auginhaninke.blogg.se

Assyrisk identitet, historia och politik

Assyriska ledare låter sig utnyttjas

Kategori: Politik

Patriarken för Österns assyriska kyrka, Mar Dinkha IV, var en av de kyrkoledare som
2006 hedrade Sarkis Aghajan, dåvarande kurdisk finansminister i KRG, med första 
rangens medaljer. Mar Dinkha instiftade en särskild medalj till Aghajans ära. Patriarken
är god vän med både Sarkis Aghajan och premiärminister Nechirvan Barzani sedan tiden
då han var biskop i Teheran. Foto: Zindamagazine.com
 

Turkiska, arabiska och kurdiska regimer utnyttjar ofta olika assyriska kyrkoledare för att driva igenom sin politik att söndra och härska. Den kurdiske ledaren Massoud Barzani har inte bara köpt assyriska kyrkoledares lojalitet, han har också försökt skapa en motvikt till Assyriska demokratiska rörelsen, Zawaa, för att splittra assyriernas politiska organisationer. Följande är ett utdrag ur min kommande bok Patriark Shakers arvtagare.

Vi har hittills i boken beskrivit hur assyrisk identitet har utsatts för skada i relationerna med turkiska eller arabiska makthavare, främst på grund av assyriska kyrkoledares undergivenhet och egenintresse. Men det finns ett annat grannfolk som har ännu större intresse i assyriska frågor, nämligen kurderna. Assyrier och kurder har levt som grannar i århundraden. Men kurderna har expanderat sitt territorium successivt och ockuperat alltfler assyriska landområden, i synnerhet efter deras aktiva deltagande i massakrer och folkmord mot kristna assyrier och armenier, vilket kulminerade i 1900-talets första folkmord. När de egentliga ägarna var mördade eller fördrivna ockuperades deras hem och egendomar av olika kurdiska klaner som berikade sig på sina kristna grannars bekostnad. Samma policy fortsätter idag i norra Irak, där kurderna vill expandera sitt territorium på assyriers bekostnad.

De assyrier som överlevde folkmordet Seyfo och stannade kvar på sina fäders jord, kände sig tvungna att hålla goda relationer till den kurdiska majoriteten för att få leva i fred. Men kurdiska makthavare vill försvaga och driva bort assyrier som står i vägen för kurdisk expansion. De sår splittring bland assyrierna genom klassiska, beprövade metoder som turkar, araber och andra grannfolk har använt framgångsrikt. Kurdiska ledare utnyttjar också olika assyriska kyrkoledare för att driva igenom sin politik att söndra och härska. Som vi har sett i föregående kapitel är många kyrkoledare bland assyrierna ett lovligt byte, vilket förvärrar assyriernas utsatthet.

Majoriteten av assyrierna i Mellanöstern bor fortfarande i Irak. Där har assyriska politiska partier som Zawaa haft en stark folklig förankring. Men kurdiska makthavare intrigerar i det politiska etablissemanget för att förmå assyriska ledare att avstå egna rättigheter som inte står under kurdisk dominans, t ex att bilda en egen provins på Nineveslätten.

Barzani splittrar assyrisk enighet 

KDP-ledaren och presidenten i KRG, Massoud Barzani, är en av dessa kurdiska makthavare som lägger sig i assyriernas inre angelägenheter. Han har tagit varje tillfälle i akt för att splittra assyrisk enighet, i synnerhet efter Saddamregimens fall.

Efter att USA invaderade Irak 2003 utsågs Yonadam Kanna till parlamentsledamot i Bagdad. I januari 2005 hölls de första valen och Kanna valdes nu in i parlamentet som den ende självständige assyriern som inte fanns med på kurdiska eller arabiska vallistor. Han valdes med assyriska röster och Zawaa blev det största assyriska partiet i Irak även i efterföljande val.

