missiler mot Israel.
Men analytiker som George Galloway tror att det är vad som kommer att hända, om USA angriper Syrien, d v s att Assadregimen och Hezbollah kommer att rikta sina vapen mot Tel Aviv bara några timmar efter USA:s angrepp. Om och när det sker är det sannolikt att Israel kommer att svara på angreppet och dras in i kriget. Då är risken för en utvidgad konflikt i regionen överhängande. Galloway befarar ett nytt krig mellan Israel och arabvärlden och då skulle oljan kunna användas som ett viktigt vapen i krigföringen, så som den gjorde 1973. Iran skulle kunna blockera Hormuzsundet, där all olja från persiska viken passerar. Likaså Suezkanalen kan komma att blockeras. Då kan en liter bensin komma att kosta 200 kr. Skulle världsekonomin klara en sådan chockhöjning av oljepriset?
Obama talar om ett kort och begränsat anfall mot Syrien. Men det kan mycket väl urarta och USA kan tappa initiativet. Vad kommer då Obama att göra? Han måste löpa linan ut och försöka reda ut det hela. Han går ju ut i krig för att rädda nationens ära, för att citera USA-experten Erik Åsard i Aftonbladet. Då kan även Ryssland komma in i leken och försvara sina intressen (inklusive gasfyndigheten i Damaskus) på militär väg. Kina kan komma att dras in, eftersom oljan är ryggraden i landets ekonomi. Kina säljer också vapen till Assadregimen och har ett eget intresse att bevaka. Vid ett sådant scenario är det stor risk att världen dras mot ett storskaligt krig, kanske ett tredje världskrig. Det vore främst en reaktion mot den amerikanska hegemonin som uppträder arrogant och maktfullkomligt. De som reagerar kommer att vara ryssar, kineser, indier och andra som vill konkurrera med USA om makten i världen.
Efter andra världskriget började det kalla kriget med Sovjetunionen . Så länge det varade rådde en så kallad terrorbalans i världen, där ingen vågade angripa den andra sidan. Men när USA blev ensam herre på täppan, började det agera egenmäktigt och strunta i regelverket kring FN när det inte faller i smaken. Det är detta som kan tända gnistan som ingen kan kontrollera. Andra aktörer vill också ha ett finger med i den globala leken och finner sig inte i en amerikans dominans hur länge som helst. Historien upprepar sig ständigt. Människan har inte förändrats när det gäller kampen om makt. Det är bara vapnen som är annorlunda.
Historien lär oss att när ett imperium agerar så arrogant, har det sett sina bästa dagar och dras sakta men säkert mot sitt förfall. Imperier är mest sårbara när de är på höjden av sin storhetstid, så som den danske assyriologen Mogens Trolle Larsen skriver om det assyriska imperiet i boken Gudens skugga. För då tror de att de är oövervinneliga. Det assyriska imperiet varade i mer än 1 200 år (1800-t till 600-t f Kr). Det amerikanska imperiet är mycket ungt i en sådan jämförelse och tenderar redan att dras mot sitt slut. Amerika var en gång i tiden ett blomstrande frihetens land, som till och med Naum Faiq berömde i en dikt från 1926, där han jämförde New Yorks och Nineves storheter. Idag har USA tappat mycket av sin glans och trovärdighet – inte minst på grund av dess oreserverade stöd till förmån för Israels säkerhet.