Redan i oktober 2003 hade Zawaa, i samarbete med ADO, samlat alla stora assyriska organisationer, partier och kyrkor till en konferens i Bagdad. Målet var att ena den assyriska nationen inför de utmaningar och förhoppningar som väntade i det nya Irak. En ny konstitution skulle skrivas och assyriernas rättigheter måste skrivas in i grundlagen. Men namnkonflikten var ett hinder. Bagdadkonferensen beslöt därför att kompromissa genom att kalla folket KaldoAssyrier och språket syriska (på arabiska suryani). Genom detta beslut kände sig huvudparterna delaktiga och assyriska patriarker gav kompromissen sin välsignelse. Men egenintresset bland olika kyrkoledare och intrigerna bakom kulisserna ledde till att enigheten sprack ganska snart. 

Dessförinnan hade den blivande patriarken Emanuel Delli, inbjuden till Yonadam Kannas nya hem i Bagdad tillsammans med övriga gäster, varit positivt inställd till konferensens kompromiss. Han hade till och med bett Zawaa om hjälp för att väljas till patriark, berättar Said Yildiz, tidigare ordförande för ADO-Sverige, som var med på Bagdadkonferensen. Men ett halvår senare, när Delli hade utsetts till patriark skickade han ett brev till Iraks dåvarande premiärminister Ibrahim Jafari och sade att Yonadam Kanna inte representerade den kaldeiska kyrkan. Delli hävdade nu att kaldéerna var en egen nation som inte har något med assyrier att göra. Han uppmanade sitt samfund att bryta allt samarbete med Österns assyriska kyrka, som i sin tur började reagera på sitt sätt. Patriark Mar Dinkhas ställföreträdare i Irak, biskop Gewargis Sliwo, skrev 2005 ett brev till grundlagskommittén och krävde att man endast skulle skriva in beteckningen Ashur i konstitutionen. I den provisoriska konstitutionen kallades assyrierna KaldoAssyrier. Men när den riktiga grundlagen antogs 2005 beskrevs de som två olika folk, kaldéer respektive assyrier.

Zawaas ledare Yonadam Kanna, som hade suttit i grundlagskommittén, fick då rekommendationen att avgå från parlamentet i protest mot att hans folk skrevs in som två olika folkgrupper, berättar Sait Yildiz som stod Kanna mycket nära. Men han vägrade lyssna och nöjde sig med en reservation mot beslutet.

Assyriska ledare, främst kyrkoledare, hade alltså svårt att komma överens, vilket försvagade assyriernas enighet. Men aktörer som Barzani har inte suttit med armarna i kors. Han satte igång sina försök att försvaga Zawaa, som nu hade visat sig som en stark politisk aktör bland assyrierna och kunde välja en egen ledamot till parlamentet i Bagdad. Barzanis drag var att skapa en motvikt till Zawaa och han lanserade Sarkis Aghajan. 

Sarkis Aghajan - Barzanis förlängda arm

Sarkis Aghajan föddes 1962 i Arbil av assyriska föräldrar. Han blev medlem i KDP och kom in i det kurdiska parlamentet vid dess start 1992. Han tog en av de fem kvoterade assyriska platserna. Resterande fyra tillhörde Zawaa. Han är också god vän med premiärminister Nechirvan Barzani (Massouds brorson). De två växte upp tillsammans när Nechirvan 1975 flydde till Aghajans familjeegendom i Iran, efter att USA hade slutat stödja Barzaniklanen. Aghajan fick posten som finansminister i KRG under åren 1999-2006 och var också vice premiärminister 2004-2006. I maj 2006 förnyades hans uppdrag som finansminister och han fick en ansenlig budget att spendera i olika projekt för att knyta assyriernas politiska och religiösa ledare till sig. (Idag har han helt försvunnit från den politiska scenen. Det sägs att han är rådgivare åt Nechirvan Barzani).

Därmed skulle vägen vara öppen för KRG:s planer att styra över assyriernas framtida öde. Likaså skulle det vara lättare att utöka gränserna för den kurdiska autonomin genom att inkorporera angränsande assyriska landområden på Nineveslätten. Området är inte bara strategiskt viktigt som förbindelse till kurderna i Syrien, det har också stora oljereserver under jorden. Sait Yildiz berättar att när assyrierna 2010 mötte KDP:s politbyrå för att framlägga kravet på en egen autonomi på Nineveslätten, berättade de kurdiska makthavarna helt öppet att de aldrig skulle släppa ifrån sig området, eftersom det har så stora oljereserver. Det sägs också att kurderna redan har borrat 6-7 nya oljebrunnar på Ninevelätten.

Sarkis Aghajan har även marknadsförts som mannen bakom bygget av nya hem åt assyrier i norra Irak. Visserligen har man låtit bygga några enkla betonghus men när man jämför med de kedjehus som byggdes åt kurderna i samma projekt, framstår de assyriska husen som mycket anspråkslösa. KDP har också försökt vinna assyriska röster i de val som har hållits efter Saddams fall, genom att locka med jobb och bostad. Men vem som helst fick inte tillgång till dessa enkla bostäder. Ett villkor var lojalitet med den kurdiska administrationens direktiv. Ett sådant villkor var att rösta på KDP:s vallista Ishtar 513 i valet 2007. De assyrier som vägrade fick varken bistånd eller bostad.

Aghajan samlade år 2007 de flesta assyriska partier och organisationer till en konferens i Ankawa, en assyrisk förstad till huvudstaden Arbil, och bildade det så kallade Folkrådet Chaldean Syriac Assyrian Popular Council. Zawaa deltog inte. Beteckningen KaldoAshur, som hade tagits fram vid Bagdadkonferensen 2003, byttes nu mot trippelbenämningen Chaldean Syriac Assyrian efter de tre stora assyriska samfunden. Aghajan fick nu stort utrymme i två stora assyriska satellitkanaler, Ishtar TV och Suroyo TV. Dessa kanaler hade en bred assyrisk publik och startade en kampanj för att marknadsföra trippelbenämningen. Personer närstående Suroyo TV har informellt erkänt att kanalens ledning fick betalt för att marknadsföra trippelbenämningen och det nya Folkrådet. På frågan varför, svarade man att pengarna ändå skulle gå till någon annan om Suruyo TV hade avvisat erbjudandet. Dessförinnan hade Dawronoye under alla år använt den i Sverige vanligt förekommande dubbelbeteckningen assyrier/syrianer.

Tre år senare, 2010, bildade assyriska organisationer och partier en ny sammanslutning i samband med att Assyrian Universal Alliance, AUA, hade avslutat sin kongress i Ankawa, berättar Sait Yildiz som var mötets ordförande. Den nya organisationen fick namnet Kaldeiska syriska assyriska partiers sammanslutning. Den här gången deltog även Zawaa och trippelbenämningen har därefter blivit det officiella namnet på den assyriska folkgruppen hos såväl Zawaa som ADO och andra medverkande partier. Mötet beslöt att ansöka om en egen provins på Nineveslätten, i enlighet med Iraks konstitution, samt en assyrisk autonomi inom KRG.

Men reglerna i KRG:s konstitution gör det omöjligt för assyrierna att bilda en egen autonomi, säger Yalda Marokil som är Zawaas representant i Skandinavien. Den kurdiska konstitutionen säger att en folkgrupp, i det här fallet assyrierna, måste utgöra en majoritet för att få bilda en egen autonomi. Assyrierna utgör ingen majoritet någonstans inom KRG. Zawaa har tidigare krävt att ordet ”majoritet” ska ersättas med ”folktäthet” men kurderna har avvisat kravet.

Nineveslätten tillhör de så kallade omdiskuterade områdena som såväl araber som kurder gör anspråk på. I KRG:s konstitution från 2005 gjorde kurderna anspråk på vissa delar av Nineveslätten. I det nya förslaget som skrevs 2009 står det att hela Nineveslätten tillhör KRG. Förslaget har i skrivande stund ännu inte antagits av det kurdiska parlamentet.

När det gäller Barzanis val av trippelbenämningen är det ett taktiskt sätt att namnge assyrierna efter deras kyrkliga tillhörighet och inte efter etnisk identitet, för att kunna beteckna assyrierna som kristna kurder. Man har dessutom ordnat det efter storleken på samfunden och inte efter alfabetisk ordning, som brukar vara fallet. Samma sak förekommer även i kurdisk press i Turkiet. De talar om Keldani, Süryani och Asuri som vore de tre olika folkgrupper. Frågan är om det är okunskap eller om de är influerade av sina kurdiska bröder i Irak.

Under de senaste åren har medierna både i Irak och i västvärlden allt mer kommit att frångå alla benämningar och kallar assyrierna för ”de kristna i Irak”. Detsamma gäller rapporteringen kring inbördeskrigets Syrien, där assyrierna ofta kallas enbart ”de kristna”. Till och med Zawaas ledare Yonadam Kanna har ofta använt termen ”de kristna” i stället för att säga assyrierna, vilket han har fått kritik för. 

Kyrkoledare hedrar Aghajan med medaljer

Som vi har visat i tidigare kapitel lägger sig många präster gärna i politiken eftersom de är vana att tillskrivas ansvaret också för samfundets civila angelägenheter. Sarkis Aghajan har fått ett oproportionellt stort stöd av så många kyrkoledare att det är sannolikt resultatet av politisk inblandning på hög internationell nivå. Förmodligen är det USA och Israel, som å Barzanis vägnar, har sett till att Aghajan har översköljts av medaljer från olika kyrkoledare. Det började med att den förre påven Benediktus XVI i augusti 2006 upphöjde Aghajan till Riddarkommendör av Sankt Gregorius den stores orden. Därefter hedrades Aghajan med första rangens utmärkelser och medaljer av följande assyriska, koptiska och armeniska patriarker:

  1. Mar Dinkha IV, patriark för Österns assyriska kyrka, instiftade en särskild medalj till Aghajans ära. Patriarken är god vän med både Sarkis Aghajan och Nechirvan Barzani sedan han var biskop i Teheran.
  2. Kardinal Emanuel III Delli, den förre patriarken för Kaldeiska kyrkan.
  3. Patriark Zakka I Iwas, Syrisk-ortodoxa kyrkans dåvarande överhuvud.
  4. Patriark Addai II, Österns gamla kyrka (följer äldre assyrisk kalender).
  5. Anba Shenouda III, dåvarande påven för Egyptens koptiska kyrka.
  6. Patriark Karekin II, överhuvud för den Armeniska apostoliska kyrkan.

Många av dessa kyrkoledare har sannolikt lovats förmåner, personliga eller för det egna samfundet, för att visa sin lojalitet med den nya kurdiska administrationen. Det är inte heller långsökt att de fått en del av de pengar som Sarkis Aghajan spenderade så frikostigt när han var kurdisk finansminister. Till och med klostret Mor Gabriel i Turabdin fick en större summa pengar i gåva av Aghajan. Han skickade pengarna kontant med en betrodd assyrier, som tidigare var elev vid klostret. Denne har berättat det för en kusin till mig och tillade att han själv fick 10 000 dollar i ”dricks” som tack för besväret. Aghajan har också sponsrat nytryckningen av patriark Afrem Barsoms bok Sritotho d Turabdin, som vi redan har berättat om i kapitlet om patriark Zakkas arabisering av assyrierna. Visserligen sägs Aghajan vara djupt religiös och tillhör en frikyrkoförsamling. Men hans frikostiga användande av medel ur KRG:s budget har med största sannolikhet varit avsedda att knyta assyrierna till kurdiska KDP mer i politiskt än i religiöst syfte.

En av de assyriska eldsjälar som har lagt stor möda på att uppmärksamma och bekämpa kurdifieringen av Assyrien är författaren Fred Aprim, bosatt i Kalifornien. När det gäller assyriska kyrkoledares agerande gentemot främmande makter, skriver Fred Aprim följande träffsäkra sammanfattning:

Kyrkorna har politiserats och varje patriark eller kyrkoledare söker sin egen självtillfredsställelse och beröm. De bryr sig inte om folkets framtid som helhet. Dessa patriarker har förlitat sig på kurder och araber för att rädda sina kyrkor och församlingar, i stället för att förlita sig på sin egen makt som kommer från deras enighet”.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: